En skogstur
Ja, en dag i sogen är ju inte helt fel. Framförallt inte när höstens alla färger fullkomligen sprakar i skogen och jag till råga på allt fick trevligt följeslag. Sandra har nu fått hem sin efterlängtade lilla riesen och ville hänga på, bärandes på en liten 8 veckors valp (han ska förresten heta Ipo :)). Det är lite lustigt att någon som har sett så liten ut hela tiden helt plötsligt ser så stor ut. Bella är ju vår lilla, lilla puppy, men i förhållande till lilla Ipo ser hon ju jättestor ut!
Ja, detta var verkligen dagen jag behövde idag, efter att ha haft världens sämsta dag igår. Av 30 dagar är 29 av dem alldeles fantastiska och jag älskar verkligen att ha mina två 4-benta vänner. Men så den resterande dagen kan det verkligen vara jätte jobbigt och jag önskade att jag kunde ta ut semester :) Men tack och lov går dessa dagar över och idag känner jag mig som extremt lyckligt lottad som får vara en del av mina hundars liv!
Lite bilder från skogen: (ber om ursäkt för kvalitén, kameran är inte vad den var...)
På miniprommis
Matte, jag vill åt det här hållet
Ipo får hälsa på de "stora" hundarna
Matte!!! Jag tycker om dig!
Vad gör ni då?
Shelby i sin vanliga pose
Man blir lätt trött när man är liten...
Skitsnygga Bella!
Ja, detta var verkligen dagen jag behövde idag, efter att ha haft världens sämsta dag igår. Av 30 dagar är 29 av dem alldeles fantastiska och jag älskar verkligen att ha mina två 4-benta vänner. Men så den resterande dagen kan det verkligen vara jätte jobbigt och jag önskade att jag kunde ta ut semester :) Men tack och lov går dessa dagar över och idag känner jag mig som extremt lyckligt lottad som får vara en del av mina hundars liv!
Lite bilder från skogen: (ber om ursäkt för kvalitén, kameran är inte vad den var...)
På miniprommis
Matte, jag vill åt det här hållet
Ipo får hälsa på de "stora" hundarna
Matte!!! Jag tycker om dig!
Vad gör ni då?
Shelby i sin vanliga pose
Man blir lätt trött när man är liten...
Skitsnygga Bella!
Sökträning
Helt fantastiskt! Ja, det är nog det bästa sättet att beskriva gårdagens träning. Jag har ju under de senaste åren utvecklat ett djupare intresse för klickerträningen och vill gärna att det tänket ska genomsyra allt jag gör med mina hundar, både till vardags och i mer strukturerad tävlingsträning. Så igår var det dags att testa söket utifrån klickertänket! På plats var jag med både Shelby och Bella, Oliva med Nimbus och Nova och Sandra som ännu inte har fått nån hund (kommer till helgen!). Egentligen vill jag ju inte börja med nån sökträning med Bella förrän spåret är befäst (vilket det verkligen inte är ännu), men sättet att träna in söket med klickerträning påminner inte ens om sök i början av inlärningen, så därför fick även Bella vara med och träna. Tanken är iaf att först befästa ett bra sökmönster och lära hunden att gå rakt ut, för att sedan gå i en båge över till nästa sida, och på så sätt fortsätta längst mittlinjen.
Det som är så kul när vi tränar flera olika hundar är att se variationen hos individer och att alla hundar har sitt eget sätt och vara, oavsett om de har samma ägare eller inte.
Tanken igår var iaf att lära hundarna att, på deras egna initiativ, gå rakt ut till en figurant, få klicket och belöning hos den första figgen. När belöningen och ätandet var klart, blev den första figgen passiv, och föraren vänder sig mot nästa figge och hunden ska då, återigen på eget initiativ, gå rakt över mittlinjen och till figge nummer 2. Succussivt flyttar sig då förare och figge längst mittlinjen, och när polletten har trillat ner hos hunden kan figgarna flytta längre ut i terrängen (som då är väldigt kal eftersom hunden hela tiden ska se figgarna). Ja, som sagt, från början påminner inte träningssättet sök på något vis, men jag tror att jag kommer att ha mycket igen att befästa ett bra sökmönster först! Vill ni läsa om detta inlärningssätt mer detaljerat beskrivet kan ni gå in på denna länk.
Ja, Shelby var den första av mina hundar som fick prova på. Först var hon helt säker på att vi skulle spåra och gick därför och försökte leta upp ett spår. När hon till slut förstod att det var inte det vi skulle göra, sprang hon från mittlinjen ut till Oliva, som matade henne. Och där stannade Shelby. Hon provade sitta, ligga, hoppa, ja, det mesta, men Oliva förblev passiv, och därav inte speciellt spännande för Shelby. Istället tog hon en tur i skogen och nosade, när hon slutligen upptäckte att Sandra stod på andra sidan. Hon sprang och kollade, och vips så fick hon äta korv! Jättespännande och trevligt tyckte hon! Men sen då!? Ja, ut i skogen och nosa... Men sen såg hon Olivia igen och testade vad som hände om hon sprang dit... "klick" och korv! Inte illa tyckte hon! Efter några gånger av varvandes äta korv och nosa i skogen blev hon mer och mer säker på att det var positivt att springa mellan dessa två människor eftersom man fick korv (upplevs nog nästan som gratis för Shelby som bara ÄLSKAR att springa!). När hon gjorde några slag som kändes perfekta (hade hög fart och sprang direkt emellan) valde jag att avbryta. Hon tyckte verkligen att det var jätte kul!
