Shelby & Bella

Gammal bild tagen av Sandra

Jag har varit så otroligt trött på senaste tiden. Det har varit skolan, kurser, egna hundar och återigen flytten. Sen undrar jag om jag är påväg å bli sjuk, eller om det bara är allt annat... Men ikväll fick jag faktiskt energi att träna hund både ute och inne. Utomhusträningen har verkligen varit lidande på slutet, mest pga av att jag är smått allergisk mot kylan. Men ikväll var det faktiskt möjligt att träna utan handskar, vilket underlättar träningen enormt, iaf med Bella där belöningsfrekvensen är rätt hög i de flesta träningsmoment.

För Shelbys del blev det spontanträning under promenaden, och som vanligt med henne funkade spontanitet riktigt bra! Vet inte varför det alltid är så, men jag tror att en stor del ligger i att jag inte har allt för höga förväntningar på henne och att jag är bättre på att slappna av och ha roligt med henne i träningen, vilket är A och O med henne. Om man inte har humor och tålamod så kommer man verkligen ingen vart med henne.  Vi körde lite fritt följ, där hon faktiskt skötte sig riktigt bra.  Problemet på vintern är att hon inte gärna sätter sig i halterna och om hon gör det så blir de ofta enormt sega sättanden. Men idag var hon riktigt laddad och gick verkligen in för det! Jättekul! Ännu roligare var nog fjärren. Vi har haft stora problem med att få till sättanden från ligget, och om hon ens har satt sig så har det varit seeeeegt. Idag lyckades vi dock, vilket känns som ett enormt framsteg. Jag har lagt mycket vikt vid att bygga upp hennes självförtroende och få henne att själv erbjuda ett sättande från ligget, och det börjar faktiskt likna ett bra resultat. Problemet med en hund som tidigare har vant sig vid lockande är väl just detta, att ha självförtroende nog att våga tro på de beteenden de erbjuder.  Hon har fått mycket mer självförtroende och "stuns" i sittet och jobbar mycket mer med ryggmusklerna, vilket har resulterat i mer kraftfulla och snabba sättanden. Idag lekte vi fram en hel del och jag körde bara en repetition i taget (från ligg till sitt) och vi kom faktiskt upp i lite avstånd. Förut har jag belönat alla typer av sättanden, men har nu på slutet bara valt att belöna de sättanden som har attityd i sig, vilket verkar vara nyckeln till framgång med henne. Problemet med Shelby är att hon lätt tappar självförtroendet om det inte funkar, så det gäller att se till att hon lyckas ofta och mycket! Men jag märker också hur mycket som sitter i min attityd. Tidigare har jag verkligen analyserat belöningskvalitén och försökt hitta belöningar som hon skulle kunna dö för. Detta har dock inte riktigt gett det önskade resultatet. När jag idag istället hade en väldigt avlappnad och lättsam/leksam attityd hade det nog inte spelat nån roll vad jag belönade med. Nu fick hon leversnittar och det är väl kanske inte direkt godis som hon kan dö för, men i kombination med min attityd så funkade det super! Ja, man påverkar verkligen sin hund! Kanske (eller förmodligen) är det min attityd som gör att det är de spontana träningstillfällena som fungerar bäst...


Gammal bild tagen av Sandra

Även Bella fick smaka på ett spontant träningspass. Första tanken var att ta ut båda hundarna tillsammans, men Bella fick en skäll-attack när vi kom ut, så hon fick gå in igen. Det blir alltid lättare att hantera sånt när man bara har en hund. När hon väl fick komma ut gick hon väldigt bra i kopplet, fast det brukar hon ganska ofta göra när jag går med henne själv. Väl ute på ängen körde vi snabba ligg, vilket hon är helt fantastiskt duktig på. Hon älskar ju iaf snö, vilket underlättar för utomhusträningen! Jag testade även, mest för skojs skull, läggande under gång (jag=backandes) vilket helt klart gick över förväntan. Jag kunde nästan gå i normaltakt och ändå kastade hon sig i backen. Ändå har vi bara övat detta nångång inomhus, då jag har haft svårt att få fram de extremt snabba liggen inomhus. Utomhus smäller hon bara i backen och har verkligen rätt attityd! Superkul! Tyvärr blev vi störda i träningen av en annan hundägare som frågar skrikandes på ca 50 meter avstånd om min hund är en tik eller en hanne. Jag har verkligen aldrig förstått den frågan och varför många anser att det är den viktigaste och första frågan man ställer till en annan hundägare. Eftersom skrikandet fick Bella att uppmärksamma den andra hunden och gick i skall orkade jag inte bry mig om att svara på frågan, utan ropade in Bella och förflyttade mig längre bort. Trots det fortsatte människan ropa och fråga om min hunds kön, och inte bara en gång till utan TRE... Och om inte det vore tillräckligt, så frågar hon (trots att hon inte har fått något svar ännu och Bella skäller som en idiot) om hundarna ska få leka... Ja, ibland undrar man ju... Ja, helt klart var iaf att Bella inte riktigt kunde gå tillbaka till den sinnesstämning hon var i innan, och det kändes inte riktigt rätt att fortsätta träningen. Tack och lov så hade vi iaf fått avsluta det vi höll på med just för stunden innan hon ropade första gången. Hade blivit vansinnig om hon hade ropat precis innan jag hade hunnit bryta just den övningen!


