Spår, konster & hemsida
Jag har onekligen en tendens att fasta i vissa saker, och den senaste veckan har spårning helt och hållet stått i fokus. Barmark, milt väder och många möjligheter att spåra har gjort att spårning har förekommit dagligen under den senaste veckan. Det har bara känts som om det gäller att passa på så länge vädret tillåter. Som jag nämnde tidigare började spårandet bra, och det har faktiskt fortsatt ännu bättre! Det har helt enkelt varit en fröjd att spåra, en känsla som har varit frånvarande hos mig under en ganska lång tid. Spårandet är verkligen något som är kul när det går bra och fullkomligt jättetråkigt när det går dåligt... iaf i mina ögon. I andra grenar kan jag gärna analysera, fundera, testa och rätta till när saker och ting inte fungerar som jag vill, men i spåret tappar jag så lätt lusten... tyvärr! Men nu är lusten tillbaka med all sin kraft och det känns jättekul att vara ute och spåra med bägge hundarna.
Shelby är ju (självfallet) den som har mest rutin i spåret och utvecklingen har verkligen gått framåt bara under denna vecka. Hon har varit enormt fokuserad, haft en underbar attityd och varit glädjeruset själv! Hon har fullkomligt briljerat i spåret under den senaste veckan. Jag har blandat mellan att träna noggrannhet, precision och uthållighet, vilket har varit givande, inte minst för mig själv! Jag har äntligen fått upp ögonen för Shelbys styrkor och svagheter och jag vet nu mycket väl vad vi behöver träna mer på i framtiden. Det har nog varit min största svaghet i spårandet, att inte ha spårat tillräckligt regelbundet för att bilda mig en korrekt uppfattning om hennes förmåga. Shelbys uthållighet längdmässigt är det inget fel på! Hon kan spåra hyfsat långt, så länge spåret i sig är relativt enkelt. Under de längre, men lättare spåren (större vinklar) har hon hög precision och koncentrationen är på topp. Hennes attityd är en fröjd att se och hon fullkomligt glöder i blicken. När längden på spåret dras ner, vinklarna blir fler och snårigare, tappar hon viss precision. Jag tolkar det som att hon tappar viss del av sitt självförtroende och det syns ganska tydligt i hennes glädje och attityd. Det blir helt enkelt för svårt för henne. Det som däremot finns kvar hos henne är viljan att lyckas. Hon har enorm fokus på att klara uppgiften vilket glädjer mig enormt då hon annars tidigare har haft en tendens att ge upp när hon inte gör rätt från början. Detta är helt klart ett framsteg som är värt mer än något annat! Koncentrationen är det heller inget fel på, oavsett spårets svårighet. Hon håller fokus, klarar störningar av både människa och hund och hon är alltid inställt på att nå målet. Tanken framöver är att successivt försvåra vinklarna, men då göra spårets längd väldigt kort. Vissa spår ska läggas med flera, men lite lättare vinklar, medan andra spår ska ha färre men svårare vinklar. Tanken är också att föra in andra över spåret för att se ifall hon klarar den störningen, vilket jag nästan är helt säker på att hon gör.
Även Bella har hittat spåret under den senaste veckan och hon har gjort det med glans! Jag ser att hon har kopplat situationen och hon vet mycket väl vad det handlar om när selen och linan åker på. Bellas spår har nästan uteslutande varit raka och korta, vilket jag har upplevt som mycket positivt. Hon har arbetat i spårkärnan med rätt attityd och med en koncentration som jag knappt visste att hon hade i skog och mark. Sista spåret vi la hade en rät vinkel, som jag egentligen bara gick utifall att hon skulle vilja fortsätta spåret. Min tanke var dock hela tiden att bryta efter första rakan, men när Bella verkligen plöjer i spåret och fortsätter med nosen i backen i vinkeln är det ju inte så att jag bryter henne =) Hon har gjort tydliga framsteg och jag tycker mig se en framtid inom spårgrenen =)
I övrigt så har lydnadsträningen nästintill stått stilla under veckans gång. Med Bella har jag tränat en hel del apportering och där har vi gjort stora framsteg. Hon har ett bra grepp, håller fast och tuggar framförallt inte! Annars så har vi tränat platsläggande och lite annat smått och gott men inga stora saker vad gäller lydnadstävlingsträning. Däremot har vi hållt på en del med lite konster, bara för skojs skull. Ja, kanske även lite för kroppskontroll. Bella är helt klart mycket lättare att träna vad gäller konster, då hon har bättre kropp för detta än vad Shelby har. Men då gäller det att vara påhittig och inte ge sig allt för lätt. Ibland (eller snarare ganska ofta) överraskar Shelby med sin glädje och vilja att lära.
Både för kroppskontrollen och för rolighetens skull tänkte jag att jag skulle börja lära in nose-touches och sedan försvåra genom att höja underlaget de står på. Nu arbetar vi med bakbenen i soffan, så vi har ju iaf kommit en bra bit. Bella har ju helt klart fördelar med sin kropp inför denna övning, men Shelby ska ändå tränas. Bella har lite bättre teknik, medan Shelby lätt blir lite för stel i bakbenen.
Shelby var fokuserad, men inte riktigt så intensiv som jag hade hoppats på. Men förhoppningen finns och jag är säker på att intensiteten kommer även hos henne. Men hon var duktig. Självfallet fick även Bella testa detta, och hon hade verkligen den intensitet som Shelby saknade. Hon var ivrig och full av liv inför sin nya uppgift!
