Bella-bilder
Ikväll har jag inte riktigt ork att blogga, så idag bjuder jag istället på några bilder från kvällen.
Lydnadsträningen går framåt
Under helgen har vädret i Stockholmsområdet varit tämligen skiftande. Under lördagen hade det svårt att bestämma sig ifall det skulle regna som om himlen var öppen eller om solen skulle gassa. Idag har det dock varit lite mer lättbestämt och solen har visat sig från sin bästa sida.
Under gårdagen hade jag besök av den omvända sköldpaddan (läs gravid) Jessica, min barndomsvän. Hon stannade bara över dagen, men det var verkligen trevligt med besök. Vi gjorde stan under förmiddagen och jag inhandlade både kuddar till soffan, nya solglasögon, nytt fästinghalsband till Bella eftersom hon har tappat det gamla och lite mer. Hem kom vi i alla fall med en massa påsar. Dagen har vi spenderat i Stavsnäs i solen och större delen av tiden har jag läst en bok. Rätt skönt kan jag konstatera!
Ytterligare en sak kan jag konstatera och det är att lydnadsträningen med Bella gör framsteg. För bara en vecka sedan kändes det som om tävling var flera år bort och det kändes verkligen som om vi stod stilla i träningen. Men den senaste veckan har jag lagt ner lite mer tid på lydnadsträningen och det har gett utdelning. Dock är det fortfarande en bit kvar till tävling, men vi är helt klart mycket närmare nu än vad vi var för bara en vecka sedan, och det är skönt!
Platsliggningen vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om. Egentligen tror jag att hon skulle ligga ganska länge, men jag är så dålig på att träna det. Det är ju så sjukt trååååkigt!!! Men när jag är uppe i Umeå ska jag, Olivia & Sandra köra en heldag och då hoppas jag på en del platsliggande-träning.
Tandvisningen tror jag kommer att gå bra, vi ska bara öva på det också =) Men hon är ju inte rädd på samma sätt som hon har varit tidigare och med lite träning kommer det nog att gå fina fisken!
FF börjar kännas enormt mycket bättre, även om jag nog borde träna linförighet mer än vad jag gör. Men från att bara våga ta en 6-7 steg kan vi nu gå ett kortare program utan några större problem. Jag tror att hon skulle hålla bra mycket längre än vad jag vågar gå, men jag är mycket nöjd med den utveckling jag har sett nu. Det vi måste fila lite extra på är helt-om-marsch, då det lätt blir ganska ryckigt.
Läggande under gång sitter ganska bra. Baklänges fungerar det nästan alltid utan några som helst problem, dock vill jag ha mer flyt i läggandet framåt. Men med lite intensivt tränande på detta tror jag inte att det kommer att ta mer än någon dag att fixa till det. Hon är snabb i läggandet och hon gör det på ett mycket, enligt mig, snyggt sätt.
Inkallande ser bra ut nästan varje gång. Inte mycket att klaga på egentligen. Kanske att det kan bli lite flamsigt ibland, men med lite mer träning så kommer det att se fint ut.
Ställande under gång är väl det moment som vi har tränat minst på, men som vi ändå har hunnit en bit på. Vi har tränat det några gånger sporadiskt, men har väl tränat det lite mer intensivt under den senaste veckan. Just nu har vi kommit så långt att hon gör snygga stopp och står kvar med riktigt bra stadga under baklängesmarsch. Signalkontroll är nästa steg och jag tror inte att det kommer att vara några större problem att bara vända och börja gå framlänges, men det får vi väl se. Men det kommer nog att bli bra.
Hopp över hinder har vi knappt tränat, men ändå sitter det riktigt bra! Egentligen tror jag faktiskt att vi bara har tränat detta under ett enda pass. Men det sitter och det ser riktigt bra ut, eller gjorde i alla fall då. LIte mer nötning av detta och det kommer att se jättefint ut.
Apporteringen ser ganska bra ut, men här måste vi träna på att hon ska vänta på kommando. Helst vill jag att hon är som en igel på apporten så fort den presenteras, men nog ska jag lära henne att vänta. Dock handlar det ju endast om koff 1, men jag tror att det kan vara bra att lära henne att vänta på kommanod. Kan nog vara lite värdebyggande i sig, att vänta på kommando alltså...
Ja, som ni märker så har vi fortfarande en hel del att träna på, men det känns ändå bra mycket bättre nu än vad det gjorde för en-två veckor sedan. Då kändes det som om vi aldrig någonsin skulle bli redo för tävling. Jag har verkligen fått upp träningsandan nu, och jag hoppas verkligen att den håller i sig!
Att bli shejpad
Under en vardagslydnadskurs som jag höll talade vi en hel del om belöning och belöningsutveckling. För mig står belöningarna centralt när jag arbetar tillsammans med mina hundar (fungerar även utmärkt på människor!) och därför tycker jag att det är viktigt att lägga ner mycket tid på att fundera kring detta. Vad är egentligen en belöning?
De vanligaste belöningsformerna
Under kursen som jag höll fick deltagarna ge exempel på belöningar som de kunde ge till sin hund och snabbt kom alla de vanliga belöningsformerna upp, som exempelvis godis, lek, leksaker, kel och så vidare. Detta är självfallet (oftast) väldigt vanliga och bra belöningsformer och jag använder dem själv väldigt mycket. Godis är snabbt och effektivt, men kan även vara lugnande för hunden i och med att den får tugga (om den hinner...). Lek är ett jättebra sätt att belöna eftersom det stärker relationen mellan de individer som leker (förhoppningsvis i alla fall, kan många gånger bero på hur man leker). Dessutom tenderar vi människor att bli lite lättare i sinnet av lek och så även hunden. Att leka tillsammans med sin hund tycker jag är superviktigt, men det är alldeles för få människor som vågar leka offentligt med sin hund. Leksaker har självklart även de sina fördelar och det är väldigt lätt att kombinera lek och leksaker. Framförallt kan det vara lättare för en person som inte riktigt vågar släppa loss inför publik med sin hund om denne får använda en leksak. Dessutom är lek med leksaker ett alldeles ypperligt sätt att väcka/bevara/utveckla hundens föremålsintresse, något som blir väldigt väsentligt ifall man är intresserad av att tävla tillsammans med sin hund. Leksaker är även lätta att använda vid belöning på avstånd, då det är lättare att kasta en boll i rätt riktning än en fjärdedels köttbullebit. Kel som belöning kan fungera alldeles utmärkt på vissa hundar, medan andra inte alls ser det som en belöning. Jag tycker visst att man kan använda sig av kel som belöning i vissa tillfällen, men man ska också vara noga med att läsa sin hunds reaktioner i kelsituationer.
Oavsett vilken av ovanstående belöningsformer vi använder oss av är det viktigt att ställa sig frågan: Är vi säkra på att det är en belöning för hunden? Många människor resonerar så att hunden får ta det som erbjuds och bryr sig föga om vad hunden faktiskt vill ha. Visst kan man lära sin hund att ta alla möjliga belöningar (något jag tycker är viktigt, men som jag inte kommer att diskutera här), men om man tror att en hund som aldrig har tränat med massa andra hundar kommer att klara av ett lydnadspass på apellplanen för några ynka torrkulor får man hoppas och be om att hunden är ett enormt matvrak! På kurs kommer många med torkade frollic-bitar och tror att deras hund ska jobba lika bra för dem på kurs som den gör hemma i köket. Visst finns det de som gör det, men de växer knappast på träd. Jag tycker att det är jätteviktigt att individ- och situationsanpassa de belöningar man använder. På så vis lär man känna sin hund, vad den tycker om och när den kan arbeta för mindre värdefulla belöningar och när den behöver det där lilla extra. På köpet får man även variation, något som alldeles för många glömmer bort. Även hunden tycker självfallet att det är kul att bli överraskad ibland.
