Shelby & Bella

Ja, min ökade motivation till träning fick snabbt lägga sig på is när jag under fredagen drabbades av magsjuka :( Jag blir så less! Och dessutom var det ju även fredag.... Egentligen skulle jag gå på kurs hela fredagen i Sundbyberg och envis som jag är så gjorde jag mig i ordning och vi begav oss in mot stan. På väg in kände jag att det inte var riktigt 100, men jag ville ändå fortsätta. Från slussen tog jag tunnelbanan .mot T-Centralen för att sedan byta mot S-berg. Aldrig någonsin igen ska jag trotsa min känsla av att något inte står rätt till då jag på t-banan verkligen fick bita ihop och sedan skynda mig ut på Västra Skogens hållplats för att... ja... jag ska bespara er äckliga detaljer, men ni kan nog räkna ut vad som hände... Inte roligt! Ringde Göran som kom och mötte mig och sedan körde hem mig igen. Resten av dagen spenderade jag i soffan sovandes.

Igår mådde jag bättre, men kroppen hade absolut noll energi. Vi lyckades ändå ta oss till Gustavsberg för att inhandla lite bebiskläder till Skrutten. Kul att hinna med lite annat än att vara sjuk när mamma är här. Skrutten fick sig två mössor, pyjamasar, bodysar,  byxor och säkert lite till. Hundarna fick sig varsin joggingtur med husse. Båda skötte sig tydligen ganska bra, fast Bella förivrade sig visst lite och blev lite för glad på ett ställe vilket resulterade i att hon gjorde sig lite illa. Det gick dock över ganska omgående och inga bestående men, tack och lov! Shelby tycker inte alls att det är speciellt roligt att följa med på joggingtur, men hon gör det snällt ändå.

Idag har jag äntligen orkat mig ut! Jag är verkligen dålig på att vara sjuk, eftersom jag får enorm abstinens när jag inte får vara ute och promenera. Men idag blev det en härlig promenad i soligt väder och sedan fick både Shelby och Bella prova på att följa med på en skidtur med husse på sjön. Shelby tycker att det är lite kul i början och kan skälla lite men ger sig väldigt snabbt. Bella däremot har aldrig tidigare följt med på en skidtur och det märktes väl ganska tydligt. Hon skällde och hoppade mer eller mindre ganska konstant på Göran under skidturen. Lite bättre blev det mot slutet, men hon var verkligen en pina. Kanske borde vi ta itu med det på riktigt och verkligen träna det, men jag orkar liksom inte hänga på så bra och det är svårt för Göran att belöna eller avbryta henne när hon är tyst resp. börjar skälla. Vi får se hur roligt husse kommer att tycka att det är när han ska ut på långtur med Bella på fjället om sådär en månad. Kanske adopterar han bort henne därute på fjället =)

I veckan ska jag fortsätta med lydnadsträningen, så jag återkommer med rapport senare.

Äntligen har jag, för första gången på väääldigt länge, lyckats få till lite målinriktad träning för bägge damerna här hemma. På sistone har min motivation för lydnadsträning växt sig allt starkare och idag kände jag verkligen för att träna med tävling i sikte. Det var länge sedan jag kände så kan jag lova! På vägen hem från jobbet började jag planera för vad som skulle stå i fokus idag och väl hemma gjorde jag upp en mer strukturerad plan för dagens träning. Eftersom jag har varit rätt dålig på att träna målinriktad inser jag snabbt att det är mycket som jag har låtit falla genom fingrarna och i mångt och mycket har jag försökt ta genvägar till klara beteendekedjor. Inte bra! Men nu ska det bli ändring på det.

Bellas största problem är och har väl varit väldigt länge, att välja ett beteende och stå för det. Därför stod signalkontroll på agendan idag. Vi började med det och det tror jag var ett bra val. Det är lugn och systematisk träning, något som är en bra start för henne eftersom hon lätt stressar upp i beteenden där det går undan eller där hon ska växla mellan flera olika. Därför valde jag att fokusera på signalkontroll för enbart ligg. Det gick bra och hon visade allt större förmåga att ta ansvar för sitt beteende. Jag tycker dock att det är lätt att falla i fällan för att alltid och återigen alltid lyckas och därmed glömma bort att även misslyckanden är jätte viktigt i träning. Därför utmanade jag henne med en hel del fokus på duration, något som är både hennes och min dåliga sida... Kanske (eller snarare förmodligen) har hon ärvt den sidan från mig... Hon behöver fortfarande mer träning på detta (enkla?), men jag tycker ändå att jag såg en klar förbättring på dagens pass.

Vi tränade även läggande under baklängesmarsch, något som är lite av hennes paradgren. Dock har de på sista tiden blivit lite sisådär med läggandena och det vill jag ta itu med nu på en gång. Nu ska det bli supersnyggt! Hon gillar verkligen detta moment och utför det oftast väldigt snyggt även som ett färdigt moment. Men jag vill gärna träna det lite mer baklänges för att få till det där sista. Även gripandet av apport stod på schemat. Bella har ett väldigt fint gripande med tyngden snabbt bakåt. Dock har vi tränat på i princip ALLT utom med apportbock (visst har det väl hänt)... vilket i och för sig inte är någon nackdel, snarare tvärtom. Men idag var det dags! Skitsnygga gripanden med bra attityd (lugn men attack-artad) och tyngden bakåt. Även durationsträningen såg jätte bra ut. Hon fick även göra några gripanden från marken när jag klämde fast apporten mellan mina fötter för att ge henne lite motstånd och det funkade också super! Nästa steg blir att ta till en medhjälpare för att få träning att springa ut och gripa.

Vi påbörjade även lite hopp-stå-träning, något som är helt nytt för mig. Fokus låg på att få henne att hoppa och klick och belöning kom när framtassarna dunsade i backen. Bella har enormt lätt för att snappa upp nya saker och så även denna gång. Dock så gick hon upp en hel del i stress, vilket gjorde att vi tog en paus tills hon var lugn igen. Jag tror att detta kan leda till något riktigt fint och jag tror verkligen att det är ett jätte bra sätt att träna in momentet för inkallning med ställande. Ska bli spännande å se utvecklingen av det hela.

Även drottningen fick sin träning idag, även om den tilltänkta planen förändrades lite efter vår promenad idag. Under promenaden ville hon helt plötsligt inte stå på höger framben (inte det hon gjorde illa - det var bakbenet). Jag kollade, klämde och kände och hon visade ingenting och jag kunde heller inte se något. När jag hade genomfört denna koll så var hon som vanligt igen och sprang, hoppade och lekte precis som innan. Vi fortsatte promenaden och när vi kom hem ca 30 minuter senare visade hon samma tecken igen, stod med höger framtass i vädret. Jag kollade och sedan var allt bra igen... När vi kom in kollade jag lite mer noggrant och då hörde jag att det knastrade lite i mellanhanden (det som är mellan övre tåleden och handleden)... Ni vet så där som det låter när man inte riktigt har sköljt ut schampot ur blött hår... Ringde vetten och hörde och de tyckte att jag skulle avvakta och att det förmodligen inte var något farligt... Hon visade ju trots allt ingenting när jag klämde och kände... Men vi ska helt klart hålla henne under uppsikt. Hoppas bara inte att det är något.

Hur som helst så strök jag träningen av hopp-stå (av förhoppningsvis förståerliga skäl). Istället tränade vi på ställande från läggande, bakdelskontroll med vänster-om (med och utan kloss) och apportgripanden. Ställandet har av någon anleding kommit i skymundand och det visade sig att Shelby tyckte att denna träning var superkul! Så även vänster-om, något som hon börjar bli super duktig på! Hon är så duktig på att aktivt välja ett beteende och stå för det, vilket gör det väldigt enkelt för mig att belöna det jag vill ha. Apporten har sedan länge varit något av mitt och Shelbys hatmoment och innan vi gick ut och tävlade första gången så total-vägrade hon att ta (eller ens titta) på apportbocken. Vi har jobbat oss igenom det, men på sista tiden har även glädjen för apportbocken börjat att växa sig allt starkare. Idag visade hon fin attityd och hon la vikten bakåt, precis som jag vill ha det. Dock tappar hon lätt lite självförtroende när vi försöker sträcka på tiden, men jag ser ändå väldigt stora framsteg!