Länge har jag smått hållit på att lära Bella att på kommando slänga sig på rygg och visa magen. Hon älskar övningen, men jag har inte alltid varit så duktig på att ta tag i det hela och döpa den. Idag gjorde jag det, och snart så har vi det på kommando. Hon fullkomligt ÄLSKAR denna övning och hon kommer förmodligen att bli en hund som ständigt slänger sig på rygg när hon vill ha uppmärksamhet =)
Shelby är ju (självfallet) den som har mest rutin i spåret och utvecklingen har verkligen gått framåt bara under denna vecka. Hon har varit enormt fokuserad, haft en underbar attityd och varit glädjeruset själv! Hon har fullkomligt briljerat i spåret under den senaste veckan. Jag har blandat mellan att träna noggrannhet, precision och uthållighet, vilket har varit givande, inte minst för mig själv! Jag har äntligen fått upp ögonen för Shelbys styrkor och svagheter och jag vet nu mycket väl vad vi behöver träna mer på i framtiden. Det har nog varit min största svaghet i spårandet, att inte ha spårat tillräckligt regelbundet för att bilda mig en korrekt uppfattning om hennes förmåga. Shelbys uthållighet längdmässigt är det inget fel på! Hon kan spåra hyfsat långt, så länge spåret i sig är relativt enkelt. Under de längre, men lättare spåren (större vinklar) har hon hög precision och koncentrationen är på topp. Hennes attityd är en fröjd att se och hon fullkomligt glöder i blicken. När längden på spåret dras ner, vinklarna blir fler och snårigare, tappar hon viss precision. Jag tolkar det som att hon tappar viss del av sitt självförtroende och det syns ganska tydligt i hennes glädje och attityd. Det blir helt enkelt för svårt för henne. Det som däremot finns kvar hos henne är viljan att lyckas. Hon har enorm fokus på att klara uppgiften vilket glädjer mig enormt då hon annars tidigare har haft en tendens att ge upp när hon inte gör rätt från början. Detta är helt klart ett framsteg som är värt mer än något annat! Koncentrationen är det heller inget fel på, oavsett spårets svårighet. Hon håller fokus, klarar störningar av både människa och hund och hon är alltid inställt på att nå målet. Tanken framöver är att successivt försvåra vinklarna, men då göra spårets längd väldigt kort. Vissa spår ska läggas med flera, men lite lättare vinklar, medan andra spår ska ha färre men svårare vinklar. Tanken är också att föra in andra över spåret för att se ifall hon klarar den störningen, vilket jag nästan är helt säker på att hon gör.
Även Bella har hittat spåret under den senaste veckan och hon har gjort det med glans! Jag ser att hon har kopplat situationen och hon vet mycket väl vad det handlar om när selen och linan åker på. Bellas spår har nästan uteslutande varit raka och korta, vilket jag har upplevt som mycket positivt. Hon har arbetat i spårkärnan med rätt attityd och med en koncentration som jag knappt visste att hon hade i skog och mark. Sista spåret vi la hade en rät vinkel, som jag egentligen bara gick utifall att hon skulle vilja fortsätta spåret. Min tanke var dock hela tiden att bryta efter första rakan, men när Bella verkligen plöjer i spåret och fortsätter med nosen i backen i vinkeln är det ju inte så att jag bryter henne =) Hon har gjort tydliga framsteg och jag tycker mig se en framtid inom spårgrenen =)
I övrigt så har lydnadsträningen nästintill stått stilla under veckans gång. Med Bella har jag tränat en hel del apportering och där har vi gjort stora framsteg. Hon har ett bra grepp, håller fast och tuggar framförallt inte! Annars så har vi tränat platsläggande och lite annat smått och gott men inga stora saker vad gäller lydnadstävlingsträning. Däremot har vi hållt på en del med lite konster, bara för skojs skull. Ja, kanske även lite för kroppskontroll. Bella är helt klart mycket lättare att träna vad gäller konster, då hon har bättre kropp för detta än vad Shelby har. Men då gäller det att vara påhittig och inte ge sig allt för lätt. Ibland (eller snarare ganska ofta) överraskar Shelby med sin glädje och vilja att lära.
Både för kroppskontrollen och för rolighetens skull tänkte jag att jag skulle börja lära in nose-touches och sedan försvåra genom att höja underlaget de står på. Nu arbetar vi med bakbenen i soffan, så vi har ju iaf kommit en bra bit. Bella har ju helt klart fördelar med sin kropp inför denna övning, men Shelby ska ändå tränas. Bella har lite bättre teknik, medan Shelby lätt blir lite för stel i bakbenen.
Shelby var fokuserad, men inte riktigt så intensiv som jag hade hoppats på. Men förhoppningen finns och jag är säker på att intensiteten kommer även hos henne. Men hon var duktig. Självfallet fick även Bella testa detta, och hon hade verkligen den intensitet som Shelby saknade. Hon var ivrig och full av liv inför sin nya uppgift!
