Utmanad!
Ja efter några påtryckningar från Marlene ska jag väl se om jag lyckas åstadkomma några tokigheter om mina små änglar. =)
Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska fnatta in och läsa på ens egen hemsida för mer information.
Jag har blivit utmanad av Marlene att skriva 6 konstiga saker om mina hundar. Jag tar väl båda hundarna i ett och samma inlägg, men jag börjar med Bella.
BELLA
1. När Bella är glad, vilket är ungefär för jämnan, har hon en förmåga att böja sin bakdel åt alla håll och kanter. Formen liknar ungefär en ostkrok och ser väldigt underhållande ut =)
2. Bella är något som Pippi Långstrump skulle benämna som en sakletare. Nu menar jag inte bara lite så där som valpar gör, utan Bella är extrem och hon hittar verkligen allt. Mössor, vantar, lera, glasbitar, buntband, innerkruka till blommor, snusdosor, snus, cigarettfimpar, mackor, äpplen, plommon, gammal pizza, och, inte att förglömma, favoriten TUGGUMMI. Eller, jag har nog förträngt Shelbys valptid, för jag känner nog igen den här listan sen hennes tid oxå...
3. Badtokig! Verkligen helt galen i vatten! Egentligen behöver det ju inte vara regelrätt vatten, utan något som liknar vätska går alldeles utmärkt. Gyttja, dy, myr, sjöar, you name it, Bella badar! Inte heller räcker det med att springa runt och plaska lite, utan ska det badas så ska det! Hon doppar huvudet, gärna och ofta, och kastar lite med huvudet, så som "brudarna i Batwatch". En väldigt underhållande och rolig syn!
4. Bebisar... ja, de är ett kapitel för sig. Så länge de är tysta, så tycker Bella att de är helt ok. Dom är ju rätt trevliga de små knytena när dom ligger där och inget kan göra. Men om de börjar gråta... ja, då går Bella igång. Först morrar hon, sen när hon har insett att det faktiskt är det där lelösa knytet som skriker, ja... så viftar vi på svansen och försöker pussa bort det... och om inte det hjälper... ja då får vi helt enkelt ta och visa bäbisen hur man gör vacker tass... Hon är rolig hon! Men är man i spökåldern så är man ju!
5. Bella har verkligen förstått detta med godnatt och godmorgon. Varje kväll när vi lägger oss kryper hon upp i sängen, myser lite för att sedan hoppa ner och lägga sig på golvet. När det sedan är morgon och matte råkar öppna ögonen lite försiktigt, ja då har Bella bestämt att det är dags att kliva upp och kommer med blöta pussar och slutar helt enkelt inte tills man kliver upp.
6. Det absolut konstigaste med Bella är att hon fullkomligen älskar mig och att hon är världens snällaste valp! Hon biter inte på det som inte får bitas på (ja, förutom mattan i hallen då, men det var ju faktiskt mattans fel som hade börjat fransa upp sig...), hon springer inte fram till allt och alla och framförallt, så är hon väldigt lättsam att ha lös. Detta till skillnad från den andra damen, som var helt rabiat när hon var valp!
SHELBY
1. Shelby är damen med värdighet i blicken, iaf ibland. Hon väljer klart och tydligt vilka hon vill umgås med och vilka hon inte vill umgås med. De som står på hennes intresselista charmar hon brallorna av direkt, och de som hon inte vill umgås med, ja... där sjunker hon inte ens så lågt att hon ger dem en blick. Klart och tydligt ska det vara!
2. Shelby är expert på att skrika innan faran är framme. Exempelvis när vi ska klippa klor (vilket hon accepterar men inte med glädje så att säga) kan hon gärna skrika INNAN jag har börjat klippa, som för att förvarna att detta KAN faktiskt göra ont.
3. Om Shelby ibland har värdighet i blicken, så är hon totalt omvänd i vissa fall. Här är det tackling på hög nivå som gäller. Hon älskar att springa fort (surprise!) och sedan "bumpa" in med rumpan i sidan på mig (eller andra). Sandra fick dock motta den värsta tacklingen, som Shelby satte i knävecken på Sandra... och resten kan ni nog lista ut själv.
4. Regnfobi. Jag skojar inte, Shelby hatar regn. Speciellt på kvällarna... Tar man ut henne på kvällspromenad och det regnar... då vägrar hon att gå. Hon stannar på trappan och vägrar helt enkelt att röra sig bort från lägenheten. Aldrig tidigare har jag sett en hund som ser så enormt olycklig ut!
5. Renligheten själv. Varje gång man har ätit ska man torka sig om munnen, det har min mamma sagt! Shelby har tagit detta till sig. Varje gång hon har ätit måste hon torka sig om munnen. Sen vart man gör det har inte så stor betydelse... det kan vara mattes byxor, soffan, mattan, sängen... ja allt som funkar helt enkelt!
6. Slutligen det mest konstiga med Shelby! Hon är en greyhound som tävlar lydnad.. och dessutom gör det riktigt bra! Det är väl verkligen något som kan skrivas under tokigheter.
Jag utmanar i min tur Olivia, Nimbus & Nova
Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska fnatta in och läsa på ens egen hemsida för mer information.
Jag har blivit utmanad av Marlene att skriva 6 konstiga saker om mina hundar. Jag tar väl båda hundarna i ett och samma inlägg, men jag börjar med Bella.
BELLA
1. När Bella är glad, vilket är ungefär för jämnan, har hon en förmåga att böja sin bakdel åt alla håll och kanter. Formen liknar ungefär en ostkrok och ser väldigt underhållande ut =)
2. Bella är något som Pippi Långstrump skulle benämna som en sakletare. Nu menar jag inte bara lite så där som valpar gör, utan Bella är extrem och hon hittar verkligen allt. Mössor, vantar, lera, glasbitar, buntband, innerkruka till blommor, snusdosor, snus, cigarettfimpar, mackor, äpplen, plommon, gammal pizza, och, inte att förglömma, favoriten TUGGUMMI. Eller, jag har nog förträngt Shelbys valptid, för jag känner nog igen den här listan sen hennes tid oxå...
3. Badtokig! Verkligen helt galen i vatten! Egentligen behöver det ju inte vara regelrätt vatten, utan något som liknar vätska går alldeles utmärkt. Gyttja, dy, myr, sjöar, you name it, Bella badar! Inte heller räcker det med att springa runt och plaska lite, utan ska det badas så ska det! Hon doppar huvudet, gärna och ofta, och kastar lite med huvudet, så som "brudarna i Batwatch". En väldigt underhållande och rolig syn!
4. Bebisar... ja, de är ett kapitel för sig. Så länge de är tysta, så tycker Bella att de är helt ok. Dom är ju rätt trevliga de små knytena när dom ligger där och inget kan göra. Men om de börjar gråta... ja, då går Bella igång. Först morrar hon, sen när hon har insett att det faktiskt är det där lelösa knytet som skriker, ja... så viftar vi på svansen och försöker pussa bort det... och om inte det hjälper... ja då får vi helt enkelt ta och visa bäbisen hur man gör vacker tass... Hon är rolig hon! Men är man i spökåldern så är man ju!
5. Bella har verkligen förstått detta med godnatt och godmorgon. Varje kväll när vi lägger oss kryper hon upp i sängen, myser lite för att sedan hoppa ner och lägga sig på golvet. När det sedan är morgon och matte råkar öppna ögonen lite försiktigt, ja då har Bella bestämt att det är dags att kliva upp och kommer med blöta pussar och slutar helt enkelt inte tills man kliver upp.