I övrigt har det inte blivit mycket gjort. Utöver jobb, lunchintagning, promenad och träning har det inte hunnits med nå mer. Nu är det lite vila som står på agendan innan det är dags att hämta husse för att handla lite till middagen. Våfflor blir det idag! Ja just det... en semla har jag också hunnit med att äta idag! =)

Då var det söndag igen. Konstigt när det alldeles nyss kändes som fredag... Men så är det. Helgen har bjudit på allt från strålande sol och underbart väder till riktig och hederlig gammal snöstorm. Igår var vädret helt underbart men några minusgrader och strålande sol. Bella fick sig ett konditionspass med en joggingtur med husse. Hon verkar sköta sig riktigt bra på turerna och det är bra att hon får denna typ av lite mer statisk konditionsträning. Hon är rätt vältränad på alla sätt och vis och konditionen är det inget fel på, men det är ändå viss skillnad på att springa lös i skog och mark och springa bredvid husse under en joggingtur. Bra att få både och! Vecka 13 ska vi till Sälen och då kommer hon att få åka en hel del skidor med husse på fjället och därför är det super bra att hon får vänja sig redan nu.

Shelby fick istället matte för sig själv en stund, vilket brukar vara uppskattat. Denna gång blev vi dock snabbt några fler, så en promenad på tu man han blev det inte... men ack så kul hon hade. Efter en liten stunds promenerande stötte vi på Ebba med matte i skogen. Ebba är en blandning mellan ridgeback och labbe och är en väldigt trevlig tik. Upp dök även Mattis (grannens hund). Han hade smitit men efter en liten stund kom även tillhörande matte. Vi tog en härlig promenad tillsammans och sedan fick hundarna springa och leka ute på isen. Det är verkligen härligt när det bara fungerar så där på en gång när man släpper ihop hundar. Inga problem över huvud taget, men fullt ös från början till slut!

Idag bjöd vädret på snöstorm med snöande från höger till vänster... Det blåste ordentligt och det var rätt tung snö som föll. Som hundägare så kan man ändå inte välja om man vill eller inte vill gå ut sånna här dagar, så det är bara å klä på sig och hoppas på det bästa. Dock tycker jag oftast att man inser att vädret faktiskt är bättre än vad man trodde och så var det även idag. Vi tog en promenad till affäen och Bella fick för första gången bära klövjeväskan. Hon är verkligen duktig med nya saker och accepterar det mesta utan att blinka. Så även idag. Hon gick super snyggt i kopplet (vilket inte alltid hör till vår vardag) och verkade nöjd över hennes nya uppgift. Lite smått handlande på affären och hon fick sedan bära hem lite morötter, matlagningsgrädde, korv och bananer. Ganska lagom tyngd för en nybörjare. Även detta skötte hon galant och kunde gå lös utan några som helst problem hela vägen hem. Duktig kicka! Shelby fick bära min vante sista biten, en uppgift som hon älskar och värderar väldigt högt! =)

I övrigt en ganska lugn helg. Idag har jag tränat yoga för gravida. Funkar bra och jag tror att det är bra för min onda rygg. På onsdag ska jag till sjukgymnasten som förhoppningsvis ska kunna ge mig ett och annat tips. På onsdag kommer även den älskade mamsen ner! Ska bli superkul å ha henne här under några dagar. Jag ska på två heldagars kurs torsdag och fredag och då ska hon vara snäll å passa hundarna. På lördag kommer även en av mina barndomskompisar med tillhörande sambo och hälsar på. Ironsikt nog är hon också gravid och beräknas föda 5 dagar efter mig... =) Livet är lustigt! En spännande vecka med massor av händelser väntar. Börjar äntligen känna mig lite mer motiverad till träning med hundarna så jag hoppas att den känslan växer sig starkare och starkare. Ska nog ringa Olivia, då min motivation oftast kommer genom henne! =)

Äntligen har vi fått tillbaka bilen! Egentligen skulle den ha varit klar igår men med vår otur så blev inte fallet så... Det var en tändspole som var trasig och när han väl hade bytt den och var ute och testkörde bilen så händer det mest ironiska... Ytterligare en tändspole går sönder. Lustigt nog så är dessa tändspolar helt oberoende av varandra, men vi verkar ha maxiamal otur... Bilskrälle!!! Men nu är den lagad igen och de sura minerna har bytts ut mot glada.

Igår var en sådan där upp-och-ner-dag... Humöret var långt ifrån toppen (snarare närmare botten), hemlängtan var stor, oron för framtiden var ständigt närvarande, besked om att bilen hade gått sönder igen + att jag ramlade och slog knät i isen när jag var ute... Satte mig ner å grät åt eländet samtidigt som två superglada tjejer kom springandes för att trösta matte. De är för söta! Sedan på kvällen ringde Olivia och då vände allt! Du är verkligen en helt underbar vän Olivia och mitt humör blev som förbytt! Tusen tack för det! Jag saknar dig så otroligt mycket, men det är tur att telefonen finns!

Igår tränade vi en hel del på kvällen. Shelby fick träna "nudda nos vid höft" och bakdelskontroll. Hon har blivit jätteduktig på bakdelskontrollen när vi tränar på kloss och även utan kloss. Det hon däremot inte är speciellt duktig på är att backa... Hon gör det ibland när hon behöver det i vardagen och har då inga problem men vi lyckas verkligen inte få till det på något bra vis när vi tränar. Men det går i alla fall framåt sakta men säkert. Nudda nosen vid höften är något som jag väljer att lära henne nästan uteslutande för att det är en bra streching-övning. Hon är lite stel så i sidled och då är denna övning jättebra! Dessutom verkar hon tycka om den! Hon var på strålande humör och hade motivation till tusen.

Bella var också tänd till tusen, vilket tyvärr inte alltid är lika positivt som när det gäller Shelby. För Bella betyder "tänd till tusen" att allt måste gå i 190 km/h och hon verkar se det som en sport att hinna med att erbjuda så många beteenden som möjligt på en enda sekund... Inte alltför roligt! Därför la jag fokus på luuuuuugn. Vi tränade stadga, passivitet och signalkontroll. Efterhand märktes det att hon lugnade sig mer och mer och hon blev en allt härligare (och lättare) hund att jobba med. Det är liksom svårt att överhuvudtaget få fram något vettigt när hon är så tänd... dessutom vill jag absolut inte gå in och träna när hon är i den stressnivån. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att hon får jobba sig igenom den stress som hon har och försöka omvända den till något positivt.

Vi håller även på med fjärren och hennes växlingar från stå till både sitt och ligg är inga problem. Inte heller växlingar mellan sitt och ligg och vice versa. Däremot har jag svårt att få henne att förstå konceptet med stå från ligg och sitt. Ibland står hon stilla med baktassarna men ibland flyyyyyger hon liksom fram och verkar inte alls förstå vad det hela går ut på. Lustigt nog så gör hon snyggare stå på kommando än när hon erbjuder fritt... Kanske är det för att hon får lite mer lugn i kroppen när vi jobbar med kommandon. Men vi jobbar vidare och hoppas komma fram till något vettigt. TIps är helt klart välkomna!

Nu är jag helt slut efter att ha jobbat halva dan, handlat hundmat, tagit en långpromenad, hämtat bilen från verkstad och sedan städat huset... Tidigare hade det inte varit någon större prestation men med lastbils-chaffis-kulan till mage blir allt liksom jobbigare... Nu är det vila en liten stund.

Skön helg!

I morse skulle vi i vanlig ordning ta bilen till jobbet, jag, husse och tjejerna. Men idag hann vi bara sisådär 3 km innan bilen började bete sig konstigt... Hostade och hackade och luktade inte speciellt gott. Icke bilkunniga som vi är stod vi en stund och låtsades veta vad vi höll på med innan vi vände hemåt igen. Tursamt nog finns det en kille i Stavsnäs som har en bilverkstad med all utrustning som kan tänkas behövas. Dessutom bor han bara ca 10-15 minuters gångväg från oss! Vi körde dit och han tog bilen. Jag och tjejerna begav oss hemåt medan husse spatserade mot bussen. Tack och lov har vår datakille på jobbet fixat så att jag kan jobba hemifrån och ändå ha tillgång till allt som finns på både min dator och server. Kanon! Så idag är det arbete hemifrån som gäller. Tråkigt nog lär det kosta att lösa ut bilen senare under dagen... Förra veckan vinkade vi adjö till ca 2500 kr då Shelby gjorde sig illa och denna vecka blir förhoppningsvis inte riktigt lika illa, men pengar blir det... Inte kul!!!!!