Länge har jag smått hållit på att lära Bella att på kommando slänga sig på rygg och visa magen. Hon älskar övningen, men jag har inte alltid varit så duktig på att ta tag i det hela och döpa den. Idag gjorde jag det, och snart så har vi det på kommando. Hon fullkomligt ÄLSKAR denna övning och hon kommer förmodligen att bli en hund som ständigt slänger sig på rygg när hon vill ha uppmärksamhet =)
Shelby håller på att lära sig lite av varje, men här är en bild när hon följer med huvudet mellan mina ben. Hon är duktig på att både gå framåt och backa och hon tycker att det är himla kul. Allt som har med mig att göra, typ, gå i 8:or, gå slalom, gå mellan benen osv, älskar hon. Men då är hon ju också en mattegris! =)
Det är verkligen kul att ibland träna sånt som inte behöver all precision i världen.
Just det, inte att förglömma. Jag har skaffat en hemsida! Ok, tro nu inte för mycket om mig... Jag är ju, som jag har påpekat många gånger, inte någon teknisk varelse. På grund av detta så har jag sjunkit så lågt att jag har använt mig en gratissida, där mallarna är mer eller mindre färdiga. Men om jag skulle vänta på att kunskapen om att koda en alldeles egen hemsida skulle komma till mig, skulle jag helt säkerligen lessna. Istället valde jag att ta den enkla genvägen. Tanken med sidan är att ni ska kunna lära om mina hundar, deras resultat, stamtavlor och framförallt är tanken att jag ska dela med mig lite kort där. Dock har jag inte hunnit så långt ännu och den är fortfarande under uppbyggnad, men jag tänkte ändå dela med mig av den nu.
Så, besök gärna min hemsida!
Från oss alla till er alla: Ett riktigt Gott Nytt År!
Det är verkligen kul att ibland träna sånt som inte behöver all precision i världen.
Just det, inte att förglömma. Jag har skaffat en hemsida! Ok, tro nu inte för mycket om mig... Jag är ju, som jag har påpekat många gånger, inte någon teknisk varelse. På grund av detta så har jag sjunkit så lågt att jag har använt mig en gratissida, där mallarna är mer eller mindre färdiga. Men om jag skulle vänta på att kunskapen om att koda en alldeles egen hemsida skulle komma till mig, skulle jag helt säkerligen lessna. Istället valde jag att ta den enkla genvägen. Tanken med sidan är att ni ska kunna lära om mina hundar, deras resultat, stamtavlor och framförallt är tanken att jag ska dela med mig lite kort där. Dock har jag inte hunnit så långt ännu och den är fortfarande under uppbyggnad, men jag tänkte ändå dela med mig av den nu.
Så, besök gärna min hemsida!
Från oss alla till er alla: Ett riktigt Gott Nytt År!
En lyckad spårdag!
Snön har ju både hunnit komma och försvinna här uppe i norr. Även om jag gärna ser snö över jul, så finns det klara fördelar med barmark på vintern. Det underlättar ju helt klart spårningen! Idag packade vi ihop och drog ut i skogen efter att ljuset hade kommit och före det försvann... det gäller verkligen att pricka tiden annars kan man missa det lilla ljus som dagarna nu har att ge =)
Husse fick lägga Shelbys spår. Det blir rätt ofta att hon går mitt spår, så det var bara att passa på när husse är i krokarna. Det blev ett ganska enkelt upplägg med 2 räta vinklar och blandad terräng och både barmark och snö som underlag. När jag släppte på letade hon direkt upp spåret och gick rakt i spårkärnan fram till första vinkeln där hon gick bort sig lite... varför vet jag inte riktigt. Jag valde att gå tillbaka lite och då hittade hon direkt spåret igen och höll det hela vägen. Jag kollade noga ifall det var så att hon använde synen i spåret när det var snöunderlag, men det var verkligen ingen skillnade i hennes spårande när det var snö och när det var barmark. Känns skönt! Trots att hon är i höglöp så gjorde hon en väldigt bra prestation och jag är mer än nöjd med henne. Hennes största svårighet är vinklarna och vi måste verkligen ta tag i dessa. Idag ville jag dock att hon skulle lyckas, eftersom det har varit si så där med spårningen de senaste gångerna för Shelbys del. Hon har varit flackande, okoncentrerad och nästintill ointresserad de senaste 2 gångerna, så därför var det viktigt för mig att hon fick ett spår som hon kunde lyckas i. Dock var det ändå inget enkelt spår, eftersom husses steg är ungefär dubbelt så långa som mina =) Men hon var riktigt duktig och hon var både motiverad och hade en härlig attityd (lugn och fokuserad) men hon var allt annat än långsam.
Spårningen med Bella har aldrig riktigt gått strålande förutom någon enstaka gång för länge sedan. Idag la jag därför ett rakt och väldigt kort spår och jag gick in med tanken att "tar hon det så tar hon det" och jag bestämde mig att jag inte ska bli besviken om det inte funkar. Tanken var att jag skulle köra ett spontanspår (alltså sicksacka över spåret för att se ifall hon gick på det eller inte). Vi hann dock bara möta spåret och direkt så sänkte hon nosen och gick rätt i spårkärnan!! Det var verkligen jättestor förändring sedan tidigare försök och hon gick i kärnan hela vägen. Efteråt ångrade jag mig nästan att jag inte hade lagt längre, men vid närmare eftertanke var detta spår perfekt längd eftersom hon bara ville fortsätta. Vi slutade alltså när motivationen var på topp, vilket kändes enormt lyckat! Min motivation att spåra med Bella har verkligen ökat och det verkar hennes också ha gjort! Spontanspår blir vår väg att gå!
