Shelby & Bella

Det här var första dagen i veckan som jag har hunnit hem före solens nedgång. Så idag passade vi på att vara ute och leka i snön. Visst är det egentligen underbart att bo på ett ställe där man kan glömma hundarnas koppel utan att märka det förrän man är hemma igen. Eller så är det kanske hundarna som är så underbara att koppel helt enkelt är överflödigt ibland. =)
























Det här är våran väg


Sjön nedanför huset. Ni kan se bryggan (t.vänster) som ligger precis nedanför där vi bor.

Igår var det dags för Shelbys första besök hos sjukgymnasten för att påbörja rehabiliteringen. Strömbehandling stod på agendan och jag var verkligen fundersam över hur hon skulle hantera det. Visst, Shelby accepterar all typ av behandling mer eller mindre, men oftast syns det väldigt tydligt om hon tycker att det är behagligt eller inte. Eftersom hon är vad man skulle kunna kalla för en drama-queen så trodde jag inte att hon direkt skulle hoppa av glädje. När vi gick från bilen var hon väldigt exalterad och svansen gick i ett, något som kanske inte är det mest förekommande beteendet hos en vinthund. Även inne i väntrummet var hon lugn och sansad och hon var väldigt fascinerad av katterna och de små hundarna som satt bredvid oss. Hon har verkligen en förkärlek till små individer, både fyrbenta och tvåbenta =)

Väl inne hos Anna fick hon ligga ner och Anna spända fast den utrustning som skulle användas. Shelby tittade skeptiskt på, men accepterade som vanligt allt som hände. Den första strömmen var av mer vibrerande typ och där är det tydligen vetenskapligt uträknat hur mycket ström man ska ha beroende på cm2 på plattorna som läggs på musklerna. Denna typ accepterade hon utan några som helst problem och låg nästan och sov. Nöjd såg hon ut iaf. Nästa typ av ström var en mer pulserande och stötvis sådan och där valdes strömstyrka utifrån hundens reaktioner. Shelby har alltid varit väldigt duktig (och subtil) på att visa när hon tycker att något blir obehagligt. Jag var helt säker på att hon skulle reagera på minsta lilla ström, men hon tålde tydligen riktigt bra med stötar. Så fort hon tyckte att det var lite obehagligt lyfte hon på huvudet och tittade åt Annas håll. Anna, duktig som hon är, reagerade direkt och valde den strömstyrka som var just innan Shelby hade reagerat.

Shelby verkligen stor njöt av behandlingen och nu är det streching som står på agendan hemma. Vi ska strecha mellan 2-3 ggr per dag tills vi ska på återbesök igen den 12. Känns härligt att det går framåt!

Snön ligger fortfarande kvar och pryder Stockholm med omnejd. Det är verkligen helt underbart med vinterskrud! Tyvärr går ryktet att det ska börja försvinna imorgon, något som jag verkligen hoppas är ett felaktigt rykte.

Snön har kommit även till Stockholm och självfallet blir jag som ett barn! Ida g har vi varit ute och lekt en bra stund i snön. Sedan gick vi in och bakade lyxiga saffransbullar, sånna där med smör och mandelmassa i. Mums!


Shelby måste alltid fundera lite innan hon går ut på morgonen.


Passar på att lägga Bella i snön när vi hämtar tidningen


Här hämtar vi vår tidning och post. Den tredje brevlådan är våran =)


Bellas absoluta favoritboll


Men ibland får Shelby låna den


Spela fotboll, det kan hon!


Shelby fick mest ta det lugnt ute


Bella och bollen är aldrig långt ifrån varandra.

Idag har det varit en sån där upp och ner dag. Huvudvärk och en hel del hemlängtan samtidigt som jag har haft träningslust och glädje i mina hundar. Efter jobbet åt jag egengjord köttsoppa med klimp som jag gjorde häromdagen. Mums vad gott det bli när man gör egen köttsoppa på älg. Helt klart en av mina favoriträtter! Mätt och belåten packade jag väskan med alla tillbehör som kan tänkas behövas för att spåra + en termos med kaffe och en s.k. lyxsaffransbulle från Systrarna Delselius konditori (som förövrigt måste tillhöra ett av Sveriges absolut bästa konditorier).