I övrigt mår tjejerna bra! Shelbys tass ser ut att läka bra, men hon har fortfarande bandage och går på medicin. Medicinen ska hon äta i 10 dagar och bandagen har vi mest kvar för att hon inte ska slicka. Jag har verkligen inte hjärta å sätta tratt på den lilla damen, så då får det bli fortsatt bandage ett tag till. Bella löper fortfarande och uppvaktas med jämna mellanrum av den stora vita herren som bor en bit bort. Han smiter tydligen från gården rätt ofta nu... Kan inte förstå varför? =) Hur som helst gör det mig inget att Bella löper. Hon är nästan lite gosigare än vanligt men i övrigt precis som vanligt. Tänk att det kan vara så okomplicerat med en löpande tik. Många blivande hundägare väljer bort tikar just av den anledning att de löper 1-3 gånger per år och visst kan jag förstå att det blir jobbigt ifall hunden genomgår en personlighetsförändring inför, under och efter varje löp. Men det är ju ändå långt ifrån alla som behöver lida så. Värre är det då i min värld att ha en hanhund som går igång på alla löptikar som finns i området. Det måste ju vara som att ha en löptik året om... Men som tur är så är smaken olika för alla och alla tilltalas vi av olika saker. Sedan är det ju även långt ifrån alla hanhundar som går upp i extas av löptikar...

Annars är det rätt lugnt. Lite träning här och var men just nu tycker jag att det är lite för kallt för utomhusträning. LIte inomhusträning blir det men i övrigt satsar vi på att vara ute så mycket som möjligt i skogen. Det är härligt när solen skiner och det knastrar under skorna!

Som bekant så spenderade vi förra fredagen på förlossningen efter att Bella stampat mig hårt i magen. Gårdagens fredagskväll spenderade vi på en annan vårdinrättning, nämligen Djurakuten. Men då var det ju också fredag den 13:e =)

Under gårdagens promenad lekte tjejerna en hel del och Shelby sprang i full fart runt i skogen med Bella jagandes efter sig. Inget konstigt med det och vi fortsatte hem där hundarna fick mat och sedan vila. Efter en stund ska Shelby hoppa ner från soffan för att förflytta sig och då vill hon inte överhuvudtaget gå på vänster bakben. Jag ser ett sår i huden precis bakom trampdynorna och försöker titta närmare på det hela. Shelby var dock inte alls överens med mig och visade sig  vara extremt besvärad av att jag ville undersöka vad det var. Det visade sig i alla fall vara en hål in i huden och hon reagerade starkt även när jag tryckte 3 cm från såret. Lilla gumman hade verkligen jätte ont! :( Vi inväntade husse för närmare koll och hon var även då extremt irriterad så vi valde att kolla med Djursjukhusen vad de hade att säga. Vi var lite rädda att hon hade skadat en sena... De ville i alla fall att vi skulle komma in akut för att få det undersökt och det blev ett besök på Djurakuten. Vi kom dit vid 19 och väntrummet var fullt med folk och fä som hade kommit dit innan oss. Vi väntade snällt och fick till slut komma in. Veterinären trycket hårt runt såret och spräckte upp en blodblåsa med ganska mycket blod som hade samlats. Shelby var ändå jätte duktig även om hon helst verkade vilja krypa upp i knät på någon av oss. Veterinären ville i alla fall öppna upp såret för att säkerställa så att det inte fanns smuts eller liknande i såret, så det blev lugnande för Shelby. Värst var ändå att de ville ta med sig henne in i operationssalen och vänta på att det lugnande skulle börja verka där... och vi fick inte följa med... :( Usch så hemskt! Jag tyckte verkligen att det var jätte jobbigt att lämna iväg henne när hon uppenbarligen tyckte att hela situationen var jobbig. Senare visade det sig att hon länge hade strävat och stretat emot för att somna... Lilla gumman är stark när hon vill :) Runt 23 kom hon till slut ut därifrån och det hela hade gått jätte bra. Såret visade sig vara ett ingångshål som sedan fortsatte ca 4 cm under huden. Inte konstigt att hon hade haft ont när vi tryckte en bit från såret... Hon var lite groggy men ändå väldigt glad över att återse husse och matte. Vi blev drygt 2000 kr fattigare på kuppen + medicin, men det var det värt. Vi får väl skatta oss lyckliga att hon under de knappa fyra åren hon levt har lyckats undvika just sånna här skador.

Idag är hon pigg och glad och går bra på tassen trots att benet är bandagerat. Hon får äta antibiotika i 10 dagar och bandaget ska bytas 1-2 gånger per dag.

Jag undrar vilken vårdinrättning vi ska uppsöka nästa fredag?

Trots att vi inte kom hem förrän vid 00.30 och kom i säng senare än så var jag uppe vid 8 i morse. Bella fick en egen promenad med matte och sedan fick Shelby också en liten egen kort promenad. Efter det gick jag ut och la ett spår till Bellsson och sedan blev det frukost. Spåret gick ganska bra. Jag vet inte riktigt vad jag har för inställning till att lägga spår i snötäckt mark, men jag ville ändå lägga ett. Tycker ändå att hon skötte det väldigt bra och det blev en övergång från is (dock snötäckt) till skogsterräng och hon skötte den superfint! Dock tyckte jag ibland att hon gick över till syn när spåret låg på isen, men det var bara ibland. I skogen såg det riktigt bra ut och där kunde hon heller inte utnyttja synintrycket eftersom det inte låg någon snö där. Med andra ord ett förhållandevis lyckat spår. Mest lyckat var nog ändå hennes tempo och sinnesstämning. Lugn och systematisk, precis som vi vill ha det!

Ha en skön helg!

Denna gång tror jag inte ens att jag orkar be om ursäkt för mitt dåliga bloggande... Det finns liksom inte riktigt motivation till det i mitt liv just nu...

Så, uppdatering från senaste blogginlägget kanske!?

Få se... Vad har hänt? Jo just det:

* Bella och jag lekte under promenaden förra fredagen och det hela slutade med att hon på något vis lyckades hoppa ner i full fart, landa just framför mig för att sedan hoppa rakt in i magen på mig... Just i stunden gjorde det grymt ont och jag blev lite smått illamående. Efter att vi hade kommit hem kontaktade jag sjukvårdsupplysningen som dirigerade mig vidare till Förlossningen där de tyckte att vi skulle komma in för en koll. Väl där blev vi jättebra bemötta och de gav verkligen ett proffsigt intryck! Efter att de hade kollat hjärtljud, rörelser, eventuella sammandragningar och blodtryck fick vi smörgås och kaffe. Mums! Sedan fick vi invänta läkare som skulle kolla ultraljud. De ville dock vänta till dess att det hade gått minst fyra timmar från att det hela hände för att säkerställa att inget var fel. Tack och lov såg allt bra ut och vi fick åka hem.

* Bella har även börjat löpa igen. Sist var i september, så snabbt uträknat förstår ni att hon ändå löper relativt tätt. Dock är det bara hennes tredje löp, så vi får se hur det blir i framtiden. Mellan första och andra löpet gick nästan 7 månader och denna gång bara 5... Kanske blir det ändå bara 2 gånger per år ändå. Det mest positiva med hennes löp är dock att det i princip inte märks. Det enda som det märks på är nog hennes reaktioner vid hundmöten då hon går kopplad. Här får hon verkligen panikångest och kan verkligen inte kontrollera sig själv. Det är faktiskt jätte sorgligt att se henne så och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det som funkar är att hon får äta godis när vi går förbi den mötande hunden (i en båge så ofta som det är möjligt) så det är den strategin som vi har just nu. När vi bodde i Tyresö mötte vi hundar flera gånger under dagen och då såg jag ändå en förbättring. I Stavsnäs möter vi sällan främmande hundar vilket gör det hela lite svårare att träna. Men vi möter hundar rätt så ofta när vi går från garaget till jobbet och då funkar det fortfarande med att hon äter godis när vi passerar. Jag tycker i och för sig att det mest hjälper för stunden när vi inte får så många träningstillfällen men hon slipper i alla fall få sådan extrem panikångest. När orken faller på måste jag verkligen ta tag i detta och aktivt söka upp andra hundar, men just nu finns verkligen inte den orken.

* Min rygg är slut!!! Hela graviditeten har jag känt mig så glad över att min rygg har mått så bra. De som känner mig vet att jag har haft ganska jobbigt med min rygg under en längre tid, men när jag blev gravid blev det hela mycket bättre. Tills nu... Senaste veckan har jag känt hur det har blivit sämre och sämre i ryggen och i morse när jag klev upp hade jag svårt att gå :( Ut på promenad med hundarna och jag kan lova att de tyckte att matte betedde sig konstigt och gick alldeles för sakta. Det tog mig 50 minuter att gå ca 2 km... Inte speciellt roligt. Men vi kan ju hoppas att det är tillfälligt och att det går över så snart som möjligt.

