Att bara få vara...
Igår vaknade upp till en mulen himmel... Tänkte; inte idag igen... Visst vi har ju nästan varit bortskämda med det fina vädret på slutet, men jag ville verkligen ha sol. Tack och lov var det någon som hörde min önskning, för vid 9-tiden sken solen =) Satt en stund framför datorn och skrev lite på inlämningsuppgifterna vi har till Hundens Hus, men sedan bestämde jag mig för att packa väskan och åka till Stavsnäs och träna hundarna. Väl ute så tog hundarna och jag en promenad och sedan började vi träna. Shelby fick träna lite sändande till rutan och apportering. Bella fick mest träna explosiva starter, starter i fria följet och vändningar på stället (främst tränade vi på högersvängarna). Träningen gick bra och hundarna var alerta och glada över den härliga dagen.
Sedan intog jag lite lunch i solen och bara njöt medan hundarna fullkomligen sprang livet ur sig. De verkligen öste på och hade enormt roligt. TIll slut var Shelby trött och la sig raklång på gräsmattan och flämtade.
Bella fortsatte leka med sig själv och attackerade konerna som jag hade använt till Shelbys rut-träning. =) Hon såg verkligen för härlig ut. Hur det kommer att gå när vi ska börja träna rutan vill jag inte ens tänka på, men jag antar att Bella kommer att träna på apport av koner =)
Efter lunch tränade vi lite till och Shelby fick träna lite platsliggning medan jag gick och gömde mig. Hon är verkligen säker på platsen och även om jag inte gömde mig speciellt länge så tror jag inte att detta kommer att vara något problem. Har jag sagt ligg så ligger hon tills jag återkommer... oftast iaf. =) Bella fick testa tunneln (en sån där kort variant som man får från Royal Canin), och efter några svängar var hon på G igen. Problemet med dessa tunnlar är att de är mer fladdriga och ligger inte så stabilt, så därför krävdes det lite träning innan hon vågade springa fullt ös genom den.
Mer träning än så blev det inte då jag mest kände för att bara vara. Hundarna verkade vara med på noterna och var väldigt lyckliga över att både kunna springa, leka och vila utomhus. Sedan tog vi en sväng ner till sjön och Bella lekte hejvilt med en kotte som envisades med att ständigt ramla ner i vattnet. Bella, badgalen som hon är, attackerade den och satte tassarna på den under vattnet och stoppade sedan ner huvudet för att plocka upp den. Roligt måste det ha varit eftersom hon ständigt släppte ner den i vattnet en stund efter att hon hade fått upp den. Till och med Shelby doppade huvudet i sjön i jakten på en kotte =)
På vägen hem stannade jag till vid Enskede Hund & Katt för att inhandla nå godsaker. Jag har nu bestämt mig för att börja barfa mina hundar, fast det får ske nästa månad då jag är lite osäker på kostnaderna och eftersom månadens räkningar var lite väl höga. Men jag ville ändå köpa lite olika typer av mat bara för att testa hundarna, både vad de tyckte om det och hur det gick för deras magar. Väl ute ur butiken (väldigt bra butik med mycket trevlig och hjälpsam personal) hade jag en påse med 2 st kycklingskrov, 2 st kalkonhalsar och 2 korvar med vom. Kycklingskroven var till hälften upptinade i affären, så när vi kom hem fick hundarna lite å smaska på. Bella var alldeles salig och började direkt gnaga i sig skrovet. Shelby var även hon salig, men visste inte riktigt hur hon skulle gå till väga. Jag har tidigare testat att ge henne råa kycklingvingar, men de har hon inte ätit, så jag misstänkte att det skulle vara lika med skroven. Därför skar jag skrovet i lite mindre bitar till henne (fortfarande ändå relativt stora) och då gick det av bara farten =) Det var helt underbart att se dem äta och höra hur det knastrade mellan tänderna på dem. När de var klara var de alldeles färdiga och la sig raklånga på golvet och däckade.
Även idag har vädret varit underbart och i morse skådade jag faktiskt två små tussilago =) Helt sjukt vad våren kommer tidigt i år... Men av erfarenhet vet jag ju att det brukar bli några bakslag innan våren faktiskt är här på riktigt! I morse tog jag med mig leksaker och körde några uppletanden med hundarna. Shelby var jätteduktig och hittade kongen snabbt trots att den var väl gömd. Bella tyckte inte att det var speciellt roligt att titta på när Shelby jobbade, men desto roligare hade hon i arbete. Även hon var väldigt duktig och det är kul å se när hon inser att hon måste lugna sig för att kunna lösa uppgiften. Med Shelby måste jag återigen börja träna på att lämna av föremål eftersom hon gärna sticker på en springrunda med dem när hon är klar. Tidigare har hon dock varit duktig på att lämna föremålen just när vi kör uppletande, men inte idag... Så det ska vi träna på separat.
När vi gick över bron som går över dammen här nere så råkade jag tappa min vante i vattnet. Shelby var alldeles förtvivlad och stod på bron och gnällde. Jag gick ner till vattenkanten och hon följde med bestämda steg efter. När hon såg vanten försökte hon gå ut till den (den var typ 10 meter ut) men då hon sjönk ner i dybotten ändrade hon sig. Hon sprang återigen upp på bron och gnällde och sprang sedan tillbaka till mig igen. Hon försökte en gång till, men gav upp. Då kopplade jag henne och släppte Bella så hon fick prova. Men inte ens den vattengalna aussien ville göra ett tappert försök... Släppte Shelby igen och nu hade vanten blåst närmare kanten men inte tillräckligt långt in för att hon skulle nå den utan att behöva bada hela kroppen. Men hon vadade ut så hon hade vatten upp till bröstkorgen och sedan stod hon och ylade på vanten =) Jag skrattade så jag nästan låg dubbelvikt. Hon ylade och ylade så det lät som om hon sjöng opera. Till slut hade vanten blåst så pass långt in att hon kunde sträcka sig efter den och ta den. Väl uppe fick hon massor med beröm och tillåtelse att springa till ängen med den. Det var en lycklig greyhound att skåda kan jag lova! =)
Nu mitt på dagen tog vi en längre promenad bort över de stora ängarna som ligger en bit nedanför där vi bor. Jättefina ängar där jag misstänker att det går kossor på sommaren (de stora bajshögarna avslöjar dem...). Sedan plöjde vi bara rätt ut i skogen i ett hopp om att hitta hem på något sätt. Vi klättrade högt och fick krypa under stockar, hoppa upp på stenar och vi fick verkligen anstränga oss för att ta oss fram. Mina hundar måste verkligen få bra muskler eftersom dessa typer av promenader är bland de roligaste jag vet (och dom också), så det blir en hel del av dessa promenader. Bellas favoritlek är verkligen att hoppa upp på alla möjliga konstiga och okonstiga grejer och sedan titta på matte som om hon säger "titta vad duktig jag är!" Även Shelby var på hugget och tillslut delade de en minimalt liten plats uppe på en gammal förruttnad stubbe, där de båda två satt och tittade på mig... Dom är verkligen för härliga mina små voffsar! Idag hade de verkligen bara ögon för matte i skogen, vilket säkerligen berodde på att jag var på ett mycket strålande humör idag. Dessutom hade jag med mig kongen och snacka om jag var poppis när jag drog fram den som belöning ibland! En kong borde verkligen alla hundägare ha, för jag har aldrig skådat en sådan underbar och uppskattad belöning!
Sedan intog jag lite lunch i solen och bara njöt medan hundarna fullkomligen sprang livet ur sig. De verkligen öste på och hade enormt roligt. TIll slut var Shelby trött och la sig raklång på gräsmattan och flämtade.
Bella fortsatte leka med sig själv och attackerade konerna som jag hade använt till Shelbys rut-träning. =) Hon såg verkligen för härlig ut. Hur det kommer att gå när vi ska börja träna rutan vill jag inte ens tänka på, men jag antar att Bella kommer att träna på apport av koner =)
Efter lunch tränade vi lite till och Shelby fick träna lite platsliggning medan jag gick och gömde mig. Hon är verkligen säker på platsen och även om jag inte gömde mig speciellt länge så tror jag inte att detta kommer att vara något problem. Har jag sagt ligg så ligger hon tills jag återkommer... oftast iaf. =) Bella fick testa tunneln (en sån där kort variant som man får från Royal Canin), och efter några svängar var hon på G igen. Problemet med dessa tunnlar är att de är mer fladdriga och ligger inte så stabilt, så därför krävdes det lite träning innan hon vågade springa fullt ös genom den.
