Shelby & Bella

Det räcker ju inte med att bestämma sig för en förändring (se förra inlägget). Man måste ju göra något konkret också. Därför ska jag börja skriva ner mina träningsplaner och utvärdera utifrån dem. Lite tråkigt dock att jag är tok-förkyld, men jag ska ändå våga sätta några mål för kommande veckan. Målen som jag sätter upp är avsedda för Bella.

Lydnadsträning

Hopp över hinder:

Delmoment: Frivilliga hopp rakt fram mellan två förare.

Vad belönas? Kriteriet är raka hopp mellan de olika förarna.

Apportering:

Delmoment: Springa ut och gripa apporten hos någon annan som håller apporten framför sig i knähöjd.

Vad belönas? Belöning kommer vid bra gripanden med bakåtvikt. (Belöning från mig).

Vändningar på stället:

Delmoment: Höger-om-halt (frivilligt)

Vad belönas? Raka sättanden efter höger vändning

Lägganden under baklängesmarsch:

Delmoment: Snabba frivilliga lägganden utan tvekan

Vad belönas? Som ovan.

Tricks

Backa upp på föremål:

Delmoment: Backa upp i bädden oavsett vart den står.

Vad belönas? Båda tassar upp i bädden. Målet är att hon ska klara av det på första försöket.

Sitta vackert:

Delmoment: Kunna sitta med stadga under en längre tid

Vad belönas? Målet är att hon ska klara av att sitta stadigt med omvänt lockande.



Då så. Då har jag satt några mål i alla fall. Ska bli kul att utvärdera nästa vecka. Nu ska jag bege mig in i duschen innan vi ska till svärmor på middag. På vägen dit ska jag göra ett stopp hos Enskede Hund & Katt för att inhandla lite mat till voffsarna. Ha det gott!

Vad är det egentligen som skiljer bra hundtränare (och andra tränare också för den delen) från dåliga? Självklart kan man räkna upp mängder av saker som påverkar huruvida man lyckas bra eller dåligt och listan kan förmodligen göras väldigt lång. Vissa saker som påverkar resultatet känns självklara för mig och samma saker kan vara nya för andra människor. På samma vis kan vissa saker vara självklara för andra medan jag aldrig riktigt har reflekterat över dem. På senaste tiden har jag börjat känna mycket mer motivation att träna men ändå känner jag mig aldrig riktigt nöjd. Efter träningen känns det inte riktigt som om vi faktiskt har tränat och detta stör mig väldigt mycket. Vad kan jag då göra bättre? Under tiden jag tränar är jag både motiverad och fokuserad, två faktorer som i min värld påverkar träningen ofantligt mycket. Jag kan inte kräva att min hund ska vara motiverad och fokuserad om inte jag är det. Så dessa faktorer ser jag som några av grundpelarna i träningen. Men det är långt ifrån tillräckligt. Jag tänker väldigt mycket på timing och belöningskvalitet samt belöningsplacering så de faktorerna har jag också tagit mig an. Men det finns väldigt mycket som jag måste förbättra innan mina hundar kan utvecklas på det sätt som jag vill och drömmer om. Huruvida en hund lyckas i träning/tävling beror förmodligen mer på mig och min förmåga inom olika områden än vad det beror på hunden, så om inte jag är tränad rätt kommer förmodligen inte heller min hund att bli det.

Vad är det då som jag måste bli bättre på? Jo, helt enkelt uttryckt, jag måste bli bättre på att omsätta min teoretiska kunskap till praktisk. Mycket av hur jag tränar har jag full koll på i teorin, vad jag bör göra och hur jag bör göra det. Men när det kommer till det praktiska blir jag slö och tränar inte så som jag tänker i teorin. Jag måste bli bättre på att sätta kriterier och faktiskt använda mig av dem i praktiken. Om inte jag har 100 % koll på vad jag ska förstärka så kan ju knappast min hund ha det.... Utan målbild är det väldigt svår (om inte omöjligt) att nå målet! Till saken hör att det kan vara ganska skrämmande att sätta upp mål i träningen, för när man har mål kan man också misslyckas. Någonstans tror jag att jag känner viss rädsla över att inte lyckas uppnå de mål jag sätter. En annan sak som jag måste förbättra är att våga utveckla. Jag har (och har alltid haft) en tendens att stagnera i min träning. När något börjar gå bra, släpper jag mycket och därför går jag aldrig i mål. Detta är otroligt jobbigt att inse, men det gör det inte mindre sant. Att våga öka kriterierna kan vara jobbigt, eftersom man då på sätt och vis måste börja om träningen. När man lyckas ofta på en nivå känner man tillfredsställelse och det är skönt att lyckas. Men när man sedan höjer nivån ett snäpp måste man återigen bli mer aktiv i tanken och man måste kunna hantera ett misslyckande, vilket inte alltid är lätt. Men jag måste ta mig över denna tröskeln, annars kommer jag aldrig att komma någonstans. Så därför ska jag nu förändra mitt sätt att tänka kring träningen för att förhoppningsvis bli en mycket bättre tränare. För att min hund ska klara av att hantera motgångar och misslyckanden (vilket jag tycker är jätte viktigt) måste först jag klara av det!

Så fortsättningsvis ska jag börja planera min träning, sätta upp målbilder och vara helt säker på vilka beteenden jag tränar för tillfället. Detta låter säkerligen helt självklart i mångas öron, men jag tror nog att många ändå kan hålla med mig om att det inte är så lätt som det låter. Att jobba med ett kriterie i taget är inte alltid lätt då man från och till måste göra avkall på andra saker som man också tycker är viktiga. Det gäller helt enkelt att ha stenkoll på vad det är vi tränar för tillfället.

Ja, det var några av mina träningstankar och hur jag ska fortsätta i min träning. Just nu har jag dock blivit sjuk och därför sker det inte så mycket träning för tillfället. Igår återkom jag till Stockholm och här har det verkligen blivit vår nu. Inne i stan är träden utslagna och här i Tyresö ligger vi bara snäppet efter. Björkarna har fått musöron av den större storleken, häggen håller på att börja blomma och i Upplands Väsby såg jag igår en syrén i full blom. Våren är verkligen härlig! Trots min förkylning kunde jag inte motstå frestelsen av att lägga mig och sola i gräset när jag var ute med hundarna. Det blev en kort solning, men en skön sådan! Nu måste jag bara kurera mig tills måndagen, då jag börjar mitt nya jobb. Det känns verkligen superkul att få börja jobba nu.