Annars tror jag att det mesta är som vanligt hemma hos oss. Tjejerna mår bra och dagligen får jag bekräftelse på hur mycket de faktiskt tycker om varandra. De har roligt ihop ute och allt oftare ligger de tätt intill varandra och myser... framförallt på jobbet. De är för goa mina töser!

Ledsen att det har varit så fattigt på blogg-fronten den senaste tiden. Det har varit rätt mycket på sistone och humöret för bloggande har inte direkt legat på topp. Idag fick jag dock ny energi när solen tittade fram. Fantastiskt hur mycket lite sol kan göra för själen! Jag och tjejerna tog en härlig promenad efter jobbet och isen är verkligen super fin just nu. Bjuder på lite bilder från dagen:


Matte ropar, bäst att komma!


Shelby ska självklart inte vara sämre...




Shelby visar sig från sin allra bästa sida =)


... en helt vanlig syn


Spinga - det är nåt som mina tjejer är duktiga på!


Men en av dem kan också leka surrikat


Bella är inte så långt efter... men å andra sidan springer knappast Shelby på max heller...


Är man törstig får man försöka äta sig igenom isen...


LIte doftande i skogen hann vi också med


Bella älskar att hoppa på stenar


Va, vaddå, jag!?!?! Söt liten Bella


Typiskt Shelby, ett öra ner och ett upp =)




En hög med pinnar är som att gå på kalas för tjejerna


"Titta matte! En jätte fin pinne har jag hittat!"


Vackra, älskade Bella


Full fart...


Bromsa!!!


Observera tungan runt pinnen =) Rätt kul!


Shelby är så nöjd över sitt fynd!


"TItta vad duktig jag är matte! Tror att du brukar kalla det för självbehärskning"






Shelby smyger på Bella med tungan ute.


Det är sååå typiskt Shelby att smyga som en katt


Att gapa är också något som tjejerna är duktiga på!


Shelby slickar isen i jakt på vatten

Idag har jag bara haft med mig en hund på jobbet. Shelby valde nämligen att stanna hemma imorse. När Göran går ut och hämtar tidningen på morgonen följer hon gladeligen med, men när hon sedan kommer in så går hon snabbt och lägger sig igen. På sista tiden har hon varit väldigt slö på morgonen (brukar vara så när det är vinter) och vi har mer eller mindre fått tvinga henne att följa med. Först få upp henne ur sängen, sedan se till att hon inte går och lägger sig i soffan istället och när hon väl är ute så får man leda henne till bilen... Inte direkt jätte exalterad över att följa med tydligen! Så idag ledsnade vi och hon fick själv välja. Hon valde att ligga kvar. Sedan var jag tvungen att spring in igen för att hämta mobilen och då låg hon fortfarande kvar. Jag frågade en gång till om hon verkligen inte skulle följa med och då masade hon sig sakta upp och gick till dörren. Men när hon kom ut på bron ändrade hon sig och ville inte gå någonstans. När vi öppnade dörren igen så gick hon in och la sig... Hon är verkligen inte som alla andra... Men det var en glad hund som mötte oss i dörren när vi kom hem. Tur så hade jag möljlighet att jobba kortdag idag och hon blev bara ensam i fem timmar, vilket inte är så farligt när hon i princip aldrig är ensam hemma annars. Men jag tvivlar på att hon kommer att göra samma val igen men det återstår väl att se.

Idag tittade solen fram och jag kan lova att jag njöt. Var på promenad med hundarna och när solen visade sig från sin bästa sida var jag tvungen att stanna upp och bara njuta. Helt underbart även om det var en mycket kort stund som den strålade. På promenaden startade jag en ny utmaning. Vi kan kalla den för "Titta! Kissen". Mina hundar är nämligen helt kära i min katt (ja den är egentligen min men det huserar hemma hos mor och far och har så gjort sedan jag flyttade hemifrån) och åtminstone för Shelby betyder orden "titta" något väldigt positivt, så ni kan tänka reaktionerna på dessa ord. Bella hänger mest på Shelbys reaktion, men hon vet ju i alla fall vad "kissen" betyder. Så idag på promenaden gick jag och sa "Titta! Kissen" lite då och då och just efter fick de äta godis. Ska bli kul å se om jag får de efterföljder som jag är ute efter. Med Shelby känns det hela lite hopplöst då det verkligen inte finns mycket som kan slå det faktum att det kanske faktiskt kan vara en katt någonstans medan det hela känns lite mer hoppfullt med Bella. I hennes värld finns det inte mycket som kan slå godis, så där kan vi nog få fram nåt fint. Ni kanske undrar varför detta nu ska vara nödvändigt!? Mest av allt försöker jag ändra beteendet att bli alldeles galna av glädje vid dessa ord eftersom det känns som en fras som vi kan komma att använda när vi har barn. Bara tanken på att vara ute med både barn, barnvagn och två hundar i en situation så som den ser ut idag känns som en mardröm... Så nu har vi ett tag på oss innan det blir dags att använda den på riktigt. Sedan är det alltid kul att utmana hundarna och se hur man faktiskt kan förändra ett beteende.

Shejping har stått på agendan de senaste dagarna och vi har hunnit med en del. Shelby har mestadels fått träna backande och stoppa huvuvdet mellan frambenen och hon har visat stor uthållighet. Härligt! Men backandeträningen går väldigt långsamt med henne och jag funderar på att byta strategi... Vi får se.

Bella har fått rejält med shejping träning och hon är nöjd. Idag var hon lite ofokuserad men de övriga dagarna har det gått alldeles strålande. Vi har tränat på backande (med fokus på många steg), ligga på rygg (fokus = balans), sitta vackert (fokus = framtassarna högt), plats/hakan i backen (fokus = snabbt ner/helst hakan först av allt) och säkerligen en hel del massa saker som jag har glömt. Men roligt har vi haft och det är kul å se hur snabbt det går att få fram ett beteende. Underbart roligt!

Nu vankas fredagsmiddag sedan blir det lugnt. Ha en skön helg allihopa!

Idag var vädret äntligen lite bättre än tidigare dagar denna vecka. Igår när vi kom hem från jobbet så regnade det is! Inte så uppmuntrande. Promenaderna blev inte längst i historien utan istället la vi lite tid på inomhusträning och vila. Därför kändes det underbart skönt när solen tittade fram idag. Energin påverkas verkligen av vädret, det blir väldigt tydligt när det har varit grått och trist ett tag...

Vi påbörjade promenaden och tjejerna var på strålande humör. Det märktes att de hade lite uppdämnd energi i kroppen. När vi passerade en av grannarnas gård stod deras hund Mattis nere vid vägen, glad som aldrig förr. Han och Bella har haft ett gott öga för varandra och de blir väldigt glada över att återse varandra. Vi gick upp till huset där Mattis ägare bor och meddelade att han hade smitit från gården. Då hans matte var hemma med sjukt barn erbjöd jag att Mattis kunde följa med oss på skogspromenad. Hon blev jätte glad och så även alla fyrfota vänner! Det var fullt ös från början kan jag lova. Tjejerna är ju ändå rätt vältränade och vana att gå i kuperad terräng i ett högt tempo, något som inte går att säga om Mattis... Han är ganska överviktig och konditionen är knappast på topp, så han blev snabbt väldigt trött. Tjejerna däremot hade väldigt mycket energi och de verkade ha planerat för att göra av med all innestående energi under dagens promenad. Det gick i alla fall bra och jag skulle tro att Mattis sover gott just nu! =)

När man tar sig an någon annans hund inser man snabbt vilka egenskaper man älskar och ibland även tar för givet hos sina egna hundar. Några exempel följer:

* Mina hundar söker upp mig ofta under våra promenader. Det är mycket sällan som jag behöver använda något inkallningskommando. Detta var Mattis verkligen inte van med, utan gick på utan att fundera över oss andra.

* Mina hundar håller koll på vart jag är under promenaderna och inte tvärtom. Om jag stannar eller byter riktning är det deras uppgift att hålla koll på det annars går de vilse... Detta var heller inte något som Mattis var van vid. När vi var mitt i skogen stannade jag och tjejerna för att testa hur långt han skulle gå innan han insåg att han var själv... något som han aldrig verkade inse... Jag fick istället springa efter och kolla så att han inte hade gått alldeles för långt.