Även Bellabus fick prova på detta sätt att träna och jag var lite fundersam över om hon skulle våga sig fram och äta hos Oliva även om hon fullkommligen ÄLSKAR godis! Hon har träffat Olivia tidigare, men inte lika mycket som hon har träffat Sandra som hon verkligen har tagit till sitt hjärta. Men, men... eftersom träningen byggde på att hon själv fick ta initiativet kändes det inte som några problem att testa... vill hon inte så behöver hon ju inte! Men jag hade ändå mina aningar om att korven skulle överväga blygheten...
Hursomhelst så valde jag att först stå vänd mot Sandra, så att hon fick börja springa mot en person som hon faktiskt känner. Det var ju jättekul! Sen var det ju dags att gå mot Olivia... och visst var hon lite försiktig. Hon valde att gå runt och bakom Olivia för att komma in och äta från sidan, men hon gick dit iaf. Sen var det som om allt släppte! Hon sprang emellan dem utan några som helst problem. Hon blev t.o.m. kvar hos Olivia och försökte med alla olika knep att få en till korvbit. Hon såg verkligen ut som om detta var det roligaste hon någonsin har gjort! Känns sååå skönt! Detta är verkligen den mest perfekta övningen/leken man kan göra om man har en valp/vuxen hund som är lite blyg. Inget tvång eller lockningar, utan helt på hennes initiativ! Detta blir nog en tjej som kommer att gå i sin fars tasspår och bli sökhund!
Ja, inte nog med att de och jag hade jättekul igår... hundarna var helt däckade när vi kom hem! De sov helt utslagna i 2,5 timme! Nu hade vi i och för sig varit ute i 4 timmar, men de var verkligen helt däckade! Ändå så hade de ju inte varit aktiva hela den tiden, utan det blev ju en del väntetid i bilen då det var 4 hundar som skulle få testa. Ja, jag kan ju helt klart garantera att detta är något som kommer att bli ett mer och mer vanligt inslag i min träning!
JAG ÄR SÅÅÅ GLAD ATT BELLA FICK DENNA UPPLEVELSE & ATT HON FULLKOMLIGEN ÄLSKADE DET!!!
Det som är så kul när vi tränar flera olika hundar är att se variationen hos individer och att alla hundar har sitt eget sätt och vara, oavsett om de har samma ägare eller inte.
Tanken igår var iaf att lära hundarna att, på deras egna initiativ, gå rakt ut till en figurant, få klicket och belöning hos den första figgen. När belöningen och ätandet var klart, blev den första figgen passiv, och föraren vänder sig mot nästa figge och hunden ska då, återigen på eget initiativ, gå rakt över mittlinjen och till figge nummer 2. Succussivt flyttar sig då förare och figge längst mittlinjen, och när polletten har trillat ner hos hunden kan figgarna flytta längre ut i terrängen (som då är väldigt kal eftersom hunden hela tiden ska se figgarna). Ja, som sagt, från början påminner inte träningssättet sök på något vis, men jag tror att jag kommer att ha mycket igen att befästa ett bra sökmönster först! Vill ni läsa om detta inlärningssätt mer detaljerat beskrivet kan ni gå in på denna länk.
Ja, Shelby var den första av mina hundar som fick prova på. Först var hon helt säker på att vi skulle spåra och gick därför och försökte leta upp ett spår. När hon till slut förstod att det var inte det vi skulle göra, sprang hon från mittlinjen ut till Oliva, som matade henne. Och där stannade Shelby. Hon provade sitta, ligga, hoppa, ja, det mesta, men Oliva förblev passiv, och därav inte speciellt spännande för Shelby. Istället tog hon en tur i skogen och nosade, när hon slutligen upptäckte att Sandra stod på andra sidan. Hon sprang och kollade, och vips så fick hon äta korv! Jättespännande och trevligt tyckte hon! Men sen då!? Ja, ut i skogen och nosa... Men sen såg hon Olivia igen och testade vad som hände om hon sprang dit... "klick" och korv! Inte illa tyckte hon! Efter några gånger av varvandes äta korv och nosa i skogen blev hon mer och mer säker på att det var positivt att springa mellan dessa två människor eftersom man fick korv (upplevs nog nästan som gratis för Shelby som bara ÄLSKAR att springa!). När hon gjorde några slag som kändes perfekta (hade hög fart och sprang direkt emellan) valde jag att avbryta. Hon tyckte verkligen att det var jätte kul!
Även Bellabus fick prova på detta sätt att träna och jag var lite fundersam över om hon skulle våga sig fram och äta hos Oliva även om hon fullkommligen ÄLSKAR godis! Hon har träffat Olivia tidigare, men inte lika mycket som hon har träffat Sandra som hon verkligen har tagit till sitt hjärta. Men, men... eftersom träningen byggde på att hon själv fick ta initiativet kändes det inte som några problem att testa... vill hon inte så behöver hon ju inte! Men jag hade ändå mina aningar om att korven skulle överväga blygheten...
Hursomhelst så valde jag att först stå vänd mot Sandra, så att hon fick börja springa mot en person som hon faktiskt känner. Det var ju jättekul! Sen var det ju dags att gå mot Olivia... och visst var hon lite försiktig. Hon valde att gå runt och bakom Olivia för att komma in och äta från sidan, men hon gick dit iaf. Sen var det som om allt släppte! Hon sprang emellan dem utan några som helst problem. Hon blev t.o.m. kvar hos Olivia och försökte med alla olika knep att få en till korvbit. Hon såg verkligen ut som om detta var det roligaste hon någonsin har gjort! Känns sååå skönt! Detta är verkligen den mest perfekta övningen/leken man kan göra om man har en valp/vuxen hund som är lite blyg. Inget tvång eller lockningar, utan helt på hennes initiativ! Detta blir nog en tjej som kommer att gå i sin fars tasspår och bli sökhund!