Mer träning än så blev det inte då jag mest kände för att bara vara. Hundarna verkade vara med på noterna och var väldigt lyckliga över att både kunna springa, leka och vila utomhus. Sedan tog vi en sväng ner till sjön och Bella lekte hejvilt med en kotte som envisades med att ständigt ramla ner i vattnet. Bella, badgalen som hon är, attackerade den och satte tassarna på den under vattnet och stoppade sedan ner huvudet för att plocka upp den. Roligt måste det ha varit eftersom hon ständigt släppte ner den i vattnet en stund efter att hon hade fått upp den. Till och med Shelby doppade huvudet i sjön i jakten på en kotte =)
På vägen hem stannade jag till vid Enskede Hund & Katt för att inhandla nå godsaker. Jag har nu bestämt mig för att börja barfa mina hundar, fast det får ske nästa månad då jag är lite osäker på kostnaderna och eftersom månadens räkningar var lite väl höga. Men jag ville ändå köpa lite olika typer av mat bara för att testa hundarna, både vad de tyckte om det och hur det gick för deras magar. Väl ute ur butiken (väldigt bra butik med mycket trevlig och hjälpsam personal) hade jag en påse med 2 st kycklingskrov, 2 st kalkonhalsar och 2 korvar med vom. Kycklingskroven var till hälften upptinade i affären, så när vi kom hem fick hundarna lite å smaska på. Bella var alldeles salig och började direkt gnaga i sig skrovet. Shelby var även hon salig, men visste inte riktigt hur hon skulle gå till väga. Jag har tidigare testat att ge henne råa kycklingvingar, men de har hon inte ätit, så jag misstänkte att det skulle vara lika med skroven. Därför skar jag skrovet i lite mindre bitar till henne (fortfarande ändå relativt stora) och då gick det av bara farten =) Det var helt underbart att se dem äta och höra hur det knastrade mellan tänderna på dem. När de var klara var de alldeles färdiga och la sig raklånga på golvet och däckade.
Även idag har vädret varit underbart och i morse skådade jag faktiskt två små tussilago =) Helt sjukt vad våren kommer tidigt i år... Men av erfarenhet vet jag ju att det brukar bli några bakslag innan våren faktiskt är här på riktigt! I morse tog jag med mig leksaker och körde några uppletanden med hundarna. Shelby var jätteduktig och hittade kongen snabbt trots att den var väl gömd. Bella tyckte inte att det var speciellt roligt att titta på när Shelby jobbade, men desto roligare hade hon i arbete. Även hon var väldigt duktig och det är kul å se när hon inser att hon måste lugna sig för att kunna lösa uppgiften. Med Shelby måste jag återigen börja träna på att lämna av föremål eftersom hon gärna sticker på en springrunda med dem när hon är klar. Tidigare har hon dock varit duktig på att lämna föremålen just när vi kör uppletande, men inte idag... Så det ska vi träna på separat.
När vi gick över bron som går över dammen här nere så råkade jag tappa min vante i vattnet. Shelby var alldeles förtvivlad och stod på bron och gnällde. Jag gick ner till vattenkanten och hon följde med bestämda steg efter. När hon såg vanten försökte hon gå ut till den (den var typ 10 meter ut) men då hon sjönk ner i dybotten ändrade hon sig. Hon sprang återigen upp på bron och gnällde och sprang sedan tillbaka till mig igen. Hon försökte en gång till, men gav upp. Då kopplade jag henne och släppte Bella så hon fick prova. Men inte ens den vattengalna aussien ville göra ett tappert försök... Släppte Shelby igen och nu hade vanten blåst närmare kanten men inte tillräckligt långt in för att hon skulle nå den utan att behöva bada hela kroppen. Men hon vadade ut så hon hade vatten upp till bröstkorgen och sedan stod hon och ylade på vanten =) Jag skrattade så jag nästan låg dubbelvikt. Hon ylade och ylade så det lät som om hon sjöng opera. Till slut hade vanten blåst så pass långt in att hon kunde sträcka sig efter den och ta den. Väl uppe fick hon massor med beröm och tillåtelse att springa till ängen med den. Det var en lycklig greyhound att skåda kan jag lova! =)
Nu mitt på dagen tog vi en längre promenad bort över de stora ängarna som ligger en bit nedanför där vi bor. Jättefina ängar där jag misstänker att det går kossor på sommaren (de stora bajshögarna avslöjar dem...). Sedan plöjde vi bara rätt ut i skogen i ett hopp om att hitta hem på något sätt. Vi klättrade högt och fick krypa under stockar, hoppa upp på stenar och vi fick verkligen anstränga oss för att ta oss fram. Mina hundar måste verkligen få bra muskler eftersom dessa typer av promenader är bland de roligaste jag vet (och dom också), så det blir en hel del av dessa promenader. Bellas favoritlek är verkligen att hoppa upp på alla möjliga konstiga och okonstiga grejer och sedan titta på matte som om hon säger "titta vad duktig jag är!" Även Shelby var på hugget och tillslut delade de en minimalt liten plats uppe på en gammal förruttnad stubbe, där de båda två satt och tittade på mig... Dom är verkligen för härliga mina små voffsar! Idag hade de verkligen bara ögon för matte i skogen, vilket säkerligen berodde på att jag var på ett mycket strålande humör idag. Dessutom hade jag med mig kongen och snacka om jag var poppis när jag drog fram den som belöning ibland! En kong borde verkligen alla hundägare ha, för jag har aldrig skådat en sådan underbar och uppskattad belöning!
En helt ovanlig dag...
Säkert vanlig för många, men inte för oss... Den här dagen har jag storstädat, inte tränat hundarna, duschat Bella och dessutom har det regnat. Som sagt, inte en helt vanlig dag här hemma. Vsst städar jag relativt ofta, men inte som idag... Idag har jag plockat undan allt som har stått och skräpat, sånt som ingen av oss har orkat ta itu med. Började 8 i morse och var klar strax efter 18... En heldag med andra ord. Att jag inte har tränat hundarna är verkligen ovanligt. Jag har verkligen inte tränat dem en enda gång... Säkert välbehövligt för bägge parter nångång då och då. Inte heller är det vanligt att jag duschar Bella. Visst, jag sköljer av henne ganska ofta, men hela alltihopa... inte så ofta. Men hon blev så fin och len att jag tror jag måste göra det lite oftare. Och... ja, idag har det regnat. Det är nog faktiskt andra gången det regnar sen vi flyttade ner, så det var faktiskt helt ok. Rätt skönt när man ändå ska städa.
Vi hann dock med en långpromenad mitt på dagen, i regnet. Bella sprang i en utgrävt dike fullt med jord... Hon såg så underbart härlig ut att jag höll på att ramla ihop skrattandes. Självklart tyckte hon då att det var ännu roligare, så duschen var ett måste när vi kom hem.
Tänkte att jag skulle bjuda på lite bilder från lägenheten. Allt är verkligen inte klart än, men vi är iaf på god väg.
KÖKET
Matsalsplatsen. Bordet ska nog bytas till ett runt. Stolarna är provisoriska eftersom vi lämnade våra gamla stolar i Umeå, så de ska också bytas =)
Göran lagar hamburgare med Bella som iakttagare. Här är alltså själva köksdelen. Här ska vi med tiden nog göra lite ändringar, men riktigt hur de kommer att se ut vet vi inte än.
VARDAGSRUM
Här har vi tapetserat, både fondvägg och vanlig vägg. Det som saknas här är gardiner.
Vardagsrummet mot köket.
HALLEN
Här har vi målat. Snart ska vi även lägga in laminatgolv.
SOVRUM
Här har vi inte gjort någonting annat än att flytta in våra möbler. Men med tiden ska vi tapetsera och byta ut garderoberna och även lägga golv.
Bella-linslus
DATARUM
Här har vi inte heller gjort något. Men tapetsering och golvbyte ska göras. Det är här ni får sova om ni kommer och hälsar på =)
Det var lite bilder från lägenheten. Datarummet står öppet för besökande, så kom gärna och hälsa på!
Vi hann dock med en långpromenad mitt på dagen, i regnet. Bella sprang i en utgrävt dike fullt med jord... Hon såg så underbart härlig ut att jag höll på att ramla ihop skrattandes. Självklart tyckte hon då att det var ännu roligare, så duschen var ett måste när vi kom hem.
Tänkte att jag skulle bjuda på lite bilder från lägenheten. Allt är verkligen inte klart än, men vi är iaf på god väg.
KÖKET
Matsalsplatsen. Bordet ska nog bytas till ett runt. Stolarna är provisoriska eftersom vi lämnade våra gamla stolar i Umeå, så de ska också bytas =)
Göran lagar hamburgare med Bella som iakttagare. Här är alltså själva köksdelen. Här ska vi med tiden nog göra lite ändringar, men riktigt hur de kommer att se ut vet vi inte än.
VARDAGSRUM
Här har vi tapetserat, både fondvägg och vanlig vägg. Det som saknas här är gardiner.
Vardagsrummet mot köket.
HALLEN
Här har vi målat. Snart ska vi även lägga in laminatgolv.
SOVRUM
Här har vi inte gjort någonting annat än att flytta in våra möbler. Men med tiden ska vi tapetsera och byta ut garderoberna och även lägga golv.
Bella-linslus
DATARUM
Här har vi inte heller gjort något. Men tapetsering och golvbyte ska göras. Det är här ni får sova om ni kommer och hälsar på =)
Det var lite bilder från lägenheten. Datarummet står öppet för besökande, så kom gärna och hälsa på!
Aktivering, stress & sammanfattning
Då var sista helgen på Hundens Hus avslutad. Eller vi har ju provet kvar, men detta var sista gången vi hade våra egna hundar med. Nästa gång är det blodigt allvar =).
Fokus under helgen låg på stress och aktivering, två väldigt spännande aspekter av hundträning. Mycket av det vi gick igenom under rubriken aktivering gällde den typ av aktivering som vem som helst kan göra med sin hund vart och när som helst. På lördagen fick vi redovisa våra cirkuskonster och pyssla lite med agility och på söndagen gjorde vi en aktiv promenad med lite olika stationer och svårigheter. Inte kanske så mycket nytt, men ändå väldigt roligt!