Ha det gott allihopa och ta det lugnt på Valborg!

Jag är arg!!!!

Dagen började ganska hyfsat. Vädret var strålande men humöret var inte riktigt på topp så jag laddade med lite kaffe till frukost för att vakna till liv. Surfade runt lite på nätet och bestämde mig sedan för att packa väskan med fika och fickorna med godsaker och bege mig ut i skogen. Såg fram emot en heldag i vårvärmen ute i skogen. Packade in hundarna i bilen och började köra. Efter några meter såg jag att bensinmätaren stod på noll... Konstigt, tänkte jag. Vi tankade ju igår. Dock inte mycket, men det borde i alla fall finnas mer än reserven. Körde ut på vägen för å vända och känner hur bilen börjar huckra. Shit, tänkte jag, inte bensinstopp igen. Parkerade bilen igen och tog ut hundarna. Då upptäcker jag att bensinluckan är avbruten och locket hänger lite... Det är med andra ord någon som har slangat vår bil på bensin! Jag blir så arg! Om jag inte har råd att köra bilen så får den väl stå istället, inte går jag väl och slangar bensin från någon annans bil. Och det värsta av allt tycker jag ändå är att tankluckan är trasigt! Men om vi ska se det från den ljusa sidan så fick dom ju i alla fall inte speciellt mycket lön för mödan...

Jaja, det är väl inte mycket att gräma sig åt... Skadan har redan skett. Jag tog i alla fall med mig hundarna och gick till Tyresö Centrum (lite kontrast till den promenad jag hade tänkt i första hand). På vägen dit satt vi på en parkbänk och tittade på när barnen spelade fotboll. Bella tycker att barn är lite smått läskiga, men att titta på avstånd gick jättebra. Sedan gick vi vidare och vandrade runt lite i centrum. Bella är verkligen helt oberörd av alla människor som springer runt och det verkar som om hon tycker att det är ganska trevligt. Shelby går snällt och bryr sig inte så mycket, även om hon nog önskar att hon vore någon annanstans.

Våren i Stockholm är verkligen här och den är helt underbar. På promenaden idag hade jag bara en tunn kofta på mig och höll ändå på att svettas ihjäl! Grannen låg ute och solade i bikini, så ni förstår att det är varmt! Vi gick förbi en trädgård där blåsipporna. Helt underbart vackert!

Nu är det bara att hoppas att bilen är hel och står kvar till onsdagsmorgon då resan till Umeå bär av. Helt plötsligt står vi väl där utan däck!


                                     *      *      *      *      *      UPPDATERAT      *      *      *      *      *

Lite roligare grejer... Fick bilderna från besöket hos uppfödaren. Alla bilder som presenteras är tagna av Monica Larsson. Bilderna har Monica skickat över mailen och har därför gjort dem lite mindre och jag orkar inte hålla på att redigera till det, därför lägger jag upp dem som de är.


Bella sitter och är söt i köket

Bella vilar lite i köket






Sitta vackert tycker Bella om...


... både inomhus och utomhus







Från vä. Bellas mamma Blenda, halvsyster Alice, Till höger: Bella närmast och bakom är kullsyster Bizzi.


Bella och mamma Blenda (och ja, Bella gillar verkligen att sitta vackert!)


Bella hälsar på Nina-kanin (endast 10 kg väger Nina...)


Matte, vad är det här egentligen?


Bella, 4 månader


Bella, 11 mån. Kul att se en jämförelse i samma pose

Kan vädret bli bättre än så här? Det är verkligen vår i Stockholm nu och ingen njuter nog mer än jag! Jag som har varit ganska dålig på att utomhusträna när vädret inte har varit bra och som alla vet så är vintern låååång i Umeå. Men här nere blir det helt klart mycket enklare med utomhusträningen. Och så ofantligt mycket roligare!

Idag drog jag med husse ut i spårskogen. Shelby fick ett kort spår (ca 300 meter) men det var väldigt kuperat och innehöll en del svårigheter. Brant uppförs- och nedförsbacke med både sten och mossa, övergång från stenhällar till mer barraktig terräng till höggräs (typ äng). Hon gick väldigt koncentrerad i spårkärnan, hade riktigt bra tempo och framförallt gick hon väldigt bra utför! Förr hade hon ju tendensen att höja nosen i brant utförsbacke, men det är verkligen helt försvunnet nu. Vi har ju varit ute i skogen och letat en hel del branta utförspartier för att ta oss ner. Jag ville först vara säker på hur hon hanterar det utanför spåret och först hade hon lite problem med det, men snabbt hittade hon en bra teknik som fungerar superbra även i spåret. Dock skulle jag vilja se lite mer bakåtvikt vid de branta utförspartierna, men det jobbar vi med på sidan om. Enda problemet som vi stötte på i skogen idag var på slutet. Precis i övergången från skog till äng gick en ganska bred stig och där valde hon stigen istället för att fortsätta rakt över. Det var lite dumt av mig att lägga spåret så eftersom det var ganska likt upplägget som jag hade sist där hon tappade bort sig. Nästa gång ska jag se till att övergången går direkt från skog till äng utan några stigar. Men det som ändå är positivt med hennes miss är att hon inte ger upp. Hon fortsätter att leta rätt på spåret igen och hon har verkligen tålamod. Det är jättekul att se henne jobba fast hon är lite vilsen.

