Shelby & Bella

Igår var vi hos sjukgymnast Anna Holmgren. Jag har ju, om ni har missat det, misstänkt nu ett tag att Shelby har ont i ryggen och igår var det äntligen dags för vår tid hos sjukgymnasten. Anna Holmgren var fantastiskt duktig och tillmötesgående. Hon var mån om att Shelby skulle tycka att det var ok där och hon tog sig tid att kela med henne. Men ganska snabbt kunde vi konstatera att det fanns en grund i mina misstankar och att Shelby har ont. Det första hon hittade var hand- och tåleden, där Shelby helt klart var påverkad och försökte hela tiden att pussa på Anna för att få henne att sluta. Hon skyddade sitt ben på flera olika sätt och det är väl klart ifall man har ont. Sedan gick Anna vidare till ryggen, det område som jag misstänkte mest. Och där hade hon ont. Först i bröstryggen där hon tydligt var påverkad och inte riktigt ville släppa Anna med blicken. Sedan kom Anna till den bakre delen av ryggen (ungefär i höjd med ljumskarna) och där reagerade Shelby utan att blinka och markerade klart och tydligt att det inte var något ställe som Anna fick röra. Utöver dessa smärtor är hon kort i musklerna på framsida lår, något som jag redan visste. Anna var dock ganska säker på att kortheten i musklerna samt smärtan i hand- och tåleden var sekundära till ryggen. Hennes råd blev att vi ska göra en röntgen för att se vad det är som är galet. Jag har bokat tid på Södra Djursjukhuset hos Sophie Gäfvert (som Anna rekommenderade) den 18 november kl. 9.00. Synd att vi behöver vänta så länge, men det känns ändå bra att komma till henne eftersom hon är väldigt duktig på sitt område + att hon och Anna jobbar i samma team och därmed kan de diskutera Shelby sinsemellan.

Jag mår så ofantligt dåligt över att Shelby går och har ont! Jag blir så arg på mig själv att jag inte har uppmärksammat det tidigare och för att jag inte kan komma på vad som kan ha gått fel. Det känns jobbigt att nu, efter besöket hos sjukgymnasten, vara ännu mer osäker på vad det är än innan vi gick dit. Jag hade ändå en förhoppning om att hon skulle kunna ge besked om vad det är och vilken behandling det skulle bli. Nu är allt så diffust och vi vet ingenting. Om inte denna sk "slätröntgen" visar något verkar nästa steg vara magnetröntgen för att se ifall det kan vara artros i "någon-term-som-jag-inte-kommer-ihåg" eller någon annan form av ryggförändring. Hoppas verkligen att röntgenresultatet den 18 nov ger något, för jag orkar inte gå i ovisshet om vad det är för fel på henne! Det är verkligen helt sjukt hur ont det gör i mitt hjärta av vetskapen att hon har ont och jag inte kan göra mer än att vänta på resultat från veterinär och sjukgymnast. Men jag måste försöka tänka positivt. Dessutom är det inte mycket jag kan göra innan den 18:e.

Flytten har gått bra, även om vi knappt har varit hemma något sedan vi flyttade. På söndagen passade vi på att flyttstäda i lägenheten i Tyresö och där försvann större delen av den dagen. Igår gick större delen av dagen åt jobb och sjukgymnastbesök. Men idag får jag åka hem i tid och vi ska vara hemma ikväll. Känns skönt!

Flyttkartongerna håller på att fylla lägenheten nu och jag längtar så otroligt mycket till flytten! Aldrig någonsin tror jag att jag har tyckt att det varit så skönt att flytta. Det brukar inte direkt stå på topp-10 listan här hemma. Men nu känns det både spännande och kul!