Gammal bild tagen av Sandra

Bella fick även en dos av mer strukturerad inomhusträning. Vi körde igenom framför-mappen med relativt hyfsade resultat. Hon gjorde alla övningar nästintill perfekt, men ordning satt inte riktigt. Backandet blev istället ligg, vilket iofs inte är så svårt att förstå då vi hade kört en hel del lägganden ute. Hon var verkligen på G ikväll och ville till varje pris hitta knappen som fick matte att klicka. =) Ibland kan jag verkligen inte hålla mig för skratt då hon testar allt i världen för att se vad som kan tänkas vara rätt. Hon är verkligen en liten cirkusapa denna lilla dam... med en enormt stor portion med humor! Vi testa även apportbocken med jättefina resultat. Hon tog den med bra attityd (helt utan tvekan) och släppte inte trots att jag nästan petade in en godis i munnen på henne... =) Jag kunde även peta och pilla på apporten utan att hon släppte. Däremot ville hon gärna släppa om jag satte handen under, men vi lyckade jobba bort det väldigt snabbt. Hon var även väldigt duktig då hon satte sig med apporten från stående, även om vi då inte tränade detta. Men det var kul å se!

Ja, en trött Karro är nu på väg mot sängen...

Ber om ursäkt för den extremt taskiga kvalité på korten, de är tagna med mobilen...


Sandra med Shelby på vår fikapaus i skogen

Ja, de senaste dagarna har varit lite blandade. Husse har varit hemma i helgen, och därför har jag mest fokuserat på honom eftersom vi inte träffas jämt nu för tiden. Men det har blivit både det ena och andra ändå...

Igår & i förrgår låg fokus helt klart på inomhusträning. Shelby är svår att träna inomhus, då hon väldigt fort tröttnar, så det gäller att hitta bra övningar som kan få henne att jobba ett tag. Mestadels har hon fått träna nostarget (nose touches), vilket kan vara bra att ha nångång. =) Jag har även valt att träna en hel del kroppskontroll med henne. Vid dessa övningar gäller det dock att kolla av när hon ligger på topp och sluta då för hennes motivation dalar ganska snabbt. Det är verkligen en enorm skillnad på att klickerträna Shelby och Bella. Shelby är ju grundtränad med lockning, vilket medför att jag har fått lägga stor energi på att få henne att erbjuda beteenden. Det är inte möjligt att "fela" henne eftersom hon då direkt skulle tappa självförtroendet och gå därifrån. Bella å andra sidan fortsätter lika glad som innan om jag ger henne en felsignal och erbjuder då något annat beteende istället.

Bella är väl den som har fått mest uppmärksamhet vad gäller träningen. Vi håller fortfarande på att strukturera upp vår "framför-mapp" och det har verkligen gett bra resultat nu. Hon börjar alltid med att erbjuda insättningar (vilka har blivit jättefina!). Sedan fortsätter vi med backandet, och håller nu på att lägga på kommando (mest för skojs skull... kommandot alltså). Sedan kommer sitt till stå, vilket hon verkligen har börjat haja nu. Denna övning har jag tidigare (med Shelby) inte ens reflekterat över. Med Shelby var det ju bara å locka upp henne från sittandet. Men hur gör man när man inte lockar...? Ja, i helgen hittade jag lösningen efter lite klurande och nu erbjuder hon dessutom riktigt snygga ställanden! Härligt! Klickerträning ger verkligen hjärngympa och det ger så otroligt fina resultat! I'm in love! Sedan fortsätter framför-mappen.... Bella har oxå fått träna nostarget och hon är riktigt entusiastisk! Vi har även tränat lite med apportbocken, men jag tror att jag ska gå tillbaka till leksaker och först befästa det ordentligt där. Sammanfattningsvis så har träningen med Bella gjort enorma framsteg under dessa 2 dagar och jag har fått massor med mer energi!


Bella poserar för matte

Till skogspromenaden. Jag och hundarna hämtade upp Sandra och Ipo strax efter 11 idag och åkte ut i skogen. På oss hade vi varma kläder eftersom det var lite kylslaget idag och i väskan hade Sandra kaffe och bullar. Hundarna sprang och lekte och verkade ha väldigt roligt tillsammans... ibland kanske lite för roligt! Solen sken och vädret var verkligen helt underbart! Jag kommer att sakna skogsprommisarna med Sandra så ofantligt mycket när vi flyttar! Det är verkligen det jag kommer att sakna absolut mest eftersom det nästan är ett dagligt inslag i min vardag.

Shelby lyckades lokalisera den enda kullen där det inte fanns nån snö, och där satte hon sig så fort hon blev less på snorungarna. Hon grävde och krafsade tills hon var nöjd och då kunde hon slå ner rumpan =) Hon är ju för underbar denna dam!


Shelby tar plats på den enda snöfria fläcken i skogen

Ipo såg mest ut som en snögubbe då snön verkligen verkade dras till honom. Tur att matte har varit så snäll å inhandlat ett täcke till våra fikastunder i skogen


Ipo smyger på Bella i sitt fina täcke

På väg hem svängde vi förbi Djurmagazinet och Coop för att inhandla godsaker. Bella fick återigen ett nytt halsband och det blev även en hel del tilltugg i form av ben och grisöron. På coop köpte matte massor med märgben! Det om något i denna värld är mina hundars absoluta favorit! Det finns nog inget i världen som kan slå märgbenen!