Bellas spår gick absolut inte alls. Jag har alltid tyckt att hon har gått mer eller mindre dåligt, men idag var det verkligen helt kasst! Hon har motivationen och tycker verkligen att det är suuuuperkul, men jag tror inte att hon har någon som helst aning om vad i hela friden hon håller på med! Idag testade jag tre olika upplägg för att se vilket spår som hon svarade bäst på. Spår nummer 1 var ett motivationsspår med husse. Jag har alltid varit emot denna typ av spår men är man desperat så är man. Husse fick gå iväg och gömma sig längre in i skogen. Sedan gav vi oss av och Bella var verkligen het! Jag var helt fascinerad över hur hon tände. Det "enda" problemet var ju att hon inte alls gick och spårade där husse hade gått... Så, nä, spår nummer 1 är uteslutet! Spår nummer 2 var ett spontanspår, ett spår som vi har tränat ända sen vi började. Ibland har det gått jättebra och ibland inte alls. Jag har alltid tyckt att hon ser lite vilsen ut även när det ser ut som hon spårar och många gånger känns det som hon vädrar in en del föremål. Men idag.... det var nog det sämsta jag någonsin har sett! Hon hade aboslut ingen aning om vad hon höll på med, sprang runt som en skållad ekorre och tyckte att allt var jätteroligt. Visst är det kul att hon har roligt, men det hade ju varit ännu roligare om förstod vad vi höll på med =). Spår nummer 3 var ett närningsspår, något som jag har velat undvika med Bella. Shelby är tränad med näringsspår och hon är ju verkligen en jätteduktig spårare. Men dock har hennes föremålsintresse hittills varit ungefär obefintligt... och detta är jag lite rädd för med Bella. Men ju mer jag har tänkt igenom det så tror jag inte att det är aktuellt med Bella. Dels har hon ofantligt mycket större föremålsintresse än Shelby någonsin har haft och dels så är jag mer medveten om att behålla föremålsintresse. Men det var detta spår som fungerade bäst av spåren idag. Först såg det ganska likt ut spår nummer 2, men efter att hon hade "hittat" två godisar blev hon lite mer intresserad och jag märkte lite på tempot att hon blev mer koncentrerad. Dock hade jag ganska stora mellanrum mellan godbitarna och jag tror att jag ska prova ett lite tätare näringsspår under morgondagen. Just nu är det spår nummer 3 som ska testas och det känns som om jag inte har så mycket annat att välja på. Och om jag tittar till Shelby så är hon oftast en väldigt säker spårhund trots att jag kastar in svårigheter efter svårigheter och det är sällan som hon reagerar på något nytt. Dessutom har jag sett att hon klarar ganska kraftiga störningar under spårarbetet. Det är ju värt att prova!

När vi kom hem blev det lite inomhus träning. Shelby har inte fått så mycket träning, men jag började klicka när hon slickade sig om nosen. Jag tror att jag ska satsa på att klicka in lite lugnande signaler på denna dam. Vi fick en hel del repetitioner, men jag tror nog att det kommer att ta Shelby ett tag innan hon kopplar sitt slickande runt munnen till belöningen... Men hon var duktig som stannade kvar trots att hon inte riktigt verkade säker på vilket beteende jag var ute efter.

Bella fick lite mer träning. Dels håller jag på att bättra på hennes sitta vackert och vill nu att hon sträcker upp tassarna och inte har dem hängandes. Det ser helt klart mycket snyggare ut när tassarna är spända och uppåtsträckta. Sedan tränade vi lite att sätta 4 tassar i en låda. Nu håller vi på att träna med en platslåda (typ glasslåda fast 4-kantig). Hon började jobba med bakbenen och håller framtassarna stilla i lådan. Men än så länge har hon bara satt ena baktassen i lådan samtidigt som framtassarna är kvar, så vi har en del att jobba på. Men eftersom hon är van att sätta alla tassarna i lådan när vi jobbade med en större låda så tror jag att det kommer att gå ganska snabbt ändå. Slutligen tränade vi att backa upp i korgen. Detta har jag försökt huuuuur länge som helst och har aldrig någonsin lyckats. Förut har jag dock använt mig av lådor/kartonger eller liknande som hon skulle backa upp på och då har hon totalvägrat. Därför valde jag hennes korg eftersom den är något positivt för henne och till slut gick det jätte bra. Dock har vi inte kommit till säkra repetitioner, men nu kan vi i alla fall träna det! Jag är nöjd!

                                                                            Alvin

Under gårdagen spenderade vi en del tid i Gustavsberg på Värmdö BK tillsammans med Lisa & Loi och Sigrid & Aika. Mestadels blev det snack mellan oss fyrfota och lek mellan de yngre tvåbenta. Shelby var förtvivlad när hon bara fick stå och titta på, men det kändes inte direkt passande att ta in en bulldoser i gänget =). Så hon fick stå där och yla och skrika av längtan istället. En del träning blev det, men knappast nåt värt att skriva om... Shelby fick dock gå ett spår innan vi åkte hemåt. Det var väl ungefär 500 meter långt (jag är väldigt dålig på att bedömma längden...) och det fanns både plus och minus med hennes utförande. Men ändå känner jag att plusdelarna övervägde. Hon tog upp spåret snyggt och visade inte några som helst tecken på att bakspåra (det har hon väl å andra sidan aldrig gjort). Hon spårade till en början med väldigt bra hastighet och hon var noggran i spåret. När det bar iväg uppåt mot stenhällarna tappade hon tempo men förmodligen bara pga att hon var tvungen att vara mer koncentrerad. Uppe på höjden blåste det en del vilket gjorde att hon vimsade runt lite, men hittade snabbt in på spåret igen. Jag tycker att det är svårt att inte styra, men eftersom jag knappt hade satt några vimplar så hade jag tvingat mig själv att lämna över ansvaret på henne och hon skötte det bra. De största plussen var nog att hon gick med låg nos och spårade intensivt även i brant utförsbacke med rätt mycket stenar och kvistar samt att hon tog övergången från skog till åker utan några som helst problem. Dock hade hon lite större problem med att ta övergången från åker tillbaka till skogen och fortsatte förbi spåret. Det tog säkert 10 meter innan hon insåg att hon var fel. Så långt har hon nog aldrig tidigare gått fel men kanske var det för svårt med två terrängövergångar så nära inpå varandra... Vad vet jag. Men det är helt klart något vi måste öva på! Men jag är ändå nöjd med hennes insats och framförallt för att hon aldrig gav upp. Markeringen av spårpinnarna var dock obefintlig vilket var tråkigt eftersom hon har börjat markera dem på slutet. Men jag ska verkligen försöka lägga en hel del tid på att använda mig av klassik betingning av spårpinnarna (artikel från Canis) eftersom jag tror att detta verkligen kan fungera på henne. Summerat kan man väl säga att spåret innehöll en del svårigheter, men jag tycker att hon klarade många av dem väldigt bra! Men ändå så gav spåret en hel del att tänka på i framtiden, så det var väl också ganska bra.