6. Det absolut konstigaste med Bella är att hon fullkomligen älskar mig och att hon är världens snällaste valp! Hon biter inte på det som inte får bitas på (ja, förutom mattan i hallen då, men det var ju faktiskt mattans fel som hade börjat fransa upp sig...), hon springer inte fram till allt och alla och framförallt, så är hon väldigt lättsam att ha lös. Detta till skillnad från den andra damen, som var helt rabiat när hon var valp!
SHELBY
1. Shelby är damen med värdighet i blicken, iaf ibland. Hon väljer klart och tydligt vilka hon vill umgås med och vilka hon inte vill umgås med. De som står på hennes intresselista charmar hon brallorna av direkt, och de som hon inte vill umgås med, ja... där sjunker hon inte ens så lågt att hon ger dem en blick. Klart och tydligt ska det vara!
2. Shelby är expert på att skrika innan faran är framme. Exempelvis när vi ska klippa klor (vilket hon accepterar men inte med glädje så att säga) kan hon gärna skrika INNAN jag har börjat klippa, som för att förvarna att detta KAN faktiskt göra ont.
3. Om Shelby ibland har värdighet i blicken, så är hon totalt omvänd i vissa fall. Här är det tackling på hög nivå som gäller. Hon älskar att springa fort (surprise!) och sedan "bumpa" in med rumpan i sidan på mig (eller andra). Sandra fick dock motta den värsta tacklingen, som Shelby satte i knävecken på Sandra... och resten kan ni nog lista ut själv.
4. Regnfobi. Jag skojar inte, Shelby hatar regn. Speciellt på kvällarna... Tar man ut henne på kvällspromenad och det regnar... då vägrar hon att gå. Hon stannar på trappan och vägrar helt enkelt att röra sig bort från lägenheten. Aldrig tidigare har jag sett en hund som ser så enormt olycklig ut!
5. Renligheten själv. Varje gång man har ätit ska man torka sig om munnen, det har min mamma sagt! Shelby har tagit detta till sig. Varje gång hon har ätit måste hon torka sig om munnen. Sen vart man gör det har inte så stor betydelse... det kan vara mattes byxor, soffan, mattan, sängen... ja allt som funkar helt enkelt!
6. Slutligen det mest konstiga med Shelby! Hon är en greyhound som tävlar lydnad.. och dessutom gör det riktigt bra! Det är väl verkligen något som kan skrivas under tokigheter.
Jag utmanar i min tur Olivia, Nimbus & Nova
Nya insikter!
Oj, det har visst gått ett tag sen jag bloggade sist... Men, men... det är väl inte hela världen. På slutet har jag haft fullt upp och min hjärna har ständigt gått på högvarv med risk för att explodera! Jag har legat i för att få koll på alla projekthundar (och ägare) som jag ska ha privat och i kurser, försökt planera kurserna, skriva träningsdagbok för Nova och försöka hinna med och recensera så många böcker som möjligt. Missförstå mig dock inte, utbildningen är jätte kul & det är inte speciellt jobbigt. Men jag har ju även mina två små änglar att ta hand om, och det är kanske gällande dem som min hjärna har tagit mest stryk på senaste tiden.
Under den senaste veckan (och kanske lite till) har jag rivit och slitit mitt hår dag som natt. Precis som den beroende knarkaren letar det perfekta fixet har jag ständigt varit på jakt efter det perfekta sättet att träna hund. Morgon, middag, kväll och natt har tankarna sprungit runt i huvudet på mig och till slut bidragit till att jag har blivit lite smått schizofren. Jag har hängt på nätet och kollat in hur andra gör, men då har även tankarna kring hur mycket alla andras hundar kan fötts. Så inte nog med ett beroende där jakten på det perfekta träningssättet står i fokus, nu har även beroendet övergått till att få de perfekta hundarna. Ja, jag menar Bella är ju ändå fem månader, nog borde väl hon vara klar för elitens lydnadsprogram...? (obs! ironi - för er som inte förstod det!) Mina tankar kring tävlingslydnaden har spårat ur och av någon anledning har jag inte roligt längre. Jag har alltid lovat mig själv att sluta träna/tävla när saker och ting går överstyr, vilket det verkligen har gjort nu. Jag har fokuserat så intensivt på tävlingslydnadsmoment och glömt bort att ha roligt i alla lägen. Därför lägger jag ner för tillfället. Istället har jag bestämt att Bella (och Shelby oxå för den delen) ska få lära sig mängder av cirkuskonster och vi ska leka mängder. Jag struntar ifall Bella lär sig sitta rakt vid sidan eller om hon inte kan gå fot innan hon är sex månader. Visst kan hon en hel del, men just nu har jag glömt bort det roliga i att träna och istället har det blivit en ständig jakt efter det perfekta!
Förhoppningsvis kommer Bella att leva länge och vi kommer att ha lång tid på oss att träna till alla tävlingar som vi ska entra. Nu ska vi istället satsa på att hitta det roliga i att träna, lära mig att lära, lära Bella att lära och dessutom lära Bella att hantera, använda och balansera sin kropp. Jag vill stärka hennes självförtroende och jag vill verkligen få henne att känna sig som världens bästa hund - den perfekta hunden. Sen ska vi träna tävlingslydnadsmässigt.
Under den senaste veckan (och kanske lite till) har jag rivit och slitit mitt hår dag som natt. Precis som den beroende knarkaren letar det perfekta fixet har jag ständigt varit på jakt efter det perfekta sättet att träna hund. Morgon, middag, kväll och natt har tankarna sprungit runt i huvudet på mig och till slut bidragit till att jag har blivit lite smått schizofren. Jag har hängt på nätet och kollat in hur andra gör, men då har även tankarna kring hur mycket alla andras hundar kan fötts. Så inte nog med ett beroende där jakten på det perfekta träningssättet står i fokus, nu har även beroendet övergått till att få de perfekta hundarna. Ja, jag menar Bella är ju ändå fem månader, nog borde väl hon vara klar för elitens lydnadsprogram...? (obs! ironi - för er som inte förstod det!) Mina tankar kring tävlingslydnaden har spårat ur och av någon anledning har jag inte roligt längre. Jag har alltid lovat mig själv att sluta träna/tävla när saker och ting går överstyr, vilket det verkligen har gjort nu. Jag har fokuserat så intensivt på tävlingslydnadsmoment och glömt bort att ha roligt i alla lägen. Därför lägger jag ner för tillfället. Istället har jag bestämt att Bella (och Shelby oxå för den delen) ska få lära sig mängder av cirkuskonster och vi ska leka mängder. Jag struntar ifall Bella lär sig sitta rakt vid sidan eller om hon inte kan gå fot innan hon är sex månader. Visst kan hon en hel del, men just nu har jag glömt bort det roliga i att träna och istället har det blivit en ständig jakt efter det perfekta!
Förhoppningsvis kommer Bella att leva länge och vi kommer att ha lång tid på oss att träna till alla tävlingar som vi ska entra. Nu ska vi istället satsa på att hitta det roliga i att träna, lära mig att lära, lära Bella att lära och dessutom lära Bella att hantera, använda och balansera sin kropp. Jag vill stärka hennes självförtroende och jag vill verkligen få henne att känna sig som världens bästa hund - den perfekta hunden. Sen ska vi träna tävlingslydnadsmässigt.