Ja, inte nog med att de och jag hade jättekul igår... hundarna var helt däckade när vi kom hem! De sov helt utslagna i 2,5 timme! Nu hade vi i och för sig varit ute i 4 timmar, men de var verkligen helt däckade! Ändå så hade de ju inte varit aktiva hela den tiden, utan det blev ju en del väntetid i bilen då det var 4 hundar som skulle få testa. Ja, jag kan ju helt klart garantera att detta är något som kommer att bli ett mer och mer vanligt inslag i min träning!
JAG ÄR SÅÅÅ GLAD ATT BELLA FICK DENNA UPPLEVELSE & ATT HON FULLKOMLIGEN ÄLSKADE DET!!!
Blandad kompott
Ja, de senaste dagarna har jag hunnit med allt och ingenting! Vi har spårat, socialiserat, tränat uppletande och lydnad. Sen har vi även hunnit haft tråkigt... och roligt! Känner att jag är nog sämst i världen på att strukturera upp och träna planerat... däremot är jag nog ganska duktig på att träna spontant! Vet inte varför det blir så, men när jag verkligen har bestämt mig för att gå ut och träna blir det aldrig riktigt som jag har tänkt mig. Har väl kanske för höga förväntningar på mig. När jag istället tränar mer spontant så funkar det jättebra! Lite tråkigt eftersom jag skulle behöva lite mer struktur på upplägget om vad jag ska/behöver träna. Men, men... jag kanske blir bättre med tiden ;) Eller så är planerad träning kanske inget för mig ;) Nä, nångång ska jag väl bli bättre på det oxå.
Shelbys spårande går faktiskt väldigt bra. Hon har en intensitet i spåret som många har sagt att vinthundar inte kan ha. Men å andra sidan är det många som har sagt att det inte går att ha en vinthund lös ute och att det inte går att träna/tävla lydnad med dem heller och det anser jag väl att jag har motbevisat! Enda problemet med hennes enorma intresse och intensitet för spåret är vinklarna. Inte så att hon tappar bort det, men hon gör gärna en liten extra sväng för att sedan gå på spåret igen. Så nu har jag bestämt att jag inte ska vara så lat att jag bara tränar det hon är duktig på, utan nu ska vi istället göra ganska korta spår med massor av vinklar så att hon blir lite mer vaken i spåret och inte bara plöjer på.
Bellas andra spår gick väldigt mycket bättre än det första. Satsade återigen på godisspår eftersom jag ser många fördelar med den typen av spår. Hon hittade spåret själv, och gick hela vägen med nosen i backen! Tror att jag hade kunnat förlänga det, men samtidigt är det ju bra att sluta när man ligger på topp och hon arbetar som bäst, och det lyckades vi nog med denna gång.
Vad gäller uppletandet har jag börjat styra upp det på ett bättre sätt. Eftersom jag tidigare bara har sett det som en grej man göra för att sysselsätta hunden och inte som något som kan vara värt att träna in som ett moment, så har det bara blivit så att hon har fått springa runt som ett yrväder och leta upp föremål. Visst det har väl fungerat bra, hon har ju alltid hittat föremålen och hon har gjort det ganska snabbt, men det skulle ändå vara roligt att ha ett mer uppstyrt uppletande där hon faktiskt letar efter ett bestämt mönster. Så det vi gjorde var att köra dirigeringsövningar. Först blev det som alltid, nämligen att hon sprang runt överallt. Efter att ha kallat in henne och själv låtit henne gå ut igen så föll poletten ner! Hon gick rakt ut (dit jag riktade henne) och hittade föremålet. Eftersom jag vill att hon själv ska gå ut, utan min hjälp, så valde jag att lägga föremålet nära, för att successivt sedan flytta ut det längre ut i terrängen.
Även lilla Bella fick prova på uppletandet, och hon överraskade mig verkligen. Snabbt och nyfiket gick hon ut, nosade och hittade föremålet. Dessutom har hon blivit väldigt duktig på att lämna, även om hon ibland släpper lite tidigt. Tyvärr hade jag tappat bort (ja, inte ovanligt :)) den lilla dragkampstrasan, och hon fick istället leta bollen. Fördelen med kamptrasan är att det blir lättare att leka och kampa med föremålet när hon kommer in, vilket även leder till att hon inte släpper det för tidigt.
Lydnaden är verkligen det som ligger mig närmast hjärtat då jag älskar att hålla på med små detaljer, även om skogen också är en hjärteplats. När jag tog Bella var jag lite rädd att Shelbys lydnadsträning skulle hamna i skymundan, men den rädslan har inte infriats. Istället har nog Shelbys lydnadsträning blivit mer intensiv och detaljrik! På slutet har jag verkligen jobbat för att få bakdelskontroll på Shelby, och här visar verkligen klickerträningen sina fördelar. Hon som aldrig tidigare har använt bakdelen annat än för att springa fort, har nu lärt sig att stå stilla med framtassarna och enbart jobba med de bakre... och riktigt bra dessutom! Det som är så roligt är att jag får så mycket på köpet i och med denna träning. Nu kan hon stå vid min sida och snurra med mig (genom att använda bakbenen) när jag går vänster om (kan går i cirkel och hon hänger på bra). Dessutom har vi fått väldigt snygga (om än få än så länge) vänster om och halt & vändningar på stället. När jag spontant tränade på morgonpromenaden idag insåg jag att jag även har fått ett riktigt snyggt backande på köpet! Ja, klickerträningens under måste man väl säga! Att jag inte har förstått detta mycket tidigare! Annars håller vi även på att göra om inlärningen för momentet ställande under gång. Inte för att det kommer att ordna sig fram till tävlingen den 6 oktober, men jag vill verkligen lära om det och klicka in henne. Och hon börjar verkligen att förstå!