Efter förra spåromgången har jag lovat mig själv att gå långsamt framåt med Bellas spårande och vi kommer enligt plan att fortsätta med godisspåret. Även idag medförde det ett helt annat lugn i spåret än hon någonsin har visat tidigare. Farten kommer nog med säkerheten, men jag är supernöjd att hon tar det lugnt och är noggrann. I slutet på det ena spåret låg en burk med godbitar i, en burk som jag hade i ett av spåren sist. Då förstod hon inte alls vad det var, men idag var det tydligt att hon blev super glad när hon hittade burken i spåret. I det andra spårslutet låg en kong med godsaker. Hon verkligen älskar sin kong och fick bära den hela vägen tillbaka till bilen. Vi passade även på att leka en hel del med den när hon hittade den och vi tillsammans hade tömt den på godbitarna. Bra att försöka behålla föremålsintresset och det ser inte ut att vara några problem.

Shelby fick ett helt annat spår än vad hon är van vid. Det var ett mycket kort spår proppat med föremål. Hon har ju alltid varit ganska sval inför föremål i spåret men hon har blivit bättre på att plocka dem och på slutet har hon faktiskt visat en hel del glädje när hon hittar dem i spåren. Så idag lade jag massor av olika föremål, både spårapporter och leksaker. Till min förvåning var hon helt lyrisk när hon sprang på dem i spåret och skyndade in till mig för att visa vad hon hade hittat. Vissa gånger lekte vi en stund vid dem och vid vissa föremål fick hon "bara" äta godis från min mun. Hon är så söt när hon blir så där exalterad. Ytterligare en förvåning var att hon visade mest glädje över att hitta spårapporterna, något som verkligen förvånade mig. Men det är ju jätte bra inför framtiden! Kanske blir det faktiskt nåt tävlande i spår för mig och Shelby någon gång. Hon är ju helt klart en super hund att tävla med, då hon alltid levererar! Hon är min guldgruva.

När vi kom hem passade jag på att klippa Bellas klor och efter det började jag lära henne ett trick som jag förmodligen kommer att ångra ganska snart. Nämligen tricket att dra av mig strumpan. =) Det tog bara tre repetitioner att få henne att slita av mig strumpan och leverera den till min hand. Men flyt får vi jobba lite mer för att få, men hon tyckte att det var superkul. Dock får jag nog skynda mig att lägga signalkontroll på detta, annars kan det bli lite jobbigt med en hund som går och försöker slita av en socken hela tiden =) Och alla som känner Bella vet ju att hon skulle kunna göra detta i de flesta situationer och säkerligen på de flesta hon känner... Så signalkontroll är ett måste. Men det var roligt.

Annars fortsatte vi jobba lite med att plocka alla typer av föremål och det svåraste för dagen var klotången. Dels är den lite svårgreppad i formen och sedan blir den väldigt hal när hon har slemmat på den, vilket gör att hon verkligen måste greppa stadigt för att kunna lyfta den och ge den till mig. Super bra med andra ord!

Slutligen vill jag bara skicka en tanke till en väldigt speciell och helt underbar vän. Du vet vem du är. Ring när som helst du behöver och jag stöttar dig i vad du än kommer att göra. Du är guld värd!

När jag vaknade upp imorse kändes allt väldigt jobbigt. Visst skulle det bli skönt att äntligen få göra röntgen på Shelby för att förhoppningsvis hitta den felande länken, men samtidigt kände jag mig rädd för vad de eventuellt skulle hitta. Eller ännu värre, risken för att de inte skulle hitta någonting alls.