Tunneln:
Jag har faktiskt aldrig testat tunneln med Bella, varför vet jag inte. När de bar fram den tyckte hon att den var allmänt konstig och skällde därför ut den. Men innan träningspasset var över (ca. 5 min) så var tunneln det roligaste hon någonsin hade gjort. För henne blev tunneln en belöning som jag kommer att kunna använda mig av i träningen. Hon var verkligen helt tokig i tunneln. Hon fick även testa den platta tunneln och när jag höll upp lite så gick det superbra. Hon var dock inte redo att tränga igenom den. Det är så kul och se när en hund övervinner sina rädslor för något. Det behövdes bara en gång igenom så tyckte hon att tunneln var helt ok, och efter tredje gången var det helt klart hennes favorit!
Däcket:
Ja, självklart var ju däcket sänkt till lägsta nivå, men av någon anledning trodde jag inte att Bella skulle vilja gå/hoppa igenom det. Men hon var superduktig! Vi provade dock aldrig att höja, men jag var väldigt nöjd med att hon hade en avslappnad och glad attityd vid detta nya hinder.
Hopphinder:
Bella hoppade och hoppade, men hade ändå mest ögonen på Zambo när han sprang igenom tunneln. Jag fick stoppa henne flera gånger då hon först hoppade över hindret och sedan sprang i full fart mot tunneln där då Zambo höll på att träna. Men hon hoppade och hon var väldigt glad när hon hoppade!
Cirkuskonst:
Ja, då var det den där cirkuskonsten. Jag har ju länge funderat över vad jag skulle ta, men slutligen i början på förra veckan bestämde jag mig för att träna in "sitt vackert". Och i lördags var det alltså dags att redovisa det. Bella skötte sig jätte snyggt och erbjöd beteendet nästan på en gång (har inte hunnit sätta kommando på det ännu). Det vi har kvar att träna nu är att fördröja tiden hon sitter och att lyfta framtassarna så att de kommer högre upp och blir lite mer spända. Just nu hänger de som sönderkokad spaghetti...
Stress:
Under eftermiddagen på lördagen talade vi om och diskuterade begreppet stress. Detta är ett jätte intressant område tycker jag och jag tror att många hundar i samhället är totalt sönderstressade. Vi fick ta del av en jämförelse mellan den stress som vargen utsätts för i form av jakt, sex, bråk, ensamhet m.m. och den grad av stress som våra hundar utsätts för. Det var verkligen en väldigt klar och tydlig jämförelse som visade på hur enormt mycket våra hundar får stå ut med. Lite exempel från jämförelsen:
Vargen: Hund:
1-2 ggr/vecka JAKT dagligen (ex. boll- & pinnkastning)
1 gång/år (alla löper samtidigt) SEX 1-4 gånger/år (inte samtidigt)
Nästan aldrig BRÅK ganska ofta (iaf spänner upp sig)
Nästan aldrig (självvalt) ENSAMHET dagligen (för de flesta hundar)
Ja, vi utsätter onekligen våra hundar för mycket. Dock har vi ju avlad annorlund från vargen, så nog klarar våra hundar mer än vargen av detta, men ändå en viktigt tankeställare.
AKTIVERINGSPROMENAD
Omvägsproblem:
Här fick hundarna försöka ta sig ut ifrån en rastgård genom att använda en annan utgång än den som de gick in i. Upplägget var så att Linda (våran kursledare) tog med sig Bella in i rastgården och jag följde med. Sedan gick jag ut samma väg som vi hade gått in. Linda gick sedan, tillsammas med Bella, och öppnade i andra änden av rastgården och gick sedan med Bella tillbaka till den öppning där hon gick in. Sedan var det upp till henne att hitta ut. Motivationen var det iaf inget fel på. Bella ville verkligen till matte. Men det var lite klurigt för henne. Hon måste alltså gå ifrån matte för att komma till mig. Men tillslut så fixade hon det och hon var verkligen superglad när hon kom ut.
En annan typ av omvägsproblem var att ta sig på rätt sida runt en lyktstolpe. När vi är på promenad fixar Bella detta utan problem, hon går alltid tillbaka och på rätt sida. Men igår var det lite svårare eftersom jag nu stod och lockade på henne på fel sida... Men hon fixade det efter ett tag och var jätte duktig!
Godissök:
Bella fick söka godis både i träd och på marken. Trädet var helt klart favoriten! När hon höll på att söka godis i trädet gick det förbi en hund på vägen bredvid. Bella tittade snabbt på den och fortsatte att leta sitt godis. Jag är såååå glad! Det börjar verkligen bli bättre detta med hundmöten, och i morse när det kom en hund fick hon en godis kastad direkt och när hon hade svalt den sökte hon direkt upp kontakt med mig och tittade inte ens på den andra, mötande hunden! JÄTTE DUKTIG!!!
Balans:
Vi fick även prova på att hoppa upp på parkbänk & krypa under. Eller Bella fick prova iaf. Bänken var halkig och Bella ramlade en gång, men hon vågade sig ändå upp till slut och var jätte duktig. Detta har vi gjort massor av gånger och hon verkligen älskar att hoppa upp på saker.
Även om helgen inte bjöd på allt för mycket nyheter så var det en riktigt rolig helg. Hundarna fick arbeta på ett väldigt fritt sätt och de fick verkligen använda huvudet. Dock får nog mina hundar göra det dagligen, eftersom klickerträning och främst då frishapingen absolut bör ses som en form av omvägsproblem och många cirkuskonster är ju även balansövningar. Men det var kul att se att det faktiskt är möjligt för alla hundägare att aktivera sin hund oavsett vart man är bosatt utan att det behöver massor av planering och åkande.
Sammanfattning:
Nu har jag iaf lyckats ladda upp en del bilder från vår tid i Tyresö. Så jag tänkte att ni där hemma kunde få ta del av dessa och se vad vi har haft för oss.
Shelby och Bella spanar ut över vattnet i Tyresta.
Törstiga hundar efter lek. Bella orkar inte ens stå så hon lägger sig i lergropen... =)
Träning i Upplands Väsby. Bella funderar över om Helena har något kul i ryggsäcken.
Shelby tar sig friheter på klubben i Upplands Väsby.
Bella leker med bollar. Hon har lite svårt att välja vilken som är bäst...
Egentligen har jag hur mycket bilder som helst, men detta var några iaf.
Nu ska jag entra tvättstugan och tvätta för första gången på evigheter... Det har blivit en del att tvätta...
Fokus under helgen låg på stress och aktivering, två väldigt spännande aspekter av hundträning. Mycket av det vi gick igenom under rubriken aktivering gällde den typ av aktivering som vem som helst kan göra med sin hund vart och när som helst. På lördagen fick vi redovisa våra cirkuskonster och pyssla lite med agility och på söndagen gjorde vi en aktiv promenad med lite olika stationer och svårigheter. Inte kanske så mycket nytt, men ändå väldigt roligt!
Tunneln:
Jag har faktiskt aldrig testat tunneln med Bella, varför vet jag inte. När de bar fram den tyckte hon att den var allmänt konstig och skällde därför ut den. Men innan träningspasset var över (ca. 5 min) så var tunneln det roligaste hon någonsin hade gjort. För henne blev tunneln en belöning som jag kommer att kunna använda mig av i träningen. Hon var verkligen helt tokig i tunneln. Hon fick även testa den platta tunneln och när jag höll upp lite så gick det superbra. Hon var dock inte redo att tränga igenom den. Det är så kul och se när en hund övervinner sina rädslor för något. Det behövdes bara en gång igenom så tyckte hon att tunneln var helt ok, och efter tredje gången var det helt klart hennes favorit!
Däcket:
Ja, självklart var ju däcket sänkt till lägsta nivå, men av någon anledning trodde jag inte att Bella skulle vilja gå/hoppa igenom det. Men hon var superduktig! Vi provade dock aldrig att höja, men jag var väldigt nöjd med att hon hade en avslappnad och glad attityd vid detta nya hinder.
Hopphinder:
Bella hoppade och hoppade, men hade ändå mest ögonen på Zambo när han sprang igenom tunneln. Jag fick stoppa henne flera gånger då hon först hoppade över hindret och sedan sprang i full fart mot tunneln där då Zambo höll på att träna. Men hon hoppade och hon var väldigt glad när hon hoppade!
Cirkuskonst:
Ja, då var det den där cirkuskonsten. Jag har ju länge funderat över vad jag skulle ta, men slutligen i början på förra veckan bestämde jag mig för att träna in "sitt vackert". Och i lördags var det alltså dags att redovisa det. Bella skötte sig jätte snyggt och erbjöd beteendet nästan på en gång (har inte hunnit sätta kommando på det ännu). Det vi har kvar att träna nu är att fördröja tiden hon sitter och att lyfta framtassarna så att de kommer högre upp och blir lite mer spända. Just nu hänger de som sönderkokad spaghetti...
Stress:
Under eftermiddagen på lördagen talade vi om och diskuterade begreppet stress. Detta är ett jätte intressant område tycker jag och jag tror att många hundar i samhället är totalt sönderstressade. Vi fick ta del av en jämförelse mellan den stress som vargen utsätts för i form av jakt, sex, bråk, ensamhet m.m. och den grad av stress som våra hundar utsätts för. Det var verkligen en väldigt klar och tydlig jämförelse som visade på hur enormt mycket våra hundar får stå ut med. Lite exempel från jämförelsen:
Vargen: Hund:
1-2 ggr/vecka JAKT dagligen (ex. boll- & pinnkastning)
1 gång/år (alla löper samtidigt) SEX 1-4 gånger/år (inte samtidigt)
Nästan aldrig BRÅK ganska ofta (iaf spänner upp sig)
Nästan aldrig (självvalt) ENSAMHET dagligen (för de flesta hundar)
Ja, vi utsätter onekligen våra hundar för mycket. Dock har vi ju avlad annorlund från vargen, så nog klarar våra hundar mer än vargen av detta, men ändå en viktigt tankeställare.