Både Lisa & Sigrid tog en del kort under dagen, så titta gärna in på deras sidor för att se massa vackra hundar.

På kvällen fick vi även långväga besök från Umeå. Carro var nere i Stockholm och jag hämtade upp henne och Alvin på Gullmarsplan. Det var en mycket glad kille som mötte mig och han skrattade nästan oavbrutet under hela tiden han var här. Till slut tog dock Stockholmslivet ut sin rätt och han somnade lugnt i sin vagn. Det var kul och upplyftande med lite besök hemifrån. Då får man tanka lite Ume-nytt. Ska bli kul att bege sig norröver nästa vecka. Saknar allihopa väldigt mycket! Förhoppningsvis har det mesta av snön tinat bort min hemkomst till ära. Jag är nämligen väldigt sugen på att träna på mina hemmarker =)

Idag åkte vi till Mörkö för att besöka Bellas uppfödare Monica och mamma Blenda. När vi kom dit fick Bella först se sin mamma på andra sidan staketet. Först var hon smått skeptisk över vem det var, men när hon tog nåt steg närmare insåg hon att det var hennes mamma och Bella gick in i fjäsk-position. Hon är så söt när hon träffar sin mamma =) Hon liksom kryper och simmar fram och visar alla möjliga fjäsksignaler för sin högt aktade mamma. Blenda var som vanligt lugn och sansad och väldigt glad över att få träffa sin dotter. Även Monica fick en mycket glad hälsning och en serie av pussar! Förutom Blenda fick Bella även träffa Alice, Bizzi och Nina. Alice är Bellas halvsyster som hon har träffat tidigare och det var inga som helst problem. Bizzi är Bellas kullsyster som bodde hos Monica för tillfället. Även det mötet gick bra även om Bizzi tog sin chans att smått trycka till Bella när vi skulle gå in för fika. Men annars lekte de på som de systrar de är. I färgen är Bizzi väldigt lik Bella, men Bella har ungefär tre gånger så mycket päls =) Helt sjukt vilken skillnad det var! Bella har extremt mycket päls vilket medförde att hon såg väldigt mycket grövre ut än alla tre. Nina är Monicas belgiska jätte kanin. Bella förstod verkligen inte vad det var, men efter att ha tittat lite på avstånd var hon väldigt intresserad även om Nina nog framstod lite skrämmande... Dessutom passade jag på att titta på de små kaninbebisarna! Så himla söta! Ändå har jag lite smått kaninfobi... tycker att de kan bitas lite väl ofta... Ändå har jag inte blivit biten någonsin... Undra vart skräcken kommer ifrån? Kanske måste komma över den nu, så här vid 25 års ålder... =)

Tyvär så har jag fortfarande inte en fungerande kamera, vilket gör att jag inte kan presentera några bilder från denna underbara dag... :( Men förhoppningsvis får jag lite bilder från Monica som jag kan lägga upp sen. Kanske hamnar det några bilder även på Monicas blogg, så där kan ni ju kika in.

Det är verkligen helt sjukt hur mycket jag och Bella har vuxit ihop! Redan dagen vi hämtade henne kände jag att det är nåt speciellt band mellan oss. Visst har jag fått lägga ner väldigt mycket tid på att höja henne och hennes självkänsla och självförtroende, men det har varit både roligt och utmanade. Jag tror att om jag ger henne 6 månader till 1 år till så kommer hon att vara den mest stabila och signalsäkra hunden! Idag är hon så glad och sprallig och det är inte för inte som hon är vår lilla cirkushund! Vi passar varandra som handen i handsken och inget i världen skulle få mig att byta ut henne. Hon är full av överraskningar och har en initiativförmåga som inte är av denna värld. Utan henne skulle livet vara väldigt trist!

Nu är helgens pärs över och jag är numera utbildad hundinstruktör! Självfallet känns det jätteskönt att jag är klar och står med ett diplom i handen, men känslan av tomhet finns också... Ända sedan augusit förra året har jag regelbundet haft utbildningen att se framemot, men nu är det slut.... En mycket konstig känsla!

Helgen påbörjades med lördagens teoretiska prov. Provet var omfattande och täckte en hel del. Områden som hundens språk, lugnande signaler, operant och klassisk betingning, raskunskap etc. berördes. Men med hundvana och lite logiskt tänkande var provet ganska lätt. Resultatet blev 187 av 190 poäng! Alltså endast 3 små fel... Efter provet var det redovisning av kurser och även den kändes väldigt bra. Jag är ju inte direkt personen som är blyg inför gruppen, så att prata och redovisa på det sättet är inget som berör mina nerver på ett märkbart sätt. På söndagen var jag första kvinna ut att göra det praktiska provet. Provet hölls i regnet i Rålambshovsparken. Det var duktiga hundägare som tacksamt nog hade trotsat regnet och befann sig på plats så att jag kunde visa vad jag gick för. På plats fick jag dra ett papper med tre olika övningar på som jag sedan skulle genomföra under de 15 minuter som var avsatta till mig. Situationen var lite lustig och den liknanade inte alls den verklighet som jag tidigare hade hållt kurser i. Men jag genomförde övningarna utan några större problem. Alltid glömmer man vissa saker, men det kändes inte som några större och allvarliga saker. När alla hade redovisat och vi hade intagit lite lunch var det dags för ytterligare en kursredovisning från ett par som inte hade gjort det dagen innan. När det var över var det dags för enskilda samtal med kursledarna för att få reda på resultaten från det teoretiska och det praktiska provet. Även om jag inte är nervöst lagt så kändes mina nerver när det var dags för min tur... Teoriprovet hade ju som sagt gått väldigt bra vilket även det praktiska provet hade gjort. Några små missar, men endast en som jag inte hade tänkt på själv innan jag gick in dit. Känns skönt att veta att jag redan innan jag fick min feed-back hade listat ut vad jag hade missat. Lite självkännedom har jag nog i alla fall =)