Shelby var väldigt glad när vi gick in till Södra Djursjukhuset, men när hon insåg vad det hela handlade om var hon inte riktigt lika exalterad. Hon är ju inte direkt hunden som gör motstånd, utan står egentligen bara rakt upp och ner, men hon ser verkligen inte nöjd ut. Veterinär Sofie Gäfvert kände igenom henne ganska grundligt och hittade, precis som sjukgymnasten Anna, ömma/onda delar i handlovar och rygg. Eftersom jag ville ha en grundlig genomgång fick de röntga alla delar som hon reagerade med smärta på, vilket blev  tre tassar/handlovar samt hela ryggen. Visst, hon verkade bara känna smärta i bröstryggen och ländryggen, men det är alltid bättre att kolla igenom allt.

Efter en kroppsvisitation fick hon lugnande och sedan begav vi oss till röntgen. Där plåtades det på för fullt och alla bilder blev bra. När vi sedan satt och väntade gick tankarna för fullt och allt från att de hade hittat cancertumörer till ingenting fanns i tankarna. Aldrig vågade jag tro att det skulle vara något mindre...

Men tack och lov så kunde de i alla fall konstatera vad som var felet. Handlovarna visade inget, utan förmodligen har hon lite ont i musklerna där, något som är lätt åtgärdat genom diverse saker som jag kan göra. Sedan hittade de något i ryggen, den del som ligger mellan ländryggen och mittenparten. Hon var något instabil (=överrörlig) just i det partiet vilket lätt kan leda till att hon kompenserar med andra muskler i kroppen för att stabilisera upp sig, något som jag själv är väldigt insatt i, då jag själv är överrörlig i ryggen... Inte alltid jätte skönt! Hur som helst så reagerar kroppen på så sätt att den börjar producera ben (benbrygga) vid kotorna för att på så vis minska instabiliteten. I Shelbys fall har benbryggan börjat bildas på undersidan. Veterinären påpekade dock att detta var i ett mycket tidigt stadium och jag skulle känna mig stolt som överhuvudtaget hade uppmärksammat det. Det var tydligen mycket ovanligt att hundägare märkte det i ett så tidigt stadium. Det kändes väldigt bra att höra det, då jag har varit ganska hård mot mig själv över att jag inte märkte det tidigare. Så för min egen skull var det väldigt lättande att höra det.

Så, vad händer nu då? Anna, sjukgymnasten, var på plats och tittade snabbt på röntgenbilderna och konstaterade ganska snabbt att detta skulle rehabiliteras med hjälp av ström. Exakt vad det innebär är jag inte insatt i, men det känns i alla fall väldigt bra att vi vet vad det är för fel och att det går att fixa. Så nästa tisdag ska vi träffa Anna igen för att påbörja någon behandling. Under rehabtiden ska Shelby gå på Metacam för att påskynda rehabiliteringen.

Även om hon har ont och det är något fel på Shelby så känner jag mig väldigt lättad efter denna dag. Någonstans så är detta ändå väldigt goda nyheter och min önskan om att få påbörja rehab och inte lägga tiden på mer undersökningar gick i uppfyllelse.

Nu ligger båda vovvarna och sovar på varsin sida om mig i soffan. Shelby är ändå förhållandevis pigg, men jag kände att det var bäst att åka hem och ta det lugnt. Ute blåser det verkligen storm, så inomhusaktiviteter står på agendan idag.

Tack för alla som har stöttat mig! Ni är guld värda!

Den här helgen gick snabbt, men var på många sätt fantastisk. I lördags åt vi bara frukost på morgonen innan både jag och husse gav oss ut i spårskogen. Husse fick lägga Shelbys spår medan jag la Bellas. Förhållandena var riktigt bra, relativt blött men inte genomsurt. Sedan åkte vi tillbaka hem och lekte med hundarna på gården. Båda tjejerna var riktigt duktiga i spåret. Shelby har en bra attityd, fart och beslutsamhet i spåret. Dessutom har hon nu mer och mer börjat engagera sig i föremålen och jag såg verkligen till att göra stunden vid föremålen till en riktigt trevlig och rolig stund tillsammans. Bella har inte spårat på länge och jag kände att det var dags att ta itu med hennes stressande vid och i spåret. Därför beslutade jag att lägga tre kortare godisspår. Och snacka om att det gjorde susen. Hon var lugn, sansad och väldigt noggrann. Visst finns alltid risken att hundar som lär genom godisspår blir långsamma i spåret och att de får svårt att ta föremål, men just nu har jag verkligen inget val. Sedan tror jag att Bellas fart kommer att komma i och med mer säkerhet och föremålsintresse har hon ju till tusen. Så jag har all förhoppning att det kommer att bli alldeles strålande bra. Hon är verkligen intresserad av spåret och hon får alltid leta upp spåret själv och inte en enda gång har hon missat det. Men den här gången var hon lugn genom hela spåret och det är något som har saknats tidigare. Så vi är nöjda!