Genvägar till den perfekta hunden
Ja alla dessa quick-fix metoder och verktyg som finns inom hundvärlden idag verkar göra succé! Aldrig tidigare har så många kunnat tjäna så mycket pengar på så urbota dumma grejer... Jag slutar nog aldrig att förvånas. Bara halsbandet till hunden idag verkar kunna gör underverk i träningen! Du kan välja mellan ett stelt, ett halvstyp, helstryp, stackel (fortfarande inte förbjudet i Sverige), anti-skäll-halsband, ja, jag utelämnar väl elhalsbandet eftersom det numera är förbjudet i Sverige (dock lever jag inte i tron om att det är borta från hundarnas värld). Många av dessa olika halsband ska enligt många fylla olika funktioner. Som exempel kan vi ta helstrypet som ska vara bra om man har en hund som drar i kopplet, så även stackel & antiskällhalsbandet ska tydligen hjälpa till ifall din hund skäller mycket. Tänk va bra att man kan gå på djuraffären, öppna plånboken & lösa de problem man upplever med sin hund. Är inte konsumtionssamhället underbart! Inte nog med att det går att inhandla dessa quick-fix redskapen, utan dessutom finns det mängder av s.k. duktiga och erfarna hundinstruktörer som enkelt & snabbt kan lösa de problem du har med din hund. Även dessa tjänar enorma pengar på att instruera hundägare om "det rätta knycket" (farbror Melker hade det ju inte...). Vidare sprids även dessa metoder via tv, där mängder av nya och gamla hundägare sitter klistrade framför tv:n för att lära sig hur de ska komma till rätta med problemen som deras hund ställer dem inför. Där får vi inte bara lära oss om hur det rätta knycket ska gå till, utan vi får det dessutom demonstrerat... många gånger & gärna i slow-motion. Ja, snart förvånas man inte ens när grannen står och övar det rätta knycket med sin 9 veckors valp som, olydigt nog, drar i kopplet... Ja, för er som tror att nyblivna hundägare alltid har sunt förnuft och kan sålla bland alla tokigheter som förmedlas så kan jag informera er om att ni har fel! Visst finns dom oxå, men det är långt ifrån alla som håller sig kritisk och sållar bland informationen som når dem oavsett om de vill eller inte. Som nybliven hundägare är det lätt att ta till sig en metod som verkar lösa ett problem som liknar det man själv har... och om lösningen dessutom sker under en timmes tv-program... ja, då har man ju sparat massor med tid till annat.
Ja, för er som känner mig behöver jag ju kanske inte göra klart i vilket hörn jag står i diskussionen, och om ni inte känner mig hoppas jag att ovanstående svammel har gjort att det någorlunda framstår vart jag hör hemma. För mig är hundägandet ett privilegium och en gåva. Att få vara del av dessa underbara individers liv är en fantastisk fördel som jag värderar väldigt högt. Dock menar jag inte att de som gärna tar till quick-fix metoderna inte skulle se det på det sättet. Tvärtom tror jag även att dessa människor älskar sina hundar väldigt mycket. Det som däremot får mig att stanna upp och fundera lite är vem de sätter i första hand. Hunden eller sig själva? Att människan är egoist det vet vi ju redan, det var ju trots allt vi som valde hunden och inte hunden som valde oss. Det är ju vi som bestämmer vilka regler som ska hållas och vilka som går att tänja lite. Det är vi som bestämmer vad som är rätt och vad som är fel, samt vad som vara acceptabelt beteende och inte. Lite mer detaljerat är det även vi som bestämmer när hunden ska få gå ut, det är vi som bestämmer vad, när och hur den ska äta, när den får leka och när den får springa lös. Ändå står mängder med hundägare och kliar sig i huvudet och funderar om hunden försöker dominera dem och ta över hemmet... Ja, vi människor verkar onekligen vara extrema kontroll-freaks.
Det fråga som ständigt har dykt upp i mitt huvud under den senaste tiden är varför så många hundägare fokuserar så mycket på vad deras hund gör för fel... Många som jag har träffat verkar tilltalas av formuleringen "jag vill inte att min hund..." Jag vill inte att min hund ska hoppa på andra människor, skälla när det ringer på dörren, springa iväg så fort jag tar av kopplet, osv. Varför denna ständiga fokusering på vad jag inte vill att hunden ska göra. Själv tycker jag att det dels låter mycket trevligare när man säger vad man vill att hunden ska göra, och dessutom blir ju träningen oändligt mycket lättare när jag vet vad jag ska jobba mot. Te.x, jag vill att min hund ska stå med alla tassar i backen när den hälsar, jag vill att den går och lägger sig i korgen när det ringer på dörren eller jag vill att min hund tar kontakt & får sitt varsågod innan den springer iväg lös. Visst låter det mycket trevligare? Och helt plötsligt har vi inte problem, vi har istället en målsättning! Allt handlar om vilket synsätt och vilken attityd vi väljer!
Det jag upplever i dagens debatter, diskussioner & tv-program är en frånvaro av analyser av orsaker. Att min hund gör utfall, ja, det är ju sällan speciellt svårt att inse & det krävs knappast någon utbildning för att konstatera det. Det problem som finns idag bland många hunderfarna är att de ser problemet & hoppar direkt till lösning av problemet, på vägen går de miste om det mest väsentliga... nämligen orsaken. Det handlar om att bota symptom och inte att finna orsaken till det. Exemplen på detta går att finna hos mängder av hundägare. Som vi vet aktiveras majoriteten av hundarna i Sverige idag för lite (för att inte tala om ex. USA). Många hundar vilar mer än 20 timmar per dygn... Hur denna passivitet uttrycker sig ter sig annorlunda från hund till hund. Vissa hundar blir extremt passiva (men oftast väldigt känsliga för förändringar i vardagsstrukturen) medan andra själva hittar sysselsättningar som kanske inte överensstämmer med matte och husses önskemål. Vissa hundar (främst de som är avlade för hårt arbete) har en tendens att bli aggressiva och utåtagerande. Men nu till hundägarens synd. Om hunden hanterar sin brist på aktivering genom att bli passiv, agerar sällan hundägaren utan är istället nöjd med att de har fått en så fin och lugn hund. Hunden däremot kan må mycket dåligt över sin situaiton, men han skapar ju inga problem för ägaren, så varför bry sig... Men om hunden istället svarar med att bli aggressiv är läget ett helt annat (förvisso av självklara skäl). Helt plötsligt skapar hunden problem för sin ägare. Men funderar då hundägaren över vad denne kan ha gjort för fel... Nej, han vänder sig till hunden och funderar varför i hela friden denna har börjat agera så. Har han börjat försöka ta över? Men den största frågan som väcks hos hundägaren är inte vaför hunden helt plötsligt har blivit ohanterlig, utan huvudfrågan är hur "tar vi ur hunden det". Många hundar gör idag utfall mot andra hundar vid möten & alla kliar sig i huvudet och funderar hur de kan få hunden att sluta. Få hundägare funderar över orsaken, vad har hänt för att hunden agerar som den gör? Visst kan man bota symptomen (på mängder av olika sätt) men för mig är det inte tillräckligt att min hund slutar kasta sig mot andra hundar vid möten, jag vill dessutom försäkra mig om att min hund känner sig trygg i dessa möten och inte bara visar upp ett bra beteende på ytan.