Det är såååå roligt med denna klickerträning! Jag är verkligen helfrälst!
Bellas lydnadsträning består fortfarande mycket i att befästa stadga för sitt och ligg i olika miljöer. Igår fick hon även (dock utanför lydnaden) skottränas, då de var MH-beskrivningar på klubben. Hon reagerade inte nämnvärt, utan mer ett litet avbrott och sen ett "ryck på axlarna". Vid tredje skottet reagerade hon inte ens. Känns väldigt skönt att hon inte blir berörd. Självfallet får även Bella lära sig att hantera hela sin kropp, och fokus ligger på att få bakbenen att jobba. Hon är riktigt duktig, och snart sitter nog även vändningar på stället och backning för henne också! Vi har även påbörjat något som kan liknas vid fotgående, och hon har enorm fokus på mig! För att få upp drivet och den rätta attityden har vi börjat med att gå baklänges för att nu på senare tid sluta upp vid mig på vänstra sidan. Hon går verkligen som en klocka! Kommer nog att bli ett alldeles excellent fritt följ när vi är klara!
Jag måste be om ursäkt till mina läsare då jag pepprar bloggen med text och inga bilder. Kameran har dock gått sönder (eller snarare displayen) och det är inte så enkelt att ta bilder. Däremot tänkte jag att jag ska filma nån dag när jag tränar, så kan jag kanske erbjuda en liten videosnutt.
Shelbys spårande går faktiskt väldigt bra. Hon har en intensitet i spåret som många har sagt att vinthundar inte kan ha. Men å andra sidan är det många som har sagt att det inte går att ha en vinthund lös ute och att det inte går att träna/tävla lydnad med dem heller och det anser jag väl att jag har motbevisat! Enda problemet med hennes enorma intresse och intensitet för spåret är vinklarna. Inte så att hon tappar bort det, men hon gör gärna en liten extra sväng för att sedan gå på spåret igen. Så nu har jag bestämt att jag inte ska vara så lat att jag bara tränar det hon är duktig på, utan nu ska vi istället göra ganska korta spår med massor av vinklar så att hon blir lite mer vaken i spåret och inte bara plöjer på.
Bellas andra spår gick väldigt mycket bättre än det första. Satsade återigen på godisspår eftersom jag ser många fördelar med den typen av spår. Hon hittade spåret själv, och gick hela vägen med nosen i backen! Tror att jag hade kunnat förlänga det, men samtidigt är det ju bra att sluta när man ligger på topp och hon arbetar som bäst, och det lyckades vi nog med denna gång.
Vad gäller uppletandet har jag börjat styra upp det på ett bättre sätt. Eftersom jag tidigare bara har sett det som en grej man göra för att sysselsätta hunden och inte som något som kan vara värt att träna in som ett moment, så har det bara blivit så att hon har fått springa runt som ett yrväder och leta upp föremål. Visst det har väl fungerat bra, hon har ju alltid hittat föremålen och hon har gjort det ganska snabbt, men det skulle ändå vara roligt att ha ett mer uppstyrt uppletande där hon faktiskt letar efter ett bestämt mönster. Så det vi gjorde var att köra dirigeringsövningar. Först blev det som alltid, nämligen att hon sprang runt överallt. Efter att ha kallat in henne och själv låtit henne gå ut igen så föll poletten ner! Hon gick rakt ut (dit jag riktade henne) och hittade föremålet. Eftersom jag vill att hon själv ska gå ut, utan min hjälp, så valde jag att lägga föremålet nära, för att successivt sedan flytta ut det längre ut i terrängen.
Även lilla Bella fick prova på uppletandet, och hon överraskade mig verkligen. Snabbt och nyfiket gick hon ut, nosade och hittade föremålet. Dessutom har hon blivit väldigt duktig på att lämna, även om hon ibland släpper lite tidigt. Tyvärr hade jag tappat bort (ja, inte ovanligt :)) den lilla dragkampstrasan, och hon fick istället leta bollen. Fördelen med kamptrasan är att det blir lättare att leka och kampa med föremålet när hon kommer in, vilket även leder till att hon inte släpper det för tidigt.
Lydnaden är verkligen det som ligger mig närmast hjärtat då jag älskar att hålla på med små detaljer, även om skogen också är en hjärteplats. När jag tog Bella var jag lite rädd att Shelbys lydnadsträning skulle hamna i skymundan, men den rädslan har inte infriats. Istället har nog Shelbys lydnadsträning blivit mer intensiv och detaljrik! På slutet har jag verkligen jobbat för att få bakdelskontroll på Shelby, och här visar verkligen klickerträningen sina fördelar. Hon som aldrig tidigare har använt bakdelen annat än för att springa fort, har nu lärt sig att stå stilla med framtassarna och enbart jobba med de bakre... och riktigt bra dessutom! Det som är så roligt är att jag får så mycket på köpet i och med denna träning. Nu kan hon stå vid min sida och snurra med mig (genom att använda bakbenen) när jag går vänster om (kan går i cirkel och hon hänger på bra). Dessutom har vi fått väldigt snygga (om än få än så länge) vänster om och halt & vändningar på stället. När jag spontant tränade på morgonpromenaden idag insåg jag att jag även har fått ett riktigt snyggt backande på köpet! Ja, klickerträningens under måste man väl säga! Att jag inte har förstått detta mycket tidigare! Annars håller vi även på att göra om inlärningen för momentet ställande under gång. Inte för att det kommer att ordna sig fram till tävlingen den 6 oktober, men jag vill verkligen lära om det och klicka in henne. Och hon börjar verkligen att förstå!