Ja, dagen började ju strålande... NOT! Klockan ringde 06.45 och som den morgonmänniska jag inte är var jag helt säker på att flyget hade sänt ut någon form av krigslarm eller liknande & drog kudden över huvudet och fortsatte sova. När jag, till min förtvivlan, insåg att larmet gällde mig ville jag bara sjunka genom jorden. Vem är det egentligen som har bestämt att dagen måste börja så tidigt? Varför kan vi människor inte bara komma överens om att dagen börjar när det passar mig som bäst!? Det är ju inte så att den måste börja klockan 12 eller så, det räcker ju med 10. 10 är en alldeles utmärkt tid att påbörja dagen. Men, tydligen hade världen bestämt att så var inte fallet denna dag. Skolan väntade, och jag var tvunget att masa mig upp. Dessa gånger skulle jag verkligen behöva Göran hemma, så att han kan tvinga mig upp eftersom jag inte är speciellt bra på att tvinga mig själv...

Hur som så lyckades jag sätta fötterna utanför sängen och på något sätt kom jag på benen. Tittar ut genom fönstret och finner att det regnar smått och backen är isig och man kan verkligen se hur det blänker... å, tänkte jag... vad härligt med halka... Skyndar på med kläder innan jag fryser ihjäl (vilket är en komplikation från det tidiga uppvaknandet). Under tiden tjuter Bella som alltid blir lika otålig när matte är trött och försöker hitta rätt ben på byxorna. Påklädd och klar tar jag för en gångs skull med båda hundarna på samma morgonpromenad. Kanske inte veckans bästa idé att göra det när jag är trött, sur, frusen, smått stressad och dessutom är det glashalka ute. Men, men... man är väl knappast känd för att ta de bästa besluten när man är trött. Promenaden går väl trots allt helt ok, fast lång blev den ju inte. Men det är sånt som händer ibland, och tack och lov är det inte ofta det händer här hemma.

Väl inne från promenaden är det bara att packa ihop grejerna och bege sig till skolan. Inser där att universitetsstudenter knappast är de mest morgonpigga, då de flesta verkar lysa med sin frånvaro. Kanske är det faktiskt så att universitetsvärlden har beslutat att dagen börjar vid 10, då det är ytterst ovanligt att befinna sig på skolan klockan 8. Hur som så genomlider jag två timmar och beger mig sedan hemåt. Humöret är inte direkt på topp, snarare i botten, vilket tacksamt nog inte hör till vanligheten. Men om jag befann mig på bottenskiktet så var då hundarna helt klart på topp. De busades och stojades så fort jag klev innan för dörren och fortsatte ett bra tag. Jag försökte göra lite skolarbete men avbröts ständigt av en kall nos i armhålan som ponkade på uppmärksamhet & en annan hund som flåsandes satt och kollade om matte överhuvudtaget hade intentionen att röra sig snart. Slutligen tog jag ändå beslutet att de måste få en promenad. Med tanke på mitt urusla humör var min första tanke på att ta dem var för sig på kortare promenader. Då jag ändå var tvungen att ta bilen och köpa hundmat bestämde jag mig istället för en långpromenad. Idag var dock en sådan dag där humöret OCH tålamodet var i botten, vilket inte bäddade för den bästa promenaden.... Men hur som så åkte vi till skogen, odjuren hade så mycket energi att jag inte ens orkade styra upp det hela på något vis. När jag går där i mitt stilla (men smått irriterande) sinne, ramlar jag plötsligt och slår knät i en sten. Kändes som om knät skulle explodera och jag låg kvar på backen och tyckte enormt synd om mig själv. Ni vet en sån där dag då man snabbt tänker "varför ska allt ont drabba mig?" Men plötsligt vänder det.! Tiden för ärtsoppa är slut och oxfilén är på väg in... humöret stiger... och plötsligt blir problem till bagateller. Vad hände? Jo, när jag låg där på backen så verkade jag ju iaf roa några... hundarna kommer springandes, hoppandes och pussandes... & jag känner hur jag mjuknar. Insikten kommer till mig, och jag inser att jag egentligen inte har någon som helst bra anledning till att vara på dåligt humör.

Helt plötsligt blir den fruktade promenaden till den mest underbara lekstunden i skogen tillsammans med två individer som jag älskar enormt mycket! De har verkligen förmågan att få en att le, både på utsidan men kanske främst på insidan! Helt plötsligt blir det som tidigare upplevdes som jobbit, dåligt, tråkigt och kasst, till något roligt, spännande, skrattfyllt och alldeles... alldeles... underbart! Vi hade en helt underbar stund och nu hemkomna så ligger hundarna utslagna och matte är full av ny energi!

Till alla er som har hund: Uppskatta dem! Till er stackare som inte har hund: Ni måste känna stor saknad och tomhet...