AKTIVERINGSPROMENAD
Omvägsproblem:
Här fick hundarna försöka ta sig ut ifrån en rastgård genom att använda en annan utgång än den som de gick in i. Upplägget var så att Linda (våran kursledare) tog med sig Bella in i rastgården och jag följde med. Sedan gick jag ut samma väg som vi hade gått in. Linda gick sedan, tillsammas med Bella, och öppnade i andra änden av rastgården och gick sedan med Bella tillbaka till den öppning där hon gick in. Sedan var det upp till henne att hitta ut. Motivationen var det iaf inget fel på. Bella ville verkligen till matte. Men det var lite klurigt för henne. Hon måste alltså gå ifrån matte för att komma till mig. Men tillslut så fixade hon det och hon var verkligen superglad när hon kom ut.
En annan typ av omvägsproblem var att ta sig på rätt sida runt en lyktstolpe. När vi är på promenad fixar Bella detta utan problem, hon går alltid tillbaka och på rätt sida. Men igår var det lite svårare eftersom jag nu stod och lockade på henne på fel sida... Men hon fixade det efter ett tag och var jätte duktig!
Godissök:
Bella fick söka godis både i träd och på marken. Trädet var helt klart favoriten! När hon höll på att söka godis i trädet gick det förbi en hund på vägen bredvid. Bella tittade snabbt på den och fortsatte att leta sitt godis. Jag är såååå glad! Det börjar verkligen bli bättre detta med hundmöten, och i morse när det kom en hund fick hon en godis kastad direkt och när hon hade svalt den sökte hon direkt upp kontakt med mig och tittade inte ens på den andra, mötande hunden! JÄTTE DUKTIG!!!
Balans:
Vi fick även prova på att hoppa upp på parkbänk & krypa under. Eller Bella fick prova iaf. Bänken var halkig och Bella ramlade en gång, men hon vågade sig ändå upp till slut och var jätte duktig. Detta har vi gjort massor av gånger och hon verkligen älskar att hoppa upp på saker.
Även om helgen inte bjöd på allt för mycket nyheter så var det en riktigt rolig helg. Hundarna fick arbeta på ett väldigt fritt sätt och de fick verkligen använda huvudet. Dock får nog mina hundar göra det dagligen, eftersom klickerträning och främst då frishapingen absolut bör ses som en form av omvägsproblem och många cirkuskonster är ju även balansövningar. Men det var kul att se att det faktiskt är möjligt för alla hundägare att aktivera sin hund oavsett vart man är bosatt utan att det behöver massor av planering och åkande.
Sammanfattning:
Nu har jag iaf lyckats ladda upp en del bilder från vår tid i Tyresö. Så jag tänkte att ni där hemma kunde få ta del av dessa och se vad vi har haft för oss.
Shelby och Bella spanar ut över vattnet i Tyresta.
Törstiga hundar efter lek. Bella orkar inte ens stå så hon lägger sig i lergropen... =)
Träning i Upplands Väsby. Bella funderar över om Helena har något kul i ryggsäcken.
Shelby tar sig friheter på klubben i Upplands Väsby.
Bella leker med bollar. Hon har lite svårt att välja vilken som är bäst...
Egentligen har jag hur mycket bilder som helst, men detta var några iaf.
Nu ska jag entra tvättstugan och tvätta för första gången på evigheter... Det har blivit en del att tvätta...
Träning i sol och vackert väder
En klar fördel med att bo lite längre söderut är att jag slipper snön. Visst är snön trevlig, men inte när man ska träna hund... Då gillar jag gräsmatta mycket bättre! Idag har det varit underbart väder, sol, 10 plusgrader men lite blåsigt. Iaf var det perfekt träningväder. Jag och Helena hade bestämt träff vid Södra Stockholms Brukshundsklubb i Farsta. TIll min förvåning var det ganska mycket folk där när vi kom, så det blev mycket fokus på att träna kontakt i störning idag. Det var en jättefin klubb, om än lite väl stor kan jag nog tycka. Men helt klart värd ett besök!
Shelby var lite disträ när vi kom ut på plan och var inte alls så taggad på träning som hon har varit de senaste dagarna. En besvikelse, men ändå är jag super nöjd med hur hon har varit på slutet, sin skendräktighet till trots. Men jag lät henne strosa runt litegrann och vi lekte mest den första rundan. När jag plockade ut henne senare var hon mycket mer ivrig på att träna. Tror att det kan vara bra för henne att komma ut sist ibland så att hon får bygga upp lite vilja och längtan efter själva träningssituationen. Väl ute på nästa runda tränade vi inkallning och explosiva starter både från sitt och ligg. Men det största som hände under dagens träningspass var nog fjärren. ÄNTLIGEN fick vi till ett riktigt snyggt sättande på ca 10 meter där hon faktiskt hade bra attityd. Det kändes jättekul och jag lekte väldigt mycket med henne som belöning. Shelby är inte speciellt intresserad av leksaker, men hon verkligen älskar att leka tillsammans med mig. Men leksaker vill hon bara springa runt, runt i STORA cirklar, och den belöningen är lite svårtillgänglig på platser som denna... tyvärr. Men hon verkade vara alldeles utomordentligt nöjd med leken tillsammans med mig. Ja, det var väl ungefär det vi sysslade med idag. Shelbys träningspass var mycket korta idag eftersom jag ständigt ville hålla henne vaken och intresserad av träningen och eftersom hon från start visade lite trötthet så tog vi mycket korta men intensiva pass.
Bella var på G även idag (som alltid). Fast från början låg fokus enbart på att acklimatisera sig. Hon erbjöd flera spontana beteenden, men var ändå lite disträ och nyfiken på omgivningen och vilka alla runt omkring var. Så första träningspasset handlade nästan uteslutande om kontakt. När hon sedan fick komma ut andra gången hade hon mycket lättare för att fokusera på vår träning. Fokus idag låg nästan enbart på inkallning och explosiva starter. När vi tränade inkallning tog jag hjälp av Helena som fick hålla Bella i halsbandet medan jag avlägsnade mig en bit bort. När hon släppte sprang Bella verkligen super fort och rakt mot mig. Jag klickade för farten och vi lekte en hel del när hon kom fram. Det blev 3 sådana släpp och alla var verkligen riktigt bra! Hon har rätt hög fart den lilla bakelsen! Vad gäller de explosiva starterna så börjar vi verkligen göra framsteg. Hon både sitter och ligger riktigt stilla, men startar direkt med riktigt hög fart och intensitet på mitt frikommando. Nu kan jag både hoppa, leka och kasta leksaker utan att hon sticker. Hon sitter verkligen på nålar och man kan se att det fullkomligen rycker i kroppen, men hon behärskar sig varje gång. Nu måste vi fortsätta utveckla detta, vilket inte ska vara allt för svårt, snarare intressant!
Sammanfattningsvis så var träningen bra idag, även om jag hade lite andra planer för dagens upplägg. Men med all den störning som fanns på plats var det inte realistiskt att genomföra min planering. Men, planer är till för att ändras....
Nu har vi iaf målat klart i hallen (eller vi har ett lager kvar på fondväggen) vilket känns jätte skönt. I helgen ska jag vara på Hundens Hus. Helgen handlar om Stress och aktivering, något som jag tror kan bli väldigt intressant. Men, som vanligt så får ni en utvärdering av helgen senare.
Sköt om er och ha en riktigt trevlig helg!
Shelby var lite disträ när vi kom ut på plan och var inte alls så taggad på träning som hon har varit de senaste dagarna. En besvikelse, men ändå är jag super nöjd med hur hon har varit på slutet, sin skendräktighet till trots. Men jag lät henne strosa runt litegrann och vi lekte mest den första rundan. När jag plockade ut henne senare var hon mycket mer ivrig på att träna. Tror att det kan vara bra för henne att komma ut sist ibland så att hon får bygga upp lite vilja och längtan efter själva träningssituationen. Väl ute på nästa runda tränade vi inkallning och explosiva starter både från sitt och ligg. Men det största som hände under dagens träningspass var nog fjärren. ÄNTLIGEN fick vi till ett riktigt snyggt sättande på ca 10 meter där hon faktiskt hade bra attityd. Det kändes jättekul och jag lekte väldigt mycket med henne som belöning. Shelby är inte speciellt intresserad av leksaker, men hon verkligen älskar att leka tillsammans med mig. Men leksaker vill hon bara springa runt, runt i STORA cirklar, och den belöningen är lite svårtillgänglig på platser som denna... tyvärr. Men hon verkade vara alldeles utomordentligt nöjd med leken tillsammans med mig. Ja, det var väl ungefär det vi sysslade med idag. Shelbys träningspass var mycket korta idag eftersom jag ständigt ville hålla henne vaken och intresserad av träningen och eftersom hon från start visade lite trötthet så tog vi mycket korta men intensiva pass.