Under liggtiden fikade vi och dessutom fick vi hästbesök vilket var både nyttigt och trevligt. Bella skällde ut hästen (som var hur lugn som helst) men var väldigt intresserad ändå. Hon var inte direkt hispig utan skällde snarare för att hon var intresserad och möljigtvis lite rädd. Hon har ju träffat en del hästar förut, men det blir alltid annorlunda när de kommer från skogen och dessutom har en människa på ryggen =) Ryttaren var hur lugn som helst och tyckte att det var bra träning både för hundarna och hästen och stannade därför till ett tag och pratade, något som verkligen uppskattas från min sida. Det är alltid bättre när hundarna får lugna ner sig innan det som skrämmer försvinner igen. Tack så mycket till den trevliga ryttaren!
Summerat så var detta en alldeles underbar spårdag och jag känner mig mer än nöjd!
GOD JUL till alla mina läsare!
Husse fick lägga Shelbys spår. Det blir rätt ofta att hon går mitt spår, så det var bara att passa på när husse är i krokarna. Det blev ett ganska enkelt upplägg med 2 räta vinklar och blandad terräng och både barmark och snö som underlag. När jag släppte på letade hon direkt upp spåret och gick rakt i spårkärnan fram till första vinkeln där hon gick bort sig lite... varför vet jag inte riktigt. Jag valde att gå tillbaka lite och då hittade hon direkt spåret igen och höll det hela vägen. Jag kollade noga ifall det var så att hon använde synen i spåret när det var snöunderlag, men det var verkligen ingen skillnade i hennes spårande när det var snö och när det var barmark. Känns skönt! Trots att hon är i höglöp så gjorde hon en väldigt bra prestation och jag är mer än nöjd med henne. Hennes största svårighet är vinklarna och vi måste verkligen ta tag i dessa. Idag ville jag dock att hon skulle lyckas, eftersom det har varit si så där med spårningen de senaste gångerna för Shelbys del. Hon har varit flackande, okoncentrerad och nästintill ointresserad de senaste 2 gångerna, så därför var det viktigt för mig att hon fick ett spår som hon kunde lyckas i. Dock var det ändå inget enkelt spår, eftersom husses steg är ungefär dubbelt så långa som mina =) Men hon var riktigt duktig och hon var både motiverad och hade en härlig attityd (lugn och fokuserad) men hon var allt annat än långsam.
Spårningen med Bella har aldrig riktigt gått strålande förutom någon enstaka gång för länge sedan. Idag la jag därför ett rakt och väldigt kort spår och jag gick in med tanken att "tar hon det så tar hon det" och jag bestämde mig att jag inte ska bli besviken om det inte funkar. Tanken var att jag skulle köra ett spontanspår (alltså sicksacka över spåret för att se ifall hon gick på det eller inte). Vi hann dock bara möta spåret och direkt så sänkte hon nosen och gick rätt i spårkärnan!! Det var verkligen jättestor förändring sedan tidigare försök och hon gick i kärnan hela vägen. Efteråt ångrade jag mig nästan att jag inte hade lagt längre, men vid närmare eftertanke var detta spår perfekt längd eftersom hon bara ville fortsätta. Vi slutade alltså när motivationen var på topp, vilket kändes enormt lyckat! Min motivation att spåra med Bella har verkligen ökat och det verkar hennes också ha gjort! Spontanspår blir vår väg att gå!
Under liggtiden fikade vi och dessutom fick vi hästbesök vilket var både nyttigt och trevligt. Bella skällde ut hästen (som var hur lugn som helst) men var väldigt intresserad ändå. Hon var inte direkt hispig utan skällde snarare för att hon var intresserad och möljigtvis lite rädd. Hon har ju träffat en del hästar förut, men det blir alltid annorlunda när de kommer från skogen och dessutom har en människa på ryggen =) Ryttaren var hur lugn som helst och tyckte att det var bra träning både för hundarna och hästen och stannade därför till ett tag och pratade, något som verkligen uppskattas från min sida. Det är alltid bättre när hundarna får lugna ner sig innan det som skrämmer försvinner igen. Tack så mycket till den trevliga ryttaren!
Summerat så var detta en alldeles underbar spårdag och jag känner mig mer än nöjd!
GOD JUL till alla mina läsare!
Ingenting är omöjligt...
... men ibland kan det vara väldigt svårt! Som exempelvis att ta kort på Bella, få henne att stå still och dessutom fota med en kamera där displayen är trasig och man måste göra som på den gamla "goda" tiden och titta genom hålet... Ja, då är det ändå snudd på omöjligt. Att dessutom försöka få en bra bild, det är inte bara svårt, utan förmodligen omöjligt. Men, en bild blev det iaf.
Det slog mig häromdagen att Bella faktiskt inte är en liten kicka längre, hon håller på att bli en prinsessa. Drottningstiteln är ju redan upptagen (Shelby), så Bella får nöja sig med att vara prinsessa. Dessutom passar det henne mycket bättre. Matte är väl något av en stalldräng som alltid får torka deras tassar, ge dem mat, vara deras livvakt under promenader osv.