Listan över exempel på hur dessa belöningar kan användas kan göras lång, men det är inte syftet med detta inlägg. Dock kan det vara tillfälle att peka på att lek och leksaker ibland kan vara stressande för hunden och därför är det viktigt att kunna läsa av sin hund. Jag brukar ha som regel att belöna med lek och leksaker, inte att aktivera med hjälp av dessa. Jag är ganska säker på att en hund inte får ut speciellt mycket av att hämta en kastad boll 150 gånger på en kvart (utöver konditionsträning då...). Dock är det bevisat att sådan form av aktivitet kan påverka hundars binjurar på ett negativt sätt, något som man förhoppningsvis inte vill ha hos sin hund. Men även om man använder bollkastning och liknande enbart som belöning i olika situationer tycker jag att det är viktigt att läsa av sin hund och dens reaktioner.
Regler
Precis som med små barn är det även med hundar viktigt att sätta upp regler för hur leken ska se ut. Hur dessa regler ser ut varierar säkerligen på lika många sätt som det finns leksätt och det är väl inget fel med det. Vill man att hunden ska stjäla leksaken så fort den ser den eller ska den invänta kommando? Ska hunden släppa föremål i kamp när man blir passiv eller ska den hålla tills den får kommando? Ska hunden bli passiv så fort matte slutar leka eller ska den tigga efter mer lek? Ja, hur man sätter regler är självklart helt upp till varje ekipage, men jag hävdar ändå att regler är nyttiga att ha. Men då är det viktigt att man som förare själv har reglerna klart för sig, annars blir det svårt för hunden =).
Alternativa belöningar
Men inte är väl godis, lek, leksaker och kel de enda belöningsformerna som existerar? Självklart inte! Det finns belöningsformer som är minst lika vanliga som dessa även om inte alla använder sig av de alternativa belöningarna på ett medvetet plan. Det kan hända att vi inte har tänkt på det som en belöning för hunden eller så kan det hända (och händer ganska ofta) att hunden belönar sig själv på olika sätt som vi inte alltid är medvetna om eller uppmärksamma på. Precis som vi ibland kan använda vissa alternativa belöningar på ett omedvetet sätt kan vi självklart också använda de på ett mer medvetet och planerat sätt.
Bästa sättet att beskriva hur jag ibland råkar använda belöning på ett omedvetet sätt är att berätta om Bella. Bella tillhör hundar som beskrivs som lättlärda, vilket har sina för- och nackdelar. För er som inte har haft en lättlärd hund tidigare så kan jag meddela att det inte är samma sak som en lättränad hund... En lättlärd hund lär sig lika snabbt (om inte snabbare ibland) beteenden som vi männsikor ofta inte ser som önskvärda. Under promenader då Bella går lös har hon alltid hållit sig nära mig. Visst finns det tillfällen då hon har sökt sig ifrån mig, men de gångerna brukar jag låta henne va och vänta med att belöna att hon är på väg in igen. Men vissa gånger har man ju inte den fördelen... utan ibland händer det saker som gör att man måste kalla in sin hund. Självfallet händer detta även mig ibland. Men en dag hände det lite för många gånger, eller egentligen räckte det med tre gånger. Så här såg det ut: Bella var lös och sökte sig lite längre ifrån mig än vanligt. Jag ropade in henne för att hon var på väg mot vattnet och eftersom vi var bortbjudna passade det inte riktigt med en blöt hund för tillfället. Duktig som hon är så kom hon direkt in till mig. Sedan lite senare under samma promenad hände det igen, samma scenario annan plats. Hon på väg mot vattnet, och jag ropade in henne. Sedan började jag kunna skönja ett mönster som inte riktigt var planerat... men egentligen väldigt självklart. Hon började söka sig ifrån mig för att jag skulle kalla in henne. Hon sökte med andra ord efter en belöning som hon värdesatte - mitt inkallningskommando! Vad vill jag då ha ut av denna berättelse? Jo, att vi faktiskt, genom att planera och tänka till, kan använda oss av kommandon som belöning. Men om vi inte är uppmärksamma på vad våra hundar värdesätter är det lätt att sätta igång beteenden och uppföranden som vi inte vill ha.
Ytterligare ett exempel där kommandot i sig kan vara en belöning är "tack" eller "loss" vid avlämnande av apport. Om vi systematiskt säger kommandot när hunden håller slappt eller på annat sätt dåligt i apporten kommer den även att lära sig att det är det beteendet (greppet) som lönar sig och därmed får vi (förmodligen oplanerat) ett dåligt grepp i apporten. Om vi istället vänder på det och planerar vår träning och hur vi använder kommandon kan vi istället vända det till vår fördel. Genom att säga "tack" när hunden griper bra och håller stadigt är det också det beteende som den kommer att ta till. Mycket enkelt egentligen!
För många är detta självklart och det var det även för mig. Ändå, trots att jag tar detta förgivet, lyckades Bella "lura" mig. Helt plötsligt tränade hon mig istället för tvärtom. Inom klickerträning handlar mycket av träningen om att forma beteenden, shejping. Men jag är helt säker på att nästintill alla människor sysslar med shejping ibland, även om de inte är medvetna om det. Hur många gånger har vi inte sett hur förare försöker locka in sin hund som inte vill komma in till matte/husse? Hur lockningen ser ut kan vara väldigt olika, men tjoa och tjimma eller springa med godis eller leksak för att få hunden att komma nära är två väldigt vanligt förekommande lockningsformer för just detta beteende. Visst handlar det om lockning, men samtidigt handlar det även om shejping då vi (omedvetet) lär hunden att ju längre den håller sig borta, desto roligare blir vi eller desto mer har vi att erbjuda i form av godis. Vi lär alltså hunden att den tjänar på att inte komma in. Hunden har shejpat oss till detta!
Under min utbildning på Hundens Hus hade vi en diskussion kring huruvida man ska ha ett nej-kommando eller inte. Jag har själv aldrig förstått syftet med att ha ett förbudskommando, då jag tycker att det räcker alldeles ypperligt med de kommandon som jag redan har. Jag har aldrig saknat det och kommer förmodligen aldrig heller att göra det. Men lärarna på Hundens Hus ansåg ändå att det var nödvändigt. Nu var det inte så att de med våld ville lära hunden ett förbudskommando utan de ville att vi skulle ställa ut en skål (som då var förbjuden). När hunden sökte sig mot skålen skulle vi säga "nej" och sedan säga "häråt" eller nåt liknande för att ge hunden ett alternativ till att göra rätt. Diskussionen blev livad och jag struntade helt enkelt i övningen. Varför? Jo, egentligen av ett enda skäl. Jag vill inte uppmuntra min hund att söka sig till det förbjudna! Om jag hade infört att säga "nej" följt med "häråt" till Bella så fort hon suktade efter något förbjudet eller intressant hade jag med stor risk fått en hund som sökte dessa situationer med ficklampa. Jag känner henne så pass väl att jag med nästan 100 % garanti kan lova att det skulle ha blivit så. Istället väljer jag att belöna de beteenden som jag vill ha och därmed blir ett förbudskommando helt onödigt.
