Shelby & Bella

Det händer inte ofta, men nu är det tydligen dags. Jag ligger sjuk :( Tror inte att jag har haft hög feber sedan 10-års ålder och det är verkligen inte roligt. Kroppen värker, snoret rinner och det känns som om jag håller på att brinna upp. Värst av allt är nog ändå att det denna gång inte bara gäller mig själv utan även den lilla skrutten i magen... Fick ringa sjukvårdsupplysningen för att kolla vad man ska göra när man får feber och är gravid. Tydligen var det inte bra att få hög feber eftersom barnet inte kan kontrollera temperaturen och det blir lätt för varmt. Det var tydligen bättre att äta alvedon för att få ner febern, så nu ligger jag i soffan och äter alvedon var fjärde timme... Jag som verkligen avskyr att ta tabletter!

Så, nog med gnäll om mig och min feber. Läste just Marlenes blogg där hon skriver att hon bojkottar fyrverkerier. Jag kan inte annat än hålla med henne och uppmana er andra att göra samma sak. Det förstör så ofantligt mycket och inte tycker jag att det ger speciellt mycket heller. Jag vet inte riktigt hur Bella kommer att reagera då vi förra nyår var hemma i förra lägenheten och där skjöts det knappt. Men hon har hört några raketer och verkar inte speciellt brydd. Håller tummarna att det ska gå bra.

Gott Nytt År på er allihopa! Sköt om er och ta det lugnt ikväll!

Senaste tiden har varit lite halvt sysslolös när det gäller hundfronten. Det har varit en konstig jul med lite tråkigheter + resa till norr och tassont hos Shelby vilket har lett till lite kortare promenader, något som även Bella (tyvärr) har fått ibland... Resultatet blir: En lite understimulerad aussietjej! Shelby har inte några större problem med att ta det lugnt, men det blir lite värre för Bella. Ändå tycker jag att Bella hanterar det hela väldigt bra och hon har fortfarande lätt att slappna av i de flesta situationer och pockar inte speciellt mycket på uppmärksamhet och sysselsättning. Däremot märkts det tydligt att hon är lite understimulerad i situationer där hon blir lite stressad. Det går liksom från 0 till 100 på en mikrosekund... Men, det är svårt att bli irriterad på henne ändå. Det är ju ändå mitt eget fel! Men igår passade jag på att träna en del och jag blev enormt postivit överraska. Jag valde att träna henne med morotstärningar. Hon tycker mycket om morot men samtidigt är det en belöningsform som kanske inte ligger absolut överst på listan för belöning, vilket gav en bra förutsättning i träningen. Hon har ju en tendens att bli allt för het i träningen ibland och speciellt ifall det var ett tag sedan hon fick träna. Men igår lyckades vi båda väldigt bra.

Det mest positiva som jag insåg under gårdagens träning var hur mycket hon har förändras i shejping-situationer. Hon är mer sansad i sitt erbjudande av beteenden, vågar lita lite mer på sina beslut och framförallt ser jag enormt stor skillnad i uthålligheten. Jag fick ju problem med lite pipande och gnällande ett tag när jag började "uppdrag lugnare shejping" men nu verkar det som om vi har jobbat över en tröskel. Det mest anmärkningsvärda var att hon lyckades hålla sig lugn, fundera ut nya beteenden att erbjuda utan att ta till pipande trots att hon inte har fått speciellt mycket mental stimulans den senaste tiden. Det var enormt roligt att se och jag känner mig hoppfull! Nu måste vi verkligen ta tag i träningen lite mer seriöst igen, men jag saknar verkligen träningskompisar! Jag har insett hur mycket det sociala betyder i träningssammanhang och att det är mycket enklare att komma till skott å träna när man har någon att träna tillsammans med. Jag får väl hoppas på att skrutten blir en riktigt hundnörd =)

Just nu befinner vi oss i Umeå och det känns skönt att vara här uppe och få se lite snö! Idag på promenaden träffade vi på tre stycken skidåkare som körde drag med sina hundar. Det ser verkligen superkul ut (och lite smått livsfarligt)! Men det är svårt att hålla på med drag efter skidor i Stockholm när det inte finns någon snö... Men man får ta det man har. Så idag inhandlade jag en dragsele (Björkis) på Loboo (en jättetrevlig butik!) och ska i alla fall påbörja lite dragträning. Vi får dra efter cykel när vi har tränat in lite teknik. Sedan funderar vi på en fjällresa i mars och då ser husse fram emot att åka skidor med lilla Bellson. Själv ska jag nog mest promenera och sitta i en snödriva och sola =) Känns inte riktigt säkert att åka skidor med en stor mage när jag verkligen SUGER på att åka skidor UTAN hund!