Eftersom kameran fortfarande inte funkar som den ska, får ni ta del av två gamla kort istället

Ja, vaknade upp i morse och kände mig verkligen mer sugen än på länge att träna hund. Tittade ut och det var dimma vilket innebar att det faktiskt var plusgrader! =) Jippi!!! Eftersom det verkade som om hela världen hade beslutat att ta sovmorgon dröjde det innan det blev någon uppstyrd träning, men vi började så smått hemma i vardagsrummet. Bella var dock den enda som blev tränad eftersom Shelby på senaste tiden har fått för sig att det inte är nå kul och träna inomhus. Tror att det är löp på gång, då brukar hon nämligen kunna bete sig lite så. Men Bella var laddad och vi körde stenhårt med "framför-mappen". Hon är en riktig klocka på att använda bakbenen och insättningarna är nu nästan felfria. Men ändå är jag inte nöjd och har inte riktigt velat lägga på kommando, men det kommer nog inom några dagar nu... Sedan körde vi backa, och hon tycker verkligen att det är superkul. Måste dock börja utveckla det lite mer och höja kriterierna. Detta eviga problem. Jag är verkligen inte duktig på att höja kriterier och har verkligen en förmåga att hänga kvar alldeles för länge på en och samma nivå, vilket självfallet medför att träningen stagnerar en del. Men backandet är på god väg! Vi tränade signalkontroll på ligg, sitt och plats och hon är verkligen jätteduktig. Hon tog inte till fel beteende en enda gång! Vi tränade även vidare på "fri"signalen och den har hon verkligen köpt vid det här laget. Jag kan nu säga vilket ord som helst ungefär på samma sätt som jag säger "fri" och hon rör sig verkligen inte förrän just orden "fri" kommer! Det är underbart att se henne sitta och verkligen behärska sig själv!

När vi väl hade packat in oss i bilen för att möta upp Olivia, Nimbus och Nova körde vi raka vägen till mötesplatsen. Shelby var först ut och vi tog oss an "rutan". Jag vet inte varför jag är periodare när det kommer till detta moment, men träningskurvan ser verkligen ut som en berg-och-dal-bana. =) Men nu är vi på G igen, och nu ska jag verkligen befästa denna eviga inlärning av rutan. Vi har nu tagit bort target, men jobbar fortfarande med frivilligt beteende. Hon är ivrig och hon känns verkligen rolig att jobba med i denna övning. Jag har verkligen satsat på att få henne att springa rakt genom rutan för att slippa få detta eviga att hon stannar upp och funderar "är jag rätt nu". Nu har jag istället belönat att hon springer rakt igenom i hög fart, och det börjar verkligen ge resultat. Bara för att testa var jag tvungen att säga stå när hon var på väg igenom, och hon gjorde verkligen ett ursnyggt ställande i den bakre delen av rutan! Duktig flicka! Vi tränade även en del vändningar på stället och vänster-om-halt har blivit riktigt snygga. Däremot släpper hon position i höger-om-halt och där har vi en del att träna på. Jag har ju varit slö på att träna det (och överhuvudtaget på slutet) och det märks verkligen. Hon slarvar och hon tappar ständigt position. Men, nåt att bita i är ju aldrig fel =)

Sedan körde vi även en del apportering och farten börjar att komma nu på tillbakavägen. Däremot har hon ibland tendensen att sakta ner när hon är en meter ifrån mig för att sedan lunka in. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men det tåls att klura på. Kanske nån där ute som har nå bra tips?

När Shelbys pass var över var det Bellabus tur. Hon var ivrig och tyckte verkligen att matte var kul som äntligen hade tagit sig i kragen och lagt upp lite strukturerad träning utomhus. Vi började med insättningar och vändningar på stället och nu söker hon ständigt upp min vänstra sida och kommer nu ända in. Det tidigare "problem" vi har haft är att hon ställer sig så att hon kommer en liten bit ifrån min sida och positionen blir inte direkt snygg på det sättet. Men nu trampade hon på hela vägen in till sidan. Även sättandena vid sidan har börjat arta sig och det händer allt oftare att hon faktiskt hamnar i rätt position. Hon kan dock fortfarande hamna för långt bak ibland, men det blir alltmer sällan =)

Sedan körde vi vidare med backandet och det lyser verkligen i ögonen på henne när vi gör detta. Jag började belöna längre ifrån mig nu, och hon backar ändå väldigt bra, vilket visar att jag inte ska vara så rädd att höja mina kriterier. Vi tränade även sitt med stadga med hjälp av bollen. Hon tycker ju att den är superkul, men efter att ha rest sig 2 gånger satt hon verkligen pall och jag kunde till och med studsa bollen i backen. Duktig valp!

Vi har även tränat avlämnande av leksaker. Tidigare har hon varit väldigt slapp i munnen och inte velat greppa riktigt. Då började jag istället att endast använda kamptrasa och kampa när hon kom in, vilket har gett resultat. Nu håller hon föremålet ända in och hon släpper nästan aldrig förrän jag säger "tack". Det bästa av allt var att hon var väldigt fokuserad på att göra det hon skulle trots att Olivia körde inkallningar med Nimbus inte så långt ifrån. Det är så roligt att hon kan fokusera trots störning.