Detta med belöning tycker jag är oändligt intressant och de flesta av oss har mycket kvar att lära om belöningar och hur vi kan använda dem till vår fördel. Jag har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara övertygad om att hundars intelligens är högre än människors på flera plan. Hundar har sedan länge upptäckt att det går mycket enklare att leva tillsammans om man håller sams och därför har de ett helt fantastiskt språk som underlättar i deras vardag. Tyvärr kommer vi människor in och tolkar massor av signaler helt fel och därför går vi miste om otroligt mycket som hunden sedan länge har kommit fram till. Att Bella lyckades shejpa mig till att kalla in henne på långa avstånd är jag egentligen inte förvånad över. Då är jag nog mer förvånad över att jag faktiskt insåg att hon hade tränat mig till detta. Många människor kommer nog aldrig till den insikten, utan skyller istället på att hunden är obstinat när den börjar söka sig allt för långt ut eller inte vill komma på inkallning. Andra vanligt förekommande beskrivningar är att den strejkar eller, för att ta det vanligaste orden som människor har för att beskriva detta, hunden trotsar! Men kanske är det lättare att skylla på trots hos hunden istället för att titta till sina egna fel och brister.
En sak kan jag ändå konstatera: När hunden gör något som vi anser är fel är det oftast vårt eget fel. Antingen handlar det om brist på träning eller så handlar det om felaktig/dålig/otydlig träning från vår sida. Än så länge har jag aldrig kunnat skylla felen på mina hundar och jag tror aldrig att den dagen kommer att komma.
De vanligaste belöningsformerna
Under kursen som jag höll fick deltagarna ge exempel på belöningar som de kunde ge till sin hund och snabbt kom alla de vanliga belöningsformerna upp, som exempelvis godis, lek, leksaker, kel och så vidare. Detta är självfallet (oftast) väldigt vanliga och bra belöningsformer och jag använder dem själv väldigt mycket. Godis är snabbt och effektivt, men kan även vara lugnande för hunden i och med att den får tugga (om den hinner...). Lek är ett jättebra sätt att belöna eftersom det stärker relationen mellan de individer som leker (förhoppningsvis i alla fall, kan många gånger bero på hur man leker). Dessutom tenderar vi människor att bli lite lättare i sinnet av lek och så även hunden. Att leka tillsammans med sin hund tycker jag är superviktigt, men det är alldeles för få människor som vågar leka offentligt med sin hund. Leksaker har självklart även de sina fördelar och det är väldigt lätt att kombinera lek och leksaker. Framförallt kan det vara lättare för en person som inte riktigt vågar släppa loss inför publik med sin hund om denne får använda en leksak. Dessutom är lek med leksaker ett alldeles ypperligt sätt att väcka/bevara/utveckla hundens föremålsintresse, något som blir väldigt väsentligt ifall man är intresserad av att tävla tillsammans med sin hund. Leksaker är även lätta att använda vid belöning på avstånd, då det är lättare att kasta en boll i rätt riktning än en fjärdedels köttbullebit. Kel som belöning kan fungera alldeles utmärkt på vissa hundar, medan andra inte alls ser det som en belöning. Jag tycker visst att man kan använda sig av kel som belöning i vissa tillfällen, men man ska också vara noga med att läsa sin hunds reaktioner i kelsituationer.
Oavsett vilken av ovanstående belöningsformer vi använder oss av är det viktigt att ställa sig frågan: Är vi säkra på att det är en belöning för hunden? Många människor resonerar så att hunden får ta det som erbjuds och bryr sig föga om vad hunden faktiskt vill ha. Visst kan man lära sin hund att ta alla möjliga belöningar (något jag tycker är viktigt, men som jag inte kommer att diskutera här), men om man tror att en hund som aldrig har tränat med massa andra hundar kommer att klara av ett lydnadspass på apellplanen för några ynka torrkulor får man hoppas och be om att hunden är ett enormt matvrak! På kurs kommer många med torkade frollic-bitar och tror att deras hund ska jobba lika bra för dem på kurs som den gör hemma i köket. Visst finns det de som gör det, men de växer knappast på träd. Jag tycker att det är jätteviktigt att individ- och situationsanpassa de belöningar man använder. På så vis lär man känna sin hund, vad den tycker om och när den kan arbeta för mindre värdefulla belöningar och när den behöver det där lilla extra. På köpet får man även variation, något som alldeles för många glömmer bort. Även hunden tycker självfallet att det är kul att bli överraskad ibland.
Listan över exempel på hur dessa belöningar kan användas kan göras lång, men det är inte syftet med detta inlägg. Dock kan det vara tillfälle att peka på att lek och leksaker ibland kan vara stressande för hunden och därför är det viktigt att kunna läsa av sin hund. Jag brukar ha som regel att belöna med lek och leksaker, inte att aktivera med hjälp av dessa. Jag är ganska säker på att en hund inte får ut speciellt mycket av att hämta en kastad boll 150 gånger på en kvart (utöver konditionsträning då...). Dock är det bevisat att sådan form av aktivitet kan påverka hundars binjurar på ett negativt sätt, något som man förhoppningsvis inte vill ha hos sin hund. Men även om man använder bollkastning och liknande enbart som belöning i olika situationer tycker jag att det är viktigt att läsa av sin hund och dens reaktioner.
Regler
Precis som med små barn är det även med hundar viktigt att sätta upp regler för hur leken ska se ut. Hur dessa regler ser ut varierar säkerligen på lika många sätt som det finns leksätt och det är väl inget fel med det. Vill man att hunden ska stjäla leksaken så fort den ser den eller ska den invänta kommando? Ska hunden släppa föremål i kamp när man blir passiv eller ska den hålla tills den får kommando? Ska hunden bli passiv så fort matte slutar leka eller ska den tigga efter mer lek? Ja, hur man sätter regler är självklart helt upp till varje ekipage, men jag hävdar ändå att regler är nyttiga att ha. Men då är det viktigt att man som förare själv har reglerna klart för sig, annars blir det svårt för hunden =).
Alternativa belöningar
Men inte är väl godis, lek, leksaker och kel de enda belöningsformerna som existerar? Självklart inte! Det finns belöningsformer som är minst lika vanliga som dessa även om inte alla använder sig av de alternativa belöningarna på ett medvetet plan. Det kan hända att vi inte har tänkt på det som en belöning för hunden eller så kan det hända (och händer ganska ofta) att hunden belönar sig själv på olika sätt som vi inte alltid är medvetna om eller uppmärksamma på. Precis som vi ibland kan använda vissa alternativa belöningar på ett omedvetet sätt kan vi självklart också använda de på ett mer medvetet och planerat sätt.
Bästa sättet att beskriva hur jag ibland råkar använda belöning på ett omedvetet sätt är att berätta om Bella. Bella tillhör hundar som beskrivs som lättlärda, vilket har sina för- och nackdelar. För er som inte har haft en lättlärd hund tidigare så kan jag meddela att det inte är samma sak som en lättränad hund... En lättlärd hund lär sig lika snabbt (om inte snabbare ibland) beteenden som vi männsikor ofta inte ser som önskvärda. Under promenader då Bella går lös har hon alltid hållit sig nära mig. Visst finns det tillfällen då hon har sökt sig ifrån mig, men de gångerna brukar jag låta henne va och vänta med att belöna att hon är på väg in igen. Men vissa gånger har man ju inte den fördelen... utan ibland händer det saker som gör att man måste kalla in sin hund. Självfallet händer detta även mig ibland. Men en dag hände det lite för många gånger, eller egentligen räckte det med tre gånger. Så här såg det ut: Bella var lös och sökte sig lite längre ifrån mig än vanligt. Jag ropade in henne för att hon var på väg mot vattnet och eftersom vi var bortbjudna passade det inte riktigt med en blöt hund för tillfället. Duktig som hon är så kom hon direkt in till mig. Sedan lite senare under samma promenad hände det igen, samma scenario annan plats. Hon på väg mot vattnet, och jag ropade in henne. Sedan började jag kunna skönja ett mönster som inte riktigt var planerat... men egentligen väldigt självklart. Hon började söka sig ifrån mig för att jag skulle kalla in henne. Hon sökte med andra ord efter en belöning som hon värdesatte - mitt inkallningskommando! Vad vill jag då ha ut av denna berättelse? Jo, att vi faktiskt, genom att planera och tänka till, kan använda oss av kommandon som belöning. Men om vi inte är uppmärksamma på vad våra hundar värdesätter är det lätt att sätta igång beteenden och uppföranden som vi inte vill ha.