Det är såååå roligt med denna klickerträning! Jag är verkligen helfrälst!
Bellas lydnadsträning består fortfarande mycket i att befästa stadga för sitt och ligg i olika miljöer. Igår fick hon även (dock utanför lydnaden) skottränas, då de var MH-beskrivningar på klubben. Hon reagerade inte nämnvärt, utan mer ett litet avbrott och sen ett "ryck på axlarna". Vid tredje skottet reagerade hon inte ens. Känns väldigt skönt att hon inte blir berörd. Självfallet får även Bella lära sig att hantera hela sin kropp, och fokus ligger på att få bakbenen att jobba. Hon är riktigt duktig, och snart sitter nog även vändningar på stället och backning för henne också! Vi har även påbörjat något som kan liknas vid fotgående, och hon har enorm fokus på mig! För att få upp drivet och den rätta attityden har vi börjat med att gå baklänges för att nu på senare tid sluta upp vid mig på vänstra sidan. Hon går verkligen som en klocka! Kommer nog att bli ett alldeles excellent fritt följ när vi är klara!
Jag måste be om ursäkt till mina läsare då jag pepprar bloggen med text och inga bilder. Kameran har dock gått sönder (eller snarare displayen) och det är inte så enkelt att ta bilder. Däremot tänkte jag att jag ska filma nån dag när jag tränar, så kan jag kanske erbjuda en liten videosnutt.
Lydnadstävling - klass 1
Ja, då har jag och Shelby tävlat igen! Jag har nog kommit till insikt nu att jag inte är av det nervösa slaget... Visst är det lite nervöst under platsliggningen, men sen tycker jag bara att det är jättekul! Dessutom gick det ju riktigt bra även denna gång, då det slutade med både ett första pris och en första plats! Slutpoängen blev något sämre än förra gången, men 175 poäng är ju inte fy skam! Jag känner mig ändå väldigt nöjd med det resultatet, då jag visste att jag hade slarvat lite i träningen.
Ja, resultaten då:
Platsliggande: 10p
Tandvisning: 10p
Linförighet: 8p (snett sättande)
Läggande: 9p (står inte varför det blev avdrag, och jag förstår verkligen inte varför)
Inkallande: 9p (slams - ja, det är inget vi kan komma ifrån, hon springer så och i högre hastighet får hon såna insättningar... men jag tar gärna det och har en jätte glad hund!)
Ställande: 8p (tar nåt steg, dålig avslutning - ja, jag har slarvat med att träna avslutningen och det får jag ju igen :))
Apportering: 7,5p (håller dåligt - detta är vårt absolut sämsta moment, hon tycker verkligen att apportbocken är skitäcklig, så det var väl helt ok ändå. Men det behövs mer träning!)
Hopp över hinder: 9p (slams, snett sättande)
Helhetsintryck: 8,5p
Ja, sammanfattningsvis kan väl sägas att vi bör fortsätta träna bort de snea sättandena. Vi jobbar på det, men under tävling är hon så uppe i varv (vilket jag iof hellre tar än en slö hund) så hon slarvar. Men, vi jobbar på det och det ska nog lösa sig. Det som benämns som slams i protokollet är sånt som vi får leva med. Hon är en greyhound och hon har sitt snabba och skuttiga rörelseschema och jag tycker att det är väldigt läckert och är absolut inget som jag kommer att ta bort. Jag gillar det helt enkelt! Sen har vi ju apporteringen och det kommer vi att fortsätta jobba med, men jag var helt enkelt för slö och lat inför tävlingen denna gång...
Lägger in en film på tävlingen (lite skakig dock - liten pik till Sandra) så att ni som är intresserade kan titta.
Ja, resultaten då:
Platsliggande: 10p
Tandvisning: 10p
Linförighet: 8p (snett sättande)
Läggande: 9p (står inte varför det blev avdrag, och jag förstår verkligen inte varför)
Inkallande: 9p (slams - ja, det är inget vi kan komma ifrån, hon springer så och i högre hastighet får hon såna insättningar... men jag tar gärna det och har en jätte glad hund!)
Ställande: 8p (tar nåt steg, dålig avslutning - ja, jag har slarvat med att träna avslutningen och det får jag ju igen :))
Apportering: 7,5p (håller dåligt - detta är vårt absolut sämsta moment, hon tycker verkligen att apportbocken är skitäcklig, så det var väl helt ok ändå. Men det behövs mer träning!)
Hopp över hinder: 9p (slams, snett sättande)
Helhetsintryck: 8,5p
Ja, sammanfattningsvis kan väl sägas att vi bör fortsätta träna bort de snea sättandena. Vi jobbar på det, men under tävling är hon så uppe i varv (vilket jag iof hellre tar än en slö hund) så hon slarvar. Men, vi jobbar på det och det ska nog lösa sig. Det som benämns som slams i protokollet är sånt som vi får leva med. Hon är en greyhound och hon har sitt snabba och skuttiga rörelseschema och jag tycker att det är väldigt läckert och är absolut inget som jag kommer att ta bort. Jag gillar det helt enkelt! Sen har vi ju apporteringen och det kommer vi att fortsätta jobba med, men jag var helt enkelt för slö och lat inför tävlingen denna gång...
Lägger in en film på tävlingen (lite skakig dock - liten pik till Sandra) så att ni som är intresserade kan titta.