Under fikapausen tog Bella nya steg moy sin framtida lydnadskarriär. Hon tog nämligen sikte på konen, tog ett fast grepp om den och sprang iväg med den =) Det var en underhållande syn och jag befäste det nog ganska bra eftersom både jag och Olivia tjöt av skratt =)

Känns nu som om jag börjar få en mer målinriktad träning och som att jag tänker mer kring träningen nu. Bloggandet hjälper mig mycket att hålla koll på mina tankar, vilket underlättar då min hjärna ofta går på högtryck =) Det är inte lätt med att vara fokuserad på allt som har med träning å göra nu när allt annat är så himla rörigt. Jag har utbildningen i Stockholm å tänka på, kurserna, utbildningen på Universitetet, projekthundar, recensioner, raskunskapen, och inte minst... flytten. Letar ständigt lägenheter, men det känns så enormt viktigt att hitta en lägenhet som ligger i ett område där vi kan trivas och där närheten till skog och mark finns. Sen känns det även viktigt att det finns en bra och fungerande BHK i närheten. Ja, vi får väl bara hålla tummarna och vänta på att den rätta kommer!

Det var verkligen jätteroligt! Ja, igår startade en av kurserna som jag ska hålla nu 9 veckor framöver. Igår var det en grupp på sex personer och de har alla lite äldre hundar. Ikväll är det dags för den andra gruppen, och där är ingen av hundarna äldre än 6 månader. De första 2 gångerna kommer vi att vara hundfria och gå igenom viss teori. Resterande 7 gånger kommer alltså att vara praktiska.

Ja, hur kändes det då? Under tiden kände jag mig väldigt avslappnad, det kändes som om jag höll ett bra tempo och att jag hade lagt det på en nivå som passade denna grupp. Jag som annars brukar glömma allt om hur jag beter mig när jag ska prata inför grupp, kände att jag till och med hade tid att reflektera över min insats även under tiden jag pratade. "Oj, nu pratar jag in i tavlan..." eller "hur ska jag lyckas styra tillbaka gruppen till det ämne vi höll på att prata om?" Sådana frågor dög upp i mitt huvud och jag kände verkligen att jag gjode en väldigt bra och lyckad insats! Det är alltid svårt att veta vilken nivå som är lämplig när man får en ny grupp. Personerna i gruppen kommer från olika bakgrunder, har olika erfarenheter och förkunskap och är kanske även där av helt olika anledningar. Men det kändes ändå som om jag hade lyckats lägga ribban på en lämplig höjd och de deltog ändå i många diskussioner. Det största problemet som jag upplevde var att vissa personer har en tendens att ständigt vilja ha svar på specifika problem som de har med just sin hund. Detta är i och för sig väldigt intressant, men om det ständigt ska diskuteras så, kommer diskussionerna att flyta iväg och jag kommer att tappa den röda tråd som jag ändå anser ska finnas där hela tiden. Samtidigt tycker jag att det är väldigt viktigt att teorin blir knuten till verkligenheten och jag tror att det är lättare för dem att förstå teorin om de får något konkret att koppla det till. Med andra ord är det en väldigt svår balansgång. En sak som kändes väldigt roligt var att de alla hade mängder av förslag (bra sådana!) på hur man kan skapa en god relation tillsammans med sin hund. De kom med massor av helt skilda förslag som alla verkligen kändes relevanta.

När jag kom hem byttes dock känslan av att allt hade gått så himla bra ut. Helt plötsligt kände jag mig alldeles tom på känslor. Jag är ganska säker på att de alla var nöjda och att de kommer att komma tillbaka nästa träff, men man vet ju aldrig... tänk om de inte alls tyckte om det? Fast min magkänsla säger att de tyckte mycket om teorin och jag får väl försöka förlita mig på den. Det är väl det bästa med att kursen är gratis. Om de kommer tillbaka gör de iaf det för att de verkligen vill och inte för att de har betalt =)

Redan ikväll drar jag igång med valpkursen, och det ska verkligen bli spännande att se hur olika grupperna är. Det känns som om diskussionerna och frågorna kommer att vara helt annorlund i valpgruppen än i den äldre gruppen. Men, som sagt, det ska bli jättespännande och roligt! Längtar faktiskt till ikväll!

Tack till Olivia & Sandra för att ni är mitt bollplank och att ni alltid lugnar mig när jag är paranoid =) Ni är värda allt för mig!

Tillägg & uppdatering

Ja, jag hann inte skriva allt tidigare, men tänkte utveckla det hela lite mer nu.

Fokus och vad man skulle kunna kalla för den röda tråden under gårdagens kurs var frågan VARFÖR? Inom såväl utbildning som lärande tycker jag att detta är den viktigaste frågen att ställa sig. Detta gäller oavsett vad lärandet handlar om. Att själv kunna ställa sig frågan varför är, enligt mig, nyckeln till kunskap. Om jag inte förstår varför jag gör en sak, varför just en sak ser ut på ett specifikt sätt eller varför det är av någon vikt alls så kommer jag heller aldrig att ta till mig det jag försöker lära. Tidigt i kursens gång gjorde jag klart detta för deltagarna. Jag berättade att denna fråga kommer att vara utgångspunkten i allt vi gör, såväl teoretiskt som praktiskt, och att jag gärna ser att de själva under hela kursens gång ställer sig frågan varför. Varför har vi teori? Varför är dessa specifika områden viktiga? Varför ser du på saken på detta sätt? Varför kan man inte se det på detta sätt? Varför ska vi göra specifika övningar? etc. etc. Jag framhöll även vikten av att ställa sig denna fråga i hundträningen och då både ur sitt eget perspektiv, men även ur hundens. För oss är det inte komplicerat att svara på frågan varför hunden ska komma på inkallning. Det ter sig ganska självklart (för dom flesta iaf) att vi måste lära hunden att komma på inkallning för att den ska kunna fungera lös utan att springa fram till folk, fä, över vägar osv. Men hur kan man få hunden att förstå varför den ska komma på inkallning? Utan att fundera över denna fråga kommer man aldrig att få en klockren inkallning - anser jag iaf. Hunden måste vara motiverad att komma in till oss, annars kommer det aldrig att funka. För varje hund måste vi tänka ut och försöka förstå vad det är som driver hunden, för att på så sätt hitta ett sätt att motivera hunden - i detta exempel då, vad kan jag hitta som motiverar min hund att komma in till mig?