Självklart kan det ligga mycket i att han inte direkt känner mig, men jag tror ändå att mina tjejer skulle bete sig ungefär på samma sätt med någon annan som de gör med mig. Efter ett tag verkade dock Mattis ha fattat enormt tycke för Shelby (som alla andra hundar verkar göra) och han följde henne hack i häl. Stannade hon någonstans så stannade han, gick hon åt något annat håll så följde han tätt efter. Kort: Där Shelby var där var även Mattis! =) Det hela blev lite lättare då eftersom jag litar på Shelby och vet att hon kan ta ansvar i skogen.

Nu vilar vi oss lite efter att hundarna har intagit sin mat och jag en kopp kaffe. Lite senare ska vi dra igång ett härligt inomhus-shejping-pass. Kanske kommer jag mig för att filma... man vet aldrig.

I morse vaknade jag strax efter 7, pigg som aldrig förr. Min favoritsovställning (framstupa-sido-läge) börjar bli lite svårt att åstadkomma och därför blir det också lite svårare att sova. Undra hur det ska gå om en månad eller så, då magen lär vara bra mycket större!? Hur som helst så klev jag och min eviga följeslagare Bella upp medan husse och den sovande prinsessan låg kvar och slumrade. Jag och följeslagaren gick ut och lekte lite, hämtade tidningen och gick sedan in för att elda i kaminen. I torsdag gick strömmen i vardagsrummet, klädkammare och de två små sovrummen och vi har fortfarande inte lyckats reda ut vad som är felet, så det gäller att elda för fullt. Vi har självfallet försökt byta säkring, men det hjälper inte. Ska ringa en elektriker i morgon för att få lite professionell hjälp och förhoppningsvis lite el.

Jag och Bella passade på att träna platsliggning med enbart lek som belöning och det gick superbra. Hon är verkligen duktig på att jobba för alla möjliga typer av belöningar men jag är ofta lite för mycket fokuserad på ätbara belöningar. Bella kan jobba länge för både mat, föremål, att få gå ut, få springa och nosa och även för att bara få gosa och bli kliad och det gäller för mig att utnyttja alla dessa belöningsformer ännu mer.

När resten av familjen hade kommit på fötter och tassar gjorde vi oss i ordning, åt frukost, tog en rastningspromenad och startade bilen i riktning mot Bagarmossen och Görans mamma som befann sig i Stockholm under helgen. Väl där fick vi lunch och efter det blev det kaffe med semla. Mums! Sedan tog vi en lång, härlig promenad i Nacka reservatet tillsammans med Eva och hennes två hundar Käppe och Laban. Helt underbar promenad med härliga promenadstråk. Det är alltid kul med ombyte när det kommer till promenadmiljöer och jag tror att tjejerna också uppskattade det otroligt mycket. Bella skötte sig nästintill exemplariskt idag och jag är väldigt nöjd med henne. Människor är hon helt obrydd i och de tittar hon inte ens efter. Hundar är ju ett annat kapitel. Efter hennes dåliga erfarenhet vid 10 veckors ålder är det fortfarande jobbigt för henne att möta andra hundar, framförallt om hon är kopplad. Men samtidigt vill jag gärna utsätta henne för de miljlöer där det vimmlar av andra hundar för att få en chans att träna på det. Här ute där vi bor är det inte ofta man möter på andra hundar. Framförallt inte nu under vintertid. Nu gick Bella lös största delen under promenaden men när vi kom till ett stråk där det var väldigt mycket folk i farten valde jag att koppla henne. Självklart var det också då som vi började möta hundar. Det som var väldigt tydligt idag var att om jag försöker att tänka bort hennes agerande och stress kring situationen och behåller mitt eget lugn, så underlättar jag otroligt mycket för henne. Inte så att jag blir uppjagad och irriterad i dessa situationer, men jag kan tillföra lite för mycket "Bella här", "titta där" och liknande. Om jag istället är tyst och tänker på att inte göra häftiga rörelser så fungerar det bättre. Även om det blev lite skällande (främst när det kom en hund bakom oss) så är jag otroligt nöjd med henne. Ibland kan det vara lätt att glömma bort att hon inte gör detta för att irritera mig utan för att hon faktiskt upplever det jobbigt och kanske till och med obehagligt. Något som också har hjälpt mycket är att inte använda halsband på henne utan istället använda halti. Det gör att hon får behålla viktiga bitar av hennes språk, något som verkligen är livsviktigt för henne så språksäker som hon är.

På senaste tiden har verkligen jag och Bella kommit varandra otroligt mycket närmare varandra! För mig tar det ofta ett bra tag att verkligen knyta an till en individ även om jag direkt kan avgöra om jag tycker om individen eller inte. Detta gäller såväl människor som djur. Med Bella föll jag som en fura väldigt snabbt då hon är otroligt charmig i sitt sätt att vara tillsammans med mig/oss Men ändå har det tagit tid att knyta de starka band jag känner att vi har idag. Nu har vi kommit till den stund där vi är ett och så kommer det för evigt att förbli. Shelby och jag har haft otroligt starka band och ibland har jag haft svårt att tro att jag och Bella skulle bli lika tighta. Shelby var en extrem pest när vi fick henne och många gånger trodde jag att vi hade valt fel valp hos uppfödare. Det var gånger som jag inte ville ha henne. Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan henne och den dag hon inte kommer att finnas hos oss är något som smärtar mig otroligt redan i tanken. Men det tog tid innan jag kände så för henne. Nu har jag kommit till den känslan hos Bella och jag uppskattar henne och hennes extrema glädje otroligt mycket. Hon har en glädje som jag faktiskt inte har upplevt i någon annan individ tidigare och min dröm är att kunna lära mig mycket av henne och hennes förhållningssätt till saker och ting. Tänk att ha en sådan otrolig gläde i kroppen och vara så exalterad över små saker som hon kan vara. Det är helt otroligt att se henne! Tänk att jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått sådana underbara hundar i mitt liv! Bara tanken gör mig varm!

Dagarna passerar och ibland inser man knappt hur snabbt det går. Både skönt och lite skrämmande på en och samma gång. Igår var vi i alla fall på återbesök hos sjukgymnasten med Shelby och resultatet var utmärkt! Anna var förvånad över hur snabbt hon har återhämtat sig och hur bra det faktiskt har blivit på så kort tid. Ryggen - det parti som hon hade som absolut mest ont i - ser jättebra ut nu. Hon reagerar inte överhuvudtaget när Anna klämmer och känner och då ger hon ett ganska hårt tryck. Musklerna har också slappnat av riktigt bra i ryggen. Känns superbra! Musklerna på sidan (lite längre fram än midjan) är fortfarande lite spända, men inte värre än vad de kan vara ibland och alltså inget direkt fel. När det gäller höftböjarna - som var väldigt korta när vi först kom till Anna - har det även där skett en hel del. Vänster är faktiskt bra och den ska jag hålla som måttstock vid streching för den högra, som inte riktigt är 100 bra ännu, men det ser väldigt bra ut! Enormt skönt att det har gått så bra och så snabbt! Jag hade aldrig vågat drömma om det när vi påbörjade behandlingen.

Idag har vädret i Stockholm nästan gett mig vårkänslor. Några plusgrader och en sol som strålar från klarblå himmel. Gick från jobbet i tid för en gångs skull så att jag verkligen skulle hinna med tjejerna. Under gårdagen blev det lite fattigt för dem, eller kanske framförallt för Bella som inte ens fick vara med på något sjukgymnastbesök. Men idag var planen att det skulle se annorlunda ut.

En promenad i skogen blev det först. Bella fick träna lite på att gå kopplad i skogsterräng, något som inte händer speciellt ofta. Hon blir lite frustrerad av att gå kopplad i den typen av terräng, men det gick ändå relativt bra. Väl tillbaka fick Shelby stanna kvar ute och träna lite. Även idag var hon super glad och hennes lek har verkligen tagit ett stort steg framåt, något som glädjer mig enormt! Även idag blev det mest rutan och lek, men idag hade hon mycket större säkerhet i utförandet och hon vågade verkligen bestämma sig för att stanna i rutan. Kul att se henne göra sådana framsteg!