Bella var på G även idag (som alltid). Fast från början låg fokus enbart på att acklimatisera sig. Hon erbjöd flera spontana beteenden, men var ändå lite disträ och nyfiken på omgivningen och vilka alla runt omkring var. Så första träningspasset handlade nästan uteslutande om kontakt. När hon sedan fick komma ut andra gången hade hon mycket lättare för att fokusera på vår träning. Fokus idag låg nästan enbart på inkallning och explosiva starter. När vi tränade inkallning tog jag hjälp av Helena som fick hålla Bella i halsbandet medan jag avlägsnade mig en bit bort. När hon släppte sprang Bella verkligen super fort och rakt mot mig. Jag klickade för farten och vi lekte en hel del när hon kom fram. Det blev 3 sådana släpp och alla var verkligen riktigt bra! Hon har rätt hög fart den lilla bakelsen! Vad gäller de explosiva starterna så börjar vi verkligen göra framsteg. Hon både sitter och ligger riktigt stilla, men startar direkt med riktigt hög fart och intensitet på mitt frikommando. Nu kan jag både hoppa, leka och kasta leksaker utan att hon sticker. Hon sitter verkligen på nålar och man kan se att det fullkomligen rycker i kroppen, men hon behärskar sig varje gång. Nu måste vi fortsätta utveckla detta, vilket inte ska vara allt för svårt, snarare intressant!
Sammanfattningsvis så var träningen bra idag, även om jag hade lite andra planer för dagens upplägg. Men med all den störning som fanns på plats var det inte realistiskt att genomföra min planering. Men, planer är till för att ändras....
Nu har vi iaf målat klart i hallen (eller vi har ett lager kvar på fondväggen) vilket känns jätte skönt. I helgen ska jag vara på Hundens Hus. Helgen handlar om Stress och aktivering, något som jag tror kan bli väldigt intressant. Men, som vanligt så får ni en utvärdering av helgen senare.
Sköt om er och ha en riktigt trevlig helg!
Träning med fokus på både fart och stillsamhet
Idag har varit en tung dag... Jag har verkligen känt mig ensam och jag saknar alla där hemma så oerhört mycket! Vaknade i morse med träningsabstinens, och det är verkligen 1000 gånger roligare att träna med någon än att träna själv. Men samtidigt kan jag inte sitta och vänta på att ha någon att träna med hela tiden, jag måste ta mig ut själv. Även om det tar emot. Egentligen var jag mest sugen på att spåra, men jag hade inte riktigt orken att leta upp nåt bra ställe att spåra på, så det skjuter jag upp lite till. Men lydnadsträning blev det iaf. Visst har jag tränat en hel del på sistone, men mestadels har det handlat om inomhusträning... och det är verkligen inte samma sak som att träna utomhus även om de båda har sina för- och nackdelar.
Hur som helst så packade jag bilen och åkte till Stavsnäs där Görans familj har en stuga (eller landställe som det kallas på "stockholmska"). Tog med mig kaffetermosen och styrde mot Värmdö och Stavsnäs. När vi parkerade på gården stötte jag genast på problem då jag såg ett rådjur försvinna från tomten... Min första tanke var att "nu är träningen med Shelby förstörd.... Hon kommer aldrig att kunna fokusera och jag kommer verkligen inte kunna ha henne lös). Men jag tog iaf ut hundarna ur bilen och åt lite korv och mos som jag hade inhandlat på Statoil... =) Nåt måste man ju äta. Hundarna nosade frenetiskt i backen där rådjuret hade varit, så jag blev mer och mer säker på att min lilla träningsutflykt skulle sluta i kaos. Men skam den som ger sig!
Efter intagen lunch satte jag Bella i bilen och Shelby fick starta. Mot alla odds så hade Shelby en super härlig attityd och var helt underbar att ha å göra med. Hon sökte aktivt upp min sida hela tiden och var väldigt ivrig på att få en uppgift. Jag la fokus på full fart, hög intensitet och mycket kontakt. Allt för att hon inte skulle tappa intresset och ta upp något spår eller vittra in något. Men hon var helt fokuserad på mig och på vad vi skulle träna för dagen.
Träningen startades med väldigt mycket lek och jag tränade en hel del kvalitetssäkring vid kamplek. Shelby har alltid varit hunden som har valt mat framför lek, men som ändå kan tänka sig att leka en stund så länge det inte finns nåt gott i närheten. Därför tänkte jag äntligen ta mig i kragen och ändra på detta. Vet inte riktigt varför jag inte har gjort det tidigare, men bättre sent än aldrig. Från början släppte hon leksaken direkt när jag bara började pilla i fickan eller bara förde handen mot fickan. Men efter några repetitioner kampade hon på ganska bra trots att jag höll en godis framför nosen på henne. Riktigt duktig tjej! Sedan fortsatte vi träna på att mjuka upp hennes bakdel (alltså insättningar) men träningen där går ganska långsamt. Jag tror att jag måste försöka filma hur det ser ut när vi tränar detta för att utvärdera vad jag gör fel... för någonting är det. Men det går iaf framåt, men väldigt, väldigt sakta. Apportering stod även det på agendan för dagens träning och där var Shelby verkligen på hugget! Det börjar faktiskt se riktigt bra ut och snart är det dags att kedja ihop hela 2:ans moment. Dock ska vi träna lite extra på insättningar med apport, för där är det lite sisådär. Men det är verkligen superkul att se henne springa med glädje och en underbar attityd mot apporten. Idag låg fokus främst på farten ut mot apporten, men vi tränade även en del gripanden mellan mina fötter. Hon tar apporten mycket bättre nu, men det kunde fortfarande vara bättre. Slutligen fick Shelby träna tasstarget på musmatta. Det var verkligen en fröjd att se detta och hennes fart var en dröm för de flesta tränare. Hon fullkomligen flög fram, stampade hårt i musmattan och såg verkligen supernöjd ut! Snacka om stolt matte! Inte nog med att hennes attityd var alldeles underbar, hon arbetade ju även med en enorm störning för henne = rådjursdoft. Dessutom är hon ju även skendräktig... Jag är sååå glad och stolt över Shelby idag! Hon är min drottning!
Idag var jag verkligen noga med att låta träningen vara intensiv och kvalitetsfylld och därför var träningspassen väldigt korta och intensiva. Det var nog mycket därför som Shelby höll ihop så bra som hon gjorde och det var förmodligen även därför hon var så intensiv och glad genom alla träningspass, från början till slut. Jag valde även att ha henne kvar ute på plan under tiden jag tränade Bella för att på så vis bygga upp hennes förväntan och även det ledde nog till dagens fantastiska resultat.
När jag plockade ut Bella ur bilen möttes jag av ett energiknippe som inte är av denna värld. Hon var överallt samtidigt och var så mycket i gasen att träning inte ens var att tänka på innan hon kom i rätt sinnesstämning. Därför låg fokus med Bella på stillsamhet och passivitet under det första träningspasset. Bella blev uppkopplad vid en stolpe och jag tog en kopp kaffe. Detta har aldrig varit ett problem tidigare eftersom hon alltid har suttit i bilen när jag har tränat Shelby och tyvärr så har vi aldrig tränat detta. Men idag blev det iaf träning av. Det tog tid innan hon överhuvudtaget gick från hyper till smått hetsig och ännu längre tid tog det innan hon började närma sig vad jag skulle kalla hyfsat lugn. Hon tjöt, pep, skällde, tuggade pinnar, grävde i marken, försökte se om hon kunde förlänga kopplet genom att ta sats och kasta sig ut, ja, hon provade det mesta. Men tillslut så började hon sätta sig eller lägga sig mellan varven, fast hon pep fortfarande en hel del. Men slutligen så blev hon tyst och satte sig ner och väntade. Men snacka om att man måste ha tålamod. Dock är detta något som vi kommer att fortsätta träna på, då jag tycker att det är viktigt att hon klarar av att sitta lugnt och vänta på sin tur (dock med förväntan). När hon hade varit lugn en stund fick hon som belöning komma loss och vi började träna lite smått. Jag är dock verkligen inte nöjd med hur passivitetsträningen gick till, om man nu ens kan kalla det för träning. Det hela blev mycket svårt föfr Bella och jag känner henne så pass väl nu att jag vet att om hon visste vad det hela gick ut på så hade hon blivit lugn direkt. Så i fortsättningen ska det bli riktig passivitetsträning. Men resten av träningen var iaf mer genomtänkt. Överst på listan låg insättningar. Jag ville testa hur hennes flyt var och hur hon lyckades söka upp position från alla möjliga håll och kanter. Flytet var faktiskt jättebra och hon söker upp mig hur jag än står (bakifrån, framifrån, från bägge sidor, på kort håll och på långt håll). Vi fick även till en hel del snygga starter och halter. Nästa övning på listan var explosiva starter. Nu kan jag gå ca 10 meter från henne och leka en hel del med leksaken utan att hon rör sig. Ibland ser jag hur hon nästan är på väg men ångrar sig och väljer att sitta kvar till frikommando kommer. Jag tycker att detta är sååå charmigt, man ser nästan hur hon tänker göra det, men sedan inser att det inte lönar sig. Jag verkligen älskar att träna explosiva starter. För er som inte är insatta så finns det en bra artikel av Morten i senaste numret av Canis. Jag ser verkligen så stor användbarhet av detta, även i lydnadsträningen. Jag håller verkligen med Morten när han skriver att den vanliga metoden (att ibland kalla in hunden, men för det mesta gå tillbaka och belöna) riskerar att medföra en hund som inte alls sitter på spänn för det kommande kommandot. Genom att träna dessa explosiva starterna får man en hund som sitter/ligger/står på nålar och är precis på gränsen till tjuvstart men ändå lyckas behärska sig. Detta är för mig helt ultimat! Jätterolig lekträning tycker jag!