Det som dessa quick-fix metoder förmedlar är en ytlig lösning av ett, ofta, djuptgående problem. Vidare, och tragiskt nog, är dessa metoder inte sällan ganska hårthänta (som jag nämnde tidigare med det rätta knycket). För mig innebär arbetet med mina hundar en långsiktig träning och ett enormt engagemang där saker och ting får ta tid. De saker som jag har lärt in genom genvägar och mer quick-fix (dock aldrig hårdhänt!) har aldrig riktigt fastnat. Visst har hunden fattat, men har aldrig utfört det med samma engagemang och glädje som när jag har låtit det ta tid. Om man i inlärningen visar sin hund ett djupt engagemang, förståelse och en härlig inställning som inte är kravfylld får man också en hund som engagerar sig i träningen själv. Detta är iaf min erfarenhet.
Ja, det jag egentligen vill förmedla i allt mitt svammel är att alla borde fundera över varför man har skaffat hund, varför man har skaffat den ras man har & vad man egentligen vill ha ut av hundägandet. Vill man ha en robot med som lyder ovillkorligt eller vill man ha en vän som man accepterar för den den är och att även den ibland kan göra något som uppfattas som fel i våra ögon? Det finns många som förmodligen inte håller med mig i det jag skriver & sedan finns det många som håller med mig. Alla har vi olika syn på saker och vi bär dessutom med oss olika erfarenheter. Det måste accepteras. Dock kommer jag aldrig att förstå hur man kan ha så enormt lite förståelse för den hund som man har valt att älska...
Ja, för er som känner mig behöver jag ju kanske inte göra klart i vilket hörn jag står i diskussionen, och om ni inte känner mig hoppas jag att ovanstående svammel har gjort att det någorlunda framstår vart jag hör hemma. För mig är hundägandet ett privilegium och en gåva. Att få vara del av dessa underbara individers liv är en fantastisk fördel som jag värderar väldigt högt. Dock menar jag inte att de som gärna tar till quick-fix metoderna inte skulle se det på det sättet. Tvärtom tror jag även att dessa människor älskar sina hundar väldigt mycket. Det som däremot får mig att stanna upp och fundera lite är vem de sätter i första hand. Hunden eller sig själva? Att människan är egoist det vet vi ju redan, det var ju trots allt vi som valde hunden och inte hunden som valde oss. Det är ju vi som bestämmer vilka regler som ska hållas och vilka som går att tänja lite. Det är vi som bestämmer vad som är rätt och vad som är fel, samt vad som vara acceptabelt beteende och inte. Lite mer detaljerat är det även vi som bestämmer när hunden ska få gå ut, det är vi som bestämmer vad, när och hur den ska äta, när den får leka och när den får springa lös. Ändå står mängder med hundägare och kliar sig i huvudet och funderar om hunden försöker dominera dem och ta över hemmet... Ja, vi människor verkar onekligen vara extrema kontroll-freaks.
Det fråga som ständigt har dykt upp i mitt huvud under den senaste tiden är varför så många hundägare fokuserar så mycket på vad deras hund gör för fel... Många som jag har träffat verkar tilltalas av formuleringen "jag vill inte att min hund..." Jag vill inte att min hund ska hoppa på andra människor, skälla när det ringer på dörren, springa iväg så fort jag tar av kopplet, osv. Varför denna ständiga fokusering på vad jag inte vill att hunden ska göra. Själv tycker jag att det dels låter mycket trevligare när man säger vad man vill att hunden ska göra, och dessutom blir ju träningen oändligt mycket lättare när jag vet vad jag ska jobba mot. Te.x, jag vill att min hund ska stå med alla tassar i backen när den hälsar, jag vill att den går och lägger sig i korgen när det ringer på dörren eller jag vill att min hund tar kontakt & får sitt varsågod innan den springer iväg lös. Visst låter det mycket trevligare? Och helt plötsligt har vi inte problem, vi har istället en målsättning! Allt handlar om vilket synsätt och vilken attityd vi väljer!
Det jag upplever i dagens debatter, diskussioner & tv-program är en frånvaro av analyser av orsaker. Att min hund gör utfall, ja, det är ju sällan speciellt svårt att inse & det krävs knappast någon utbildning för att konstatera det. Det problem som finns idag bland många hunderfarna är att de ser problemet & hoppar direkt till lösning av problemet, på vägen går de miste om det mest väsentliga... nämligen orsaken. Det handlar om att bota symptom och inte att finna orsaken till det. Exemplen på detta går att finna hos mängder av hundägare. Som vi vet aktiveras majoriteten av hundarna i Sverige idag för lite (för att inte tala om ex. USA). Många hundar vilar mer än 20 timmar per dygn... Hur denna passivitet uttrycker sig ter sig annorlunda från hund till hund. Vissa hundar blir extremt passiva (men oftast väldigt känsliga för förändringar i vardagsstrukturen) medan andra själva hittar sysselsättningar som kanske inte överensstämmer med matte och husses önskemål. Vissa hundar (främst de som är avlade för hårt arbete) har en tendens att bli aggressiva och utåtagerande. Men nu till hundägarens synd. Om hunden hanterar sin brist på aktivering genom att bli passiv, agerar sällan hundägaren utan är istället nöjd med att de har fått en så fin och lugn hund. Hunden däremot kan må mycket dåligt över sin situaiton, men han skapar ju inga problem för ägaren, så varför bry sig... Men om hunden istället svarar med att bli aggressiv är läget ett helt annat (förvisso av självklara skäl). Helt plötsligt skapar hunden problem för sin ägare. Men funderar då hundägaren över vad denne kan ha gjort för fel... Nej, han vänder sig till hunden och funderar varför i hela friden denna har börjat agera så. Har han börjat försöka ta över? Men den största frågan som väcks hos hundägaren är inte vaför hunden helt plötsligt har blivit ohanterlig, utan huvudfrågan är hur "tar vi ur hunden det". Många hundar gör idag utfall mot andra hundar vid möten & alla kliar sig i huvudet och funderar hur de kan få hunden att sluta. Få hundägare funderar över orsaken, vad har hänt för att hunden agerar som den gör? Visst kan man bota symptomen (på mängder av olika sätt) men för mig är det inte tillräckligt att min hund slutar kasta sig mot andra hundar vid möten, jag vill dessutom försäkra mig om att min hund känner sig trygg i dessa möten och inte bara visar upp ett bra beteende på ytan.
Det som dessa quick-fix metoder förmedlar är en ytlig lösning av ett, ofta, djuptgående problem. Vidare, och tragiskt nog, är dessa metoder inte sällan ganska hårthänta (som jag nämnde tidigare med det rätta knycket). För mig innebär arbetet med mina hundar en långsiktig träning och ett enormt engagemang där saker och ting får ta tid. De saker som jag har lärt in genom genvägar och mer quick-fix (dock aldrig hårdhänt!) har aldrig riktigt fastnat. Visst har hunden fattat, men har aldrig utfört det med samma engagemang och glädje som när jag har låtit det ta tid. Om man i inlärningen visar sin hund ett djupt engagemang, förståelse och en härlig inställning som inte är kravfylld får man också en hund som engagerar sig i träningen själv. Detta är iaf min erfarenhet.