Söndagen bestod av regn, men vi tog en härlig skogspromenad runt sjön. Tjejerna var alldeles galna =) När vi var hemma igen bytte vi om och begav oss in till Gustavsberg för att handla mat och fika. Eftersom jag fullkomligen älskar julen och inte har självbehärskningen nog att vänta på den, så har jag redan startat. Julskinka har jag redan gjort, jag har ätit pepparkaksdeg och igår åt jag en lussebulle! Det var såååå gott!

Nu har vi alldeles nyligen kommit in från en långpromenad och tjejerna har ätit sina kycklinghalsar med oxkött och grönsaker och ligger nu helt utslagna i vardagsrummet. Imorgon får ni hålla tummarna för då är det nämligen dags för Shelbys röntgen. Hoppas, hoppas, hoppas att de hittar vad det är så att vi får komma igång med rehab istället för att lägga all tid och alla pengar på undersökningar. Så håll tummarna klockan 9.00 imorgon!

P.S. Jag hade med mig kameran för att fota i massor idag, men när jag kom ut så dog batteriet.... Tråkigt men sant. Men jag lovar att bjuda på lite mer bilder i bloggen snart igen. D.S

Nu har jag precis städat och inväntar just främmande och min man. Vi ska ha några kompisar på middag ikväll. Alltid trevligt! Idag har jag delat upp hundarna så att de har fått lite egen tid med matte. Det var väldigt uppskattat. Bella fick träna med en hel del fokus på lekbelöningar. Hon var lite väl taggad, men det blev ändå ganska balanserad träning. Vi hann med att träna läggande och ställande under baklängesmarsch, apporteringsgripande, hopp över hinder (både 1:an & 2:ans hopp), inkallning, lite FF och en kortare platsliggning. Det gick riktigt bra, men hon var som sagt lite väl het.

Shelby fick spendera sin egen tid med mig på promenad. Något som kanske skulle kallas som en aktiveringspromenad för många, men för oss är det en ganska vanlig promenad. Hon fick gå slalom mellan mina ben, hoppa upp på stenar (lite lägre stenar för att inte orsaka någon smärta i ryggen), vi körde en del sättande under gång (framlänges) och hon har verkligen blivit duktig på detta. Visst, ibland så misslyckas hon, men i det stora hela gör hon det bra.

Bella fick även träna lite på väg från jobbet idag. Jag passade på att stanna på det lilla torget vid tvärbanan som ligger mellan mitt jobb och garaget. Jag tycker att det är viktigt att passa på att träna på ställen där hundarna inte alls förväntar sig att jobba. Under tiden vi tränade kom tvärbanan och massor av folk som sprang. Men Bella skötte det bra och var fullt fokuserad på mig. Skönt! Vi körde några läggande under gång (framlänges) och hon fixade det galant! Hon är ju väldigt duktig på läggande under gång, men jag vill ändå fortsätta att köra en del under baklängesmarsch, då jag vill lära henne att det är viktigt att lyssna för att kunna skilja på de olika ord som matte kan ge. Vi har hitills bara tränat läggande och ställande men jag tror nog att det börjar vara dags för att föra in även sättande för att röra till det lite och se till att hon verkligen håller sig vaken och lyssnar. Hon har ju en tendens att chansa den lilla damen, och det funkar inte...

Men summa summarum: Det var en jätte rolig dag!