Det roliga med Bella är att hon är enormt intensiv i kampleken men ändå har så lätt för att koppla bort det när leksaken försvinner. Kanske är det för att vi tränade det en hel del när hon var liten... Skönt är det iaf. Ibland tror jag inte att jag är medveten om hur lyckligt lottad jag är när det gäller Bella. Hon är både mat- och lektokig, vilket underlättar oerhört mycket i träningen. Inte nog med att hon älskar att leka, hon fullkomligen älskar att leka tillsammans med mig!
Även Bella fick köra tasstarget på musmatta, men där har vi inte riktigt hittat flytet än. Fast ändå såg jag att vi gjorde en hel del framsteg idag då hon fastnade kortare och kortare tid vid mig innan hon kom fram till att det var musmattan som var det intressanta för tillfället. Så med lite mer träning är jag helt övertygad om att det kommer att bli bra. Slutligen fick Bella träna gripande av apport framför mig. Konstigt nog har hon börjat tugga på apporten, vilket hon aldrig någonsin har gjort tidigare. Kanske har min tajming varit fel några gånger och att jag på så sätt har belönat något som i slutändan har lett till ett bitande. Eller kanske var det bara Bellas dagsform... Vi får väl se. Men det är verkligen något jag måste vara uppmärksam på i fortsatt träning. Tidigare har hon dock varit enormt duktig på att hålla apporten tills jag klickar, nästan oavsett hur lång tid vi pratar om. Det hade hon säkert varit även idag, men eftersom jag absolut inte vill att hon ska tugga var jag snabb på att sno den från henne så det blev ju inte allt för mycket apportträning.
Bella är verkligen en hund för sig. Hon är så intensiv och impulsiv i allt hon gör och ibland är det nästan svårt att fånga beteenden som hon erbjuder. Allt går verkligen i ultrarapid. Då kanske man tror att hon blir slarvig i sitt utförande, men så är det inte. Trots att hon gör allt i 170 km/h så lyckas hon ändå ha noggranhet i utförandet. På något sätt påminner hon enormt mycket om mig själv, så vi passar varandra väldigt bra med tanke på hur jag gärna tränar. Men ibland så går tankarna till att jag kanske borde tona ner henne lite... fast ändå är det mycket som talar emot det. Ja, kul är hon iaf att träna och det blir aldrig tråkigt i hennes närvaro. Det är inte för inte som Shelby kallas för drottningen och Bella för hovnarren... =)
* * * * * UPPDATERING * * * * *
Jag var så taggad ikväll från träningen tidigare idag att det blev en hel del träning till, dock inomhus denna gång. Eftersom jag vill gå och sova nu så tänkte jag bara ge en kort resumé från kvällens träning.
Shelby:
* Sitt från ligg: Ikväll fick jag verkligen till detta! Helt fantastiskt! Hon hade äntligen den attityd och glädje som jag länge har letat efter och jag glädjer mig verkligen åt detta! Hoppas att vi får mer av detta i framtiden. Då kanske 2:ans fjärr kan lösa sig ändå.
* Insättningar: Detta tränades i stående position, eftersom vi fortfarande jobbar med att mjuka upp hennes bakre del. Ikväll bjöd hon dock till en hel del och hon kom in rakt vid min sida flera gånger genom att svänga med bakdelen. Supernöjd!
Bella:
* Sitt vackert: Vi har till på lördag på oss att fixa detta. Vi började lite smått igår, men ikväll gjorde vi rejäla framsteg. Dock ser jag verkligen inte någon möjlighet att hinna med att lägga kommando på det och så men förhoppningsvis har vi ett beteende att visa upp iaf.
* Hålla fast: Under tiden vi höll på att tapetsera det sista i hallen fick Bella lära sig att hålla fast mängder av olika föremål. Hon höll telefonen, måttstocken, borsten som används vid tapetsering, en skärkniv (utan blad dock) och lite andra grejer. Och inte ett endaste tugg!!!! Riktigt duktig tjeja!
Ja, vi hann med en hel del till, men detta var iaf en liten, kort resumé om kvällens träning. Ha det bra där hemma i norr! Saknar er så mycket att det gör ont ibland. Det finns ett rum ledigt för de som vill komma och tränga sig på =)
Löv jo änd miss jo!
Hur som helst så packade jag bilen och åkte till Stavsnäs där Görans familj har en stuga (eller landställe som det kallas på "stockholmska"). Tog med mig kaffetermosen och styrde mot Värmdö och Stavsnäs. När vi parkerade på gården stötte jag genast på problem då jag såg ett rådjur försvinna från tomten... Min första tanke var att "nu är träningen med Shelby förstörd.... Hon kommer aldrig att kunna fokusera och jag kommer verkligen inte kunna ha henne lös). Men jag tog iaf ut hundarna ur bilen och åt lite korv och mos som jag hade inhandlat på Statoil... =) Nåt måste man ju äta. Hundarna nosade frenetiskt i backen där rådjuret hade varit, så jag blev mer och mer säker på att min lilla träningsutflykt skulle sluta i kaos. Men skam den som ger sig!
Efter intagen lunch satte jag Bella i bilen och Shelby fick starta. Mot alla odds så hade Shelby en super härlig attityd och var helt underbar att ha å göra med. Hon sökte aktivt upp min sida hela tiden och var väldigt ivrig på att få en uppgift. Jag la fokus på full fart, hög intensitet och mycket kontakt. Allt för att hon inte skulle tappa intresset och ta upp något spår eller vittra in något. Men hon var helt fokuserad på mig och på vad vi skulle träna för dagen.
Träningen startades med väldigt mycket lek och jag tränade en hel del kvalitetssäkring vid kamplek. Shelby har alltid varit hunden som har valt mat framför lek, men som ändå kan tänka sig att leka en stund så länge det inte finns nåt gott i närheten. Därför tänkte jag äntligen ta mig i kragen och ändra på detta. Vet inte riktigt varför jag inte har gjort det tidigare, men bättre sent än aldrig. Från början släppte hon leksaken direkt när jag bara började pilla i fickan eller bara förde handen mot fickan. Men efter några repetitioner kampade hon på ganska bra trots att jag höll en godis framför nosen på henne. Riktigt duktig tjej! Sedan fortsatte vi träna på att mjuka upp hennes bakdel (alltså insättningar) men träningen där går ganska långsamt. Jag tror att jag måste försöka filma hur det ser ut när vi tränar detta för att utvärdera vad jag gör fel... för någonting är det. Men det går iaf framåt, men väldigt, väldigt sakta. Apportering stod även det på agendan för dagens träning och där var Shelby verkligen på hugget! Det börjar faktiskt se riktigt bra ut och snart är det dags att kedja ihop hela 2:ans moment. Dock ska vi träna lite extra på insättningar med apport, för där är det lite sisådär. Men det är verkligen superkul att se henne springa med glädje och en underbar attityd mot apporten. Idag låg fokus främst på farten ut mot apporten, men vi tränade även en del gripanden mellan mina fötter. Hon tar apporten mycket bättre nu, men det kunde fortfarande vara bättre. Slutligen fick Shelby träna tasstarget på musmatta. Det var verkligen en fröjd att se detta och hennes fart var en dröm för de flesta tränare. Hon fullkomligen flög fram, stampade hårt i musmattan och såg verkligen supernöjd ut! Snacka om stolt matte! Inte nog med att hennes attityd var alldeles underbar, hon arbetade ju även med en enorm störning för henne = rådjursdoft. Dessutom är hon ju även skendräktig... Jag är sååå glad och stolt över Shelby idag! Hon är min drottning!
Idag var jag verkligen noga med att låta träningen vara intensiv och kvalitetsfylld och därför var träningspassen väldigt korta och intensiva. Det var nog mycket därför som Shelby höll ihop så bra som hon gjorde och det var förmodligen även därför hon var så intensiv och glad genom alla träningspass, från början till slut. Jag valde även att ha henne kvar ute på plan under tiden jag tränade Bella för att på så vis bygga upp hennes förväntan och även det ledde nog till dagens fantastiska resultat.