Efter en lite längre dag på jobbet är jag nu hemma. Har i och för sig hunnit med både en prommis och lite träning med hundarna, men det blev ändå en senare hemkomst än vanligt. Detta skyller jag på bilen. Vi besiktigade bilen förra veckan, men tyvärr så stod inte ena spindelleden på vår sida, utan det var nödvändigt att åtgärda för att bilen skulle gå igenom... Inte kul när bilen inte mår bra... det har ofta en tendens att bli lite dyrt. Göran hittade dock en verkstad som verkade bra och hyfsad till priset och dessutom låg den nära mitt jobb. Så i morse körde jag dit och lämnade bilen. Vi hade fått ett ungefärligt pris och jag bad dem även göra en felsökning på AC:n då denna har haft lite krupp på slutet. Dock uttryckte jag tydligt att de skulle ringa mig om de hittade felet och att de inte fick åtgärda felet utan att jag godkände det. AC-fel kan nämligen ha en tendens att bli dyyyyyyrt att åtgärda, så de fick inte lov att åtgärna något utan mitt godkännade. Sedan i eftermiddag ringde ena killen och sa att bilen nu var klar och även ombesiktigad. Jättebra tänkte jag! Men sedan kom budskapet om vad det skulle kosta och där hade han förmodligen bara hittat på en summa för den var inte ens i närheten av det han och Göran hade kommit överens om. Dessutom hade de även, trots att jag tydligt hade sagt att de inte fick, åtgärdat felet på AC:n. Jag blir sååååå arg!!! Självklart vägrade jag att betala för åtgärdandet av AC-felet och jag lyckades även pruta ner priset till ett mer rimligt sådant. Men jag tänker ändå på alla stackars människor som de lyckas lura. Och helt säkert så är jag, trots att jag sa ifrån, en av de människorna. Ruttet tycker jag att det är!

Lite roligare nyheter är i alla fall att träningen med hundarna gick jättebra. Shelby fortsatte att leka bra och faktiskt så har hon lite lättare för att leka ute. Inomhus vill hon liksom ta det lugnt, men ute har hon lättare för att släppa loss lite. Hon kampar ganska bra från och till även om det kan bli bättre. Däremot har jag märkt att jag ska utnyttja hennes jaktintresse i leken. Hon tycker att det är väldigt mycket roligare att jaga efter ett rep på marken än att kampa och det kan jag köpa. Jag tror även att kamplusten kommer att växa om vi bara får bättring på resten av leken. Annars tränade jag inte speciellt mycket med Shelby utöver några kortare shapingövningar, men jag är ändå nöjd över vår lek tillsammans.

Bella fick, till skillnade mot vad jag har gjort tidigare, gå in som nummer 2 i träningspasset. Tidigare har jag nästan alltid låtit Bella träna först för att bygga upp träningssuget hos Shelby, men nu tycker jag att det är viktigare att Bella lär sig att behärska sig i väntan på träning. Och idag gick det fenomenalt bra! Hon var lugn och gav inte av ett enda pip. Istället satt hon snällt och väntade på sin tur. När det var hennes tur började vi med platsliggning som helt klart gick över förväntan. Att träna duration är inte min starka sida, men idag tog jag fram mobilen och satte upp lite olika hålltiden och sedan fick det helt enkelt bära eller brista. Och det brast faktiskt bara vid ett tillfälle, men i övrigt tycker jag att hon låt stadigt, lugnt och helt klart över min förväntan. Vi har ju trots allt inte tränat mycket platsliggning, så det var bra resultat. Tror att jag ska fortsätta att ta tid och redan innan bestämma lite hålltider för hur länge hon ska ligga. Med Bella är det jätte viktigt att komma ihåg att ping-ponga när man tränar duration eftersom hon snabbt tappar intresset annars. Men jag ser ändå hoppfullt på framtida träning när det gäller platsen.

Vi tränade även lite ställande under baklängesmarsch och jag tycker att hennes stopp börjar bli riktigt tydliga och fina nu. Hon får verkligen ett stuns i stoppen (även på kommando) vilket jag har saknat lite hos henne tidigare. Men det ser bra ut och jag är nöjd efter dagens korta träningspass.