Ja, som sagt, Bella har blivit stor. Väger nu knappt 20 kg och mäter ungefär 49 cm i mankhöjd. Tänkte att jag skulle mäta Shelby samtidigt mest för skojs skull, men där kom största chocken. Jag har alltid haft för mig att hon var 68 cm hög, men när jag mätte (och jag mätte om typ 18 gånger) så är hon bara 64 cm.... Inte undra på att alla tycker att hon är så liten för att vara en greyhound =)
Träningsmässigt har jag varit enormt dålig på att uppdatera i bloggen. Vi har faktiskt tränat en hel del under den tid som har gått sedan förra inlägget och det känns väldigt roligt med träningen nu. Både Shelby och Bella är involverade och engagerade och det verkar som om de verkligen brinner för träningen nu. Igår tog jag med bägge och tränade dem innan jag skulle hålla kurs och det var ett mycket lyckat träningspass. Shelby var först ut och vi körde igenom ett ganska tungt pass av fritt följ. Hon hade bra fokus och en underbar attityd, vilket förvånar mig eftersom hon är i höglöp just nu. I tidigare löp har hon varit intresserad av allt annat än träning, men i detta löp har hon varit helt annorlunda, på ett mycket positivt sätt! Det enda som inte var speciellt bra i det fria följet var ju halkan, vilket försvårade både för Shelby och matte =). Men Shelby har fått till vänster-om-halt bra nu, även om jag fortfarande jobbar för förbättring. Hon är lite för "stel i bakvagnen" och vill inte riktigt jobba in genom att använda bakbenen, men det hela har blivit enormt mycket bättre. Känns skönt att de den utvecklingen hos henne, då hon har ganska lätt för att göra så som hon alltid har gjort...
Söta lilla Bella
Bella var verkligen på G, och den här gången var det helt klart i överdrivt. Hon körde insättning, sitt, ligg, backa, snurra, lägga sig på rygg, stå, spela död, ja hon provade helt enkelt allt hon kunde under de första 5 sekunderna... Det var verkligen inte lätt att hålla sig för skratt och försöka styra upp det hela. Jag valde att behålla henne kopplad en stund och vi gick runt lite på platsen så att hon fick coola ner sig lite. Efter några minuter var hon i vad man skulle kunna kalla för rätt sinnesstämning, och det var då dags att börja träna. Först i framför-mappen är insättning och hon slarvade lite på den första repititionen, men sedan flöt det på riktigt bra. Insättningarna är jag hur nöjd med som helst, och hon är verkligen "klossad" även i vänster-om-halt. Känns bra! Backandet har hon en underbar attityd i, men jag har upptäckt att jag ibland klickar när hon är påväg att stanna upp, vilket jag verkligen måste vara försiktig med i fortsättningen. Vill ju inte förstärka fel beteende. I dagens träning var jag verkligen noga med att bara klicka när hon rörde benen bakåt och hade en jättefin attityd, och jag lyckades varje gång! Tur att jag har hökögon, måste bara komma ihåg att använda dem varje gång i träningen. Stå från sitt börjar falla på plats nu. Jag har varit så dålig på att träna detta av någon outgrundlig anledning. Men nu börjar det bli bra och kommandot börjar även det fastna för henne. I morse tränade vi platsliggande och det gick faktiskt bra. Hon är duktig på att lägga huvudet i backen och där ligger hon som fastnaglad i backen. Jag har dock lite svårt att våga förlänga tiden. Det är väl mitt största problem i träningen jämt, att jag går för sakta fram. Om andra människor har svårigheten att de ställer för höga krav på hunden så är jag precis tvärtom, vilket leder till att vissa bitar i min träning stagnerar ibland. I morse försökte jag verkligen att ha koll på 80 %s regeln, och jag får ständigt bevisat att jag går för sakta fram. Bella klarar alltid 100%, vilket säkert kan uppfattas som bra, men för mig är det ett tecken på att jag går för sakta fram. Jag ska i framtiden hålla mig benhårt till 80% regeln. Det får nog bli mitt nyårslöfte =)
Shelby & Bella i "deras" säng
Jag är nykär!
Ja, faktiskt! Helt plötsligt bara... Efter att ha spenderat lite tid från mina hundar inser jag väldigt snabbt hur mycket de betyder för mig. Missförstå mig inte nu, jag uppskattar alltid mina hundar och värderar dem enormt högt varje dag. Men ibland behöver man en paus för att inse hur enormt mycket man älskar dessa underbara vänner. Idag kände jag att det var dags för dem att få spendera lite egentid med matte, vilket såg ut att uppskattas enormt mycket från deras sida. Även om de älskar att springa och busa med varandra då vi alla 3 är på promenad, så lyser det verkligen i ögonen på dem när de får matte för sig själva.