Idag bestämde vi oss för att trotsa det dåliga vädret och gav oss ut på picknick i regnet. Det blev en prommis genom skogen tills vi nådde kortsidan på sjön. Där slog jag mig ner på en båt medan Bella och Shelby sprang runt och gjorde allt möjligt. Bella var helt galen i skogen idag! Eller snarare, hon har varit mer eller mindre galen sedan vi flyttade hit. Hon springer och springer och springer och springer. Helt vild! Hon är ändå helt under kontroll och skulle aldrig drömma om att inte komma när matte ropar och titt som tätt (väldigt ofta i Bellas fall) kommer hon och checkar av läget hos matte. Jag tror helt enkelt att hon är väldigt lycklig här ute och här får hon ju vara lös på ett helt annat sätt än i Tyresö. Där var det alltid folk, hästar och rådjur överallt, så där hade vi nog lite striktare regler. Här är det fullt möjligt att faktiskt låta henne springa, så länge hon är under kontroll. Hon är i alla fall en skogstokig prick under kontroll =). Vi åt lite frukt ute i skogen, eller Shelby åt ingen men det är ju som vanligt. Jag och Bella delade i alla fall på en mandarin. Hon älskar verkligen när vi delar på mat! Den mattokiga lilla damen.

Just nu regnar och blåser det ute och jag ska snart åka och hämta husse vid affären. Jag och Bella har just avslutat ytterligare ett mycket lyckat träningspass inomhus där vi har filat på lite olika saker. Som alltid blev det lite träning av fjärren och att aktivt välja beteende. Det börjar verkligen se bra ut nu! Hon har helt klart lugnat ner sig. Sedan övade vi lite på framförmappen och hon blir allt duktigare på att ta in information. Hon byter direkt beteende vid felsignal, men ibland kan hon falla tillbaka på beteendet innan efter någon repetition av det nya beteendet. Men hon gör framsteg och det är roligt att se. Slutövningen blev kryp, något som vi inte har ägnat någon tid till. Det lilla jag har sett hittills ser riktigt bra ut och hon har absolut potential till en riktigt fin teknik. Hon verkar dessutom tycka att det är superkul! Utöver det blev det lite träning av trix och utvecklande av grunder. Det är verkligen superkul att återigen känna träningslust!!!

Idag har vädret varit uruselt. Blåser typ storm plus att det regnar... Inte min favorit. Bella bryr sig egentligen inte vilket väder det är, men Shelby är inte riktigt tjejen som gillar blås och regn... som den drottning hon är. Efter jobbet åkte vi till Enskede Hund & Katt för att inhandla lite hundmat. Det blev kalvnacke, vom, kycklingskrov, kycklinghalsar och oxkött. Det är väl egentligen det enda sm är jobbigt sen vi flyttade, nämligen att vi har extremt lite frys. Detta innebär att vi måste handla hundmat mycket oftare än tidigare. Men som tur är finns det barf att få tag i både på Enskede och här på Värmdö. Sedan har vi ju fått en hel del älgben (närmare 50 kg) av snälla vänner till mams och paps. Tack och lov fick vi inhysa det mesta av detta hos Görans pappa.

I fredags var det tjejmiddag. Mycket trevligt! Alltid skönt att sitta och snacka en hel kväll. Sedan att vi alla har gått på samma skola sedan vi gick i årskurs ett och att vi alla har gått i samma gymnasieklass och lyckas samlas här i Stockholm är rätt läckert! Vi åt i alla fall gott och hade jätte trevligt! Under lördagen kom Görans mamma och pappa ut på besök, så även lördagen bjöd på trevlig middag.