Bella var ett enormt frustrationspaket idag och det var tur för mig att jag hade en del tid över. Oftast när jag byter hundar i träningssammanhang gör jag det i dörren hemma eller alternativt i bilen och hon får komma ut när hon sitter ner lugnt. Men idag var jag tvungen att gå in för att lägga på ved i kaminen och Bella fick snabbt panik över att hon kanske inte skulle få komma ut och träna... Den lilla arbetsmyran =) När det var dags att ta ut henne för träning började hon pipa och gnälla och jag ställde mig lugnt och väntade ut henne. Men hennes stress byggdes bara på och snabbt kom även stressflämtandet. Insåg snabbt att detta kommer att ta tid, varför jag satte mig på en pall i hallen (Har lite svårt att bara stå rakt upp och ner när jag har så lågt blodtryck). Efter ett tag började hon även att erbjuda lite olika beteenden, pussa på mig, leka lite med någon leksak som låg där, försöka få Shelby att gå i gång, springa genom huset... allt samtidigt som hon gnällde, pep och flämtade. Jag tror att jag satt och väntade ut henne i ungefär 45 minuter innan det gick att gå ut och träna... Hon lyckades lugna ner sig mellan varven, men så fort jag gav klartecken för att vi skulle gå ut gick hon igång på alla cylindrar och pipet kom som ett brev på posten. Tack och lov fattar hon galoppen ganska snabbt när hon ser vad som leder till belöning (i detta fall möljigheten att få gå ut och träna) och det gick snabbare och snabbare för henne att lugna ner sig. Men jag var måttligt trött att sitta på en pall i hallen fullt påklädd i så där 45 minuter. Men tålamod ska också tränas och som det ser ut nu så kommer mitt tålamod att sättas på prov mycket i framtiden. Nu när jag har insett vilken stress hon går upp i så måste jag ju bara ta itu med det. Jag har aldrig riktigt märkt det förrut eftersom jag oftast har bytt hund i dörren och då har hon inte hunnit bygga upp någon stress. I övrigt har hon ju en fantastisk av- och påknapp och stressar inte upp sig för mycket. Men just när hon ser att det är träning på gång men blir osäker på om hon verkligen ska få träna... då slår stressen igång. Skittråkig träning, men har jag väl påbörjat den så är det väl bäst att fortsätta utmana henne och lära henne att hantera stressen.

Jaja, nog om det. Hennes träning gick i alla fall bra, även om hon var lite het i början. Rutan gick inte alls första turerna då hon var på tok för het och inte alls kunde fokusera. Men efter en liten paus då hon fick lugna sig gick det hela mycket bättre. Attackerna av koner verkar i alla fall vara som bortblåsta (hoppas jag!). Idag plockade jag bort en markering runt rutan och började skicka henne så att den bortplockade markeringen befann sig på den vänstra eller högra sidan. Men innan vi slutade skickade jag henne från alla håll och hon fixade det även jätte bra när markeringen längst fram och längst bak var borttagna (dock inte vid ett och samma skick). Vi körde även läggande och ställande under marsch och det såg ganska bra ut. Ställandet kan bli lite mer tydligt ibland, men till största del så ser det bra ut. Läggandet är hon ändå säker på (även om det ibland blir några missar) så jag passade på att utmana henne en hel del, något som hon fixade utmärkt. Hon är duktig när hon blir utmanad genom diverse olika störningar och ibland ser jag en stor risk i att överträna med massa störningar. Jag vill ju inte att hon ska bli beroende av att det hela tiden ska hända en massa saker runtomkring för att det ska funka. Som alltid - det gäller att hitta balansen.

TIll sist vill jag passa på att tipsa er om Maria Hagströms blogg. Idag hade hon ett fantastiskt inlägg om platsliggning och filmen som hon hade lagt till var ju bara underbar! Jag har tyvärr aldrig tränat för Maria (även om planen är att jag ska någon gång) men jag verkligen älskar hennes sätt att träna hund. Hon ser ut att ha så enormt roligt samtidigt som hon är utmanade och vågar testa hundens förmåga. Sedan att hon sätter hundens intresse för lek och föremål i främsta fokus är en tanke som jag tycker om. Gå in på hennes blogg och kolla, inlägget (med fler) är superbra!

Idag är jag ledig på förmiddagen och därför har det blivit en hel del tid ägnad enbart till hundarna. Det känns som om vi har hunnit med en hel del trots att dagen ganska nyligen har börjat. Jag har så otroligt mycket mer energi när jag får göra sådana här saker i början på dagen och när allt verkligen går min väg och hundarna är helt underbara, ja... då flödar verkligen energin!

Ute blåser det storm (kanske en lite smärre överdrift... men det blåser mycket) och vädret i övrigt är väl så där. Men en dag som denna spelar det verkligen inte någon roll. Klev upp tidigt trots chans till sovmorgon. Sovmorgon är dock inte riktigt min grej även om det ibland kan vara skönt att ligga i sängen lite längre. Men idag blev inte en sådan dag. Efter att ha gått i genom tidningen från början till slut över en härlig frukost blev det skogspromenad med båda tjejerna. De skötte sig verkligen utmärkt på promenaden och vi gjorde massor av roliga saker under promenaden. Bella var väldigt kontaktsökande och då det har varit lite sisådär på den fronten på sista tiden så ledde det självfallet till roliga saker för hennes del. Hon verkade nöjd! Shelby var lite i sin egen värld, så där som bara Shelby kan vara. Hon lyssnade jättebra och höll sig inom en bra radie, så det var inget problem. Men går hon liksom in i sin egen bubbla och verkar ta sig en egen liten promenad. Sådan matte sådan hund säger de ju och i detta fall stämmer det verkligen!

Väl hemma igen var det träningsdags. Bella var lite speedad och gnällde vid dörren när hon insåg att det var träningsdags. Därför var beslutet enkelt och det blev Shelby som fick vara med först medan Bella fick stanna inomhus och vänta. Shelby var underbar att träna idag och hon hade verkligen samma typ av glädje som hon hade då hon var valp. Den här busigheten som jag fullkomligen älskar hos henne! Vi tränade rutan och så passade vi på att leka en hel del. När det gäller rutan är jag en periodare och jag tycks aldrig riktigt komma till avslut vad gäller detta udda moment. Men varje gång jag tar tag i den så älskar jag den.... Konstigt att jag inte tränar den regelbundet när jag tycker att det är så kul. Shelby fick i alla fall köra enligt samma metod som Bella (med avgränsningar runt rutan) och det var härligt att se hur hon tog för sig. Shelby kan ibland vara lite rädd för att göra fel och detta är något som vi har jobbat väldigt mycket på väldigt länge och det har under det senast året gett bra resultat, men ibland så dyker den osäkerheten upp igen. Men idag var hon på G och hon var så säker i sitt utförande. När hon vid ett tillfälle försökte sno leksaken ur min ficka blev jag alldeles varm i hjärtat! Det är härligt att se en hund som tidigare har varit lite rädd för att göra fel försöka sig på en sådan sak... =) Jag kunde inte annat än att låta henne sno den =) Jag blev så glad av att träna Shelby! Hon är verkligen en alldeles egen och unik individ som har sådana fantastiska egenskaper i sig!

Även Bella var en fröjd att träna! Med henne fokuserade jag mest på rutan och hopp över hinder (framförallt grundlig förståelse för det). Sist jag tränade rutan med henne (även när det gäller Bella är jag en periodare när det kommer till rutan) låg den största utmaningen i att få henne att inte attackera konerna =) utan istället få henne att gå rakt in i rutan. Idag stod rutan redan klar när hon kom ut och idag hade hon inte några som helst problem med att gå rakt in och låta konerna vara. Hon är sååå duktig på detta moment och jag tror att det kommer att bli skitbra i slutändan! Hon har den uthållighet som krävs och när hon kommer in i rutan är hon så säker på sin sak. Men självklart kommer vi att stöta på en hel del svårigheter när jag verkligen börjar utmana henne, men till vår fördel ligger att hon verkligen älskar rutan och därmed ser den i sig som en belöning. Nåt jag verkligen kan utnytta i träningen.