Ytterligare ett exempel där kommandot i sig kan vara en belöning är "tack" eller "loss" vid avlämnande av apport. Om vi systematiskt säger kommandot när hunden håller slappt eller på annat sätt dåligt i apporten kommer den även att lära sig att det är det beteendet (greppet) som lönar sig och därmed får vi (förmodligen oplanerat) ett dåligt grepp i apporten. Om vi istället vänder på det och planerar vår träning och hur vi använder kommandon kan vi istället vända det till vår fördel. Genom att säga "tack" när hunden griper bra och håller stadigt är det också det beteende som den kommer att ta till. Mycket enkelt egentligen!
För många är detta självklart och det var det även för mig. Ändå, trots att jag tar detta förgivet, lyckades Bella "lura" mig. Helt plötsligt tränade hon mig istället för tvärtom. Inom klickerträning handlar mycket av träningen om att forma beteenden, shejping. Men jag är helt säker på att nästintill alla människor sysslar med shejping ibland, även om de inte är medvetna om det. Hur många gånger har vi inte sett hur förare försöker locka in sin hund som inte vill komma in till matte/husse? Hur lockningen ser ut kan vara väldigt olika, men tjoa och tjimma eller springa med godis eller leksak för att få hunden att komma nära är två väldigt vanligt förekommande lockningsformer för just detta beteende. Visst handlar det om lockning, men samtidigt handlar det även om shejping då vi (omedvetet) lär hunden att ju längre den håller sig borta, desto roligare blir vi eller desto mer har vi att erbjuda i form av godis. Vi lär alltså hunden att den tjänar på att inte komma in. Hunden har shejpat oss till detta!
Under min utbildning på Hundens Hus hade vi en diskussion kring huruvida man ska ha ett nej-kommando eller inte. Jag har själv aldrig förstått syftet med att ha ett förbudskommando, då jag tycker att det räcker alldeles ypperligt med de kommandon som jag redan har. Jag har aldrig saknat det och kommer förmodligen aldrig heller att göra det. Men lärarna på Hundens Hus ansåg ändå att det var nödvändigt. Nu var det inte så att de med våld ville lära hunden ett förbudskommando utan de ville att vi skulle ställa ut en skål (som då var förbjuden). När hunden sökte sig mot skålen skulle vi säga "nej" och sedan säga "häråt" eller nåt liknande för att ge hunden ett alternativ till att göra rätt. Diskussionen blev livad och jag struntade helt enkelt i övningen. Varför? Jo, egentligen av ett enda skäl. Jag vill inte uppmuntra min hund att söka sig till det förbjudna! Om jag hade infört att säga "nej" följt med "häråt" till Bella så fort hon suktade efter något förbjudet eller intressant hade jag med stor risk fått en hund som sökte dessa situationer med ficklampa. Jag känner henne så pass väl att jag med nästan 100 % garanti kan lova att det skulle ha blivit så. Istället väljer jag att belöna de beteenden som jag vill ha och därmed blir ett förbudskommando helt onödigt.
Detta med belöning tycker jag är oändligt intressant och de flesta av oss har mycket kvar att lära om belöningar och hur vi kan använda dem till vår fördel. Jag har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara övertygad om att hundars intelligens är högre än människors på flera plan. Hundar har sedan länge upptäckt att det går mycket enklare att leva tillsammans om man håller sams och därför har de ett helt fantastiskt språk som underlättar i deras vardag. Tyvärr kommer vi människor in och tolkar massor av signaler helt fel och därför går vi miste om otroligt mycket som hunden sedan länge har kommit fram till. Att Bella lyckades shejpa mig till att kalla in henne på långa avstånd är jag egentligen inte förvånad över. Då är jag nog mer förvånad över att jag faktiskt insåg att hon hade tränat mig till detta. Många människor kommer nog aldrig till den insikten, utan skyller istället på att hunden är obstinat när den börjar söka sig allt för långt ut eller inte vill komma på inkallning. Andra vanligt förekommande beskrivningar är att den strejkar eller, för att ta det vanligaste orden som människor har för att beskriva detta, hunden trotsar! Men kanske är det lättare att skylla på trots hos hunden istället för att titta till sina egna fel och brister.
En sak kan jag ändå konstatera: När hunden gör något som vi anser är fel är det oftast vårt eget fel. Antingen handlar det om brist på träning eller så handlar det om felaktig/dålig/otydlig träning från vår sida. Än så länge har jag aldrig kunnat skylla felen på mina hundar och jag tror aldrig att den dagen kommer att komma.
Shelby har vaknat ur sitt ide!!!
Något har verkligen hänt med Shelby den senaste veckan. Från att ha haft dåligt självförtroende i träningen och gett upp för minsta lilla svårighet har hon helt plötsligt börjat ta initiativ i träningen! Hon är mycket mer kreativ och kämpar på även om belöningen inte kommer på en gång. Dessutom visar hon enormt mycket större glädje inför träningen. Tidigare var det lite sisådär med inomhusträningen och hon kunde ibland prioritera soffslöande framför träning, men numera är det kapplöpningstävling om vem som hinner först fram till matte när det är träningsdags! Hon är superglad både före och under träningen och svansen går i ett =) Jag behöver väl inte säga att jag är helt överlycklig!!! Jag tror att hon har börjat förstå detta med klickerträning och hennes självförtroende skiner verkligen i träningen. Det är såååå roligt!
Utöver balanserande på sköldpaddan Åke har vi tränat en del på backandet. Husse började att träna det i Stavsnäs under helgen och gjorde en del framsteg. Hon är duktig och framförallt har hon tålamod och vågar prova sig fram. Bella fick även hon en del backa-träning och hon har verkligen lagt in speeden. Hon backar med enorm attityd och fart, något som hon inte riktigt har gjort tidigare. Tjusigt! Annars har Bella fått träna lite ställande under baklängesmarsch. Vi har ju knappt tränat det förr och ändå så fixar hon det sjukt bra! Hon är verkligen en pärla den lilla prickiga saken =)
Under gårdagen kammade jag tovor på Bella... Efter att ha varit i Stavsnäs och badat och sprungit för fullt har tovorna kommit som på posten. Helt sjukt hur pälsen bakom öronen kan tova sig... Men tack och lov har jag en hund som tycker att det är rätt skönt att bli kammad och sliten i. Och nu är hon som ny! =) Idag har vi klippt lite klor och jag har insett att jag måste inhandla en ny klotång. Den sjunger verkligen på sista visan just nu!.
I morgon ska jag och min onda rygg få lite massage! Ska bli så underbart. De senaste dagarna har inte varit roliga och nacken är stel som på en 80-årig tant. Men förhoppningsvis ska morgondagens behandling hjälpa mig lite på vägen!
Ha det gott alla glada där ute!