Idag var vi även till Sandra och fikade. Det var såååå roligt att träffa Sandra och jag har saknat henne så otroligt mycket! Det var roligt att se hennes Riesenkille som nu har blivit en riktigt stor kille (dryga året). Han har blivit så lugn och sansad och otroligt duktig på kroppsspråk och signaler! Det är något som intresserar och imponerar mig otroligt med vissa hundar, deras förmåga att tala med kroppen. Vissa hundar har inte riktigt fått utrymme att "prata", vilket i mina ögon är riktigt sorgligt att se. Men ibland så träffar man på vissa vovvar som har ett otroligt språk och jag skulle kunna sitta å studera de olika situationerna i åratal i sträck. Ipo (som hennes hund så fyndigt heter) är verkligen intresserad av Shelby och hon var faktiskt väldigt snäll tillbaka. Ibland brukar hon vara lite väl mycket polis, men idag visade hon sin finaste sida.

Slutligen: Jag fick en jättebra rasbok i julklapp som jag bara måste tipsa er om. Boken heter kort och gott "Hund" och är skriven av bl.a. Agneta Geneborg och Kerstin Malm. Det är nog den första rasbok som jag faktiskt tycker om! Det jag har läst och det jag kan bedömma känns verkligen som att det träffar mitt i prick och det känns som att författarna har så bra bakgrund och erfarenhet att stå på att de faktiskt kan uttrycka sig i detta sammanhang. Många andra rasböcker tycker jag ofta är rakt felaktiga. Ett litet utdrag ur texten om vinthundar (boken tar upp generellt om vinthundar - och även andra typer av rasgrupper - och sedan specifikt om varje ras enskilt).

Snabba jakthundar är språksäkra och brukar avstyra eventuella konflikter på ett effektivt och värdigt sätt. Inte sällan övermannar de fyrbenta bråkmakare genom att springa dem trötta.

Detta är så typiskt Shelby. När hon för första gången skulle få leka med sin blivande kompis Emil var det precis så som hon hanterade situationen. Emil var en hund som aldrig hade kunnat ha någon vän... varför vet vi inte riktigt, men han klarade helt enkelt inte av det utan gick istället till angrepp och bet de hundar som kom nära. Jag kände mig enormt säker på min sak och var helt övertygad om att Shelby skulle lösa situationen på bästa sätt. Efter att de hade träffats på avstånd några gånger tyckte jag att det var dags för dem att vekrligen träffas. Emils ägare var inte alls lika övertygad som jag och jag ljuger inte när jag säger att jag hörde hennes knän skallra när vi släppte dem lösa tillsammans. Emil blev nog lite paff, då han förmodligen förväntade sig att Shelby skulle gå fram för att nosa på honom (ett beteende som säkerligen hade lett till att Emil hade bitit henne). Men Shelby gjorde istället en helomvändning och sprang för glatta livet =) Emil fattade ingenting men valde att springa efter. Shelby sprang och sprang och sprang. Emil började gena mer och mer för att orka hänga med =) Tillslut kastade sig Shelby ner i backen och lät Emil komma lite närmare, men bara på någon meters avstånd sedan skyndade hon sig upp igen och satte av i full kareta runt, runt i skogen =) Hon var verkligen jättesöt! Den gången fick Emil aldrig komma riktigt när, utan Shelby valde att hålla honom på någon meters avstånd hela den lekstunden. Nästa gång fick han komma lite närmare och efter några träffar blev de bästa vänner! Ingen hund har nog betytt så mycket för Shelby som Emil gjorde! Tyvärr finns inte Emil längre med oss, men Shelby blir än idag överlycklig om vi råkar nämna hans namn. Situationen som jag beskriver ovan stämmer så otroligt bra överens med det som författarna i rasboken skriver. Dessutom är hela texten som de skriver om vinthundar på det sättet! Snacka om att hitta rätt i prick!

Långt inlägg idag, men det liksom bara blev så! Ha ett riktigt Gott Nytt År så återkommer jag i början på nästa år! (Om jag inte får något infall under morgondagen)

Jag ska även passa på att tacka Marlene för den fina utmärkelsen som jag fick! Det värmde otroligt i hjärtat! Och till dig Marlene: Jag ska bli bättre på att uppdatera! Så det här inlägget dedikerar jag till dig! =)

Jobbade på i massor idag på jobbet, duktig som jag är =) Så om inget absolut akut dyker upp så går jag på julledighet nu! JIPPIE!!!! Helt sjukt skönt att få vara ledig ända till den 7 januari! Nu hoppas jag bara på att få massor med julkänsla.