Hoppet var länge sedan vi körde och det är också ett moment som hon älskar. Tidigare var den största svårigheten att få henne att invänta kommando och idag märktes det lite i träningen. Det var som sagt ett tag sedan hoppet tränades och hon var lite ivrig. Men snabbt lyckades jag styra in henne på rätt bana igen och vi kunde fokusera på som jag hade planerat. Nämligen en djupare förståelse för hindret. Detta har vi också jobbat med tidigare, men det var evigheter sedan så det behövdes verkligen. Jag satte henne på ena sidan och gick själv över på andra sidan. Men istället för att ställa mig mitt emot henne och framför hindret valde jag att ställa mig på sidan av hindret så att den raka linjen som bildades mellan henne och mig inte gick över hindret. Första gångerna tog hon kortaste vägen till mig och missade därmed hindret men sedan var det som om ett ljus tändes och hon verkade komma ihåg att vi faktiskt har tränat detta ganska mycket förut. Hon hoppade bra och klarade en hel del utmaningar. Men fler ska komma och jag ska utmana henne till max när det gäller detta (och massor av fler moment och beteenden). Det roliga med Bella är att hon sällan (eller faktiskt aldrig hittils) ger upp utan istället verkar det som om hon lugnar ner sig, fundarar och försöker igen. Hon är också en helt fantastisk hund att träna och jag tror att jag har haft lite tur när det gäller henne. Hon har en otrolig förmåga att fokusera på det vi gör och låta allting annat vara. Dock har det på sista tiden blivit lite för lite träning i massa störning, så det måste vi nog ta tag i.

Förhoppningsvis fortsätter denna dag i glädjens tecken. Skrutten är vaken just nu och bankar på för fulla muggar. Det är roligt nu när jag nästan börjar veta vilka rutiner det lilla livet har. Nu ska jag hoppa in i duschen, äta lunch och åka till jobbet. Efter jobbet ska jag träffa några kompisar inne i stan för att gå å fika och surra lite. Alltid roligt! Tjejerna följer som vanligt med på jobbet och sedan får de åka hem med husse när han slutar. Det är skönt att de nästan aldrig behöver vara ensamma hemma. Inte alla som är så lyckligt lottade att de kan ha en sån bra lösning.

Ha en underbar dag allihopa!

Ja, det är här som jag handlar mitt färskfoder! =) Trodde att det var kycklingskrov som jag betalde för, men tydligen inte... =)

Kort vecka innebär att det snabbt blir helg igen. Det har faktiskt gått riktigt bra att ställa om för jobb igen men helg är ju alltid skönt! Idag har vädret varit helt underbart, dock lite väl varmt för den här årstiden och för min smak... Fem plusgrader innebär att snön töar bort snabbt. Jag och vofsarna har i alla fall hunnit med en underbar promenad på isen och hundarna lekte för fulla muggar. När vi kom tillbaka fick Shelby gå in och jag satte på dragselen på Bella för att påbörja lite träning. Eftersom mina cykelkunskaper är sisådär i vanliga fall när det inte är halkigt, valde jag att bara vänja henne i selen och gå med henne. Så fort hon sökte sig framåt kom belöningen kastad och hon fick kämpa för att komma åt den. Vet inte riktigt om det är bästa sättet att träna in det på, men vi gör ett försök i alla fall. Hon tyckte att vi hade jätte kul, men jag tror inte riktigt att hon fattade vad vi höll på med. Men visst började hon söka sig mer och mer ifrån mig, så det kommer nog att lossna snart. Det hade för en gångs skull varit skönt med en hund som inte är så extremt följsam... men inte i längden.

Annars har vi inte gjort mycket. Blev lite träning med Bella i garaget efter jobbet i onsdags. Hon hade jättehärlig attityd och var verkligen på G. Jag saknar dock lite motivation för att träna extremt målinriktad vilket gör att vi för det mesta filar på sådant som hon redan kan men som kan bli bättre. Min största avsaknad av motivation  beror på avsaknad av träningskompisar. För mig är hundträning minst lika mycket socialt som något annat och nu känns det väldigt tråkigt på den fronten. Jag saknar alla där hemma så otroligt mycket! Mer än någon kan ana! Jag försöker att inte tänka så mycket på det, men det kommer liksom smygande hela tiden. Jag får nog försöka planera in en resa till Umeå snart igen. Sedan håller jag tummarna för att Sandra och Olivia ska komma ner snart. Det skulle nog vara det bästa som kan hända just nu!

I övrigt är allt bra. Bebisen är väldigt aktiv och sparkar för jämnan. Det är sällan helt lugnt där inne just nu och det hela känns mer och mer verkligt. Hicka förekommer också rätt ofta. Kul med bekräftelse på att det faktiskt är ett liv där inne! Häromdagen kunde vi för första gången känna en hårdare kroppsdel... vilken vet vi dock inte riktigt, men kanske en axel eller nåt liknande. Kul var det i alla fall!

Ha en skönt helg allihopa! Det har jag tänkt i alla fall.

Ja, så var vi hemma igen. I söndags åkte vi tidigt på morgonen för att hinna med några stopp på vägen. I Härnösand stannade vi en stund hos Görans farmor och i Gävle stannade vi hos min barndomskompis Jessica, hennes sambo och deras lilla Lucas. Shelby tycker verkligen att bebisar är helmysiga och Lucas fick ett stort antal pussar lite här och var. Bella är relativt ointresserad och väljer istället att fjäska för oss andra =) Hon blir nog lite smått avundsjuk när vi riktar uppmärksamheten mot bebisen och då kommer hon och klättrar upp i knät, ska pussas och helst sitta i knät hela tiden =) Men hon är snäll, lugn och visar inte några som helst dåliga beteenden, vilket känns skönt. Men jag tror att hon kommer att tycka att det är lite jobbigt när vår bebis anländer, men det ska nog gå bra.

Resan hem gick bra och igår tog vi en härlig promenad på isen som har lagt sig här nere på sjön. Det är verkligen något speciellt med promenader på isiga sjöar! I just love it! Sedan åkte vi till Nacka för att tvätta bilen och inhandla lite mamma-kläder till mig så att jag har något att ha på mig nu när jag växer =) Tack och lov hittade jag kläder snabbt. Jag avskyr verkligen å springa å leta kläder.

I morse gick jag ut för att träna Bella. Eftersom det har blivit lite träning på slutet var jag lite orolig för en över het hund som inte kunde fokusera, men det gick faktiskt bra. Vi tränade dock inga nya saker utan valde mest att fokusera på det hon i princip redan kan. Det mest framträdande var nog signalkontrollen på sitt, stå och ligg under baklängesmarsch. Jag förstår inte riktigt vad det är som avgör vilka dagar hon gissar rätt i princip till 100 procent medan andra dagar är det knappt som om hon hör att jag överhuvudtaget säger något. Men idag var en sådan dag då hon gissade rätt till 100 procent och hon gjorde det dessutom med precision! Det enda som var en aningens tveksamt var sättandet, men det är ju också det som vi har jobbat minst med så det kan jag förstå. Men hon var lugn i baklängesmarschen (iaf om man tar hänsyn till att hon inte har tränat på väldigt länge) och hon var väldigt säker i sitt utförande. Kul var det i alla fall! Vi tränade även lite fritt följ, platsliggning (både vanlig och dold) och lite fjärr. De två första gick bra, men fjärren var svår. Vi har nog tränat lite för mycket på den på en och samma plats, så det är dags att börja flytta runt lite. Sitt och ligg gick bra, men stå var svårt... Men det är ju å andra sidan det beteende som hon har haft svårast att förstå.

Shelby fick också komma ut en liten stund. Hon var på strålande humör, men det märks verkligen vilken ofantligt stor skillnad det är på att träna hund och hund. Med Shelby gäller det att hela tiden hitta motivationsvägar och lägga det på en lagom nivå. Med Bella verkar den största motivationen ligga i att få träna och henne kan man verkligen testa vart gränserna går. Men det är samtidigt väldigt kul att träna Shelby. Kanske är det vetskapen att vinthundar överlag är väldigt svårtränade som gör det så roligt, då jag tycker utmaningar är roliga. Egentligen är hon lätttränad och lättlärd så länge man gör det med massor av tålamod och påhittighet. Hon sätter en verkligen på prov varje gång man tränar och har man inte tålamod, glädje och enorm påhittighet... ja... då kan man lika gärna lägga av. Och visst blir det så ibland, men när man är på rätt humör så är det ofantligt kul att träna en greyhound.

Nu är det lite hushållsbestyr som ska göras åsså blir det kanske lite bokläsning i soffan. Vi har just kommit in från en härlig långpromenad, så nu är vi alla redo för lite soffmys =)

Det händer inte ofta, men nu är det tydligen dags. Jag ligger sjuk :( Tror inte att jag har haft hög feber sedan 10-års ålder och det är verkligen inte roligt. Kroppen värker, snoret rinner och det känns som om jag håller på att brinna upp. Värst av allt är nog ändå att det denna gång inte bara gäller mig själv utan även den lilla skrutten i magen... Fick ringa sjukvårdsupplysningen för att kolla vad man ska göra när man får feber och är gravid. Tydligen var det inte bra att få hög feber eftersom barnet inte kan kontrollera temperaturen och det blir lätt för varmt. Det var tydligen bättre att äta alvedon för att få ner febern, så nu ligger jag i soffan och äter alvedon var fjärde timme... Jag som verkligen avskyr att ta tabletter!