Helena & grabbarna på besök
Idag har Helena och hennes 2 goldengrabbar, Zambo & Malte, varit på besök. Självklart luftade jag kameran lite när hela högen lekte här nere på ängarna. Badgalna hundar vistades vid dammen och självklart slutade detta med mycket skitiga och illaluktande hundar =)
En ren Malte innan badet i äckeldammen.
En mindre ren Malte på språng
Mamma, kolla vad jag kan sladda!
Zambo besitter även han konsten att både bli skitig & springa
Riktigt fort kan han springa också =)
Även brudarna kan springa fort, men det visste ni nog redan =)
Tjejerna försöker valla in Zambo. Obs att Zambo liknar en chow chow i ansiktet ;)
Fina killen Malte
Shelby tar sikte på Zambo
Min mamma har lärt mig att man måste torka sig när man är blöt...
... från topp...
... till tå.
Malte vann tävlingen "fulaste grimas"
Shelby lekte titt-ut i gräset
Men ställde snabbt om siktet på jakt av lite Bella =)
Även Malte tyckte om titt-ut-leken
Zambo ägnade sig åt prinsessleken... =)
Tjusig, visst!?
Även Bella kan konsten att skita ner sig =) Som ytterligare information kan jag meddela att hon inte luktar speciellt gott nu...
Så här fina grabbar fick Helena med sig hem. Nån som vill ha dem? Observera den fina kontrasten på Malte!
Tack så mycket för en trevlig dag med er!
Superspåraren Bella
Gårdagen kändes väldigt tom efter att mams, paps och Göran åkte till norrland. Jag fick verkligen hemlängtan och insåg att jag måste försöka åka hem lite oftare. Jag saknar verkligen alla där uppe och framförallt saknar jag enkelheten att lätt och snabbt kunna åka och hälsa på de man vill. Stockholm är helt klart mer komplicerat på det sättet...
Efter jobbet idag har jag och tjejerna varit och spårat. Tanken var att lägga ett lite längre spår till Bella och med Shelby hade jag faktiskt inte några speciella planer. Bellas spår blev inte bara längre än vanligt, det blev dessutom mycket svårare än ivanligt. Det var ju egentligen inte förrän förra gången vi spårade som jag tyckte mig se att hon verkligen fattade vad det hela gick ut på. Men nu ville jag testa henne och se hur hon gick i spår som blev lite längre och lite mer komplicerade. Spåret blev dock lite svårare än vad jag hade tänkt mig då skogen inte var allt för lätt. Det fick en u-form och en längd på ca 250 meter. Egentligen inte långt, men bra mycket längre än vad jag har lagt tidigare. I spåret la jag 3 spårpinnar och 2 leksaker. Dock kom jag helt plötsligt in på en stig som jag följde under kanske 5 meter för att sedan vika av den. Sedan råkade jag komma in på någon annans spår (vad är egentligen oddsen när man är mitt ute i ingenstans???) men jag försökte vika av därifrån så snabbt som möjligt. Då råkade jag istället hamna i vad man kan kalla för en återvändsgränd med en stor hög av ris och fällda träd. Jag hade inget val, utan fick gå över stocken och riset. Egentligen blev det lite för många svårigheter för henne i spåret så jag var helt beredd att avbryta henne under spårets gång. Men jag ville ändå se hur det gick, så nu fick spåret vara som det blev.
Shelbys spår blev ett förhållandevis enkelt spår. Det enda utöver det vanliga var nog väääääldigt högt gräs (gick över midjan på mig). På slutet blev det även lite spårande på en jord/grus väg, dock inte så lång sträcka. Shelbys spårande var ok men långt ifrån vad jag vet att hon kan. Hon var ganska stressad i spåret och jag kände inte riktigt igen henne. Men det fick sin förklaring i slutet av spåret då jag insåg att hon var lite dålig i magen. Förmodligen var det det som gjorde henne lite hetsig i spåret då hon brukar bli så när magen är lite upp och ner. Däremot var jag imponerad av hur duktigt hon spårade i höggräset. Såg ganska roligt ut när jag inte såg henne... hon liksom försvann i det höga gräset =) I slutet av hennes spår hade jag lagt en boll i snöre och jag la mycket energi på att leka när hon hittade den. Jag måste vara noga med att leka mycket med henne och på så vis bygga upp mycket av hennes självförtroende.
Hur gick det då med Bellas spår? Ja, som ni kanske förstår av rubriken, är jag mer än nöjd med Bellas prestation i spåret idag. Hon var väldigt laddad, men ändå inte stressad inför spåret. Hon gjorde ett bra spontanupptag på spåret och sedan satte hon av i världens fart. Första pinnen plockade hon utan några som helst problem och med en glädje som får mitt hjärta att brinna av glädje. Hon såg sååå stolt ut när hon hittade pinnen =) Sedan bar spåret av in på stigen, men när spåret lämnade stigen gjorde Bella det också! =) Hon tog den svårigheten utan några problem alls och där hade jag självfallet en väldigt värdeladdad belöning, leksaken Dino =) En sådan där mini-leksak från IKEA (endast 5 kr/st). Lyckan var återigen total! Hon fortsatte med en noggrannhet som jag inte har sett hos henne tidigare och med en fart som jag förmodligen kommer att få bromsa i framtiden. När vi kom till stocken och riset såg jag hur hon verkligen ville fram och fortsätta spåra, men hon försökte gå under stocken, något som förmodligen inte hade varit möjligt trots hennes smidighet. Istället valde jag att hjälpa henne över och snabbt var nosen nere igen och hon ångade på. Ytterligare en gång hittade hon spårpinnen, även om hon först missade den med en knapp halvmeter men hon insåg snabbt sitt misstag och plockade upp den. Hon höll genom hela spåret och i slutet låg den älskade kongen! Hon var sååå lycklig och så var även matte =) Vi lekte med kongen hela vägen tillbaka till bilen och det var en stolt lite tjej jag fick med mig hem.
Helt klart. Det är roligt att lyckas!
Efter jobbet idag har jag och tjejerna varit och spårat. Tanken var att lägga ett lite längre spår till Bella och med Shelby hade jag faktiskt inte några speciella planer. Bellas spår blev inte bara längre än vanligt, det blev dessutom mycket svårare än ivanligt. Det var ju egentligen inte förrän förra gången vi spårade som jag tyckte mig se att hon verkligen fattade vad det hela gick ut på. Men nu ville jag testa henne och se hur hon gick i spår som blev lite längre och lite mer komplicerade. Spåret blev dock lite svårare än vad jag hade tänkt mig då skogen inte var allt för lätt. Det fick en u-form och en längd på ca 250 meter. Egentligen inte långt, men bra mycket längre än vad jag har lagt tidigare. I spåret la jag 3 spårpinnar och 2 leksaker. Dock kom jag helt plötsligt in på en stig som jag följde under kanske 5 meter för att sedan vika av den. Sedan råkade jag komma in på någon annans spår (vad är egentligen oddsen när man är mitt ute i ingenstans???) men jag försökte vika av därifrån så snabbt som möjligt. Då råkade jag istället hamna i vad man kan kalla för en återvändsgränd med en stor hög av ris och fällda träd. Jag hade inget val, utan fick gå över stocken och riset. Egentligen blev det lite för många svårigheter för henne i spåret så jag var helt beredd att avbryta henne under spårets gång. Men jag ville ändå se hur det gick, så nu fick spåret vara som det blev.