Ja, det jag egentligen vill förmedla i allt mitt svammel är att alla borde fundera över varför man har skaffat hund, varför man har skaffat den ras man har & vad man egentligen vill ha ut av hundägandet. Vill man ha en robot med som lyder ovillkorligt eller vill man ha en vän som man accepterar för den den är och att även den ibland kan göra något som uppfattas som fel i våra ögon? Det finns många som förmodligen inte håller med mig i det jag skriver & sedan finns det många som håller med mig. Alla har vi olika syn på saker och vi bär dessutom med oss olika erfarenheter. Det måste accepteras. Dock kommer jag aldrig att förstå hur man kan ha så enormt lite förståelse för den hund som man har valt att älska...
Slut med att ligga på latsidan! Samt rolig post!
Ja, lat blir man ju ibland.. Men nu är det slut på det. Visst har jag tränat, men kanske inte så fokuserat och med bestämda mål. Idag fick jag en kick & bestämde mig för att sluta vara lat och oplanerad! Nu ska det bli träning av & målinriktad sådan! Sagt och gjort tog jag på mig ytterkläderna, inhandlade lite "lön" (=korv) till hundarna & började med Bella på baksidan. Hon är trots allt 4 månader & man tycker att hon "borde" kunna en del nu... Men inte riktigt... matte har haft fokus på annat, sånt som jag tycker har varit viktigare än sitt, ligg, stå, fot etc. Och det är jag faktiskt glad för. Bella har blivit en helt annan tjej än tidigare.. hon är framåt mot främlingar nästan jämt! Detta värderar jag mycket högre än att hon kan sitt med stadga! (det kan hon väl iofs ganska bra, men ändå) Vi har även fokuserat på konktakt ute vilket har resulterat i en hund som följer matte gladeligen, en hund som kommer in till matte ständigt och jämt för att se ifall det händer nåt kul & en hund som faktiskt tycker att matte är en himla kul prick! Men, nu har jag ju detta med Bella & självfallet kommer jag att underhålla det hela tiden under resten av hennes liv, men vi behöver inte gå ut och verkligen fokusera på att TRÄNA det. Nu kan vi istället börja fokusera på annat!
Vi började träna utgångsposition, vilket verkligen börjar bli något nu. Hon jobbar frenetiskt med bakbenen och verkar tycka att det är en himla roligt lek! Jag har verkligen insett hur viktig belöningsplaceringen är i denna övning & det visar ganska tydligt resultat i träning också när jag har blivit mer noggrann med det. Sedan började vi med lite signalkontroll på sitt & ligg, vilket faktiskt gick över förväntan. Dock inser jag att Bella är en "ekonomisk egoist" (så som de flesta hundar) då hon inte utför mer än nödvändigt & gärna utnyttjar mattes slarvande/misstag ibland. Jag har nämligen råkat belöna ett liggande där armbågarna är någon centimeter ovanför backen (inte alltid lätt att se) & därför gör hon inte mer än så. Jag har dock upptäckt problemet & får nu jobba bort det. Men på slutet av träningen hade det beteendet upphört & det bör inte dröja så länge innan det är helt borta. Det är ju bara väldigt viktigt att jag inte fortsätter belöna ett felaktigt liggande! Hur som helst så gick signalkontrollen väldigt bra & hon satte sig på "sitt" & la sig på "ligg", alla gånger dessutom! Stadgan i sittet är väl helt ok även om vi har en hel del kvar att jobba på, men med tanke på att vi inte har ägnat så stora insatser på det så tycker jag att vi ändå har kommit en bit. Ligget är det sämre med stadgan, men det kommer nog! Fria följet var ju något som jag tränade mycket med Shelby & efter att ha övergått från lockningsmetoden till klickerträningen fick jag börja om från början med henne, vilket resulterade i fantastiska resultat! Hon blev ju verkligen grym på det & tyckte dessutom att det var skitkul! Med Bella är fria följet inga problem. Det händer ofta att hon går fot utan att vi tränar och dessutom går hon som en klocka! Men idag tränade vi verkligen det och hon hänger på både i raksträckor och i vändningar! Ska bli kul och se henne utvecklas inom detta. Även om hon är jätteduktigt så har vi ju självfallet massor att förbättra inom ffria följet. Men för att inte ha lagt nästan någon tid på det så går hon alldeles fantastiskt! Ja, utöver träningen så lekte vi en hel del (både inledningsvis, i mitten & som avslut). Hon är verkligen en lekglad hund & att kampa om mattes strumpa är jättekul & hon kan låta riktigt farlig ;) Just nu håller hon på att tappa kindtänderna & igår hängde ena väldigt lös, vilket till viss mån påverkar hennes kamp, men jag tycker ändå att hon håller väldigt bra.
Shelby blev alldeles lyrisk när det var hennes tur och hon såg att matte plockade fram konerna. Rutan var planerad och jag blir lite arg på mig själv då vi inte har tränat den på väldigt väldigt länge. Dock vill jag börja om från början för att först få henne att frivilligt gå in i rutan. Vi började med target på ca. 2 meters avstånd. Hon sprang för glatta livet och med tassarna rätt på target. Hon verkligen älskar rutan! Efter några repetitioner tog jag bort target & hon stog ett tag och funderade... men efter ett tag gick hon lite tveksamt in i rutan & då blev det korvfrossa! Sen la jag tillbaka target & körde en gång med den för att sedan plocka bort den helt. Ja, hon var lite skeptisk när target inte låg där, men efter nångång släppte det och hon sprang in, slängde tassarna i backen där target tidigare hade legat & återigen korvfrossa. När hon sedan sprang in utan att tveka kom BOLLEN som belöning! Och sedan bröt vi det momentet! Bäst att sluta när man ligger på topp!
Jag hade även bestämt mig för att träna apporten med Shelby, något som inte har gått speciellt bra tidigare. Vi har dock tränat en del där Shelby har hållt apporten och sedan kört på samma sätt som vi lärde in utgångspositionen. Detta har ändå gett bra resultat, mycket tack vare att hon älskade övningen utg.position. Sedan har vi testat att hon har fått springa ut och hämta apporten (fortfarande frivilligt) och komma raka vägen in med den. Det är ju här som en hel del problem har uppstått tidigare, då hon gärna har velat springa greyhoundrace och stoltsera runt med den... Jag har dock valt att strunta i att belöna henne ifall hon springer runt med den, och istället belönat rikligt de gånger hon kommer raka vägen in. Nu har vi kommit så långt att hon alltid kommer raka vägen in & dessutom med ganska hög fart. Jag vill verkligen ha henne glad och i högt tempo eftersom hon har en tendens att se lite uttråkad ut när det gäller apporten. Så vi har bara fokuserat på att hon ska springa raka vägen in till mig med högt tempo. Alltså har jag struntat i att hon ska komma in och sätta sig med den under detta delmoment. Det tränar vi istället separat. Jag ser ändå bra resultat på den träningen & kanske kan apporteringen ändå bli bra till slut! Slutligen tränade vi fjärren, vilken verkligen har varit katastrofal tidigare. Att lägga sig är bland det roligaste Shelby vet, men att sätta sig upp från ligget är snarare det tråkigaste hon vet. Jag har ofta rivit mitt hår över detta, och gör det väl till viss del ännu. Men jag har iaf försökt göra sättande roligare & vi har tränat frivilliga sättanden och lägganden i mycket korta stunder. Hon lessnar fort och därför blir det väldigt få repetitioner, men kvalitén blir ju mycket bättre. Idag gick det ändå hyfsat bra, och när hon fick till ett ivrigt & stagigt sitt kom återigen BOLLEN! Snacka om överlycklig!