Ja, en skön men ändå tom känsla har infunnit sig... Skönt att ha klarat av det men ändå tråkigt att det är slut. Utbildningen har varit bra och jag har lärt mig mycket. Dock finns det en hel del ändringar som jag skulle vilja göra på den och jag vet faktiskt inte om jag hade valt att gå denna utbildning med den kunskap jag har idag. Jag tycker att Hundens Hus tar in för mycket folk med för lite förkunskap och jag tycker också att de verkar släppa iväg allt för många elever som instruktörer trots att de inte har lyckats speciellt bra. Hundens Hus borde ta ett större ansvar för vilka som kommer in på utbildningen för att på så vis höja kunskapsnivån på instruktörsutbildningen. Som det ser ut idag finns det alldeles för många instruktörer i vårt land som inte har någon större koll. Många som jag har mött under mina projektkurser och privata träningar har tidigare gått hos instruktörer och fått alla möjliga tokiga råd om hur de ska "få pli" på sin hund. Nä, de som utbildar instruktörer måste ta ett större ansvar.

Men jag är ändå mycket nöjd med utbildningen och den har täckt en hel del viktiga områden. Det jag har saknat mest är klickermetoden, då den endast utgjorde ett delavsnitt under utbildningens gång. Nu har jag ändå anpassat alla övningar och gjort om dem så att de har funkat för mig och den metod jag jobbar med, så för mig har det ju funkat bra i alla fall.

Jag vill också skicka ett jättestort GRATTIS till Helena som även hon klarade utbildningen under helgen! GRATTIS till dig!!!

                                                            * * * * * UPPDATERING * * * * *

Dagens väder har bjudit på ordentlig vår! Solen har visat sig från sin bästa sida och till och med de vindar man har känt har varit av det lite varmare slaget. Helt underbart!

Jag packade ihop ryggsäcken och gick en snabbprommis med hundarna. Sedan slog vi läger nere på ängen här nere och körde ett lite längre träningspass. Det var en hel del störning, då det var fyra bordercolliesar som lekte på ängen bredvid och säkert 6-7 hundar som passerade på gångstigen bredvid under tiden vi tränande. Jättebra träning kanske främst för Bella.

Bellas träning:

Ligg under baklängesmarsch

Detta börjar se bra ut och Bella har verkligen en bra attityd. Hon är ivrig men ändå fokuserad. Ibland kan hon tveka, men gångerna hon gör det blir färre och färre. Nu går det rätt snabbt bakåt i marschen dessutom och det är inga större problem för henne. När hon har lagt sig ligger hon stadigt och rör sig inte förrän hon får frikommando, om det inte är leksaksbelöning som kastas då, för då får hon röra sig direkt. Men lite mer tempo måste jobbas upp och sedan är det signalkontrollsövning som gäller. Men det ser bra ut!

Starter i fritt följ

Även detta börjar se bra ut. Det som måste jobbas på är att hon ska skilja på om jag startar med vänster eller höger fot och på så vis kunna avgöra om hon ska följa med eller om hon ska sitta kvar. Alltså en form av signalkontroll på ett, ja... dubbelkommando =) Men annars ser det bra ut och hon följde bra alla gånger utom en. Den gången blev hon lite paff över att belöningen inte kom och efter det skedde det aldrig igen. Tror att det var bra för henne att göra fel en gång, så att hon verkligen vet vad som är rätt. Men summa summarum så ser starterna bra ut och hon håller bra kontakt.

Inkallning (altlså tävlingsmässig)

Tidigare har Bella haft en tendens att hoppa upp och bromsa mot mig och min kropp. Jag har varit väldigt noga med att INTE belöna detta, då jag absolut inte vill ha denna kedja. Jag har sett många andra hundar göra det, framförallt på budföringen, och jag vill absolut inte ha det hos mina hundar. Så idag körde vi en hel del insättningar innan (som vanligt) men när det blev inkallningsdags var avståndet till en början minimalt. Egentligen var inkallningen inte helt olik en vanlig hederlig insättning framifrån. Nu blev det ett bättre resultat och hoppandet var utbytt mot en snygg sväng in till sidan. Ganska snabbt kunde jag förlänga avståndet mellan mig och henne och även då satt inkallningen snyggt. Hon har mycket bra tempo och hon startar väldigt explosivt. Dock kan avslutet bli mycket bättre och där har vi en hel del att öva på.

Externbelöning

Fördelarna med att använda sig av externbelöning är i min värld väldigt många. Dessutom får man en hund som kan jobba bra i miljöer där belöningarna kan vara många och man reducerar risken för att hunden ska belöna sig själv. Därför lägger jag mycket tid på detta. Men denna träning har varit ganska fattig på slutet, något jag blir lite irriterad över. Varför har jag lagt den åt sidan? Men, men... nya tag! Bella är väldigt duktig vad gäller att inte ta belöningen i vissa sammanhang och i vissa är hon lite sämre. Som exempel på när hon är duktig kan jag ta inkallningen. Om jag lämnar henne sittande och kastar iväg en leksak åt ett håll, så att jag, leksaken och Bella bildar en triangel. Då är hon väldigt duktig på att lyssna till huruvida hon ska komma till mig eller om hon ska ta leksaken. Däremot finns det situationer som är lite svårare för henne, varför vet jag inte. Men en sådan situation är till exempel om hon sätter sig i utgångsposition och jag kastar iväg en leksak och sedan kör en vändning på stället. Då tar det lite tid för henne och det verkligen kryper i kroppen på henne att istället för att jobba med mig springa och ta kongen som ligger en bit bort. Dock beror detta nog mest på träningsfattighet och jag märkte stor skillnad på hennes förmåga att fokusera trots belöningen en bit bort. Så det kommer nog. Dock tycker jag inte att jag har lagt ner någon större tid i den situation där det funkar utmärkt, så det är lite konstigt.... Men mycket spännande!