Tjejerna och jag firade med en långprommis när vi kom hem från jobbet. Det blev både vägar, stigar och skog utan stigar. Prommisen blev dock lite längre än planerat och vi hann inte ut ur skogen innan det blev mörkt... Men tjejerna var duktiga och höll sig i närheten så det gick alldeles super att ha dem lösa ändå. Annars är det lite halvläskigt att ha hundarna lösa i skogen i mörkret. De var båda på utmärkt humör (som alltid) och vi hade en jätte trevlig dag. Väl hemma blev det en lång stund av torkande av tassar och för Bella även resterande delar på kroppen. Varför kan vi inte bara få snö så jag slipper detta eviga torkande av henne så fort hon har vistats utanför dörren... Inte kul! Sedan blev det streching av Shelby och jag tycker att det gick mycket bättre än på länge. Hon är alltid så snäll som står alldeles blixtstilla och hon skulle aldrig få för sig att röra sig ens en millimeter. Duktiga lilla flicka! Tydligt är dock att hon är mycket stelare i höger bakben när det kommer till höftböjarna. Hon skyddar det benet mycket snabbare än något annat (eller snarare är det så att det är det enda som hon kan skydda ibland). Men idag gick det bra och jag fick strecha ganska långt.

Kort blogginlägg idag, men jag återkommer nog under helgen med lite mer matnyttigt. Ska försöka träna massor i helgen. Hoppas bara min kropp också vill det ;) Annars får jag försöka övertala den att den vill som mitt huvud!

God Jul så länge!

Snart är det jul!!!! Jag kan lova att det börjar kännas på jobbet då de flesta har börjat varva ner och fikarasterna blir allt längre. Jag hade egentligen tänkt jobba på måndag, men som det känns nu så är jag faktiskt inte så säker längre. Nog skulle det vara skönt att jobba sista dagen imorgon och sedan få se fram emot en lång ledighet.

Igår fick mina stackars hundar inte göra mycket alls. Det blev inte några längre promenader men de fick i alla fall lite mental stimulans inomhus. Annars spenderade jag mest eftermiddagen och kvällen vilandes eller sovandes. Mitt blodtryck och jag kommer inte riktigt överens nu för tiden och det är på tok för lågt. Från en sekund till en annan känns det som om hela världen vänds upp och ner och jag kan inte göra någonting. Men det är ju i alla fall bättre att ha för lågt blodtryck än för högt, men det är lite jobbigt att gå runt och vara rädd för att svimma i tid och otid. Hur som helst, jag kan lova att det märktes på hundarna idag att de inte fick göra speciellt mycket under gårdagen. När vi kom hem från jobbet klädde jag snabbt om och så begav vi oss ut i skogen. Hundarna sprang som aldrig förr och jag tror faktiskt att de galopperade mer än vad de travade och skrittade. Kul hade de i alla fall. Shelby körde intervall träning med Bella =) då de sprang och sprang och sprang. Shelby har ju ett ganska stort övertag i springleken men hon är väldigt duktig på att anpassa sin hastighet så att Bella ska ha en chans och tycka att det är kul. Intervallträning i terräng är ju inte helt fel!

Igår när vi tränade inomhus slog det mig hur extremt olika mina hundar är. På gott och ont. Bella har tempo, påhittighet och bra uthållighet, vilket i de allra flesta fall är positivt. Dock kan det ibland bli lite för mycket tempo, vilket gör att hon inte har tid att reflektera över vad det var som gav belöning. Ett vanligt problem för henne är att hon gör rätt men inte är tillräckligt "lyhörd" för sina egna rörelser, något som vi jobbar mycket på nu för tiden. Jag har valt att inte belöna allt för snabba rörelser utan istället tagit fasta på de gånger där hon har lite mer eftertänksamhet och då hon vågar välja ett beteende och stå för det. Jag vet att jag själv har bäddad för dessa problem, så nu är det upp till mig att lösa dem och vi har faktiskt kommit en bra bit på vägen.