Ja, till den roliga posten! Idag fick jag bilderna från när vi var och besökte Bellas uppfödare. Hon har bränt ner bilder på Bella från att hon var liten tills vi var där och hälsade på för några veckor sedan. Det var verkligen en fröjd att se Bella tillsammans med sin mamma och halvsyrra & se hur Bella fjäskade enormt för sin mamma :) Det var en underbar syn!
Bella 3 veckor
Bella 6 veckor
Bella 8 veckor - ser ut som en ledsen klump :)
Liten & sover
Bella sitter fint
Söta lilla Bella
Bellas mamma Blenda
Bella med mamma
Bella som liten på sin mamma
Tripp, trapp, trull... Blenda (mamma), Alice (halvsyrra) & Bella
Vi började träna utgångsposition, vilket verkligen börjar bli något nu. Hon jobbar frenetiskt med bakbenen och verkar tycka att det är en himla roligt lek! Jag har verkligen insett hur viktig belöningsplaceringen är i denna övning & det visar ganska tydligt resultat i träning också när jag har blivit mer noggrann med det. Sedan började vi med lite signalkontroll på sitt & ligg, vilket faktiskt gick över förväntan. Dock inser jag att Bella är en "ekonomisk egoist" (så som de flesta hundar) då hon inte utför mer än nödvändigt & gärna utnyttjar mattes slarvande/misstag ibland. Jag har nämligen råkat belöna ett liggande där armbågarna är någon centimeter ovanför backen (inte alltid lätt att se) & därför gör hon inte mer än så. Jag har dock upptäckt problemet & får nu jobba bort det. Men på slutet av träningen hade det beteendet upphört & det bör inte dröja så länge innan det är helt borta. Det är ju bara väldigt viktigt att jag inte fortsätter belöna ett felaktigt liggande! Hur som helst så gick signalkontrollen väldigt bra & hon satte sig på "sitt" & la sig på "ligg", alla gånger dessutom! Stadgan i sittet är väl helt ok även om vi har en hel del kvar att jobba på, men med tanke på att vi inte har ägnat så stora insatser på det så tycker jag att vi ändå har kommit en bit. Ligget är det sämre med stadgan, men det kommer nog! Fria följet var ju något som jag tränade mycket med Shelby & efter att ha övergått från lockningsmetoden till klickerträningen fick jag börja om från början med henne, vilket resulterade i fantastiska resultat! Hon blev ju verkligen grym på det & tyckte dessutom att det var skitkul! Med Bella är fria följet inga problem. Det händer ofta att hon går fot utan att vi tränar och dessutom går hon som en klocka! Men idag tränade vi verkligen det och hon hänger på både i raksträckor och i vändningar! Ska bli kul och se henne utvecklas inom detta. Även om hon är jätteduktigt så har vi ju självfallet massor att förbättra inom ffria följet. Men för att inte ha lagt nästan någon tid på det så går hon alldeles fantastiskt! Ja, utöver träningen så lekte vi en hel del (både inledningsvis, i mitten & som avslut). Hon är verkligen en lekglad hund & att kampa om mattes strumpa är jättekul & hon kan låta riktigt farlig ;) Just nu håller hon på att tappa kindtänderna & igår hängde ena väldigt lös, vilket till viss mån påverkar hennes kamp, men jag tycker ändå att hon håller väldigt bra.
Shelby blev alldeles lyrisk när det var hennes tur och hon såg att matte plockade fram konerna. Rutan var planerad och jag blir lite arg på mig själv då vi inte har tränat den på väldigt väldigt länge. Dock vill jag börja om från början för att först få henne att frivilligt gå in i rutan. Vi började med target på ca. 2 meters avstånd. Hon sprang för glatta livet och med tassarna rätt på target. Hon verkligen älskar rutan! Efter några repetitioner tog jag bort target & hon stog ett tag och funderade... men efter ett tag gick hon lite tveksamt in i rutan & då blev det korvfrossa! Sen la jag tillbaka target & körde en gång med den för att sedan plocka bort den helt. Ja, hon var lite skeptisk när target inte låg där, men efter nångång släppte det och hon sprang in, slängde tassarna i backen där target tidigare hade legat & återigen korvfrossa. När hon sedan sprang in utan att tveka kom BOLLEN som belöning! Och sedan bröt vi det momentet! Bäst att sluta när man ligger på topp!
Jag hade även bestämt mig för att träna apporten med Shelby, något som inte har gått speciellt bra tidigare. Vi har dock tränat en del där Shelby har hållt apporten och sedan kört på samma sätt som vi lärde in utgångspositionen. Detta har ändå gett bra resultat, mycket tack vare att hon älskade övningen utg.position. Sedan har vi testat att hon har fått springa ut och hämta apporten (fortfarande frivilligt) och komma raka vägen in med den. Det är ju här som en hel del problem har uppstått tidigare, då hon gärna har velat springa greyhoundrace och stoltsera runt med den... Jag har dock valt att strunta i att belöna henne ifall hon springer runt med den, och istället belönat rikligt de gånger hon kommer raka vägen in. Nu har vi kommit så långt att hon alltid kommer raka vägen in & dessutom med ganska hög fart. Jag vill verkligen ha henne glad och i högt tempo eftersom hon har en tendens att se lite uttråkad ut när det gäller apporten. Så vi har bara fokuserat på att hon ska springa raka vägen in till mig med högt tempo. Alltså har jag struntat i att hon ska komma in och sätta sig med den under detta delmoment. Det tränar vi istället separat. Jag ser ändå bra resultat på den träningen & kanske kan apporteringen ändå bli bra till slut! Slutligen tränade vi fjärren, vilken verkligen har varit katastrofal tidigare. Att lägga sig är bland det roligaste Shelby vet, men att sätta sig upp från ligget är snarare det tråkigaste hon vet. Jag har ofta rivit mitt hår över detta, och gör det väl till viss del ännu. Men jag har iaf försökt göra sättande roligare & vi har tränat frivilliga sättanden och lägganden i mycket korta stunder. Hon lessnar fort och därför blir det väldigt få repetitioner, men kvalitén blir ju mycket bättre. Idag gick det ändå hyfsat bra, och när hon fick till ett ivrigt & stagigt sitt kom återigen BOLLEN! Snacka om överlycklig!
Ja, till den roliga posten! Idag fick jag bilderna från när vi var och besökte Bellas uppfödare. Hon har bränt ner bilder på Bella från att hon var liten tills vi var där och hälsade på för några veckor sedan. Det var verkligen en fröjd att se Bella tillsammans med sin mamma och halvsyrra & se hur Bella fjäskade enormt för sin mamma :) Det var en underbar syn!
Bella 3 veckor
Bella 6 veckor
Bella 8 veckor - ser ut som en ledsen klump :)
Liten & sover
Bella sitter fint
Söta lilla Bella
Bellas mamma Blenda
Bella med mamma
Bella som liten på sin mamma
Tripp, trapp, trull... Blenda (mamma), Alice (halvsyrra) & Bella
Underbar höstpromenad
Två inlägg på en och samma dag... inte illa! Kunde inte låta bli att lägga in bilderna från promenaderna idag. Åkte ut till Holmsund & gick först med Shelby och sen med Bella. Dom var båda på ett strålande humör & tyckte nog att det var den bästa idé som matte hade haft på hela dagen!