Detta var helt klart den röda tråden under hela kurstillfället, och jag tror verkligen att jag lyckades få ut detta budskap. Mer ingående talade vi om vad som formar en hund och vad som kan tänkas bidra till hundens agerand. Vi talade även om relationen mellan hund och människa och hur man kan tänkas bygga upp en trevlig och stabil relation med sin hund. Det sista område som vi berörde var det berömda begreppen dominans och ledarskap. För mig är dessa begrepp inte relevanta så jag anser att vi inte säkert kan veta om en hund känner sig dominerad eller inte eller om den verkligen har tagit oss som ledare. Jag hävdar att det enda vi egentligen kan veta är det vi ser och det är utifrån det jag jobbar med mina hundar. Aldrig någonsin har tanken slagit mig att mina hundar försöker "ta över", "klättra i rang" eller att jag måste utöva dominans för att vara en bra ledare. Detta för mig är helt absurt. Men trots mina egna ställningstaganden, åsikter och värderingar florerar diskussioner kring ledarskap och dominans ständigt i hundvärlden. Vissa hävdar att det är kärnan i hundägandet medan andra hävdar att det inte finns. Sedan finns även allt därimellan... Men, för att på något sätt presentera de olika tankar som finns kring begreppen idag, kände jag att det var viktigt att lägga fram olika typer av sätt att se på dominans och ledarskap, för att förhoppningsvis kunna öppna upp ögonen för mina deltagare att läget inte är svart eller vitt.

Detta är ju ett område som behöver stötas och blötas många gånger för att man själv ska kunna bilda sig en uppfattning och känna sig trygg i den position man har valt. Men ändå hoppas jag innerligen att jag lyckades så ett frö hos deltagarna och att de funderar kring dessa begrepp. Det är trots allt genom diskussion och "stötning och blötning" som vi ofta lär oss, och det är viktigt att försöka sätta sig in i området. Att hålla sig ajour även med tankar som man själv kanske inte står för, för att på så sätt kunna argumentera för sin sak.

Ja, det ska som sagt bli mycket intressant att se hur kvällens grupp ter sig och vilka frågor som kommer upp från dem. Jag är superladdad och det känns verkligen som om jag har hittat hem! =)

Ja, idag har Bella hittat på en ny sport... Nämligen att äta sönder så många saker som möjligt. Det hela började när jag var på skolan. Under tiden kom brevbäraren med presenter till Bella (elräkningen & infobrev från bibblan). I hallen när jag kom hem låg det mikroskopiska pappersbitar utspridda över hela lägenheten. Jag förvånas verkligen över hur hon lyckas bita kuverten i så extremt små bitar. Nästan fascinerande! Jag lyckades slutligen hitta summan på elräkningen på en lapp, sista betalningsdatumet på en annan, men OCR-nummret var spårlöst försvunnet så det var bara att ringa elbolaget och beställa en kopia på räkningen.

En liten del av pappersmassakern



Detta var ändå den del som var mest bevarad. De andra bitarna åkte direkt i dammsugaren. Men det var ju inte Bellas fel att brevbäraren skulle komma precis när hon hade som mest tråkigt. Sen upptäckte jag även, när jag plockade ihop pappersbitarna, att det var andra små bitar av annat material än papper som låg utspritt. Hallmattan. Denna har varit föremål för valptänder tidigare och den delen som blev förstörd då ligger väl placerad under dörrmattan. Men även den andra änden hade börjat fransa upp sig och bjöd vänligt in till lite tuggande... Så återigen var det ju faktiskt inte Bellas fel, mattan bjöd ju faktiskt in...

Lägesrapport från hallmattan



Sen har vi ju även den goda, delikata telefonkabeln som går längst hallväggen. Inte heller denna gång är det ju Bellas fel, den sticker ju nämligen ut en bit från väggen, så den måste ju bara tuggas på...

Telefonkabeln



Ja, slutligen kommer vi då till kvällen delikatess, som jag dock inte har på bild eftersom jag var mycket snabb på att dammsuga upp resterna och kolla Bella. Denna gång hade hon lyckats komma åt en kartong med en glödlampa. Jag hade missat att den stod i fönstret (min pappa hade varit så snäll att fixa en lampa när han var här sist, och är inte van att valpsäkra... men å andra sidan, vem tänker alltid på grejer som står i fönstret...) Roligt nog stod den ju bara där och liksom bad om att bli nersliten. Vad som exakt hände vet jag inte, men en gissning är att hon rev ner kartongen, lampan gick sönder, Bella sprang undan, och blev sedan så nyfiken att hon inte kunde hålla sig undan. Och sen kom förmodligen jag in i bilden. Jag har dock inte hittat några blodspår varken i hals eller tassar och hoppas vid gudarna att hon inte fick i sig något. Bella ska nu äta lite sparris i hopp om att det ska hjälpa eventuella skador.