Shelby å andra sidan är nog Bellas raka motsats. Hennes idérikedom är inte alltid den bästa, hon har ett långsamt tempo när hon erbjuder beteenden och hennes gummiband för uthålligheten får jag tänka på att tänja långsamt. Men hennes största fördel är att hon har tid att reflektera över vad det är hon gör med sin kropp vilket leder till att hon snabbt fattar vad det är man är ute efter när hon väl kommer fram till att erbjuda det beteende man är ute efter. Ur shaping synpunkt föredrar jag nästan Shelby även om det är en fröjd att se Bella erbjuda mängder av olika beteenden. Men Shelbys eftertänksamhet är helt klart en styrka som jag älskar! Men till Bellas fördel kan skrivas att hon är extremt lättbelönad och har en enorm uthållighet vilket gör att det går att shejpa fram denna eftertänksamhet, i alla fall till en viss grad.

Ja, en massa svammel blev det, men kanske förstod ni i alla fall hälften av det jag ville ha sagt ;) Det är kul med olikheter och jag ser hur mycket det gör för/med mig som tränare och jag tvingas ständigt att vara alert, lyhörd och öppen för nya idéer och tankesätt.

Nu längtar jag mest efter julafton och förhoppningsvis en vit sådan. Har fortfarande inte inhandlat ens hälften av alla julklappar och tyvärr kommer jag nog att få handla dem på tisdag. Men jag har ganska stor koll på vad jag ska ha så förhoppningsvis går det fort. Sedan måste jag ut och köpa några finare kläder att ha på julafton, då jag har vuxit ur en del kläder vid det här laget.

Här är den första bilden på vår framtida familjemedlem! För er som inte vet så väntar vi barn och i maj kommer vår nya familjemedlem att anlända. I fredags var vi på ultraljud och fick för första gången se vårt nytillskott. Det ni ser är bebisen som ligger på rygg med knäna uppdragna mot huvudet. Vissa ser direkt vad det föreställer medan andra får fundera ett tag. Tack och lov såg allting bra ut och det verkar vara en frisk liten krabat. Inte för att vi har varit oroliga, men självklart är det skönt att få det bekräftat! Nu har i princip halva tiden gått (imorgon går vi in i 20:e veckan av 40) så nu ska det lilla livet egentligen bara växa på sig. Allt är i princip utvecklat nu och det gäller bara att växa och frodas.

Helgen har varit späckad med aktiviteter. I fredags hämtade jag upp min pappa på gullmarsplan efter att ha varit med Shelby hos sjukgymnasten. Pappa hade varit på konferens från torsdagen och valde att stanna och hälsa på oss för att sedan flyga hem på lördagen. Besöket hos sjukgymnasten gick bra och Shelby visar redan på förbättring. Hon är mjukare i höftböjarna och när Anna klämde på det ställe i ryggen som tidigare gjort väldigt ont för Shelby visade hon inte några signaler för smärta överhuvudtaget. Skönt! Nu är det massage och streching som gäller och sedan ska vi på återbesök för ytterligare elektroterapibehandling i mitten på januari. Jag är verkligen supernöjd med bemötadet på Södra Djursjukhuset och Anna är både trevlig och extremt kunnig inom området. Kul!

På lördagen tog jag, Göran, pappa och hundarna en prommis till havet. Sedan spenderade vi lite tid framför tv:n och tittade på skidåkning för att sedan bege oss in till Bromma så att pappa skulle hinna med flyget. Sedan var det dags för middag hos några kompisar och senare på kvällen var det luciaparty på samma ställe. Jätte trevligt hade vi! Igår var vi bjudna på s.k Dansk julafton, ett helt nytt koncept för min del. Men kul hade vi! Alla hade inhandlat tre julklappar var för totalt 50 kr och sedan fick vi slå tärning om vilka som fick julklappar. När alla klappar var slut öppnade vi dem så att alla kunde se. Då var det dags för nästa runda, som gick på tid. Alla som slog en 6:a fick välja paket från någon annan och klappar stals från höger och vänster. Snacka om stressigt på slutet då alla ville hinna slå till sig sin favoritgrej! Jag gick i alla fall hem med två stycken stora pepparkaksformar i form av en gumma och en gubbe. Klart nöjd!

Nu är det sista veckan innan jul och ingen är nog gladare än jag. Jag som annars brukar vara extremt morgonpigg på helgerna har helt plötsligt blivit en riktig sjusovare. Så jag ska passa på att sova massor under ledigheten!

Sista bilden från vår lilla bebis, "Skrutten" även kallad.



En perfekt liten fot med fem stycken tår =)

Ja, bloggandet är lite fattigt nu för tiden. Dels händer det en hel del i mitt liv just nu, både roliga och tråkiga saker. Sedan har jag verkligen inte hittat lusten att blogga... Men ibland så!