Nu ska jag försöka packa lite, men risken är att jag hamnar i fram-stupa-sido-läge i soffan istället... =)

Kanske borde jag be om ursäkt för min urusla närvaro här på bloggen, men det blir inte så. Det är så mycket som händer just nu att tiden helt enkelt inte finns. Men idag ska jag göra ett försök. Ganska säkert kan jag lova att allt blir bättre efter helgen, då vi äntligen flyttar ut till Stavsnäs! Jag längtar såååå! Bara tanken på att ha en egen tomt som står och väntar på träning gör mig alldeles överlycklig. Motivationen för å träna är helt på väg att komma tillbaka men tiden finns helt enkelt inte just nu. Även om jag idag hann med ett kortare träningspass ute i regnet med Bella. Mer om det snart. I övrigt sysslar vi mest med skogshäng, promenader, packande av flyttkartonger och liknande. Förra veckan var min mamma här. Vi hade jättekul och det känns tomt på dagarna när hon har åkt. Det var kul att ha sällskap efter jobbet. Lite inomhus träning har vi hunnit med. Med Shelby har jag satsat en hel del på lekutveckling och hon börjar faktiskt bli bättre. Hon är inte bra på att leka, men det märks tydligt att lusten finns där, jag måste bara tända gnistan. Bella har främst fått träna fjärren och att aktivt välja ett beteende och bibehålla det. Det går sådär. Sitt och ligg är inte några problem. Där vågar hon tro att hon har valt rätt beteende och kan därmed vänta en stund för att se ifall det ger utdelning. Men stå.... det är en helt annan historia. Här har hon svårt för att förstå konceptet med 4 tassar fasta i backen och om belöningen inte kommer på en gång provar hon ett annat beteende. Men jag ser förbättring och igår vågade hon faktiskt avvakta en stund i väntan på belöning. Men det är fortfarande en låååång väg att gå. Men jag tror att när hon väl har förstått konceptet så kommer det att gå superfort att fördröja tiden. Jag har tränat lite med omvänd lockning, men samtidigt vill jag vara väldigt försiktig med detta då det blir en stor hjälp för henne. En hjälp som vi snabbt måste jobba bort. Men det kan vara en kortvarig lösning för att ge henne självförtroendet och förståelsen i beteendet.

Idag passade jag på att träna fritt föj för första gången sedan kursen med Fanny & Thomas. När jag körde henne då var hon ivrig, studsig, gnällig och allt som man absolut inte vill ha i sitt FF. Sedan dess har jag varken haft motivationen eller orken att ta itu med det. Det var ju så bra innan och vi hade jobbat bort studsandet med ena benet, så det kändes sååå tråkigt att börja om igen. Men idag tog jag tag i saken och till min förvåning var den gamla, perfekta Bella tillbaka. Lugn och sansat med en härlig attityd. Några små studs med ena frambenet men ändå bra. Vi tränade på en lerig och blöt parkering, något som vi inte har gjort förrut. Av någon anledning har vi nästan alltid tränat på gräs när det har varit blött ute, men idag ville jag testa. Därför blev det ett FF med en hel del halter, och elak som jag är såg jag till att halterna ofta hamnade i ler- och vattenpölar. Bella fixade det galant och tvekade inte en enda gång. Ganska stor skillnad från när man tränar Shelby i sånna marker. Hon väljer alltid att gå omvägar runt pölarna... =) Men Bella var duktig och jag vågade mig till och med på att köra läggande under gång i en lerpöl. Även det fixade hon!

Något jag märkte idag var hur mycket Bella verkligen älskar att träna! Det var ju som sagt ett bra tag sedan vi tränade "på riktigt" och jag tycker ändå att hon har klarat träningsuppehållet jättebra, men idag märktes det hur mycket hon har saknat det. När vi hade avslutat träningen snurrade hon runt, hoppade, sprang och hämtade pinnar och var alldeles lyrisk. Hon ville leka hela tiden och hon verkligen sprudlade av glädje! Hon fick mig verkligen att minnas hur mycket jag älskar att träna och motivationen kom tillbaka på direkten! Nu ska bara flytten avklaras och sedan ska vi lägga ner mycket tid på träning!

Nu ska jag inta lite te framför tv:n. Ha det gott!

Igår insåg jag hur snabbt livet kan förändras. Mina kära föräldrar krockade i går eftermiddag med en älg på väg hem från stugan. Hur de kunde klara sig nästintill helt oskadda är ett mirakel! Pappa fick ett skärsår i ena handen och mamma är öm i kroppen, men de lever! På något sätt lyckades de undvika att älgen kom farandes genom vindrutan och istället verkar den ha hamnat upp mot taket, vilket blev deras räddning. Av bilen blev det inte mycket kvar utan det var endast skroten som gällde. Jag är bara evigt tacksam att de fortfarande lever och klarade sig så bra! Det är verkligen skrämmande hur fort livet kan ta en annan riktning än den man har planerat, men tack och lov så blev det inte så igår.