Träning i en miljö full av störning

Trots att Bella fortfarande har lite svårt att möta andra hundar på promenad så är hon fantastisk på att jobba i miljöer fulla med andra hundar. Hon slänger en snabb blick vid något tillfälle, men inget gruff och absolut inga som helst problem att fokusera trots deras närvaro. Det är superkul att se hur mycket hon har utvecklats och hur mycket hon faktiskt tycker om att jobba. Idag fick vi störning av 4 lekande BC's, de andra passerande hundarna, alla ankor och gäss i dammen och en häst med ryttare. Allt gick bra och inga som helst problem!

Bella fick hälsa på 3 flickor

Under eftermiddagspromenaden mötte vi tre småtjejer som alla såg väldigt intresserad ut när de såg Bella och Shelby komma gåendes. Jag passade på och frågade ifall de tyckte om hundar och om de ville hjälpa mig med en grej. Tjejerna var lyriska och väldigt inställda på att hjälpa till. Jag gav dem instruktioner om hur de skulle bete sig och försåg sedan var och en med köttbullar. Bella var mycket modig och hoppade till och med upp på en av tjejerna. Dock är hon extremt signalkänslig i de flesta lägen och kanske ännu mer i lägen som dessa. Någon av tjejerna gjorde en hastig rörelse och Bella reagerade direkt! Men snabbt var hon framme igen och tiggde köttbullar för brinnande livet. Hon var duktig och jag tror att hon växte en hel del under bara denna korta stund. Shelby hjälpte nog även hon till en hel del då hon gladeligen sprang runt och pussade på tjejerna i hopp om köttbullsutdelning =)

Shelbys träning

Spårpinne-markering

Med Shelby hade jag inte någon större plan, vilket inte är alltför ovanligt med damen. Men det blev ändå lite träning, även om Bella fick mest utrymme under dagens träningspass. Eftersom hennes motivation att spåra är nästintill självgående känner jag att jag måste lägga väldigt mycket tid på markeringsträningen. Hon har blivit bättre i spåret men det är verkligen långt ifrån perfekt. Därför påbörjas nu projektet att värdeladda spårpinnarna. Idag fann hon dem väldigt intressanta och markerade (apport) alla pinnar utan några som helst problem. Dock ska jag påbörja träningen genom att använda mig av klassisk betingning (jättebra artikel om det i senaste nummret av Canis). Jag gillade det tänket och måste verkligen prova det på Shelby. Men idag blev det "endast" operant träning av spårpinne.

Inkallning med ställande

Jag måste verkligen ta itu med detta hatmoment. Varför det står på min hatlista vet jag inte riktigt, men kanske är det för att det är väldigt svårt att få till detta moment på ett snyggt sätt med den hund jag har. Samtidigt som ställandet ska vara tydligt och snabbt ska tempot vara högt. Det krävs väl ingen Einstein för att förstå att detta moment inte är framtaget för en greyhound. Men skam den som ger sig! Vi gör vårt bästa och aldrig tidigare har jag gett vika för något som inte är gjort för en greyhound. De ska ju tydligen inte kunna tävla i lydnad och ännu mindre kunna spåra... de jagar ju med synen =) Ja, så därför måste jag nu ta tag i detta. Det första jag behövde göra var att börja förbereda henne på att det kan hända mycket under en inkallning. Tidigare har jag fått lära mig att en inkallning alltid ska belönas hos mig, vilket jag inte riktigt håller med om i dagens läge. Bättre är det ju att förbereda hunden på att den ska hålla sig vaken, eftersom det mesta kan hända under ett inkallningskommando. Så därför sammanlänkade jag inkallningen med en hel del lek och extern belöning. Jag vet hur lätt Shelby har att hitta mönster i träningen, och därför är det av största vikt att jag inte skapar några som helst mönster, vilket inte alltid är lätt. Det krävs lite planering och eftertanke. Det är verkligen sjukt hur denna hund kan avslöja de mest komplicerade mönstren... och jag har verkligen försökt analysera huruvida jag avslöjar något i mitt förhållningssätt/kroppsspråk, men än så länge har detta analyserande inte gett någon utdelning. Men träningen gick bra idag förutom det faktum att hon är så fruktansvärt svår att få stopp på när hon har en bollbelöning att springa med. Hon kommer ju, men vill gärna springa fem varv först, vilket medför att hon blir trött innan nästa pass. Så det bör jag väl träna lite mer på eftersom jag tycker att det är så ofantligt viktigt att kunna belöna med leksak i massor av situationer. Men det är inte så kul träning....

Ja, det hanns med en del träning idag och förhoppningsvis hinns det med ett till pass under kvällen. Om det blir inomhus eller utomhus får vi se senare... men träna ska jag göra i alla fall!

Ha det gott!

Ja, nu har Sandra och Ipo begett sig norröver igen och kom igår tillbaka till Umeå. Det har varit en rolig vecka full med spår och lydnadsträning. Tyvärr har inte vädret direkt varit på topp de dagar som hon har varit här, men vi har varit igång i alla fall. Det har blivit en del spårande med varierad framgång (som jag skrev om sist) och en del lydnadsträning. Tyvärr har det inte blivit taget ett enda kort under veckans gång eftersom min kamera är mer eller mindre paj. Det är svårt att jobba utan displayen och korten blir verkligen aldrig bra. Digitala kompaktkameror är nog inte gjorda för att man ska kolla i sökaren... eller så är det bara jag som är sämst på det =) Längtar verkligen tills jag har möjlighet att inhandla en systemkamera. Då ska ni få ta del av massor med bilder!