Hela denna vecka präglas av jobb då det är dags att göra ett uppskattat bokslut för att få fram ett uppskattat resultat som bonusen kan grundas på. Om det ändå vore så väl att man alltid fick fokusera på det man ville på jobbet, men under dagarna kommer det hela tiden upp nya saker som inte var planerade när dagen började. Men som världen ser ut idag ska jag nog bara tacka och ta emot att jag faktiskt har ett jobb. Inte alla är så lyckligt lottade! Dessutom stormtrivs jag med mitt jobb, vilket inte alla kan säga.

Hundarna är duktiga på jobbet och sköter sig närmast exemplariskt. Men nog är de glada när det börjar närma sig färden hemåt, men det är väl inte så konstigt. Idag när vi kom hem hade mörkret närmat sig och vi begav oss ut i skogsterrängen med pannlampa. Jag fullkomligen älskar att bege mig ut i skogen där det saknas vägar och stigar och bara traska över stock och sten. Hundarna verkar också älska det mer än någon annan typ av promenad. Väl hemma passade jag på att massera och strecha vovvarna, kamma Bella (som för övrigt löser väldigt mycket hår) och klippar klorna på båda tjejerna. Lite kroppsvård.

Träning har det varit sisådär med sedan jag bloggade sist. Vi har tränat en del inomhus, men inget jag orkar ta upp. Under helgen hade jag besök av Lina, en kompis från Umeå. Jättekul att få kompisbesök! Jag har ju haft en del hemlängtan på sistone och då var det skönt med besök från norr. Vi gjorde stan på lördag för att sedan åka hem, laga middag och mysa i soffan. På söndag tog vi en promenad och begav oss sedan in till Gustavsberg för lite mer shopping. Tack och lov hittade jag en hel del julklappar och har faktiskt köpt färdigt mina klappar till Göran. Duktiga jag! Dock brukar jag alltid få en känsla av att jag inte har köpt några till honom vilket brukar resultera i att jag beger mig ut på julklappssök någon dag innan julafton... =)

Som sagt, jag ber om ursäkt för det dåliga bloggandet, men som sagt så händer det en del saker i mitt liv. Men jag ska nog lyckas hitta lusten snart igen.

Idag är jag så pass lyckligt lottad att jag är ledig under förmiddagen. Jobbet får vänta tills i eftermiddag, vilket känns skönt. Vi ska nämligen bort på middag och för att slippa köra fram och tillbaka hela tiden, passade jag på att lägga min arbetstid lite senare. Somliga har det bra! =)

Ledig förmiddag betyder träning och långpromenad med hundarna. Idag var Bella den lyckligt lottade som fick träna med matte medan Shelby låg inne och myste med sin valp. Bella var ganska het idag, men vi lyckades ändå få en trevlig träningsstund. Tyvärr spränger mitt huvud idag och jag känner mig inte helt 100 i kroppen, så det som inte gick bra i träningen får jag nog ta på mig själv. Men det var ändå en hel del som faktiskt gick bra också.

Vi började med rutan (med markörer i form av brädor runt och först utan koner). Bella har ett enormt sug till denna typ av ruta. Springer rakt, men hög hastighet och gör ett fenomenalt ställande i rutan. Hon är oftast väldigt bestämd i sitt ställande där! Idag kände jag att det var dags att föra in konerna, något som jag har dragit mig för. När Bella var liten (och blyg) lät jag henne komma undan med en hel del beteenden för att hon skulle växa lite i sig själv och våga vara super busig. Det är verkligen inget jag ångrar! Men vid några tillfällen snodde hon åt sig en kon och sprang iväg med den, något som jag visste att jag skulle få sota för någon gång i framtiden. Och idag var den dagen framme! Men det blev långt ifrån så jobbigt som jag trodde. I och med det träningsupplägg vi har haft för rutan har hon fått något helt annat att fokusera på, vilket jag misstänkte skulle hjälpa mig/oss lite på traven i alla fall. Första försöket misslyckades då hon sprang raka vägen mot kon nr 1 och mejade ner den. Kon nr plockade hon upp och sprang iväg med... Roligt säger vissa... men inte matte med sprängande huvudvärk. Andra försöket gick bättre och hon ställde sig med alla fyra tassar innan för rutan utan att bry sig om den. Detta skick gick från lite närmare avstånd. Det största problemet med detta försök var nog att hon hamnade väldigt långt till höger (från mig sett) i rutan... Men jag kan godta det från början så länge hon inte attackerar konerna. Så här fortsatte det ett tag, med lyckade och misslyckade försök blandade, men det blev helt klart fler och fler lyckade försök.