Shelbys spår blev ett förhållandevis enkelt spår. Det enda utöver det vanliga var nog väääääldigt högt gräs (gick över midjan på mig). På slutet blev det även lite spårande på en jord/grus väg, dock inte så lång sträcka. Shelbys spårande var ok men långt ifrån vad jag vet att hon kan. Hon var ganska stressad i spåret och jag kände inte riktigt igen henne. Men det fick sin förklaring i slutet av spåret då jag insåg att hon var lite dålig i magen. Förmodligen var det det som gjorde henne lite hetsig i spåret då hon brukar bli så när magen är lite upp och ner. Däremot var jag imponerad av hur duktigt hon spårade i höggräset. Såg ganska roligt ut när jag inte såg henne... hon liksom försvann i det höga gräset =) I slutet av hennes spår hade jag lagt en boll i snöre och jag la mycket energi på att leka när hon hittade den. Jag måste vara noga med att leka mycket med henne och på så vis bygga upp mycket av hennes självförtroende.
Hur gick det då med Bellas spår? Ja, som ni kanske förstår av rubriken, är jag mer än nöjd med Bellas prestation i spåret idag. Hon var väldigt laddad, men ändå inte stressad inför spåret. Hon gjorde ett bra spontanupptag på spåret och sedan satte hon av i världens fart. Första pinnen plockade hon utan några som helst problem och med en glädje som får mitt hjärta att brinna av glädje. Hon såg sååå stolt ut när hon hittade pinnen =) Sedan bar spåret av in på stigen, men när spåret lämnade stigen gjorde Bella det också! =) Hon tog den svårigheten utan några problem alls och där hade jag självfallet en väldigt värdeladdad belöning, leksaken Dino =) En sådan där mini-leksak från IKEA (endast 5 kr/st). Lyckan var återigen total! Hon fortsatte med en noggrannhet som jag inte har sett hos henne tidigare och med en fart som jag förmodligen kommer att få bromsa i framtiden. När vi kom till stocken och riset såg jag hur hon verkligen ville fram och fortsätta spåra, men hon försökte gå under stocken, något som förmodligen inte hade varit möjligt trots hennes smidighet. Istället valde jag att hjälpa henne över och snabbt var nosen nere igen och hon ångade på. Ytterligare en gång hittade hon spårpinnen, även om hon först missade den med en knapp halvmeter men hon insåg snabbt sitt misstag och plockade upp den. Hon höll genom hela spåret och i slutet låg den älskade kongen! Hon var sååå lycklig och så var även matte =) Vi lekte med kongen hela vägen tillbaka till bilen och det var en stolt lite tjej jag fick med mig hem.
Helt klart. Det är roligt att lyckas!
Trött
Den senaste veckan har vi haft besök av mina älskade föräldrar. De kom i måndags och åkte norröver idag. Vi har hunnit med att göra utflykt till Tyresö Slott, varit och badat med hundarna, sprungit på IKEA, introducerat mamma i spårvärlden, ätit på restaurang, varit i Stavsnäs, sett fotboll med mera. Och självklart har vi druckit mängder med kaffe såsom endast norrlänningar kan göra =) Nu när de åkte hemåt igen tog de även med sig min kära man, så det känns lite ensamt och tomt här hemma. Tur för mig att jag har två bepälsade vänner =) Det har verkligen varit superkul att mams och paps har varit här i veckan, men nu när de har åkt känner jag mig jätte trött. Det tar nog på att ha besök ändå ;)
Hundträningen har stått ganska stilla förutom lite spår och ett försök till uppletande träning som gick i stöpet ganska fort. Tyvärr! Men så kan det gå... Lite tricksträning har det blivit inomhus och Bella är verkligen söt när hon lyfter bakbenet som en hanhund kissar ;) Igår kväll när vi satt och kollade på matchen höll hon på att träna det i sin ensamhet =) Snacka om att det såg roligt ut när hon helt appropå lyfte bakbenet mot en dörrpost. Jag höll på att skratta ihjäl mig.
I övrigt kan jag passa på att berätta att jag aldrig någonsin kommer att sluta barfa mina hundar! Det är helt i särklass det bästa utfodringsalternativet som finns och det känns så skönt att veta exakt vad hundarna får i sig. Vet man med sig att man ska träna mycket en dag kan man välja ett alternativ som är lätt att belöna med eller så kan man lätt avgöra hur mycket mat som har gått till träning. Det gör det väldigt mycket enklare att hålla Bellas vikt på ett vettigt plan. Dessutom har inte Shelby ratat ett enda mål sedan jag gick över till barf, och bara det i sig är en otrolig vinst. Hon äter med glädje och hon kan sitta nedanför diskbänken och gnälla om att få mat ;) Det skulle hon aldrig ha gjort med torrfodret. Ytterligare ett plus är ju att de får använda sina tänder och käkar på ett naturligt sätt, vilket både gynnar deras tänder och den mentala stimulansen. Nej, än så länge har jag faktiskt inte hittat något negativt alls med barfandet! Jag tycker inte ens att det är jobbigt att dra hem maten, ta fram den eller packa den när vi reser bort. Det liksom kommer av sig självt.
Slutligen vill jag rikta ett STORT GRATTIS till Olivia & Nova som hade fina framgångar på utställningen igår. Det var debut för såväl hund som matte och förväntningarna från mattes håll var inte speciellt stora. Ändå kommer de hem med pris som HP och 1:a pris, BIS i unghundsklassen och fjärde bästa tik! Grattis till er! Ni är så duktiga!
Sköldpaddan Åke har flyttat in
Jag och mamsen har varit på IKEA och inhandlat ett nytt husdjur till hushållet =) Sköldpaddan Åka har entrat vår lägenhet och tog hundarna med storm. Nu tränas det kroppskontroll och balans i mängder! Bella var snabbt upp och balanserade och tyckte att det var superskoj. Shelby blev lite smått kär i Åke och verkar mest vilja kramar =) Men det är helt klart en större utmaning från min sida och större prestation från Shelbys sida att klara av att balansera. Hon är rätt försiktig, men på bara några repetitioner har hon ändå börjat ställa upp bägge frambenen på Åke. Det roligaste är ändå att hon verkligen älskar att träna med Åke och hon ger verkligen inte upp på en gång när belöningen inte kommer direkt.
Bella har även träffat på fårskallar för första gången i sitt liv. Snacka om att jag blev tänd på att börja valla och jag tror att även Bella har samma inställning =) Hon såg verkligen intresserad ut medan fåren verkade mindre intresserade ut av oss.
Idag har jag varit ute och spårat med tjejerna. Det har gått alldeles för länge sen vi var ute och spårade och jag har verkligen dåligt samvete över det... Det är väl ok med Shelby eftersom spåret är så befäst hos henne, men med Bella är det sämre. Jag visste verkligen inte hur hon skulle bete sig i spåret idag eftersom det var så länge sen sist. Hon fick ett kort spår (ca. 150 m) som gick lite slingrigt in i skogen. Det började i högt gräs en liten bit men gick ganska snabbt in i skogen. Som vanligt hade jag tänkt lägga ett riktigt långt spår till Shelby och som vanligt så blev det inte så =) När jag stod och funderade över hur jag skulle lägga spåren kommer en man med gps och har lagt ett långspår över hela ytan där jag möljligt skulle kunna lägga ett längre spår till Shelby... Så, ändrade planer som vanligt. Istället blev det ett tekniskt svårt spår med innehåll som asfaltsspår, jorddiken, stenras, branter (uppför och nedför) och dessutom en ny svårighet, nämligen en yta där jag gick runt runt för att låtsas ha gått vilse i spåret.