Helgen började med att jag i torsdagskväll fick feber och fruktansvärt ont i varenda led och muskel i kroppen. Kändes oerhört tråkigt, men redan igår mådde jag mycket bättre och idag är jag pigg och kry. Igår var vi ute i Stavsnäs och plockade lite inför stundande flytt. Vädret var helt underbart, med strålande sol och färgsprakande natur. Tyvärr glömde jag kameran hemma, så bilder det får ni inga. Hundarna stormtrivs verkligen där ute och de kommer att bli enormt glada när vi flyttar ut permanent.

Hundarna och jag tog en underbar prommis i skogen idag efter jobbet och det var bättre än på länge! Jag kände mig pigg och glad och så även voffsarna. Intensiv lek till en början men det lugnade snabbt ner sig och vi fick en lugn och skön promenad med lite bus.

Ja, den senaste tiden har minst sagt varit lite hektisk. Kontakta mäklare, visningar, skriva kontrakt, jobba, sköta hundarna, varit sjuk, börja packa och börja gruva för flyttstädningen... Det händer en hel del just nu, vilket bidrar till att jag inte har speciellt mycket ork kvar ibland. Hundarna och jag har tagit vad man skulle kunna kalla för ett träningsuppehåll. Visst, det är inte så att vi inte tränar överhuvudtaget, men det är heller inte så intensivt som det brukar vara. Mest pysslar vi med shaping, vilket faktiskt är superkul! Bella blir fortfarande lätt stressad över att jag ändrat reglerna en hel del, men jag tycker mig ändå se klara förbättringar. Helt säkert så kommer min ork och motivation att träna återkomma när vi har flyttat klart och jag har en stor gräsmatta utanför dörren. Helt klart blir det mycket enklare att träna för en lat och bekväm människa som jag =).

Hittade den här filmen på nätet. Ganska söt faktiskt (om man bortser från den tillhörande musiken...). Dock börjar filmen om efter halva tiden... vet inte varför men så var det iaf. Bjuder på den idag

Idag jobbade jag över lite och kom med andra ord hem sent. Efter att ha spenderat en timme med Helena på telefonen lyckades jag ta mig ut i skogen med hundarna. Vi gick ett jättehärligt stråk i skogen och tjejerna busade på ganska bra. Vi satte oss ner i skogen en stund och bara njöt och hundarna är verkligen super duktiga på att ta det lugnt när jag sätter mig ner för att vila. Shelby la sig tillrätta i blåbärsriset och Bella la sig nära mig. Direkt när jag rör på mig för att börja promenera igen är de på G och det är återigen fullt ös =).

Ja, som rubriken antyder ska vi alltså flytta! Vi har funderat ett tag på att sälja lägenheten och flytta ut till Stavsnäs och nu har vi alltså slagit slag i saken. För två veckor sedan sattes lägenheten ut till försäljning, det var visning i helgen när vi var i Umeå och i tisdagskväll skrev vi kontrakt! Och inte nog med att försäljningen gick fort... vi ska dessutom flytta redan innan den 31 oktober! Så nu är det packa som gäller för hela slanten. Men det känns verkligen superbra att flytta ut till landet, där vi har både tomt och en sjö. Hundarna kommer att tro att de har dött och hamnat i himmlen och jag kommer att träna som aldrig förr när man har en mindre appellplan utanför dörren. Helt underbart! Bilden som ni ser överst är tagen från den inglasade altanen på huset där vi ska bo. Visst är det vackert!? Ok, bilden är inte speciellt bra, men den visar ändå vad vi kommer att få se till vardags... =)