Först några bilder från min & Shelbys promenad:
Shelby har spanat in något.
Sa du nåt matte? Lugn, jag kommer!
Grymt snygg & ståtlig brud på spaning
Matte! Kolla vad jag har hittat! En fegis till ekorre.
Jasså din lilla fegis, ska du sitta där hela dagen?
En snygging på bryggan
Åh, matte! Där är du ju
Titta vad fint jag kan sitta! Får jag röra på mig snart??
Sen var det dags för Bella att göra entré i skogen. Gissa om det var någon som tyckte det var urkul. När det dessutom fanns vatten vid stigen vi gick på var det förmodligen veckans höjdpunkt för Bella
Vänta nu, har Shelby redan varit här?
Kolla, kolla, kolla matte vad jag hitta! Världens största vattenskål!
Visst tycker du om mig matte? Jag är ju ganska söt (fast jag är blöt)?
Undra om dom här går att äta?
Ja, dagens promenader förgyllde verkligen min dag! Hundarna är verkligen källan till både skratt & glädje och de bjuder på det hela tiden! Älskar er verkligen för att ni ständigt förgyller mina dagar!
Först några bilder från min & Shelbys promenad:
Shelby har spanat in något.
Sa du nåt matte? Lugn, jag kommer!
Grymt snygg & ståtlig brud på spaning
Matte! Kolla vad jag har hittat! En fegis till ekorre.
Jasså din lilla fegis, ska du sitta där hela dagen?
En snygging på bryggan
Åh, matte! Där är du ju
Titta vad fint jag kan sitta! Får jag röra på mig snart??
Sen var det dags för Bella att göra entré i skogen. Gissa om det var någon som tyckte det var urkul. När det dessutom fanns vatten vid stigen vi gick på var det förmodligen veckans höjdpunkt för Bella
Vänta nu, har Shelby redan varit här?
Kolla, kolla, kolla matte vad jag hitta! Världens största vattenskål!
Visst tycker du om mig matte? Jag är ju ganska söt (fast jag är blöt)?
Undra om dom här går att äta?
Ja, dagens promenader förgyllde verkligen min dag! Hundarna är verkligen källan till både skratt & glädje och de bjuder på det hela tiden! Älskar er verkligen för att ni ständigt förgyller mina dagar!
Bella
Ja, Bella! Hon är väl ändå världens sötaste hund!? Tänkte ägna detta inlägg åt denna hund som verkligen har vunnit mitt hjärta för all tid framöver! Ja, att hon är söt råder väl inga tvivel om. Hon charmar alla som är i hennes närhet och tanterna på gatan säger sig aldrig ha sett nå sötare. Men utseendet är ju inte allt som vi alla vet. Bella må vara söt, men i mina ögon är det inte det som bör sättas främst hos henne. Hon är sannerligen en hund som sprider glädje runt om sig vart hon än går. Ni som har träffat henne vet hur den bakre delen på hennes kropp ser ut att ha gått av när hon är glad... för Bella räcker det liksom inte att bara vifta på svansen för att visa sin glädje utan hon viftar på halva kroppen, vilket resulterar i att hon ser ut som en springande ostbåde :)
I övrigt har hon i många avseenden varit den mest lättsamma valp jag någonsin har träffat. Jag hade ju förväntat mig nåt liknande Shelby (som framstod som om hon var sänd från ett varmt ställe under jorden när hon kom). Jag hade förväntat mig sönderbitna händer, en valp som sket fullständigt i om jag försvann ute eller inte, en som skrek så fort jag försvann inne osv. Men så kom Bella... Hon bet inte, följde med oss vart vi än gick när vi var ute, brydde sig inte nämndvärt ifall hon inte fick följa med ut... hon var helt enkelt Shelbys raka motsats! (Fast jag ska inte hänga ut Shelby alltför mycket, det visade ju sig sen att hon blev världens lugnaste och gladaste vovve, hon behövde bara mogna på sig lite).
Men denna prickiga lilla sak har inte bara gett matte söta drömmar och positiva förhoppningar inför framtiden. Bella har nämligen en del rädslor. I början var hon mest blyg och tyckte verkligen inte om att stå i centrum. Efter att sedan ha utsatts för en extremt oprofessionell veterinär, övergick detta från blyghet till rädsla och hon tyckte att människor i allmänhet var ganska läskiga och då människor utomhus i synnerhet. De enda som från början var helt och fullt accepterade var husse och matte. Men efter träning, som egentligen bara gick ut på att träna omgivningen och de personer som kom och hälsade på, har detta blivit bättre. Jag skulle nog till och med sträcka mig så långt och säga att det har blivit superbra. Härom dagen fick jag besök av två killar som Bella inte har träffat. Jag gav dem samma instruktioner som alla tidigare har fått, nämligen bry er inte om henne. När de sedan kommer är Bella den som är först framme och hoppar upp mot dem och visar all den glädje som hon har i sig! Mitt hjärta smälte och jag känner mig alldeles varm i kroppen när jag ser vilken enorm förändring som har skett hos henne!
Även ute har problemen funnits och finns ibland även idag. Vad som avgör varför vissa människor är jätte skrämmande och andra ser ut att vara världens roligaste vet jag inte! Men jag vet att vi även har har kommit en bra bit på vägen och att hon ytterst sällan reagerar på människor vi möter på promenad. Kanske händer det på dagtid ungefär 1 gång i veckan, vilket är helt ok. Däremot är damen rätt mörkerkänslig & kan flyga ut och skälla ut allt som rör sig på kvällarna. Vi jobbar även med detta och ser redan nu stora resultat, vilket glädjer mig! Vi satsar mycket på att leka i mörkret & att bara sitta och mysa och titta på de som rör sig. När jag vet att det är mycket folk i rörelse tar vi med oss Shelby på kvällpromenaderna eftersom hon är totalt obrydd om både mörkret & människorna. Detta har en enormt lugnande effekt på Bella.
Bella. Vem kan egentligen inte tycka om denna Bella?
Hon har det största hjärta jag har sett och hon älskar ju mig över allt annat :) Hennes rädslor skrämde mig i början, men nu när jag har sett vilka enorma framsteg hon har gjort på så kort tid, är det inget som skrämmer mig längre. Fördelen med Bella är att det aldrig har gått så långt att det har låst sig, dessutom är hon lättbelönad och har en enorm förmåga att kunna fokusera och koncentrera sig på mig trots störning. Detta har lett till att en skrämmande situation sällan hinner bli så skrämmande eftersom det är lätt att styra upp det. Dessutom ser jag ständigt tendenser till att hennes rädsla för något snabbt övergår i nyfikenhet.
Ja, hon är min lilla gris & hon har redan nu lärt mig enormt mycket! Jag är helt övertygad om att man får sin hund av en anledning & båda mina har lärt mig väldigt mycket, men på 2 helt olika sätt.
LP1
YES!!! Igår tävlade jag och Shelby och det gick hela vägen till ett LP1! Känns jätteskönt och speciellt då detta var sista utomhustävlingen innan vintern. Hade inte orkat fortsätta i 1:an även till våren...