Bellas första spår
Idag var vi återigen ute i skogen (ja, de senaste tre dagarna har vi praktiskt taget spenderat ute i skogen på filt och med en kopp kaffe i handen). På skoj la jag ett mini-pytte spår till Bella (personspår alltså). Men, nja, hon var väl inte riktigt medveten om varför hon åt köttbullar i skogen ;) Men på slutet av det korta spåret gick hon iaf med nosen i backen... så det kommer nog att trilla ner en polett förr eller senare för den damen också.
Annars var det fullt ös i skogen och Bella har verkligen blivit jätteduktig på att komma på inkallning trots att hon har annat för sig när hon undersöker det som skogen har att erbjuda. Hon håller dessutom på att bli riktigt snabb och det ser så himla roligt ut när hon drar på i skogen. Ser ut som en bakelse på rymmen ;)
Annars var det fullt ös i skogen och Bella har verkligen blivit jätteduktig på att komma på inkallning trots att hon har annat för sig när hon undersöker det som skogen har att erbjuda. Hon håller dessutom på att bli riktigt snabb och det ser så himla roligt ut när hon drar på i skogen. Ser ut som en bakelse på rymmen ;)
En fullspäckad helg
Ja, har återigen spenderat min helg på Hundens Hus i Stockholm... och är jättenöjd! Denna gång var det bara två dagar, lördag och söndag, vilket räckte då man var helt slut efter helgen. Under helgen lades fokus på att läsa hundars språk och hur och med vilka signaler de visar både varandra och oss människor vad de vill och hur de känner sig. Verkligen jätte intressant och väldigt nyttigt! Många fler hundägare borde verkligen ta sig tid att försöka förstå sin/sina hundar!
Hursomhelst... på lördagen fokuserade vi dels på lugnande signaler som hundarna kan signalera för att antingen lugna sig själva eller andra runt omkring dem. Vi kollade på en tysk film, som jag självklart inte kommer ihåg vad den heter, men den var faktiskt riktigt bra! På eftermiddan var det dags för valpsläpp, då valpar som kunde tänkas passa ihop (med avseende på ras, ålder, storlek osv.) fick leka en stund medan vi filmade och analyserade vad som kunde tänkas förmedlas mellan de två (valpsläppen var alltså mellan två valpar). Dessutom fick alla valpar sedan var för sig gå en upplevelsebana där det fanns två mjukishundar, en stor docka, en stor rosa ponny, lite torkade kantareller och grönsaksbuljong att lukta på, samt ett galler att gå på. Även detta filmades och vi fick möjlighet att titta på det mer ingående senare under dagen. Vad som hände kommer jag att skriva lite mer om nedan. På söndagen var det dags för vuxna hundar att mötas. Detta skedde i en rastgård i Rålambshovsparken (var första gången i mitt liv som jag såg och dessutom vistades i en rastgård... måste vara nåt som bara finns söderut, för mig veterligen finns det ingen här uppe). Även detta kunde vi titta närmare på senare eftersom det filmades.
Lördagen & Bella
Ja, på lördagen fick alltså Bella hänga med. Hon är så van nu att vara i den lokalen, så det var inga som helst problem. Hon fick ett ben att tugga på under tiden vi såg filmen och det var hon väldigt nöjd med trots att vi var många fler kursdeltagare denna gång (två grupper hade slagits ihop under helgens lektioner). När det sedan var dags för valpsläppen var hon dock inte så lugn längre... och tyvärr var det inte för att hon var busig, utan snarare för att hon var väldigt osäker och rädd.
Det första släppet bröt vi på en gång då hon direkt visade stor osäkerhet och kom och satte sig hos mig. Detta var med en valp (schnauzer) som tidigare hade varit med om en jobbig situation och därför blivit osäker, varför vi trodde att det skulle gå bra. Dock så visade det sig att han nu hade återhämtat sig och därför blivit lite modigare. Nästa valp var en portis på 10 veckor som också var en väldigt försiktig dam. Men detta funkade inte heller. Visst, Bella sprang väl inte och gömde sig denna gång, men hon visade stora tecken på osäkerhet och att hon tyckte att situationen var olustig. När hon sedan fick träffa Assar (Berner Sennen valpen som var med förra gången) visade hon en helt annan sida. Med honom kunde hon busa och visade inte alls nån osäkerhet. Visst tyckte hon att det var lite läskigt när han hoppade, men inte så att hon sprang iväg eller ryggade tillbaka speciellt. Snarare så la hon sig i lekposition och ville busa lite till. Detta möte var på mitt eget initiativ då jag visste att det skulle gå bra eftersom de har sett varandra och vistats i samma rum som varandra under 3 dagar tidigare. Ville verkligen att hon skulle få en positiv upplevelse från detta!
I upplevelsebanan var hon lite försiktig men absolut inte rädd. Här tycker jag att hon visade sig från en mycket bra sida med goda egenskaper. Jag har hellre en hund som är försiktig i undersökandet av nya ting istället för att ha en virvelvind som flyger runt. Rent överlevnadsmässigt visade hon helt klart den överlägset bästa strategin!
Det som kan sägas om Bella i både mänskliga och "hundliga" relationer och möten är att hon är en tjej som behöver tid på sig. Vissa av oss är helt enkelt såna som litar på andra tills de visar att det inte går, medan andra inte litar på någon förrän de har bevisat att de är att lita på. Bella faller verkligen in i den sista kategorin. Hon söker sig nästan aldrig till männsikor som verkligen vill ha hennes uppmärksamhet, utan går snarare därifrån och undrar varför i hela friden de är så intresserade av henne. Detta är väl dock väldigt typiskt för ganska många hundar, men många av oss människor verkar har svårt att acceptera att hundarna, och speciellt då valpar, inte flyger in i armarna på varje person de möter. De tar nästan lite illa vid sig när valpen inte verkar tycka om dem, vilket kan få vissa att försöka ÄNNU mer, och jag tror inte att Bella någonsin kommer att tycka om sådana personer.