Ja, vi får väl se vad morgondagen har att erbjuda. Tack och lov ska jag iaf vara hemma i morgon, så det lär väl inte bli en lika gedigen lista som dagens... hoppas jag!

Ja, vaknade av att regnet smattrade mot rutan och vart jag än tittade var det grått och regnigt... Tog med Bella på promenad som artade sig riktigt bra. Bella vågade hälsa på en kvinna med paraply och trots att paraplyet blåste massor och höll på att falla över Bella så var hon glad och avslappnad. Härligt framsteg! När vi stod och pratade med kvinnan kom även en annan hund (Bella var lös). Hon ställde sig mot hunden och skällde, men när jag ropade på henne kom hon som ett skott och den andra hunden kunde passera ca 2 meter bakom Bella när hon åt korv ur min hand. Ännu ett bra framsteg!

Sen var det dags att släpa ut Shelby, och hon såg verkligen inte glad ut när hon upptäckte regnet. Hon hade nog gladeligen legat kvar i sängen tills i morgon om hon hade fått bestämma! Men hon fick ju utdelning på promenaden då matte upptäckte en ekorre och avslöjade den för henne.

Annars har vi sysslat en hel del med inomhusträning idag. Bella har lärt sig plats (alltså ligga ner med huvudet i backen). Det tog typ 3 minuter tills hon kunde det på kommando från stående och dessutom ligger hon kvar med stadga. Duttig tjeja! Bella har även fått spendera en hel del tid med apportbocken i munnen, och man kan väl säga att det går upp och ner. Ibland är hon jätteduktig och andra gånger så vill hon bara göra massa konster istället. =) Men det går helt klart framåt. Vi har även börjat få till riktigt snygga vänster-om-halt. Hon är så duktig på att använda bakbenen! Matte blir så glad.

Shelby har mest fått göra massa "onyttiga" saker, så som att lyfta på tassarna, gå slalom mellan mina ben, snurra... ja, en hel del grejer som är ganska roliga. Slalom är verkligen favvon och hon blir lika glad varje gång!

I övrigt har vi spenderat dagen med vila.

Tillbaka efter en helt underbar tur i skogen på 2 1/2 timme. Shelby fick sig först en promenad med Ipo i släptåg. Gick bra då han fortfarande är i fjäskarstadiet hos henne och vågar inte riktigt busa ordentligt... hon är ju såååå stor. Det är riktigt kul å se hur mycket han fjäskar för henne =) Shelby hade även fullt upp med att nosa i rådjursspåren som fanns överallt... vilket oroade matte lite, men allt gick bra. Hon har, efter en period med döva öron, blivit sig själv igen och lyssnar som hon borde. Dock tror jag ändå att det inte är länge kvar till löpet. Väl tillbaka till bilen fick den lilla bakelsen komma ut och springa. Denna gång gick vi direkt in i skogen och släppte även Shelby efter bara en liten stund... och... det gick faktiskt jättebra! De var jätteduktiga och lekte hellre med matte än med varandra. Duktiga favvohundar!!!

Sen var det dags för kaffepaus på en sten i skogen. Sandra hade kokat kaffe och vi satt ett bra tag och bara tittade på de tre underverken som sprang omkring. Idag var första dagen som det verkligen var så bra som jag vill att det ska vara! De kunde leka tillsammans, men de kunde också ta det lugnt och nosa på sitt ställe. Det enda tråkiga var att jag inte hade kameran med mig :( Hade verkligen kunnat bli underbara kort. Sandra, duktig som hon är, hade dock sin med sig... med det visade sig vara ganska svårt (!) att fota 3 hundar samtidigt... =)

Sen måste jag bara tillägga en punkt till på listan över konstiga saker med sin hund. Punkten rör Bella. Hon är verkligen konstig... Vi håller ju på och tränar en hel del inomhus, där jag egentligen klickar för det mesta hon erbjuder (ja, så länge det är nåt jag vill ha alltså) och hon har lyckats komma fram till att backa är himla kul. Så nu har jag fått en hund som kan gå fot baklänges... =) Hon backar i svängar (ganska skarpa sådana) - och åt vilket håll som helst, i cirklar, rakt bak, och huuuur länge som helst. =) Men hon kan inte gå fot framlänges... =) Hon är då alldeles för tokig mattes lilla älskling!

När jag ändå är på G kan jag ju tillägga en punkt även på Shelbys lista. I morse tänkte jag att jag skulle få Bella att plocka skålar. Shelby som såg allmänt uttråkad ut var inte direkt intresserad av en tråkig skål i plast... till en början iaf. När hon sedan upptäckte att matte uppmärksammade skålen blev läget ett helt annat. Nu var Shelbys mål att se till att Bella inte fick den... =) Samma sak var det med metallapporten. Shelby skulle aldrig någonsin ta metallföremål i munnen... om det inte var så att Bella hade något intresse i den. Så vips... fick vi en fin metallapportering av Shelby!