Igår tränade jag Bella för första gången på en vecka (ja, det handlar ju då om uppstyrd träning) då jag har varit borta ett tag (dessutom måste jag ju återhämta mig från jetlag:en som jag drog på mig på min Stockholmsresa =) ). Men igår var det dags för lite mer strukturerad träning igen, och snacka om att lilla bakelsen var på G. Hon hade en enorm intensitet och det roliga är att hon myckat sällan slarvar fast hon är eld och lågor. Visst kan det ibland gå i ultraspeed, men i det stora hela tycker jag att hon är enormt duktig på att samla sig och utföra momenten korrekt trots sin glöd. Väldigt roligt att se! Ute på den enskilda promenaden idag gick allt mycket bättre än jag någonsin skulle kunna drömma om. Hon är sååå duktig på att vara lös, något hon alltid har varit. Hon håller sig nära, söker ofta kontakt och håller ofta kontakt under längre stunder. Hon kommer alltid på inkallning, trots att fläcken hon nosar på för tillfället är enormt inbjudande eller trots att det hon hittat att leka med är väldigt roligt. Hon släpper verkligen allt när matte ropar. Duktig kicka! Passade på att träna lite platsliggning i skogen, vilket gick sisådär. Bella är inte en ljudkänslig hund, hon är istället en tysnadskänslig hund =). När det är knäpptyst blir hon fundersam och det är nästan som om hon är misstänksam mot tystnaden. Det ser ut som om hon är helt säker på att något snart kommer att hända och då är det bättre att ta det osäkra för det säkra och därmed skälla lite på tystnaden =) Hon är ju för rolig! Sedan märkte jag också en sak som jag har missat. Numera hanterar hon möten med människor i bostadsområden alldeles utmärkt och det är mycket sällan som hon skäller ut dem (bara om de beter sig konstigt och det är mörkt ute = fulla människor). När vi är i skogen är vi ofta på ställen där inga andra människor är eller någonsin har varit... =). Men idag gick vi på Gammliaspåret, vilket medförde en del möten med människor (faktiskt inga hundar idag...). Detta reagerar hon dock på och skäller ut dem, dock inte så ihärdigt och det är lätt att bryta. Måste verkligen träna på promenader i liknande områden, sånna som är lite mittemellan... ( = några människor men inte hela tiden). Alltid missar man något... Men summa summarum var både gårdagens träning och dagens träning/promenad väldigt lyckad och Bella är verkligen en helt fantastisk tjej som jag bara faller mer och mer för varje dag som går.
Shelby gick in i löpet i måndags, något jag har väntat på ett tag nu. Skönt ändå att hon löper så sällan (ca 10-11 månader emellan). Konstigt nog har hon inte varit speciellt döv på senaste tiden. Vid tidigare löp har det nästan varit så att jag har funderat på att hörseltesta henne =), men den här gången har hon bara slagit av någon enstaka gång. Dock har jag nog varit lite bättre på att inte låta henne vara lös då, så det kan ju bero på det. Även tidigare när löpet har börjat har hon varit lite disträ och inget har direkt fungerat. Men inte denna gång! Shelby är nästan som en valp. Vill leka jätte ofta, är väldigt kontaktsökande, sprallig och superglad! Hon är helt fantastisk! Igår när vi tränade var hon verkligen fokuserad och jätteglad. Hon hade mycket energi och hög intensitet (iaf för att vara Shelby). Idag på promenaden insåg jag väldigt snabbt att det inte skulle vara några som helst problem att ha henne lös, då hon ständigt tog kontakt med mig. Jag vet att man inte är tillåten att ha löptikar lösa, men samtidigt känns det som att kreti och pleti ständigt har sina hundar lösa trots att de har noll koll på dem, så varför kan jag inte få ha min tik lös då hon ALLTID kommer. Jag behöver ju inte ens kalla in henne, hon kommer ju frivilligt. Så efter att ha diskuterat med mig själv så kom jag fram till att släppa henne. Ingen behöver ju veta att hon löper... Det är ju inte så att hon är i höglöpet, för då skulle jag inte släppa henne, men nu skulle hon ändå bita av huvudet på hanar som skulle försöka. =) Duktig tjej =) Ska inte låta pojkarna få komma till skott bara så där.
Hon skötte sig alldeles utmärkt bra, bjöd ständigt upp till lek och tog kontakt väldigt ofta. Vi hade en alldeles underbar stund ute i skogen och hon bjöd mig på många skratt. Dessutom var hon enormt träningssugen och vi testade en del moment från 1:an bara för att hon skulle få göra något som hon verkligen redan kan och som hon älskar. Hoppas verkligen att detta humör håller i sig! Ingen skulle bli gladare än jag (kanske Shelby).
Tack till mina 4fota älsklingar för att ni förgyller mina dagar!
Nu under kvällen har jag hållit i min valpkurs, och det är verkligen helt underbart roligt! Deltagarna är engagerade och motiverade och fullkomligt superduktiga! Det är kul att se vilken utveckling de har gjort under bara tre praktiktillfällen och jag är verkligen imponerade över hur de jobbar med sina hundar. Kul att få följa deras utveckling och som det ser ut nu kommer den utvecklingen att vara ganska stor bara under min kurs! Idag fick jag den utvärdering som alla kursledare säkerligen strävar efter och drömmer om. Jag fick förfrågan om jag kommer att hålla fler kurser sedan och om det fanns möjlighet att få gå någon till kurs för mig!!! Det känns verkligen superkul att höra och det är den absolut bästa utvärdering jag kan få! Tack till mina kursdeltagare: Ni gör det verkligen roligt och stimulerande att hålla kurs!