Hursomhelst så är iaf min strategi med Bella att fortsätta träna balansövningar med henne för att på så sätt få henne att bli säkrare i sig själv. Dessutom ska hon få följa med på bl.a. BHK och i lugn och ro sitta och titta på andra hundar, där jag verkligen ska se till att INGEN kommer fram till henne. Jag känner ingen större oro över detta, utan det känns som om det är ganska lättlöst. Hoppas iaf!
Söndagen & Shelby
Ja, som sagt, på söndan var det Shelbys tur. Hon är ju cool som alltid, även om det var lite lustigt att ligga på golvet när det satt SÅ många människor så nära inpå, men hon slappnade av och la sig till rätta på en gång. Men hon är ju väldigt van att vara med på allt mellan himmel och jord... ;)
Ja, tanken var iaf denna dag att möten mellan vuxna hundar skulle filmas. Shelby fick agera en av huvudhundarna och fick därmed möta tre andra hundar. Den första var en Basset (hane), den andra en münster (tik) och till sist en flat (hane). Tanken först var att hon istället för flaten skulle möta en liten blandning mellan tibbe spaniel & corgi, men jag vågade inte. Ifall hon skulle börja springa allt för mycket skulle det föreligga skaderisk. Bäst att ta det säkra för... Första mötet med basset var tämligen ointressant. De hundar som tidigare hade mött honom visade honom mycket respekt och så gjorde även Shelby. Han var en lugn herre som inte brydde sig så mycket om omvärlden. Så de gick helt enkelt bara och nosade på var sitt håll.
Nästa möte var med münstertiken, och Shelby visade lite intresse för henne. Dock tyckte Hailey (som münstern hette) att Shelby blev lite jobbig när hon vill nosa i baken och sa lätt ifrån. Shelby lyssnade direkt! Det som jag upplevde som konstigt i detta möte var att Shelby var intresserad av att lukta i baken. Det har väl nästan aldrig hänt att hon gör det på helt främmande hundar. Hon brukar snarare vänta tills hon verkligen känner dem innan hon gör det... I det sista mötet mötte hon Bentley - flatten. Ja, först gick det åt var sitt håll och nosade, men de blev lite mer intresserade av varandra efterhand och det hela ledde till nånting som skulle kunna liknas vid lekförsök. De kom inte riktigt hela vägen fram till regelrättigt lekande, men en god bit på vägen. Det mest intressanta här var när Bentley ville nosa Shelby i baken, något som hon inte tycker om. När han kom fram och nosade, valde Shelby istället att sätta sig och kissa och gick därifrån. På så sätt hade hon lämnat ett visitkort där han kunde få reda på alla hennes uppgifter utan att vara i baken på henne! Smart!
Ja, mötena mellan Shelby och de andra hundarna blev inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Shelby brukar lösa de flesta situationerna med att leka... men inte i dessa fall. Min teori är dock att hon kände sig begränsad i rastgården. Även om den kanske är stor för många hundar så tror jag att hon upplevde den liten. Därför valde hon inte att springa så fort - och istället tog hon det VÄLDIGT lugnt! Fast även det faktum att vi inte brukar hälsa på främmande lösa hundar kan ha spelat in. Hon är helt enkelt van vid att inte bry sig om dem!
Ja helgen bjöd på mängder av intressanta diskussioner och även givande sådana! Jag börjar verkligen gilla denna utbildning. Det enda tråkiga är väl att det är så långt mellan gångerna!
Hursomhelst... på lördagen fokuserade vi dels på lugnande signaler som hundarna kan signalera för att antingen lugna sig själva eller andra runt omkring dem. Vi kollade på en tysk film, som jag självklart inte kommer ihåg vad den heter, men den var faktiskt riktigt bra! På eftermiddan var det dags för valpsläpp, då valpar som kunde tänkas passa ihop (med avseende på ras, ålder, storlek osv.) fick leka en stund medan vi filmade och analyserade vad som kunde tänkas förmedlas mellan de två (valpsläppen var alltså mellan två valpar). Dessutom fick alla valpar sedan var för sig gå en upplevelsebana där det fanns två mjukishundar, en stor docka, en stor rosa ponny, lite torkade kantareller och grönsaksbuljong att lukta på, samt ett galler att gå på. Även detta filmades och vi fick möjlighet att titta på det mer ingående senare under dagen. Vad som hände kommer jag att skriva lite mer om nedan. På söndagen var det dags för vuxna hundar att mötas. Detta skedde i en rastgård i Rålambshovsparken (var första gången i mitt liv som jag såg och dessutom vistades i en rastgård... måste vara nåt som bara finns söderut, för mig veterligen finns det ingen här uppe). Även detta kunde vi titta närmare på senare eftersom det filmades.
Lördagen & Bella
Ja, på lördagen fick alltså Bella hänga med. Hon är så van nu att vara i den lokalen, så det var inga som helst problem. Hon fick ett ben att tugga på under tiden vi såg filmen och det var hon väldigt nöjd med trots att vi var många fler kursdeltagare denna gång (två grupper hade slagits ihop under helgens lektioner). När det sedan var dags för valpsläppen var hon dock inte så lugn längre... och tyvärr var det inte för att hon var busig, utan snarare för att hon var väldigt osäker och rädd.