Bella skötte sig väldigt bra på brukshundsklubben och kunde fokusera väldigt bra trots att många andra hade sökts sig dit under de dåliga väderförhållandena. Vi tränade en del fotgående och läggande under baklängesmarsch. Hon börjar bli duktig på det, men ibland tvekar hon på läggandet och bugar istället =) Dock har jag nu lyckats få upp ett hyfsat tempo och hon lägger sig dessutom väldigt snyggt. Vi har provat läggande under framlängesmarsch och det ser ganska bra ut. Dock vill jag att det sitter till 110 % baklänges först, men ibland är det kul att prova. Hon fick även träna en hel del explosiva starter och där är det absolut inget att klaga på. Hon sitter stadigt men startar väldigt snabbt och explosivt på frisignal. Vi har även tränat en del signalkontroll på "hit" och "ta den", då jag har varierat kommando mellan gångerna. Upplägget ser ut så att jag lämnar henne sittande eller liggande och går iväg rakt från henne. Åt något håll (höger, vänster, bakom mig, bakom henne) kastar jag en leksak. Sedan väntar jag och ger sedan antingen kommandot "hit" eller "ta den". Till 100 % gjorde hon rätt utan någon som helst tvekan! Jätteduktig är hon! Vi tränade även en del "spårpinneplock" och det gick helt klart över förväntan. Hon plockar bra och vänder upp mot mig. Dock kan hon ibland plocka upp den och sedan vilja fortsätta vidare i jakt på nästa, men de gångerna blir färre och färre.

Med Shelby blev det nästan ingen träning alls. Hon var inte alls på humör för träning och jag kände att jag inte riktigt hade orken att träna henne när hennes motivation var så låg. Det krävs så ofantligt mycket från min sida då, och under sådana förhållanden vill jag inte träna. Jag vill att hon ska uppvakta mig och vara riktigt sugen på träning och det var hon inte. Varför vet jag faktiskt inte riktigt, men min starkaste gissning är vädret. Det var nämligen snöblask den dagen och det är ju inte hennes favoritväder. Därför blev det inte någon träning att skriva om för hennes del.

I övrigt sliter jag med allt som ska göras inför helgen. Recensionerna är nu klara (förutom en då jag får boken i morgon...), alla andra uppgifter är klara och förberedelserna inför redovisning av kursen är klar. Jag har hunnit plugga en del, men jag är ju inte bäst på det... Tror (och hoppas!) att jag kommer att klara det ändå! Men lite nervös är jag allt, trots att jag inte alls är nervöst lagd. Hoppas bara att det är bra väder på söndag då vi ska ha de praktiska proven.

Nu ska hundarna få sig en sväng och sedan blir det mer plugg! Ha det gott!

I söndags kom Sandra och Ipo ner till Tyresö. Vi mötte upp dem i Upplands-Väsby och körde sedan hem till Tyresö. De senaste två dagarna har vi pysslat med spår och det har varit rätt framgångsrikt. Bellas spår har i huvudsak gått jättebra förutom ett av spåren under dagens träning då hon villade bort sig en del. Men annars har hon varit duktig, plockat föremål och haft ett bra och jämnt tempo. Shelby har varit superduktig och hon har verkligen imponerat dessa dagar. Hon har klarat av att spåra på stenhällar utan några som helst problem och den kanske största framgången har varit när hon har spårat i sump-/träskliknande marker. Jag var helt säker på att hon skulle tveka och istället för att spåra börja leta ställen där hon kunde sätta tassarna och hålla dem hyfsat torra. Men ack så fel jag hade! Hon visade inte minsta tillstymmelse till obhag för det blöta utan plöjde verkligen igenom det! Jag höll verkligen på att tappa hakan av förvåning. Damen som inte vill gå ut om det regnar plöjer genom träskmarker =) Det var jättekul att se. En annan rolig sak är att hon äntligen har börjat visa lite intresse för spårpinnarna. Tidigare har detta verkligen varit ett problem, men både igår och idag uppmärksammande hon dem och jag kunde belöna. Hon vill gärna fortsätta spåra, men numera får hon inte tillåtelse att fortsätta spåra förrän vår belöningsstund är över och hon har tagit min belöning. Vilket hon gör utan några som helst svårigheter!

Grodorna (och ödlorna också för den delen) verkar ha hittat till Tyresö och framförallt till vårt område. Nu pratar jag inte om massa smågrodor utan riktiga feta paddor. Äckliga! Visst finns det små också, men de stora verkar vara i majoritet. Det är sjukligt mycket grodor när vi är ute på kvällarna och Bella pussar på varje groda i hopp om att hitta sin prins =) Hon går verkligen fram till ALLA grodor, nosar på dem och går sedan vidare. Hon gör dem aldrig illa, men tittar nyfiket på ifall de börjar hoppa. Shelby tycker bara att dom är värda uppmärksamhet om dom rör på sig annars är hon knappt intresserad. Däremot när dom väl rör sig tittar hon nyfiken men går sedan vidare igen.... verkar inte vara någon grodfantast i damen!

Hundens Hus tar mycket tid i anspråk och ikväll har jag suttit och renskrivt en hel del anteckningar. Jag har fyra böcker kvar att recensera sedan är jag klar! Känns jätteskönt! Vill verkligen bli klar innan helgen så att jag kan få mitt diplom på söndag (om jag nu klara mig, vilket jag tror att jag gör... eller hoppas).

Nu ska jag sussa och vila ut inför morgondagen! Godnatt!

Just nu håller jag verkligen på att drunkna här hemma... Slutprovet på Hundens Hus närmar sig (inte nu i helgen men nästa) och det är väldigt mycket som ska vara klart till dess. Tyvärr orkar inte riktigt min rygg med och jag känner mig smått invalid. Tack och lov kommer Sandra och Ipo på söndag så då blir det lite mer friluftsliv och förhoppningsvis massor med träning av hundarna!

Hundarna har inte fått mycket annat än promenader de senaste dagarna. Igår bevisade Shelby verkligen vilken ras hon tillhör =) Hon var helt galen på promenaden och när vi skulle vända och börja gå tillbaka till bilen så kommer båda hundarna som två lermonster! Bella var helt doppad i lera och Shelby var täckt från halsen till midjan ungefär... Det är då det är roligt att ha hund... eller!? Bella fick bada av sig det värst i sjön och Shelby fick hoppa direkt in i bilen. Sedan väntade duschen hemma! Det var verkligen inte riktigt så jag hade planerat.... men när går dagarna någonsin så som man hade planerat?

Det händer som sagt inte speciellt mycket roligt här hemma just nu, men förhoppningsvis blir det mycket roligare till veckan!!

Ja, bloggsidan har legat nere över helgen för att de skulle byta plattform. Nu visade det dock sig, efter flera dagars nedstängd blogg, att det inte gick och därför gick de tillbaka till den gamla... Lyckat? Nej!