Idag har vi mestadels ägnat oss åt inomhus träning. Shelby fick träna gripande med vikten av att lägga tyngden bakåt. Förrut har hon varit ganska mesig i sitt gripande och har liksom inte vågat bita åt ordentligt. Men idag visade hon en helt annan sida. Hon grep alla föremål som presenterades och la tyngden bakåt ända tills jag sa "bra " eller "tack". En helt annan hund kändes det som! Kul! Vi började även träna lite på fjärren och jag tänkte att jag återigen skulle se vad jag kunde göra åt hennes attityd i sättande från ligg. Men precis när vi började träna så slog det mig: Tänk om det gör ont när hon ska sätta sig och att det är därför hon inte lyckas utföra det med en glad och härlig attityd??? Jag beslutade snabbt att inte träna detta, eftersom det sista jag vill är att hon ska ha ont. Tänk att det ska ta så lång tid att komma på den tanken? Men nu är det bara en vecka kvar till hennes röntgen. Hoppas att de kommer fram till något!

Bella fick också träna gripande och det ser riktigt bra ut. Hon har en lugn attityd med ett ordentligt gripande med bakåtvikt. Hon har dessutom börjat bibehålla det snygga greppet när jag släpper föremålet, vilket var sisådär förut. Men det artar sig aboslut! Hon fick även träna fjärren, som alltid nu för tiden. Det är tråkigt att jag inte har haft möjlighet att filma hennes utveckling för den är ganska läcker faktiskt. För bara ett tag sedan så var hon så enormt speedad att hon inte kunde bibehålla ett enda beteende i mer än en kvarts sekund. Men nu kan hon, utan någon som helst hjälp, välja ett beteende och se ifall det ger utdelning eller inte. Visst, ibland kan hon falla tillbaka i gamla mönster, men det blir alltmer sällan. Det är så roligt när träningen går framåt!

Inomhus träning är faktiskt ganska underskattad. Det går att göra en hel del inomhus och jag tycker att det är där som man verkligen lyckas fila på de små detaljerna. Men å andra sidan finns det en hel del saker man kan träna utomhus som är svåra att göra inomhus. Alltid bäst i lagoma dosen =)

Träning stog på schemat när vi kom hem idag. Vädret var strålande och alla var vi på bra humör. Pysslade på lite inne innan jag bestämde mig för att gå ut å träna. Bella fick komma ut först och Shelby var inte nöjd. Inne i huset sjöng hon operasång och tyckte allmänt synd om sig själv. Bella däremot var mycket nöjd över att få komma ut och jobba tillsammans med matte. Vi började kolla lite i framför-mappen. Hon blir bättre och bättre på att direkt ändra beteende vid felsignal och det hela flyter på väldigt bra. Nästa uppgift blev platsliggning, något som var svårare. Hon har lite för mycket myror i kroppen för att ligga lugnt och stilla utan vill gärna lukta, flytta tassen osv. Idag blev det klara besked och så fort hon började "pilla" med något så försvann all möjlighet till belöning. Vet inte om det är bästa vägen att gå, men det är svårt att veta hur jag ska hantera det. Men i slutändan gick det ändå bra och då låg hon fint med hakan i backen. Vi hann även med inkallningar, ställande och läggande under baklängesmarsch (är förvånad över hur duktig hon ändå är på att lyssna på de olika kommandona), slät baklängesmarsch, fritt följa, backande och lite tricks. Det blev ett ganska långt träningspass med många lekpauser och hon skötte sig utmärkt hela tiden. Det var verkligen roligare än på länge att träna Bella och jag börjar ändå se att den extrema "hetheten" efter vårt träningsuppehåll så smått börjar avta.

Shelby var överlycklig när hon fick komma ut, och Bella tog istället hennes uppgift; att gnälla som aldrig förr. Hon gnäller i alla fall bara. Shelby ylar och sjunger opera och det låter verkligen inte vackert! Shelby var verkligen på ett strålande humör och glädjen fullkomligen sprudlade från henne. Hon var glad, livlig och väldigt samarbetsvillig. Det är verkligen en fröjd att se henne och jag inser nu hur tacksam och rolig hund hon faktiskt är, både till vardags och i träning. Shelby fick även hon testa lite framför-mapp, något som vi inte har gjort förut. Självklart förstod hon inte riktigt vad vi höll på med, men hon är väldigt duktig på att fortsätta erbjuda samma beteende som hon sist fick belöning för. Bytsignalen var lite svårare, men det kommer nog. Det mest intressanta är att hon visar en otrolig uthållighet när belöning uteblir. Jag är så stolt över henne! Vi började även träna lite sättande under marsch och det ser riktigt bra ut. Jag tror faktiskt att hon snart fixar det!