Det första släppet bröt vi på en gång då hon direkt visade stor osäkerhet och kom och satte sig hos mig. Detta var med en valp (schnauzer) som tidigare hade varit med om en jobbig situation och därför blivit osäker, varför vi trodde att det skulle gå bra. Dock så visade det sig att han nu hade återhämtat sig och därför blivit lite modigare. Nästa valp var en portis på 10 veckor som också var en väldigt försiktig dam. Men detta funkade inte heller. Visst, Bella sprang väl inte och gömde sig denna gång, men hon visade stora tecken på osäkerhet och att hon tyckte att situationen var olustig. När hon sedan fick träffa Assar (Berner Sennen valpen som var med förra gången) visade hon en helt annan sida. Med honom kunde hon busa och visade inte alls nån osäkerhet. Visst tyckte hon att det var lite läskigt när han hoppade, men inte så att hon sprang iväg eller ryggade tillbaka speciellt. Snarare så la hon sig i lekposition och ville busa lite till. Detta möte var på mitt eget initiativ då jag visste att det skulle gå bra eftersom de har sett varandra och vistats i samma rum som varandra under 3 dagar tidigare. Ville verkligen att hon skulle få en positiv upplevelse från detta!
I upplevelsebanan var hon lite försiktig men absolut inte rädd. Här tycker jag att hon visade sig från en mycket bra sida med goda egenskaper. Jag har hellre en hund som är försiktig i undersökandet av nya ting istället för att ha en virvelvind som flyger runt. Rent överlevnadsmässigt visade hon helt klart den överlägset bästa strategin!
Det som kan sägas om Bella i både mänskliga och "hundliga" relationer och möten är att hon är en tjej som behöver tid på sig. Vissa av oss är helt enkelt såna som litar på andra tills de visar att det inte går, medan andra inte litar på någon förrän de har bevisat att de är att lita på. Bella faller verkligen in i den sista kategorin. Hon söker sig nästan aldrig till männsikor som verkligen vill ha hennes uppmärksamhet, utan går snarare därifrån och undrar varför i hela friden de är så intresserade av henne. Detta är väl dock väldigt typiskt för ganska många hundar, men många av oss människor verkar har svårt att acceptera att hundarna, och speciellt då valpar, inte flyger in i armarna på varje person de möter. De tar nästan lite illa vid sig när valpen inte verkar tycka om dem, vilket kan få vissa att försöka ÄNNU mer, och jag tror inte att Bella någonsin kommer att tycka om sådana personer.
Hursomhelst så är iaf min strategi med Bella att fortsätta träna balansövningar med henne för att på så sätt få henne att bli säkrare i sig själv. Dessutom ska hon få följa med på bl.a. BHK och i lugn och ro sitta och titta på andra hundar, där jag verkligen ska se till att INGEN kommer fram till henne. Jag känner ingen större oro över detta, utan det känns som om det är ganska lättlöst. Hoppas iaf!
Söndagen & Shelby
Ja, som sagt, på söndan var det Shelbys tur. Hon är ju cool som alltid, även om det var lite lustigt att ligga på golvet när det satt SÅ många människor så nära inpå, men hon slappnade av och la sig till rätta på en gång. Men hon är ju väldigt van att vara med på allt mellan himmel och jord... ;)
Ja, tanken var iaf denna dag att möten mellan vuxna hundar skulle filmas. Shelby fick agera en av huvudhundarna och fick därmed möta tre andra hundar. Den första var en Basset (hane), den andra en münster (tik) och till sist en flat (hane). Tanken först var att hon istället för flaten skulle möta en liten blandning mellan tibbe spaniel & corgi, men jag vågade inte. Ifall hon skulle börja springa allt för mycket skulle det föreligga skaderisk. Bäst att ta det säkra för... Första mötet med basset var tämligen ointressant. De hundar som tidigare hade mött honom visade honom mycket respekt och så gjorde även Shelby. Han var en lugn herre som inte brydde sig så mycket om omvärlden. Så de gick helt enkelt bara och nosade på var sitt håll.
Nästa möte var med münstertiken, och Shelby visade lite intresse för henne. Dock tyckte Hailey (som münstern hette) att Shelby blev lite jobbig när hon vill nosa i baken och sa lätt ifrån. Shelby lyssnade direkt! Det som jag upplevde som konstigt i detta möte var att Shelby var intresserad av att lukta i baken. Det har väl nästan aldrig hänt att hon gör det på helt främmande hundar. Hon brukar snarare vänta tills hon verkligen känner dem innan hon gör det... I det sista mötet mötte hon Bentley - flatten. Ja, först gick det åt var sitt håll och nosade, men de blev lite mer intresserade av varandra efterhand och det hela ledde till nånting som skulle kunna liknas vid lekförsök. De kom inte riktigt hela vägen fram till regelrättigt lekande, men en god bit på vägen. Det mest intressanta här var när Bentley ville nosa Shelby i baken, något som hon inte tycker om. När han kom fram och nosade, valde Shelby istället att sätta sig och kissa och gick därifrån. På så sätt hade hon lämnat ett visitkort där han kunde få reda på alla hennes uppgifter utan att vara i baken på henne! Smart!
Ja, mötena mellan Shelby och de andra hundarna blev inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Shelby brukar lösa de flesta situationerna med att leka... men inte i dessa fall. Min teori är dock att hon kände sig begränsad i rastgården. Även om den kanske är stor för många hundar så tror jag att hon upplevde den liten. Därför valde hon inte att springa så fort - och istället tog hon det VÄLDIGT lugnt! Fast även det faktum att vi inte brukar hälsa på främmande lösa hundar kan ha spelat in. Hon är helt enkelt van vid att inte bry sig om dem!
Ja helgen bjöd på mängder av intressanta diskussioner och även givande sådana! Jag börjar verkligen gilla denna utbildning. Det enda tråkiga är väl att det är så långt mellan gångerna!