Nu på eftermiddan fick vi även celebert besök av Sara och lilla Milla (chihuahua, 13 veckor). Mina hundar tycker verkligen att hon är så söt! Det är väl i och för sig inte så konstigt...

Milla och Bella nosar på varandra



Millla på byrån (bredvid ett glas...)

Ja, i helgen har Göran varit hemma, och det har varit uppskattat från både mitt håll och hundarnas. De är alltid glad när de får dela sin tid med husse också! Vi har haft härliga promenader med hundarna i skogen, men största delen av träningen har fått ligga på hyllan. Promenaderna har fått en härlig struktur, där Shelby först har fått sin ensamtid och en lite längre promenad själv med husse och matte. Sedan har vi hämtat Bella och hon har fått springa lös medan Shelby har gått kopplat. Som jag skrev i förra inlägget, gick det bra den gången att ha dem lösa tillsammans efter att Shelby har fått egen promenad först. Jag trodde dock att detta var en engångshändelse, men det visade sig att det gick alldeles utmärkt även igår. Visst springer de och leker, men de är inte som iglar på varandra och helt klart kontaktbara. Det har ju inte gått att ha dem lösa tillsammans då de har busat ständigt och varit helt blockerade, vilket har inneburit att de inte har kunnat lyssna. I dessa fall går det ju inte att ha dem lösa, ifall jag skulle behöva kalla in dem. Men under helgens promenader har det inte sett ut så. De har busat som värst i kanske 3 minuter, för att sedan lukta och springa lite mindre intensivt. Dessutom har de kommit som skott på inkallningarna fast de har varit lösa båda två! Känns jätteskönt att det kanske börjar gå åt rätt håll. Med tiden kanske jag även kan minska längden på Shelbys ensam promenad och ta en del av dem med båda hundarna. Fast jag känner ändå att det är viktigt att de får ensamtid med matte, även utanför träningen.

På tal om träning, har jag äntligen lyckats hitta tillbaka till en sund nivå och det börjar kännas riktigt bra. Jag är inte riktigt där än, men det kommer. Under nån veckas tid la jag egentligen av helt och hållet med träningen, eftersom den höll på att spåra ur då jag satte skyhöga krav på mig själv. Men, som sagt, det börjar arta sig nu!

Ja, till det taskiga slutet på helgen... Igår var jag vid Mariehems Centrum för att kolla in lokalen där jag ska hålla teorikursen som ska vara en del av hundkurserna. När jag skulle åka därifrån var det mörkt, regnigt och blåsigt. Jag kollade noga, backade sakta, men på något vänster så lyckades ändå en trädgren att åka igenom bakrutan som totalförstördes! Jättekul... NOT! Tur att jag är gift med en lugn kille som tar det mesta med ro. Tack älskling! Hursomhelst, så står nu bilen på verkstad där de byter ut rutan. Härlig utgift väntar dock...! Tack och lov blev jag inte billös mer än en dag! Ja, har man inte tillräckligt å göra så fixar man det alltid! Suck!

Ja, snön har kommit till Norrland! Tror dock inte att den blir långvarig, men Bella har ändå fått uppleva sin livs första snö. Det är precis som med barn som med hundar. När den första snön har fallit är det bara att gå ut och undersöka. Det är lika spännande med varje hund. Shelby var nog den roligaste hund jag har sett när hon såg snö första gången. Hon sprang runt och slickade i sig allt hon bara kunde, frös i position, för att sedan ta fart och springa som aldrig förr! Bella var också en fröjd att se. Glad i hågen skulle vi ut på morgonpromenaden, och det brukar vara bråttom ut och snabbt söka sig till gräsplätten här ute för att slå ner rumpan och tömma blåsan. Men igår var allt annorlunda... I trapphuset var det bråttom, ut genom dörren... men sen stannade hon upp ungefär som om hon hade sett ett spöke! Världen var förändras och ute var allt vitt! Vad i hela friden hade hänt!? Bella gick sakta i trappen här ute och i några sekunder såg hon ut som om hon var förvirrad. Men sen så släppte det, och glädjen tog över. Äntligen tänkte den vätskegalna Bella! "Nu behöver jag aldrig någonsin gå törsig på promenad igen!" Hon åt snö som om det var det roligaste hon någonsin har gjort (vilket kanske var fallet...). När vi senare på förmiddan packade in oss i bilen och hon fick springa i skogen som även den var full med snö var hon överlycklig. Hon ser verkligen ut som en bakelse på rymmen =)

Även idag fick vi en alldeles underbar promenad i skogen. Först fick Shelby ensamtid med matte och husse och fick springa av sig det värsta. Sedan hämtade vi Bella och då fick Shelby vara kopplad medan Bella fick springa och undersöka världen. Går inte direkt att ha dem lösa tillsammans så ofta eftersom Shelby fortfarande är ung i sinnet och ÄLSKAR att leka, vilket alla säkert förstår leder till att Bella skulle få springa ihjäl sig. Men idag gick det faktiskt jättebra att ha dem lösa tillsammans. Vi valde att gå in i skogen (inga stigar eller liknande) och först så drog de igång och lekte som bara den... men sen så gav de sig och tyckte istället att det var roligare att följa matte & husse där de valde att gå. Var faktiskt en riktigt underbar promenad!

Nä, nu ska vi ut och äta! Så jag ska skynda mig nu! Mat.... mums!