Igår tränade jag Bella för första gången på en vecka (ja, det handlar ju då om uppstyrd träning) då jag har varit borta ett tag (dessutom måste jag ju återhämta mig från jetlag:en som jag drog på mig på min Stockholmsresa =) ). Men igår var det dags för lite mer strukturerad träning igen, och snacka om att lilla bakelsen var på G. Hon hade en enorm intensitet och det roliga är att hon myckat sällan slarvar fast hon är eld och lågor. Visst kan det ibland gå i ultraspeed, men i det stora hela tycker jag att hon är enormt duktig på att samla sig och utföra momenten korrekt trots sin glöd. Väldigt roligt att se! Ute på den enskilda promenaden idag gick allt mycket bättre än jag någonsin skulle kunna drömma om. Hon är sååå duktig på att vara lös, något hon alltid har varit. Hon håller sig nära, söker ofta kontakt och håller ofta kontakt under längre stunder. Hon kommer alltid på inkallning, trots att fläcken hon nosar på för tillfället är enormt inbjudande eller trots att det hon hittat att leka med är väldigt roligt. Hon släpper verkligen allt när matte ropar. Duktig kicka! Passade på att träna lite platsliggning i skogen, vilket gick sisådär. Bella är inte en ljudkänslig hund, hon är istället en tysnadskänslig hund =). När det är knäpptyst blir hon fundersam och det är nästan som om hon är misstänksam mot tystnaden. Det ser ut som om hon är helt säker på att något snart kommer att hända och då är det bättre att ta det osäkra för det säkra och därmed skälla lite på tystnaden =) Hon är ju för rolig! Sedan märkte jag också en sak som jag har missat. Numera hanterar hon möten med människor i bostadsområden alldeles utmärkt och det är mycket sällan som hon skäller ut dem (bara om de beter sig konstigt och det är mörkt ute = fulla människor). När vi är i skogen är vi ofta på ställen där inga andra människor är eller någonsin har varit... =). Men idag gick vi på Gammliaspåret, vilket medförde en del möten med människor (faktiskt inga hundar idag...). Detta reagerar hon dock på och skäller ut dem, dock inte så ihärdigt och det är lätt att bryta. Måste verkligen träna på promenader i liknande områden, sånna som är lite mittemellan... ( = några människor men inte hela tiden). Alltid missar man något... Men summa summarum var både gårdagens träning och dagens träning/promenad väldigt lyckad och Bella är verkligen en helt fantastisk tjej som jag bara faller mer och mer för varje dag som går.
Shelby gick in i löpet i måndags, något jag har väntat på ett tag nu. Skönt ändå att hon löper så sällan (ca 10-11 månader emellan). Konstigt nog har hon inte varit speciellt döv på senaste tiden. Vid tidigare löp har det nästan varit så att jag har funderat på att hörseltesta henne =), men den här gången har hon bara slagit av någon enstaka gång. Dock har jag nog varit lite bättre på att inte låta henne vara lös då, så det kan ju bero på det. Även tidigare när löpet har börjat har hon varit lite disträ och inget har direkt fungerat. Men inte denna gång! Shelby är nästan som en valp. Vill leka jätte ofta, är väldigt kontaktsökande, sprallig och superglad! Hon är helt fantastisk! Igår när vi tränade var hon verkligen fokuserad och jätteglad. Hon hade mycket energi och hög intensitet (iaf för att vara Shelby). Idag på promenaden insåg jag väldigt snabbt att det inte skulle vara några som helst problem att ha henne lös, då hon ständigt tog kontakt med mig. Jag vet att man inte är tillåten att ha löptikar lösa, men samtidigt känns det som att kreti och pleti ständigt har sina hundar lösa trots att de har noll koll på dem, så varför kan jag inte få ha min tik lös då hon ALLTID kommer. Jag behöver ju inte ens kalla in henne, hon kommer ju frivilligt. Så efter att ha diskuterat med mig själv så kom jag fram till att släppa henne. Ingen behöver ju veta att hon löper... Det är ju inte så att hon är i höglöpet, för då skulle jag inte släppa henne, men nu skulle hon ändå bita av huvudet på hanar som skulle försöka. =) Duktig tjej =) Ska inte låta pojkarna få komma till skott bara så där.
Hon skötte sig alldeles utmärkt bra, bjöd ständigt upp till lek och tog kontakt väldigt ofta. Vi hade en alldeles underbar stund ute i skogen och hon bjöd mig på många skratt. Dessutom var hon enormt träningssugen och vi testade en del moment från 1:an bara för att hon skulle få göra något som hon verkligen redan kan och som hon älskar. Hoppas verkligen att detta humör håller i sig! Ingen skulle bli gladare än jag (kanske Shelby).
Tack till mina 4fota älsklingar för att ni förgyller mina dagar!
Nu under kvällen har jag hållit i min valpkurs, och det är verkligen helt underbart roligt! Deltagarna är engagerade och motiverade och fullkomligt superduktiga! Det är kul att se vilken utveckling de har gjort under bara tre praktiktillfällen och jag är verkligen imponerade över hur de jobbar med sina hundar. Kul att få följa deras utveckling och som det ser ut nu kommer den utvecklingen att vara ganska stor bara under min kurs! Idag fick jag den utvärdering som alla kursledare säkerligen strävar efter och drömmer om. Jag fick förfrågan om jag kommer att hålla fler kurser sedan och om det fanns möjlighet att få gå någon till kurs för mig!!! Det känns verkligen superkul att höra och det är den absolut bästa utvärdering jag kan få! Tack till mina kursdeltagare: Ni gör det verkligen roligt och stimulerande att hålla kurs!
En helg utan mina 4benta älsklingar
Ja, då var jag tillbaka från en helg i Stockholm och utbildningen vid Hundens Hus. Åkte i torsdag och anlända i Umeå idag på morgonkvisten. Hundarna inkvarterades hos mamma och pappa eftersom vi inte skulle träna våra egna hundar under denna helg. Sedan var det skönt att slippa bila ner i detta "underbara" väder. Under fredagens praktik låg fokus på att träna någon annans hund och dels agera instruktör och dels hundägare. Jag och Helena bildade ett par och turades om att vara instruktör och hundägare. Dessutom blev vi under stor del av tiden filmade. Filmen gick vi sedan igenom och fick kritik på vårt utförande. Riktigt intressant och lärorikt! Under lördagen spenderade vi praktiken i Rålambshovsparken, där vi fick turas om att vara instruktör för en grupp hundägare. Under detta tillfälle blev vi dels filmade och dels fick de andra kursdeltagarna under praktiken föra anteckningar om vad man gjorde bra respektive dåligt eller mindre bra. Även det väldigt nyttigt! Utöver praktiken gick vi igenom budgetplanering, lite marknadsföring och kursupplägg.