Roligare träning än på länge och självklart är jag supernöjd! Nu är jag sugen på att baka bullar, men vi får väl se om jag ids. Imorgon väntar tjejmiddag här ute. Ska bli superkul!

Nu har vi bott i Stavsnäs i drygt en vecka och känslan som har infunnit sig är underbar! Jag verkligen stormtrivs här ute och nu vet jag att det är så här jag vill bo! Att ha egen tomt, naturen nära inpå, mängder av promenadmöjligheter i skog och mark, bra möjligheter till spår och liknande och ett lugn som inte går att finna på många ställen här i Stockholmsområdet. Det är verkligen fantastiskt. Och då är denna period ändå den tråkigaste med allt mörker och kylan. Tänk bara hur bra det kommer att bli till våren!!!

Helgen har bjudit på ett fantastiskt väder med strålande sol och klarblå himmel. Under lördagen bytte Göran till vinterdäck på bilen och sedan röjde vi undan en del saker som stod kvar från flytthelgen för att försöka få någon sort ordning. Efter intagen lunch begav vi oss ut på promenad runt sjön som är belägen precis vid tomten och det var underbart! På lördag kväll var vi ut på restaurang i Gamla stan och åt en bit mat. Trevligt! Även på söndagen röjde vi lite, men till största delen tog vi det lugnt, gick på långpromenad och bara myste. Det var länge sedan jag och Göran hade tid för att gå riktiga långpromenader tillsammans, men i helgen fick vi två! Mycket roligt!

Idag kände jag att det äntligen var dags för att dra igång Bellas träning igen. Det har stått väldigt stilla på slutet, pga många skäl, men nu är det verkligen dags att återuppta träningen. Precis som man kan vänta av en arbetsnarkoman var Bella väldigt het i träningen, men jag är ändå väldigt nöjd med henne. Vi satsade främst på rutan och hon gjorde det superbra. Jag fick några insikter under träning:

1. Det är väldigt viktigt att inte köra många repetitioner (läs max 3) med rutan på samma ställe. Bella blir snabbt väldigt trygg på den specifika platsen och söker gärna upp den även när rutan har bytt plats.

2. Denna metod (med rutan tydligt avgränsad)  ger Bella en trygghet som hon annars har svårt att hitta. Hon vågar verkligen aktivt välja att ställa sig och lita på att det är rätt. Visst blir det fel ibland, men hon har ändå en säkerhet som jag har saknat i vissa fall med henne.

Gammal bild

3. Bella har blivit bättre på att hantera sin frustration. Hon piper och gnäller ibland, men nu fastnar hon inte i det som hon kunde göra tidigare utan hon kommer faktiskt till insikt om att det inte lönar sig och väljer istället att prova någonting annat. Bra!

Även den svart drottningen fick komma ut och träna idag. För hennes del blev det nästan uteslutande uppletande, något som hon älskar. Det som förvånade mig idag är hur extremt uthållig Shelby faktiskt är när det kommer till träning och kanske främst i uppletandet. Det var väldigt länge sedan vi körde ett uppletade där saken hon skulle leta låg väldigt djupt. Dessutom var det terräng med blåbärsris som var lika högt som henne själv =). Men hon letade på och hon gjorde det bra. Och framförallt visade hon inte en enda gång någon tendens att vilja ge upp. Snacka om glädje när hon hittade leksaken! Hon ville dock inte komma in med den utan sprang istället och stoltserade med den över hela tomten =). Hon är allt för underbar den lilla damen! Men heter man Shelby så får man helt enkelt göra så där. Det är så kul att se henne så ofantligt glad igen. Hon verkar verkligen må jätte bra av att bo här ute. Hon får vara lös väldigt mycket och frihet är något som hon värdesätter otroligt mycket.

Nu måste jag lägga på lite mer ved i kaminen. Ha det så gott allihopa!