Men, men, så kan det gå. Nu har våren kommit tillbaka till Tyresö och all snö är nu borta, förutom på vissa ställen där solen aldrig verkar skina. I söndags hade vi en alldeles underbar dag med sol och värme. Vi spenderade 4 timmar av denna dag på promenad. Ja, vi gick fyra timmar i sträck... eller snarare tre och en halv. Resterande halvtimme satt vi på tunnelbana och buss. Göran har nämnligen införskaffat sig en cykel som han, av helt oförståeliga skäl, ska cykla på till jobbet. Därför tänkte vi att vi skulle undersöka den väg han ska cykla till jobbet. Med andra ord gick vi alltså från Tyresö till Slussen! Det tog tid och hundarna var hyfsat less på slutet. Bella gick in i varje busskur på slutet, som om hon hoppades på att det skulle komma en buss som skulle ta henne hem =). Men snacka om att hundarna fick en varierad promenad. Först gick vi genom skogen till Älta, så där fick de springa och göra bäst de ville. Sedan var det asfalterad gång-/cykelväg en bra bit. Vi gick genom Sickla och Hammarbysjöstad och det blev mer och mer stadsliv desto längre vi kom. Hundarna skötte sig väldigt snyggt och Bella överraskar varje gång. Shelby slutade ta godis när vi närmade oss söder... Hon hade tillräckligt med att bara gå och titta och tyckte väl att det fanns roligare saker här i livet. Hon är verkligen ingen stadshund den hunden! Bella tyckte att det var rätt spännande, men hon längtade nog hem litegrann. Väl inne i stan stannade vi och åt glass, husse åt en Magnus, matte en daimstrut och hundarna fick dela på en piggelin. Fast Bella åt upp större delen då Shelby inte verkade alltför sugen...

Det var första gången som hundarna fick prova på att åka tunnelbana. För er som inte har besökt norrland, så kan jag informera om att dessa fortskaffningsmedel inte existerar där. =) Shelby, som aldrig skulle sjunka så långt att varken sätta sig eller lägga sig på ett sånt ställe tyckte inte att det var jättekul men fann sig ändå. Hon stod med huvudet i husses knä nästan hela tiden. Nu tar ju tunnelbaneresan endast ca 5 minuter, så det var ju inte speciellt länge de fick åka. Men trots den korta resan hann Bella ändå komma så pass till rätta att hon la sig under ett säte och vilade! Duttig tjej! Vid Gullmarsplan bytte vi till buss och där var det rätt trångt. Bella la sig även där och hade inga som helst problem med att det var trångt med både människor, väskor och en barnvagn precis bredvid oss. Bella är verkligen super trygg i sådana situationer, vilket är jätte skönt! Shelby hon gör allt men känner sig inte alltid helt tillfredställd med situationen...

Ja, snacka om en promenad som innehöll det mesta. Från att få springa lösa i skogen och leka till att befinna sig i slussen och åka tunnelbana. Det var väldigt trötta hundar som slutligen nådde Tyresö och Kringelkroken. Helt utslagna under resten av kvällen. Shelby i soffan och Bella på golvet... precis som det brukar vara.

Träning har det också blivit av, även om den inte har varit alltför intensiv. Med Shelby har jag lyckats väcka ett hyfsat stort intresse av att träna inomhus, något som hon inte tidigare har brunnit för. Men nu är hon på G varje gång och hon visar även tydliga tecken på att kunna jobba och prova sig fram lite mer uthålligt. Tidigare har det varit svårt att öka kriterierna hos henne, eftersom hon direkt har slutat arbeta oavsett hur lite jag har höjt dem. Det märks verkligen att hon är upplärd genom locka och lura. Hon tycker att det är jättekul att ta initiativ, men hon ger upp väldigt snabbt om hon inte får utdelning. Men nu börjar hon visa en annan sida. Ta bara en så enkel övning som att lyfta en framtass högre och högre. Tidigare hade hon direkt gett upp ifall jag inte hade klickat för en liten lyftning av tassen. Nu försöker hon ännu mer och därmed får hon det klick som hon verkligen förtjänar! Det är kul att se henen jobba, även om hon är ljusår från Bellas nivå.

Med Bella har det blivit en hel del struktureringsträning. För länge sen hade jag en bra ordning i framför-mappen, men av någon anledning blev jag mindre strukturerad i träning och släppte på denna. Därför har vi nu tränat upp den och jag har varit mer noggrann i träningen. Jag har varit väldigt noga med att hon inte självmant får byta beteende utan att hon istället måste fortsätta med det beteende hon tidigare har blivit belönad för ända tills jag ger annan information. Detta kan tyckas självklart för många, och det tycker väl även jag. Men av någon anledning har jag slarvat och då får man absolut ingen ordning i träningen!

Vi har även tränat lite hopp när vi har varit ute på promenad och där överraskar hon verkligen. Hon älskar att hoppa, både upp på saker och över saker. Jag har uppmärksammat detta väldigt mycket och det har kommit till att bli en belöning för henne. Därför har hoppet gått riktigt bra att träna och snart har vi nog både 1:ans och 2:ans hopp klart! Något som har hamnat på efterkälken är fria följet. Varför vet jag inte riktigt annat än att jag har varit lat vad gäller just det. Dock tror jag inte att det kommer att ställa till några större problem då hon har ganska bra grunder att stå på. Uthålligheten har hon i sig, så den kommer nog att komma ganska fort. Dock har jag haft lite problem med höger om halt, men det börjar arta sig, så det bör snart vara löst!

På söndag kommer vår älskade och efterlängtade Sandra med Ipo! Det ska bli så ofantligt roligt att ha dem här och vi längtar enormt mycket. Hon kommer på söndag och stannar mest troligt till fredag, så det lär bli en del träning av då. Vi ska spåra, träna lydnad och eventuellt även hinna träna lite sök om vi lyckas få ihop en grupp. Hoppas hoppas! Söket är sååå roligt och det var sååå länge sedan vi tränade det! Skulle vara enormt roligt att träna! Dessutom finns det så otroligt fina skogar här nere, så det skulle blir superkul!