Båda tjejerna imponerade riktigt idag! Bella verkade verkligen förstå vad det hela gick ut på och satte näsan i backen direkt när selen åkte på. Sedan var det bara att hålla och även om hon vacklade lite i spåret så höll hon sig till största delen till spårkärnan. Visst, det var låååångt ifrån hur jag vill att det ska se ut i framtiden, men det är ändå en god bit på vägen. Men hon plockade föremålen och hon är överlycklig när hon hittar dem.
Shelby var ivrig som vanligt och det är nog inget som glädjer mig mer än att se henne så motiverad och ivrig inför en uppgift! Det är verkligen en fröjd att se henne! Hon klarade allt väldigt fint även om asfalten var svår. Vi har ju inte direkt övat på det, så jag hade heller inga förväntningar där. Men hon spårade det, även om jag tycker att hon slarvade eftersom det gick alldeles för fort på asfalten... Men i övrigt var nog spåret nästan felfritt. Hon tog spetsvinklar, klarade av att leta sig ur virrvarret där jag hade irrat runt och hon klarade branten även om hon tvekade lite först.
Återigen har jag fått blodad tand i spårningen. Det var kul att se att Bella verkligen förstod vad det hela gick ut på och att hon höll nosen låg hela tiden. Med Shelby så är den största vinsten helt klart att hon är supermotiverad och att hon inte ger upp trots att hon stöter på svårigheter i spåret, utan kämpar vidare helt själv utan någon som helst hjälp från matte. Dom är verkligen GULD värda mina små voffsar! Puss till er!
Nu ska jag göra mig i ordning inför middag i Vasastan ikväll. Alltid trevligt att bli utbjuden på middag =)
Sol, bad, hopp & grill
Så här roligt har vi haft det i helgen...
... då Emma (Görans syster) inhandlade en stor studsmatta =) Det var faktiskt riktigt roligt och det var verkligen evigheter sen jag hoppade. Rätt bra träning ska det tydligen också vara och det passar mig utmärkt eftersom jag tycker den mesta delen av s.k. normal träning är alldeles för tråkig!
Vi har spenderat hela helgen i Stavsnäs och har verkligen haft vädergudarna på vår sida! Det har varit riktigt varmt och skönt och jag har till och med badat! Hundarna har legat i mest för jämnan och Bella börjar bli ett riktigt vattendjur. Hon slänger sig i och doppar huvudet utan några som helst hämningar. Både hon och Shelby har simmat en hel del i helgen, vilket är fantastiskt träning för damerna. Även Görans mamma var ute, vilket innebär att det bodde 5 hundar på gården. Funkar alldeles utmärkt!
Båda tjejerna är, sina raser till trots, riktigt fina apportörer =)
Men när det kommer till grasiösa hopp är Shelby inte hunden att räkna med ... Varje gång kör hon bomben =)
Bella simmar bättre och bättre nu, och tekniken är riktigt fin!
Bella som annars brukar se rätt rund ut, får helt plötsligt en helt annan kroppsform
Även Käppe (ca 11 år) älskar också att simma! Dock har han inte riktigt upptäckt att det går att använda bakbenen =)
Laban (ca 9 år... tror vi...) nöjde sig med att ligga på bryggan och beskåda alla andra tokdårar
Mest imponerande badet för dagen var dock 16-årige Golsis simtur (även om han mest flöt runt) =)
Innan helgen kom hade jag bestämt mig för att ägna mycket tid till träning under helgen, men jag tror att min entusiasm försvann med värmen. På senaste tiden har jag verkligen inte varit sugen på träning, så hundarna har mest fått bada och leka i helgen. Idag blev det dock lite träning för Bella och den gick väl upp och ner. Först var hon alldeles för ivrig så hon kunde inte överhuvudtaget lugna ner sig för att kunna prestera någonting. Hon bytte beteenden "hej vilt" och hade inte någon struktur. Men med lite paus lugnade hon ner sig (ja, i hennes värld är hon i alla fall lugn...) och då gick det mycket bättre. Vi tränade främst fritt följ och ställande under baklängesmarsch. Fria följet såg inte alls bra ut och hon tappade positionen rätt mycket... vet inte varför då det annars brukar se rätt bra ut. I och för sig var hon nog rätt trött efter att ha varit i gång hela helgen... men hon brukar ändå "bita ihop" och prestera... Men, men... Vi körde korta och intensiva sträckor och hon skötte det hela ändå ganska bra. Ställandet har vi egentligen aldrig ägnat någon tid, vilket är synd... men så är det. Men igår påbörjade jag det och idag började det faktiskt se bra ut även om vi självfallet har jättemycket att träna på. Jag känner bara att jag måste hitta den rätta träningsandan, då den tyvärr verkar vara helt försvunnen nu för tiden...
Men, som sagt, så har hundarna ägnat sig en hel del åt att leka, vilket de verkade tycka om!
Bollen är en klar favorit
Men som vanligt så är Shelby mer inställd på Bella än på bollen =)
Tjejerna gillar verkligen att slåss med munnen
Detta var en kort resumé från en underbar helg. Hoppas ni andra också har haft det skönt. Imorgon väntas besök från norr, nämligen min mamma och pappa! Ska bli jättekul att träffa dem! Ha det gott allihopa!
... då Emma (Görans syster) inhandlade en stor studsmatta =) Det var faktiskt riktigt roligt och det var verkligen evigheter sen jag hoppade. Rätt bra träning ska det tydligen också vara och det passar mig utmärkt eftersom jag tycker den mesta delen av s.k. normal träning är alldeles för tråkig!
Vi har spenderat hela helgen i Stavsnäs och har verkligen haft vädergudarna på vår sida! Det har varit riktigt varmt och skönt och jag har till och med badat! Hundarna har legat i mest för jämnan och Bella börjar bli ett riktigt vattendjur. Hon slänger sig i och doppar huvudet utan några som helst hämningar. Både hon och Shelby har simmat en hel del i helgen, vilket är fantastiskt träning för damerna. Även Görans mamma var ute, vilket innebär att det bodde 5 hundar på gården. Funkar alldeles utmärkt!
Båda tjejerna är, sina raser till trots, riktigt fina apportörer =)
Men när det kommer till grasiösa hopp är Shelby inte hunden att räkna med ... Varje gång kör hon bomben =)
Bella simmar bättre och bättre nu, och tekniken är riktigt fin!
Bella som annars brukar se rätt rund ut, får helt plötsligt en helt annan kroppsform
Även Käppe (ca 11 år) älskar också att simma! Dock har han inte riktigt upptäckt att det går att använda bakbenen =)
Laban (ca 9 år... tror vi...) nöjde sig med att ligga på bryggan och beskåda alla andra tokdårar
Mest imponerande badet för dagen var dock 16-årige Golsis simtur (även om han mest flöt runt) =)
Innan helgen kom hade jag bestämt mig för att ägna mycket tid till träning under helgen, men jag tror att min entusiasm försvann med värmen. På senaste tiden har jag verkligen inte varit sugen på träning, så hundarna har mest fått bada och leka i helgen. Idag blev det dock lite träning för Bella och den gick väl upp och ner. Först var hon alldeles för ivrig så hon kunde inte överhuvudtaget lugna ner sig för att kunna prestera någonting. Hon bytte beteenden "hej vilt" och hade inte någon struktur. Men med lite paus lugnade hon ner sig (ja, i hennes värld är hon i alla fall lugn...) och då gick det mycket bättre. Vi tränade främst fritt följ och ställande under baklängesmarsch. Fria följet såg inte alls bra ut och hon tappade positionen rätt mycket... vet inte varför då det annars brukar se rätt bra ut. I och för sig var hon nog rätt trött efter att ha varit i gång hela helgen... men hon brukar ändå "bita ihop" och prestera... Men, men... Vi körde korta och intensiva sträckor och hon skötte det hela ändå ganska bra. Ställandet har vi egentligen aldrig ägnat någon tid, vilket är synd... men så är det. Men igår påbörjade jag det och idag började det faktiskt se bra ut även om vi självfallet har jättemycket att träna på. Jag känner bara att jag måste hitta den rätta träningsandan, då den tyvärr verkar vara helt försvunnen nu för tiden...