Från praktiken kommer jag att ta med mig en del grejer, men övervägande fick jag väldigt bra respons på mitt utförande. Jag hade bra röst, ett bra kroppsspråk (både med avseende på människor och hundar) och jag framstod som väldigt tydligt, vilket självfallet känns jättebra! Det jag ska tänka på är att avsluta meningar som jag påbörjar, vilket jag har hört förut... =) Jag har en tendens att tro att de som lyssnar förstår vad jag tänker och att de själva därför kan avsluta den mening som jag har påbörjat =) Sedan talade jag tydligen vid ett tillfälle när det flög förbi ett flygplan, vilket kanske inte var det bästa. Men kort sagt, jag kände mig väldigt nöjd med min prestation och jag tror även att "kursdeltagarna" kände sig nöjda.
Även om jag fick en dos av hundar under helgens gång, så fick jag ingen dos av mina egna hundar, vilket kändes konstigt. Det var första gången som Bella fick sova utan sin matte och självfallet kändes det lite konstigt att lämna bort henne så här länge för första gången. Men de verkar ha haft det bra hos mamsen och papsen, vilket jag iofs aldrig tvivlade på. Dessutom kan det vara rätt skönt att hinna med både lite lägenhetsinköp och julklappshandel utan att behöva tänka på hundarna. Jag fick ju även en hel del tid över att spendera uteslutet med Göran, vilket var väldigt kul. Vi hann kolla på både badrumsgrejer, golv och tapeter till nya lägenheten som vi får tillträde till i slutet av januari. Börjar kännas nära nu och känslan av spänning och rädsla börjar verkligen infinna sig. Kommer att känna stor tomhet när vi lämnar Umeå för huvudstaden och jag kommer att sakna massor, både situationer och människor. Förutom min familj så är det nog Sandra jag kommer att sakna absolut mest, eftersom vi nästan bor tillsammans ute i skogen =) Har funderat på att köpa henne ett klippkort på flyget till julklapp så hon kan komma och hälsa på ofta. =)
Nu är jag iaf hemma igen och hundarna var alldeles överlyckliga över att ha mig på hemmaplan igen! Shelby sprang och hämtade leksaker och Bella gjorde allt möjligt på en och samma gång. Massor av pussande och slickande blev det och jag känner verkligen att jag har fått ny energi att hålla på med dem, även om energin var rätt bra redan innan jag åkte.
/ En Karro som var uppe på tok för tidigt i morse (med mina mått mätta) och som därför ska lägga sig i soffan och slöa lite...
Från praktiken kommer jag att ta med mig en del grejer, men övervägande fick jag väldigt bra respons på mitt utförande. Jag hade bra röst, ett bra kroppsspråk (både med avseende på människor och hundar) och jag framstod som väldigt tydligt, vilket självfallet känns jättebra! Det jag ska tänka på är att avsluta meningar som jag påbörjar, vilket jag har hört förut... =) Jag har en tendens att tro att de som lyssnar förstår vad jag tänker och att de själva därför kan avsluta den mening som jag har påbörjat =) Sedan talade jag tydligen vid ett tillfälle när det flög förbi ett flygplan, vilket kanske inte var det bästa. Men kort sagt, jag kände mig väldigt nöjd med min prestation och jag tror även att "kursdeltagarna" kände sig nöjda.
Även om jag fick en dos av hundar under helgens gång, så fick jag ingen dos av mina egna hundar, vilket kändes konstigt. Det var första gången som Bella fick sova utan sin matte och självfallet kändes det lite konstigt att lämna bort henne så här länge för första gången. Men de verkar ha haft det bra hos mamsen och papsen, vilket jag iofs aldrig tvivlade på. Dessutom kan det vara rätt skönt att hinna med både lite lägenhetsinköp och julklappshandel utan att behöva tänka på hundarna. Jag fick ju även en hel del tid över att spendera uteslutet med Göran, vilket var väldigt kul. Vi hann kolla på både badrumsgrejer, golv och tapeter till nya lägenheten som vi får tillträde till i slutet av januari. Börjar kännas nära nu och känslan av spänning och rädsla börjar verkligen infinna sig. Kommer att känna stor tomhet när vi lämnar Umeå för huvudstaden och jag kommer att sakna massor, både situationer och människor. Förutom min familj så är det nog Sandra jag kommer att sakna absolut mest, eftersom vi nästan bor tillsammans ute i skogen =) Har funderat på att köpa henne ett klippkort på flyget till julklapp så hon kan komma och hälsa på ofta. =)
Nu är jag iaf hemma igen och hundarna var alldeles överlyckliga över att ha mig på hemmaplan igen! Shelby sprang och hämtade leksaker och Bella gjorde allt möjligt på en och samma gång. Massor av pussande och slickande blev det och jag känner verkligen att jag har fått ny energi att hålla på med dem, även om energin var rätt bra redan innan jag åkte.
/ En Karro som var uppe på tok för tidigt i morse (med mina mått mätta) och som därför ska lägga sig i soffan och slöa lite...