Jag har tränat Bella lite idag och jag har verkligen försökt ta tag i hennes största svaghet, nämligen att våga lita på det beteende hon erbjudit och inte direkt ändra om det inte kommer belöning. Alltså; att våga välja beteende. Stå är överlag ett ganska svårgreppat koncept för hunden (tror jag) och därför är det desto viktigare att faktiskt låta hunden att göra ett aktivt val innan belöning kommer och inte bara belöna för att hon råkar stå still med alla fyra tassar. Bella är dock låååångt ifrån detta och om hon inte får belöning direkt så byter hon beteende eller bli osäker och kommer till mig. Men jag tycker mig ändå se att vi gjorde några framsteg och jag vet att hon brukar snappa upp ny information väldigt snabbt. Men det är ju klart, om jag alltid tidigare har belönat henne för att hon ställt sig utan att hon aktivt har behövt välja beteendet, så har jag ju format fram det beteende som jag nu vill ha bort. Men jag är väldigt förhoppningsfull och tror att vi med lite intensivt arbete har löst detta på bara några träningstillfällen. Hon är ju som sagt en dam som fattar snabbt, bara matte gör det tydligt vad som gäller.

Shelby har fått nån konstig rådnad på ena frambenet och jag känner mig osäker vad det kan vara. Ska avvakta till imorgon och se om det blir bättre eller sämre och beroende på det får jag se vad vi ska ta till oss. Hon har förövrigt fått tid hos sjukgymnasten den 27 oktober, så då ska hon få kolla igenom hela kroppen på henne. Det känns nervöst men samtidigt väldigt skönt att äntligen få den genomgång som hon behöver. Någon form av behandling kommer det att bli, frågan är bara vilken och hur intensiv den kommer att bli. Men allt för att min älsklingsstrumpa ska må bra!

Ha en skön helg allihopa!

Nu är jag tillbaka efter både sjukdom och norrlandsresa. Magsjukan var nog inte magsjuka utan matförgiftning eftersom den höll i sig så länge. Jag lyckades i alla fall köra hela vägen upp till Umeå där jag blev omhändertagen av mams och paps. Hela fredagen låg jag bara och återhämtade mig, på lördagen åkte vi till stan som snabbast för att inhandla bebiskläder till min bästa väns nyfödda bebis. På lördagskväll kom brorsan med familj och mormor på middag. Mycket trevligt och roligt att få träffa allihopa! Jag saknar dem så otroligt mycket! På söndag träffade jag Sandra och Olivia en snabbis i skogen. De la varsitt spår medan jag mest spenderade tiden med att fika. Men jag tränade faktiskt både Bella & Shelby i både uppletande och budföring med hjälp av husse. Det gick jättebra! Resten av dagen var vi hos brorsan och lekte lite med barnen.

Som ni kanske förstår så har träning med hundarna inte stått i centrum de senaste veckorna. Dels för att jag har varit sjuk och dels för att den motivationen helt enkelt inte finns.... Jag hoppas att den återkommer snart, men jag orkar inte ens försöka tvinga mig till att träna när jag inte känner för det. Visst blir det lite shapande inomhus och så, men inte så mycket värt att skriva om.

Kursen med Fanny och Thomas var super bra! Vi lärde oss otroligt mycket. Det absolut viktigaste var nog ändå vikten av att låta hunden välja. Med det menat att det är viktigt att inte alltid bara belöna för att hunden exempelvis "råkar" ha fyra tassar i backen när vi tränar stå, utan att istället våga invänta hunden så att den kan göra ett aktivt val att ställa sig med alla fyra tassar. Detta är egentligen en superenkel tanke, men ändå så otroligt viktig! För Bella tror jag att detta kommer att vara väldigt avgörande i många avseenden. Kanske främst för att få henne att lugna ner sig i sitt beteendeerbjudande. Hon blir ofta väldigt hetsig och vill erbjuda väldigt många olika beteenden så fort som möjligt och jag tror att detta verkligen kommer att hjälpa henne. Det var mycket annat nyttigt från kursen som jag kommer att ta med mig och framförallt känns det som att jag har fått lite mer "kött på benen" när det gäller shaping. Det är verkligen superkul och många gånger har jag varit alldeles för feg att vänta ut hunden, men efter den här kursen känner jag mig mer säker i hur jag kan göra.

Bjuder på lite bilder från både kursen och från helgen med Olivia och Sandra.


Lek är en viktig ingrediens i all träning


Fanny och söta Pi visar baklänges marschen.


Visst är hon bedårande!?


Bella & Nova leker


Nova intresserar sig för Sandra


Olivia (i byxor som jag vill ha!!!) =)


Nova, Bella & min favorit Sandra =)