Men, som sagt, så har hundarna ägnat sig en hel del åt att leka, vilket de verkade tycka om!
Bollen är en klar favorit
Men som vanligt så är Shelby mer inställd på Bella än på bollen =)
Tjejerna gillar verkligen att slåss med munnen
Detta var en kort resumé från en underbar helg. Hoppas ni andra också har haft det skönt. Imorgon väntas besök från norr, nämligen min mamma och pappa! Ska bli jättekul att träffa dem! Ha det gott allihopa!
Träskmonster
Idag har vi varit ute på skogspromenad och hundarna har fått leka en hel del. Eftersom Bella var helt bra i tassen under gårdagen fick hon vara lös och springa lite idag. Bella lekte träskmonster och simmade, som ni ser, i ett inte allt för trevligt dike... När hon kom upp såg hon ut så här...
Som ni kanske förstår så blev det raka vägen in i duschen när vi kom hem. Det räckte inte alls med schamponering x 1, utan det fick bli 2 omgångar. Egentligen borde det nog ha blivit en tredje, men min rygg pallade inte riktigt med det =). Att bada utomhus verkar vara det roligaste Bella vet, och vart man badar och i vad verkar ha mindre betydelse... Men att duscha hemma är verkligen inte någon favorit. Eftersom vi inte har fått in badkaret ännu, så blir det rätt trångt med både matte och Bella i duschkabinen... och inte är det speciellt skönt när hon måste skaka sig...
Inte nog med att Bella lekte träskmonster, även Shelby ville tydligen ha sin skära del av gegga idag... men hon valde att göra saker och ting annorlund...
Som om hon inte får tillräckligt god mat hemma! Men "värdig" som hon är valde hon i alla fall att gå till gräset för att rulla sig.
Och självklart, som i alla situationer när de båda är blöta, så blev det hetsjakt på Bella =)
Bella passade även på att leka bäbis på väg till bilen. Hon var nog en clown i sitt tidigare liv =)
Hon bar runt på denna tutte hur länge som helst när vi kom hem från jobbet. Sedan lämnade hon den ute på gården, men minnet verkar vara bra på den lilla tokan, för när vi kom ut igen var det bara tutten som gällde!
Kanske tyckte hon att matte och hennes nya kamera har spenderat alldels för mycket tid tillsammans sen den flyttade in igår, för när jag tog sista bilden under promenaden verkade det som om hon ville säga mig nåt....
Som ni ser så har vår dag varit alldeles underbar! Det är varmt och skönt ute och snart är det helg igen. På fredag åker vi ut till Stavsnäs för att slappa och ha det skönt. Myggen har verkligen kommit där ute på kvällarna, men jag ska verkligen försöka härda ut och träna på kvällarna trots de elaka som odjuren.
Den som väntar på nåt gott...
... väntar oftast på tok för länge! Igår inhandlade jag äntligen min efterlängtade systemkamera! Känner mig som ett barn på julafton. Glädjen går knappt att beskriva. Hur jag har kunnat leva utan kamera så länge nu är helt ofattbart! Idag kommer jag därför att bjuda på lite bilder från dagen. Dock har jag en hel del att fila på vad gäller min fotografiska förmåga, men det lär nog komma med tiden...
Goda nyheter är även att Bellas tass är mycket bättre och hon stödjer bra på den! Det kan ha varit så att hon har blivit bränd av en humla eller så och att det är det som gör att det har ömmat. Men hon har ändå fått tagit det lugnt idag, men det känns jätteskönt att det går åt rätt håll.
Vårt lilla lejon
Shelby och bollen är bästa vänner
Bella är sugen på att leka med Shelby...
... men Shelby och Bollen leker så bra själva!
Men Bella fick låna bollen en liten stund i alla fall.
Så här fint väder har vi idag =)
En underbar helg
Vädret i helgen kan nog ingen klaga över. Vi har haft det väldigt varmt och skönt och har spenderat hela helgen i Stavsnäs. Hundarna har fått leka, springa och bada, men någon träning blev det inte att tala om. På lördagen kom Klara och Anders som även de ville ta del av skärgårdslivet. De stannade kvar tills söndag och vi fick några riktigt trevliga och skrattfyllda dagar tillsammans i solen. På lördagkväll grillade vi och åt både det ena och det andra goda efter varandra. Vi passade även på att utmana varandra i femkamp. Det blev stylt-race, spikning och även den roliga grenen kunna-dricka-enhalvlitervatten-med-två-tamponger-i-munnen-grenen ingick =) Jag låg på marken och skrattade så att tårarna sprutade! Tack till Klara och Anders som alltid är lika roligt sällskap varje gång!
Hundarna har fått simma en hel del under helgen, och Bella har varit otroligt duktig. Shelby är ju som en racerbåt i vattnet och hoppar gärna lååångt ut för att apportera. Bella har gärna badad men mindre gärna simmat, tills nu i helgen då hon verkligen har kommit över sin rädsla för att inte känna botten längre. Hon simmade på jättefint och ser ut att ha en riktigt bra teknik, även om hon ibland tappar självförtroendet lite och börjar trampa vatten =) Men det ser bättre och bättre ut för varje gång!
Bella har dock gått och fått ont i tassen. Hon haltar från och till men stödjer oftast mycket bra på den. Hon är annars väldigt tålig när man pillar, drar och petar i hennes tassar, men nu vill hon helst inte att jag ska pilla överhuvudtaget. Jag har inte hittat nåt, varken sår, bett, svullnad eller värmepåslag, men något är knasigt. Har pratat med veterinären som tyckte att jag skulle avvakta någon dag, självklart med vila, och se hur det hela utvecklar sig. Tråkigt nu när träningsandan är på topp med den lilla clownen, men så är det ibland. Hoppas bara att det går över snart, så att hon får känna sig "fit-for-fight".
Hundarna har fått simma en hel del under helgen, och Bella har varit otroligt duktig. Shelby är ju som en racerbåt i vattnet och hoppar gärna lååångt ut för att apportera. Bella har gärna badad men mindre gärna simmat, tills nu i helgen då hon verkligen har kommit över sin rädsla för att inte känna botten längre. Hon simmade på jättefint och ser ut att ha en riktigt bra teknik, även om hon ibland tappar självförtroendet lite och börjar trampa vatten =) Men det ser bättre och bättre ut för varje gång!
Bella har dock gått och fått ont i tassen. Hon haltar från och till men stödjer oftast mycket bra på den. Hon är annars väldigt tålig när man pillar, drar och petar i hennes tassar, men nu vill hon helst inte att jag ska pilla överhuvudtaget. Jag har inte hittat nåt, varken sår, bett, svullnad eller värmepåslag, men något är knasigt. Har pratat med veterinären som tyckte att jag skulle avvakta någon dag, självklart med vila, och se hur det hela utvecklar sig. Tråkigt nu när träningsandan är på topp med den lilla clownen, men så är det ibland. Hoppas bara att det går över snart, så att hon får känna sig "fit-for-fight".