När jag plockade ut Bella ur bilen möttes jag av ett energiknippe som inte är av denna värld. Hon var överallt samtidigt och var så mycket i gasen att träning inte ens var att tänka på innan hon kom i rätt sinnesstämning. Därför låg fokus med Bella på stillsamhet och passivitet under det första träningspasset. Bella blev uppkopplad vid en stolpe och jag tog en kopp kaffe. Detta har aldrig varit ett problem tidigare eftersom hon alltid har suttit i bilen när jag har tränat Shelby och tyvärr så har vi aldrig tränat detta. Men idag blev det iaf träning av. Det tog tid innan hon överhuvudtaget gick från hyper till smått hetsig och ännu längre tid tog det innan hon började närma sig vad jag skulle kalla hyfsat lugn. Hon tjöt, pep, skällde, tuggade pinnar, grävde i marken, försökte se om hon kunde förlänga kopplet genom att ta sats och kasta sig ut, ja, hon provade det mesta. Men tillslut så började hon sätta sig eller lägga sig mellan varven, fast hon pep fortfarande en hel del. Men slutligen så blev hon tyst och satte sig ner och väntade. Men snacka om att man måste ha tålamod. Dock är detta något som vi kommer att fortsätta träna på, då jag tycker att det är viktigt att hon klarar av att sitta lugnt och vänta på sin tur (dock med förväntan). När hon hade varit lugn en stund fick hon som belöning komma loss och vi började träna lite smått. Jag är dock verkligen inte nöjd med hur passivitetsträningen gick till, om man nu ens kan kalla det för träning. Det hela blev mycket svårt föfr Bella och jag känner henne så pass väl nu att jag vet att om hon visste vad det hela gick ut på så hade hon blivit lugn direkt. Så i fortsättningen ska det bli riktig passivitetsträning. Men resten av träningen var iaf mer genomtänkt. Överst på listan låg insättningar. Jag ville testa hur hennes flyt var och hur hon lyckades söka upp position från alla möjliga håll och kanter. Flytet var faktiskt jättebra och hon söker upp mig hur jag än står (bakifrån, framifrån, från bägge sidor, på kort håll och på långt håll). Vi fick även till en hel del snygga starter och halter. Nästa övning på listan var explosiva starter. Nu kan jag gå ca 10 meter från henne och leka en hel del med leksaken utan att hon rör sig. Ibland ser jag hur hon nästan är på väg men ångrar sig och väljer att sitta kvar till frikommando kommer. Jag tycker att detta är sååå charmigt, man ser nästan hur hon tänker göra det, men sedan inser att det inte lönar sig. Jag verkligen älskar att träna explosiva starter. För er som inte är insatta så finns det en bra artikel av Morten i senaste numret av Canis. Jag ser verkligen så stor användbarhet av detta, även i lydnadsträningen. Jag håller verkligen med Morten när han skriver att den vanliga metoden (att ibland kalla in hunden, men för det mesta gå tillbaka och belöna) riskerar att medföra en hund som inte alls sitter på spänn för det kommande kommandot. Genom att träna dessa explosiva starterna får man en hund som sitter/ligger/står på nålar och är precis på gränsen till tjuvstart men ändå lyckas behärska sig. Detta är för mig helt ultimat! Jätterolig lekträning tycker jag!
Det roliga med Bella är att hon är enormt intensiv i kampleken men ändå har så lätt för att koppla bort det när leksaken försvinner. Kanske är det för att vi tränade det en hel del när hon var liten... Skönt är det iaf. Ibland tror jag inte att jag är medveten om hur lyckligt lottad jag är när det gäller Bella. Hon är både mat- och lektokig, vilket underlättar oerhört mycket i träningen. Inte nog med att hon älskar att leka, hon fullkomligen älskar att leka tillsammans med mig!
Även Bella fick köra tasstarget på musmatta, men där har vi inte riktigt hittat flytet än. Fast ändå såg jag att vi gjorde en hel del framsteg idag då hon fastnade kortare och kortare tid vid mig innan hon kom fram till att det var musmattan som var det intressanta för tillfället. Så med lite mer träning är jag helt övertygad om att det kommer att bli bra. Slutligen fick Bella träna gripande av apport framför mig. Konstigt nog har hon börjat tugga på apporten, vilket hon aldrig någonsin har gjort tidigare. Kanske har min tajming varit fel några gånger och att jag på så sätt har belönat något som i slutändan har lett till ett bitande. Eller kanske var det bara Bellas dagsform... Vi får väl se. Men det är verkligen något jag måste vara uppmärksam på i fortsatt träning. Tidigare har hon dock varit enormt duktig på att hålla apporten tills jag klickar, nästan oavsett hur lång tid vi pratar om. Det hade hon säkert varit även idag, men eftersom jag absolut inte vill att hon ska tugga var jag snabb på att sno den från henne så det blev ju inte allt för mycket apportträning.
Bella är verkligen en hund för sig. Hon är så intensiv och impulsiv i allt hon gör och ibland är det nästan svårt att fånga beteenden som hon erbjuder. Allt går verkligen i ultrarapid. Då kanske man tror att hon blir slarvig i sitt utförande, men så är det inte. Trots att hon gör allt i 170 km/h så lyckas hon ändå ha noggranhet i utförandet. På något sätt påminner hon enormt mycket om mig själv, så vi passar varandra väldigt bra med tanke på hur jag gärna tränar. Men ibland så går tankarna till att jag kanske borde tona ner henne lite... fast ändå är det mycket som talar emot det. Ja, kul är hon iaf att träna och det blir aldrig tråkigt i hennes närvaro. Det är inte för inte som Shelby kallas för drottningen och Bella för hovnarren... =)
* * * * * UPPDATERING * * * * *
Jag var så taggad ikväll från träningen tidigare idag att det blev en hel del träning till, dock inomhus denna gång. Eftersom jag vill gå och sova nu så tänkte jag bara ge en kort resumé från kvällens träning.
Shelby:
* Sitt från ligg: Ikväll fick jag verkligen till detta! Helt fantastiskt! Hon hade äntligen den attityd och glädje som jag länge har letat efter och jag glädjer mig verkligen åt detta! Hoppas att vi får mer av detta i framtiden. Då kanske 2:ans fjärr kan lösa sig ändå.
* Insättningar: Detta tränades i stående position, eftersom vi fortfarande jobbar med att mjuka upp hennes bakre del. Ikväll bjöd hon dock till en hel del och hon kom in rakt vid min sida flera gånger genom att svänga med bakdelen. Supernöjd!
Bella:
* Sitt vackert: Vi har till på lördag på oss att fixa detta. Vi började lite smått igår, men ikväll gjorde vi rejäla framsteg. Dock ser jag verkligen inte någon möjlighet att hinna med att lägga kommando på det och så men förhoppningsvis har vi ett beteende att visa upp iaf.
* Hålla fast: Under tiden vi höll på att tapetsera det sista i hallen fick Bella lära sig att hålla fast mängder av olika föremål. Hon höll telefonen, måttstocken, borsten som används vid tapetsering, en skärkniv (utan blad dock) och lite andra grejer. Och inte ett endaste tugg!!!! Riktigt duktig tjeja!
Ja, vi hann med en hel del till, men detta var iaf en liten, kort resumé om kvällens träning. Ha det bra där hemma i norr! Saknar er så mycket att det gör ont ibland. Det finns ett rum ledigt för de som vill komma och tränga sig på =)
Löv jo änd miss jo!
Ibland får man mer än man tror...
Ja, nu börjar vi finna oss till rätta här nere i 08-träsket =) Vi har hunnit med att tapetsera om både vardagsrum och kök och för stunden håller vi på att sätta upp vävtapet i hallen för att sedan måla om. Det är faktiskt väldigt kul och jag tror att jag ska byta bana och bli hantverkare =) Eller kanske inte, men kul är det iaf!
Hundarna mår bra och Shelby verkar vara påväg att få fantasivalpar. Hon har nu utvecklat lite hängtuttar och vi väntar på mjölken. Hon är ganska sur mot andra hundar, även dom hon känner sedan tidigare. Dock är hon väldigt snäll mot Bella och Bella verkar få göra vad som helst medan andra hundar knappt får titta på henne... SKönt iaf att hon är snäll med lillasyster.
Det har inte blivit allt för mycket träning, iaf inte utomhus. Varför vet jag faktiskt inte, annat än att det tar tid att komma till rätta på ett nytt ställe... Däremot har det blivit en hel del inomhusträning för Bella, och det är ju inte fy skam. Shelby är svår att träna inomhus, då hon är mer intresserad av att ligga i soffan och titta på när andra arbetar, men lite har hon ändå fått träna. Bella har fått träna en del explosiva starter med hjälp av omvänd lockning, och det är kul att se hur hon verkligen sitter på spänn och väntar på kommando så att hon får röra sig. Vi har även tränat en del gripanden av apport från marken och hon har ett ganska bra grepp, dock finns det fortfarande en hel del att arbeta med. Jag vill att hon ska gripa lite längre bak i munnen, så det är det kriteriet vi arbetar utifrån nu. Vi har även tränat upp ett riktigt bra flyt på insättningarna och vänster-om-halt. Hon är verkligen tajt mot mig och detta kommer att leda till ett riktigt snyggt fritt följ en vacker dag =)
Vi har som uppgift till helgens utbildning på Hundens Hus att lära våra hundar en cirkuskonst. Jag som har haft ungefär 1000 saker att göra på slutet har inte ens kommit så långt att jag har bestämt mig för vilken cirkuskonst jag ska lära Bella. Så om någon där ute har något bra förslag så får ni gärna dela med er! Dock vill jag, främst för Bellas skull men även för min egen, att cirkuskonsten inte ska vara allt för svår eftersom hon ändå ska kunna utföra den på en ny plats med andra hundar... Men om ni har förslag så dela gärna med er.
Så till rubriken. Ibland så är det så att man kan slå många flugor i en enda smäll. Som de flesta redan vet så har jag (eller Bella) haft problem vid hundmöten. Sedan inköpet av skinkost på tub så har problemet blivit mycket bättre och det har varit ovanligt med skällande och utfall vid hundmöten. Men vi kan ju inte gå med skinkost-tuben i resten av hennes liv, utan jag vill gå vidare nu. Hon lyckas passera hundar alla gånger som tuben är med och då tycker jag att det är dags för en utveckling. Så sagt och gjort! Igår ändrade jag strategin och gick vidare till nästa steg. Fyllde fickorna med mängder av godis och gav oss ut. Tack och lov så rör det sig väldigt mycket hundar i området så vi behövde inte gå så länge innan vi fick testa den nya strategin.