Vi tränade även ställande, läggande och sättande i baklängesmarsch för att se hur signalkontrollen såg ut. Läggande tar hon nästintill varje gång, medan hon ibland kan blanda ihop sättandet och ställandet. Kanske lyssnar hon inte färdigt på kommandot, då de kan låta lite lika. Mer träning behövs i alla fall!

Jag körde en ganska lång inkallning för att testa hur het hon blir på långsträcka. Hon har ju ibland en tendens att bli hetare i och med fart men idag skötte hon det bra. Insättningen blev snabb och rak och såg nog väldigt bra ut. Tempot på inkallningen kommer i alla fall ingen domare att kunna klaga på! Hon startar som hon är skjuten ur en kanon och håller sedan tempot ända in till mig. Duktig tjej!

I övrigt har dagarna mest handlat om inomhusträning pga mycket tråkigt väder och lite motivation för att bli blöt och kall (från mattes sida...). Men även inomhus kan man åstadkomma en hel del. Igår fortsatte vi med gripandet av alla möjliga föremål och hon har verkligen tagit ett stort kliv fram när det kommer till det. Hon griper snabbt och lägger direkt vikten bakåt. Även har har jag börjat utmana henne en hel del, kanske främst vad gäller uthålligheten, men även annat. Men igår grep hon metallapporten med riktigt bra attityd och hon höll kvar den med ett mycket stadigt grepp. Vi har inte tränat med metallen på väldigt länge, utan istället har jag valt att leka mycket med den och bygga värde kring den. Det har resulterat i att hon blir enormt glad (inte överdrivet dock) när hon ser den. Hon får ett sug i blicken, svansen går hela tiden och hon skulle aldrig få för sig att släppa mig (eller apporten) med blicken. Allt i alldeles lagom dos! Kul!

Just nu ligger Bella på golvet och sover medan Shelby ligger med sin valp i soffan bredvid mig. Vi ska ta en långis nu innan det är dags för att inta lunch (måste äta tidigt eftersom jag råkade vakna redan 05.45 på min lediga förmiddag...).

Ja, visst vore det kul om jag skrev att vi skulle skaffa en valp!? Men riktigt så kul ska vi inte ha... Nä, det är snarare så att Shelby just har fått en fantasi-valp. Förra veckan började hon bete sig mycket konstigt. Hon började flåsa och flämta mest hela tiden, ville absolut inte gå på promenad och låg mest i sängen med Rudolf (hundarnas pip-ren). Jag fattar inte riktigt hur jag inte kunde förstå vad som var på gång, men det tog mig en dag att komma till insikt. Förrut har hon varit skendräktig men jag har aldrig varit med om att hon har skenvalpat. Hon har mjölk i tissarna och tycker inte om när Bella springer runt med Rudolf och får honom pipa ungefär fem miljoner gånger på en kvart =). På jobbet idag betedde hon sig ytterst konstigt... I normala fall brukar hundarna alltid ligga tysta inne på rummet när jag är ute och springer eller fikar. Men idag fick vi ta del av en mycket vacker (INTE!) opera. Shelby började yla för fulla muggar och Bella hängde på. Det var första gången jag hör Bella yla och det var långt ifrån vackert! Shelby har i alla fall lite sångstämma =). Jaja, det går väl över snart. Hon är i alla fall glad men lite väl överdrivet sällskapssjuk.

Bella och jag har varit ute och tränat lite på gården idag. Vi körde lite uthållighetsträning i FF, vilket på sistone har börjat gå helt klart över förväntan. Hon är lugn och sansad och följer bra. Jag hade trott att hon ganska snabbt skulle bli frustrerad när vi skulle träna mycket duration i FF, men det är snarare så att hon blir lugnare när det dröjer mellan belöningarna. Vi körde även ställande, läggande och sättande under framlängesmarsch och det såg riktigt bra ut. Hon gissade rätt varje gång! Tror dock att jag måste utmana henne. Hon är egentligen inte så duktig på att lyssna, utan har ofta en tendens att gissa sig fram. Därför måste jag utmana henne (och mig själv) och verkligen ta reda på hur jag beter mig inför varje av de olika beteenden. Men det är kul att hon utför dem så snabbt och med en säker attityd.

Nu ska jag faktiskt vila lite. Det får man ibland! =)