Så, nog med gnäll om mig och min feber. Läste just Marlenes blogg där hon skriver att hon bojkottar fyrverkerier. Jag kan inte annat än hålla med henne och uppmana er andra att göra samma sak. Det förstör så ofantligt mycket och inte tycker jag att det ger speciellt mycket heller. Jag vet inte riktigt hur Bella kommer att reagera då vi förra nyår var hemma i förra lägenheten och där skjöts det knappt. Men hon har hört några raketer och verkar inte speciellt brydd. Håller tummarna att det ska gå bra.

Gott Nytt År på er allihopa! Sköt om er och ta det lugnt ikväll!

Senaste tiden har varit lite halvt sysslolös när det gäller hundfronten. Det har varit en konstig jul med lite tråkigheter + resa till norr och tassont hos Shelby vilket har lett till lite kortare promenader, något som även Bella (tyvärr) har fått ibland... Resultatet blir: En lite understimulerad aussietjej! Shelby har inte några större problem med att ta det lugnt, men det blir lite värre för Bella. Ändå tycker jag att Bella hanterar det hela väldigt bra och hon har fortfarande lätt att slappna av i de flesta situationer och pockar inte speciellt mycket på uppmärksamhet och sysselsättning. Däremot märkts det tydligt att hon är lite understimulerad i situationer där hon blir lite stressad. Det går liksom från 0 till 100 på en mikrosekund... Men, det är svårt att bli irriterad på henne ändå. Det är ju ändå mitt eget fel! Men igår passade jag på att träna en del och jag blev enormt postivit överraska. Jag valde att träna henne med morotstärningar. Hon tycker mycket om morot men samtidigt är det en belöningsform som kanske inte ligger absolut överst på listan för belöning, vilket gav en bra förutsättning i träningen. Hon har ju en tendens att bli allt för het i träningen ibland och speciellt ifall det var ett tag sedan hon fick träna. Men igår lyckades vi båda väldigt bra.

Det mest positiva som jag insåg under gårdagens träning var hur mycket hon har förändras i shejping-situationer. Hon är mer sansad i sitt erbjudande av beteenden, vågar lita lite mer på sina beslut och framförallt ser jag enormt stor skillnad i uthålligheten. Jag fick ju problem med lite pipande och gnällande ett tag när jag började "uppdrag lugnare shejping" men nu verkar det som om vi har jobbat över en tröskel. Det mest anmärkningsvärda var att hon lyckades hålla sig lugn, fundera ut nya beteenden att erbjuda utan att ta till pipande trots att hon inte har fått speciellt mycket mental stimulans den senaste tiden. Det var enormt roligt att se och jag känner mig hoppfull! Nu måste vi verkligen ta tag i träningen lite mer seriöst igen, men jag saknar verkligen träningskompisar! Jag har insett hur mycket det sociala betyder i träningssammanhang och att det är mycket enklare att komma till skott å träna när man har någon att träna tillsammans med. Jag får väl hoppas på att skrutten blir en riktigt hundnörd =)

Just nu befinner vi oss i Umeå och det känns skönt att vara här uppe och få se lite snö! Idag på promenaden träffade vi på tre stycken skidåkare som körde drag med sina hundar. Det ser verkligen superkul ut (och lite smått livsfarligt)! Men det är svårt att hålla på med drag efter skidor i Stockholm när det inte finns någon snö... Men man får ta det man har. Så idag inhandlade jag en dragsele (Björkis) på Loboo (en jättetrevlig butik!) och ska i alla fall påbörja lite dragträning. Vi får dra efter cykel när vi har tränat in lite teknik. Sedan funderar vi på en fjällresa i mars och då ser husse fram emot att åka skidor med lilla Bellson. Själv ska jag nog mest promenera och sitta i en snödriva och sola =) Känns inte riktigt säkert att åka skidor med en stor mage när jag verkligen SUGER på att åka skidor UTAN hund!

Idag var vi även till Sandra och fikade. Det var såååå roligt att träffa Sandra och jag har saknat henne så otroligt mycket! Det var roligt att se hennes Riesenkille som nu har blivit en riktigt stor kille (dryga året). Han har blivit så lugn och sansad och otroligt duktig på kroppsspråk och signaler! Det är något som intresserar och imponerar mig otroligt med vissa hundar, deras förmåga att tala med kroppen. Vissa hundar har inte riktigt fått utrymme att "prata", vilket i mina ögon är riktigt sorgligt att se. Men ibland så träffar man på vissa vovvar som har ett otroligt språk och jag skulle kunna sitta å studera de olika situationerna i åratal i sträck. Ipo (som hennes hund så fyndigt heter) är verkligen intresserad av Shelby och hon var faktiskt väldigt snäll tillbaka. Ibland brukar hon vara lite väl mycket polis, men idag visade hon sin finaste sida.

Slutligen: Jag fick en jättebra rasbok i julklapp som jag bara måste tipsa er om. Boken heter kort och gott "Hund" och är skriven av bl.a. Agneta Geneborg och Kerstin Malm. Det är nog den första rasbok som jag faktiskt tycker om! Det jag har läst och det jag kan bedömma känns verkligen som att det träffar mitt i prick och det känns som att författarna har så bra bakgrund och erfarenhet att stå på att de faktiskt kan uttrycka sig i detta sammanhang. Många andra rasböcker tycker jag ofta är rakt felaktiga. Ett litet utdrag ur texten om vinthundar (boken tar upp generellt om vinthundar - och även andra typer av rasgrupper - och sedan specifikt om varje ras enskilt).

Snabba jakthundar är språksäkra och brukar avstyra eventuella konflikter på ett effektivt och värdigt sätt. Inte sällan övermannar de fyrbenta bråkmakare genom att springa dem trötta.

Detta är så typiskt Shelby. När hon för första gången skulle få leka med sin blivande kompis Emil var det precis så som hon hanterade situationen. Emil var en hund som aldrig hade kunnat ha någon vän... varför vet vi inte riktigt, men han klarade helt enkelt inte av det utan gick istället till angrepp och bet de hundar som kom nära. Jag kände mig enormt säker på min sak och var helt övertygad om att Shelby skulle lösa situationen på bästa sätt. Efter att de hade träffats på avstånd några gånger tyckte jag att det var dags för dem att vekrligen träffas. Emils ägare var inte alls lika övertygad som jag och jag ljuger inte när jag säger att jag hörde hennes knän skallra när vi släppte dem lösa tillsammans. Emil blev nog lite paff, då han förmodligen förväntade sig att Shelby skulle gå fram för att nosa på honom (ett beteende som säkerligen hade lett till att Emil hade bitit henne). Men Shelby gjorde istället en helomvändning och sprang för glatta livet =) Emil fattade ingenting men valde att springa efter. Shelby sprang och sprang och sprang. Emil började gena mer och mer för att orka hänga med =) Tillslut kastade sig Shelby ner i backen och lät Emil komma lite närmare, men bara på någon meters avstånd sedan skyndade hon sig upp igen och satte av i full kareta runt, runt i skogen =) Hon var verkligen jättesöt! Den gången fick Emil aldrig komma riktigt när, utan Shelby valde att hålla honom på någon meters avstånd hela den lekstunden. Nästa gång fick han komma lite närmare och efter några träffar blev de bästa vänner! Ingen hund har nog betytt så mycket för Shelby som Emil gjorde! Tyvärr finns inte Emil längre med oss, men Shelby blir än idag överlycklig om vi råkar nämna hans namn. Situationen som jag beskriver ovan stämmer så otroligt bra överens med det som författarna i rasboken skriver. Dessutom är hela texten som de skriver om vinthundar på det sättet! Snacka om att hitta rätt i prick!

Långt inlägg idag, men det liksom bara blev så! Ha ett riktigt Gott Nytt År så återkommer jag i början på nästa år! (Om jag inte får något infall under morgondagen)

Jag ska även passa på att tacka Marlene för den fina utmärkelsen som jag fick! Det värmde otroligt i hjärtat! Och till dig Marlene: Jag ska bli bättre på att uppdatera! Så det här inlägget dedikerar jag till dig! =)