Ja, summa summarum gick det rikigt bra. Hon var på G och har varit det varenda dag den sista veckan. Varje morgon när vi har gått ut har hon hoppat och studsat och väntat på att vi ska hitta på nåt kul! En riktig glädjespridare har hon varit. Denna tävling var det väldigt hög kvalitet på de tävlande, vilket jag inte tycker att det har varit tidigare. Trots att vi tog bättre poäng än sist så slutade vi på 4:e plats. Ettan tog 193 poäng. Men slutmålet nådde vi & det är det som räknas... Vi tog vårt LP!!!
Ja, poängfördelningen såg ut så här:
1. Platsliggande: 10
2. Tandvisning: 10
3. Linförighet: 9 (växlar position något)
4. Läggande: 10
5. Inkallande: 6,5 (Skall & bus) Ja, det var verkligen en greyhound-inkallning! Hon missade mig med typ 5 meter... men den underhållningen kan vi bjuda på :)
6. Ställande: 10
7. Apportering: 7 (tuggar)
8. Hopp över hinder: 9 (lite bus avslut)
9. Helhetsintryck: 9 (lite busig)
Ja, platsen var ju rena skräckscenariot & det var en enorm prestation av Shelby att ligga kvar. Det började med att rottisen som låg bredvid henne följde efter sin matte när vi lämnade hundarna, så hon fick ta sin hund. Efter kanske 15 sek springer en av hundarna upp & en annan hakar på vilket resulterar i bus & lek mitt framför de andra hundarna som låg kvar. Domaren kommenderade alla att gå tillbaka till sina hundar, och de hundar som hade legat kvar fick börja om. De andra fick självfallet lämna plan. Så la vi om och när jag har kommit i jämnhöjd med tävlingsledaren så reser sig hunden som ligger på Shelbys andra sida... Ja, snacka om att nerverna var på utsidan av kroppen i 2 minuter... Men hon låg kvar!!! Jag är sååå glad att jag faktiskt har tränat på detta & att hon klarade det! Dock hade det varit kul att få belöna när hon var så extremt duktig...
I övrigt gick nästan alla moment som väntat... Linförigheten gick superbra, och hon fixade vänster halt riktigt bra faktiskt! kändes skönt då vi har tränat detta en hel del på slutet. Läggandet går ju alltid bra och hon verkligen smäller i backen! inkallningen gick ju som sagt lite väl fort och jag tar på mig varför det blev så. Jag vet att jag inte får ropa "hit" med världens gladaste röst... men nu blev det så och då blev även resultatet som det blev..
Ställandet gick bra, men jag tycker nog att domaren var lite frikostig med poängen. Hon satte sig snett när jag kom tillbaka & jag borde ha haft avdrag på det... Apporteringen är vårt sämsta moment & har alltid varit. Dock har hon kommit otroligt långt eftersom hon i början inte ens ville nosa på den... så om man ställer det i relation till det är hon ju en superstjärna!!! :) Till sist hade vi hopp över hinder vilket gick bra. Hon hoppar med glädje & greyhounden i henne står för det busiga avslutet :) Det kommer helt enkelt att vara så & jag kommer inte att försöka träna bort det för allt i världen!
Ja, målet är nått & nu ska vi väl ägna vintern åt att träna upp oss till 2:an. Shelby har verkligen blivit en helt underbar träningskompis som har en enorm glädje att bidra med. Hon har bättre uthållighet än vad jag tidigare trott & än jag gett henne kredit för! Det gäller bara att analysera vad som för henne är den bästa moroten eftersom "fel" belöning (eller snarare fel kvalitet på belöningen) inte bara kan få henne att tappa suget just för stunden, utan hon kan tappa suget för den typ av träning (ex. moment) under ett bra tag framöver... Så det gäller att jag betalar henne vad hon är värd (eller vad hon tycker att hon är värd :))
Ja, summa summarum gick det rikigt bra. Hon var på G och har varit det varenda dag den sista veckan. Varje morgon när vi har gått ut har hon hoppat och studsat och väntat på att vi ska hitta på nåt kul! En riktig glädjespridare har hon varit. Denna tävling var det väldigt hög kvalitet på de tävlande, vilket jag inte tycker att det har varit tidigare. Trots att vi tog bättre poäng än sist så slutade vi på 4:e plats. Ettan tog 193 poäng. Men slutmålet nådde vi & det är det som räknas... Vi tog vårt LP!!!
Ja, poängfördelningen såg ut så här:
1. Platsliggande: 10
2. Tandvisning: 10
3. Linförighet: 9 (växlar position något)
4. Läggande: 10
5. Inkallande: 6,5 (Skall & bus) Ja, det var verkligen en greyhound-inkallning! Hon missade mig med typ 5 meter... men den underhållningen kan vi bjuda på :)
6. Ställande: 10
7. Apportering: 7 (tuggar)
8. Hopp över hinder: 9 (lite bus avslut)
9. Helhetsintryck: 9 (lite busig)
Ja, platsen var ju rena skräckscenariot & det var en enorm prestation av Shelby att ligga kvar. Det började med att rottisen som låg bredvid henne följde efter sin matte när vi lämnade hundarna, så hon fick ta sin hund. Efter kanske 15 sek springer en av hundarna upp & en annan hakar på vilket resulterar i bus & lek mitt framför de andra hundarna som låg kvar. Domaren kommenderade alla att gå tillbaka till sina hundar, och de hundar som hade legat kvar fick börja om. De andra fick självfallet lämna plan. Så la vi om och när jag har kommit i jämnhöjd med tävlingsledaren så reser sig hunden som ligger på Shelbys andra sida... Ja, snacka om att nerverna var på utsidan av kroppen i 2 minuter... Men hon låg kvar!!! Jag är sååå glad att jag faktiskt har tränat på detta & att hon klarade det! Dock hade det varit kul att få belöna när hon var så extremt duktig...
I övrigt gick nästan alla moment som väntat... Linförigheten gick superbra, och hon fixade vänster halt riktigt bra faktiskt! kändes skönt då vi har tränat detta en hel del på slutet. Läggandet går ju alltid bra och hon verkligen smäller i backen! inkallningen gick ju som sagt lite väl fort och jag tar på mig varför det blev så. Jag vet att jag inte får ropa "hit" med världens gladaste röst... men nu blev det så och då blev även resultatet som det blev..
Ställandet gick bra, men jag tycker nog att domaren var lite frikostig med poängen. Hon satte sig snett när jag kom tillbaka & jag borde ha haft avdrag på det... Apporteringen är vårt sämsta moment & har alltid varit. Dock har hon kommit otroligt långt eftersom hon i början inte ens ville nosa på den... så om man ställer det i relation till det är hon ju en superstjärna!!! :) Till sist hade vi hopp över hinder vilket gick bra. Hon hoppar med glädje & greyhounden i henne står för det busiga avslutet :) Det kommer helt enkelt att vara så & jag kommer inte att försöka träna bort det för allt i världen!
Ja, målet är nått & nu ska vi väl ägna vintern åt att träna upp oss till 2:an. Shelby har verkligen blivit en helt underbar träningskompis som har en enorm glädje att bidra med. Hon har bättre uthållighet än vad jag tidigare trott & än jag gett henne kredit för! Det gäller bara att analysera vad som för henne är den bästa moroten eftersom "fel" belöning (eller snarare fel kvalitet på belöningen) inte bara kan få henne att tappa suget just för stunden, utan hon kan tappa suget för den typ av träning (ex. moment) under ett bra tag framöver... Så det gäller att jag betalar henne vad hon är värd (eller vad hon tycker att hon är värd :))