Strategin ser ut så här:
* Bella ser en hund
* Matte klicker/säger bra och kastar en godis från stigen mot skogen
* Bella springer ut och letar upp godisen
* När hon har ätit upp godisen och tittar upp (oavsett vart hon tittar) så börjar vi om.
Denna strategi har fungerat super! Hon tycker verkligen om detta och har än så länge inte skällt eller ens morrat en enda gång! Igår hade jag till och med henne lös när det kom en hund, och inte ens då var hon överhuvudtaget intresserad av den hund som kom och passerade utan sprang glatt och letade upp sin godis.
Men vad grundar jag då rubriken på? Jo, när jag gick i skogen igår insåg jag att jag får mycket mer än vad jag någonsin hade trott.
Strategin medför:
* Bella får godis som hon tycker om (förväntningen när vi möter en annan hund blir nu att synen av hund betyder godis från matte)
* Bella får dessutom den goda godisen serverat på ett sätt som hon finner underhållande (godisen kastas och hon får söka upp den) vilket även det blir en belöning i sig.
* Eftersom godisen kastas från stigen och ut mot skogen kommer även Bellas förväntan att driva henne en bit ut från stigen när hon möter en annan hund.
* Eftersom Bella måste söka upp godisen på marken skickar hon per automatik ut lugnande signaler till den mötande hunden genom att hon nosar på backen (nosa = lugnande signal)
Visst är det härlig när en enda sak kan leda till så mycket bra! Kanske finns det även fler bra saker med min nya strategi, men det är dessa jag har kommit på hittills. Jag är så nöjd med Bella nu och det känns verkligen som om vi kommer att lyckas. Ett av målen för 2008 är ju att Bella ska klara av att möte en hund och samtidigt känna sig trygg och klara av att vara tyst. Tryggheten har kommit mer och mer på slutet och jag tror inte längre att hon är speciellt rädd. Det har nämligen hänt att hon har sprungit fram till en annan hund (ja, jag vet... jag skäms verkligen...) och så visade hon inte någon rädsla överhuvudtaget. Istället visade hon glädje och förväntan, vilket iofs glädjer mig väldigt mycket! Dock kan jag inte ha en hund som springer fram till andra hundar. Trots att rädslan mer eller mindre verkar ha gått över till förväntan och lite frustration så har möten med andra hundar inte funkat alls utan att jag engagerar mig (ex. tuben). Men nu ser jag verkligen en väg genom detta och i slutändan tror jag att jag kommer att få en hund som kommer att vara den ulitimata hunden i situationer där vi möter andra hundar. Dock är vägen dit förmodligen ganska lång, men huvudsaken är att vi har en strategi att jobba utifrån. Sedan är det viktigt att inte stagnera i träningen, utan successivt kommer jag att ändra min strategi utifrån Bellas agerande och jag kommer att kräva mer och mer (dock genom att ping-ponga = inte bara öka kraven utan gå lite fram och tillbaka i mina kriterier) för att i slutändan (målet) klara av att möta en hund tyst, lugnt och ändå med glädje!
Solen lyser i Tyresö och nu ska jag tapetsera lite i hallen för att sedan gå ut på långpromenad med hundarna!
P.S. Till er som tycker att jag ska skriva en bok =). Ni är min testpublik innan de riktiga publikationerna kommer =)
Hundarna mår bra och Shelby verkar vara påväg att få fantasivalpar. Hon har nu utvecklat lite hängtuttar och vi väntar på mjölken. Hon är ganska sur mot andra hundar, även dom hon känner sedan tidigare. Dock är hon väldigt snäll mot Bella och Bella verkar få göra vad som helst medan andra hundar knappt får titta på henne... SKönt iaf att hon är snäll med lillasyster.
Det har inte blivit allt för mycket träning, iaf inte utomhus. Varför vet jag faktiskt inte, annat än att det tar tid att komma till rätta på ett nytt ställe... Däremot har det blivit en hel del inomhusträning för Bella, och det är ju inte fy skam. Shelby är svår att träna inomhus, då hon är mer intresserad av att ligga i soffan och titta på när andra arbetar, men lite har hon ändå fått träna. Bella har fått träna en del explosiva starter med hjälp av omvänd lockning, och det är kul att se hur hon verkligen sitter på spänn och väntar på kommando så att hon får röra sig. Vi har även tränat en del gripanden av apport från marken och hon har ett ganska bra grepp, dock finns det fortfarande en hel del att arbeta med. Jag vill att hon ska gripa lite längre bak i munnen, så det är det kriteriet vi arbetar utifrån nu. Vi har även tränat upp ett riktigt bra flyt på insättningarna och vänster-om-halt. Hon är verkligen tajt mot mig och detta kommer att leda till ett riktigt snyggt fritt följ en vacker dag =)
Vi har som uppgift till helgens utbildning på Hundens Hus att lära våra hundar en cirkuskonst. Jag som har haft ungefär 1000 saker att göra på slutet har inte ens kommit så långt att jag har bestämt mig för vilken cirkuskonst jag ska lära Bella. Så om någon där ute har något bra förslag så får ni gärna dela med er! Dock vill jag, främst för Bellas skull men även för min egen, att cirkuskonsten inte ska vara allt för svår eftersom hon ändå ska kunna utföra den på en ny plats med andra hundar... Men om ni har förslag så dela gärna med er.
Så till rubriken. Ibland så är det så att man kan slå många flugor i en enda smäll. Som de flesta redan vet så har jag (eller Bella) haft problem vid hundmöten. Sedan inköpet av skinkost på tub så har problemet blivit mycket bättre och det har varit ovanligt med skällande och utfall vid hundmöten. Men vi kan ju inte gå med skinkost-tuben i resten av hennes liv, utan jag vill gå vidare nu. Hon lyckas passera hundar alla gånger som tuben är med och då tycker jag att det är dags för en utveckling. Så sagt och gjort! Igår ändrade jag strategin och gick vidare till nästa steg. Fyllde fickorna med mängder av godis och gav oss ut. Tack och lov så rör det sig väldigt mycket hundar i området så vi behövde inte gå så länge innan vi fick testa den nya strategin.
Strategin ser ut så här:
* Bella ser en hund
* Matte klicker/säger bra och kastar en godis från stigen mot skogen
* Bella springer ut och letar upp godisen
* När hon har ätit upp godisen och tittar upp (oavsett vart hon tittar) så börjar vi om.
Denna strategi har fungerat super! Hon tycker verkligen om detta och har än så länge inte skällt eller ens morrat en enda gång! Igår hade jag till och med henne lös när det kom en hund, och inte ens då var hon överhuvudtaget intresserad av den hund som kom och passerade utan sprang glatt och letade upp sin godis.
Men vad grundar jag då rubriken på? Jo, när jag gick i skogen igår insåg jag att jag får mycket mer än vad jag någonsin hade trott.
Strategin medför:
* Bella får godis som hon tycker om (förväntningen när vi möter en annan hund blir nu att synen av hund betyder godis från matte)
* Bella får dessutom den goda godisen serverat på ett sätt som hon finner underhållande (godisen kastas och hon får söka upp den) vilket även det blir en belöning i sig.
* Eftersom godisen kastas från stigen och ut mot skogen kommer även Bellas förväntan att driva henne en bit ut från stigen när hon möter en annan hund.
* Eftersom Bella måste söka upp godisen på marken skickar hon per automatik ut lugnande signaler till den mötande hunden genom att hon nosar på backen (nosa = lugnande signal)
Visst är det härlig när en enda sak kan leda till så mycket bra! Kanske finns det även fler bra saker med min nya strategi, men det är dessa jag har kommit på hittills. Jag är så nöjd med Bella nu och det känns verkligen som om vi kommer att lyckas. Ett av målen för 2008 är ju att Bella ska klara av att möte en hund och samtidigt känna sig trygg och klara av att vara tyst. Tryggheten har kommit mer och mer på slutet och jag tror inte längre att hon är speciellt rädd. Det har nämligen hänt att hon har sprungit fram till en annan hund (ja, jag vet... jag skäms verkligen...) och så visade hon inte någon rädsla överhuvudtaget. Istället visade hon glädje och förväntan, vilket iofs glädjer mig väldigt mycket! Dock kan jag inte ha en hund som springer fram till andra hundar. Trots att rädslan mer eller mindre verkar ha gått över till förväntan och lite frustration så har möten med andra hundar inte funkat alls utan att jag engagerar mig (ex. tuben). Men nu ser jag verkligen en väg genom detta och i slutändan tror jag att jag kommer att få en hund som kommer att vara den ulitimata hunden i situationer där vi möter andra hundar. Dock är vägen dit förmodligen ganska lång, men huvudsaken är att vi har en strategi att jobba utifrån. Sedan är det viktigt att inte stagnera i träningen, utan successivt kommer jag att ändra min strategi utifrån Bellas agerande och jag kommer att kräva mer och mer (dock genom att ping-ponga = inte bara öka kraven utan gå lite fram och tillbaka i mina kriterier) för att i slutändan (målet) klara av att möta en hund tyst, lugnt och ändå med glädje!
Solen lyser i Tyresö och nu ska jag tapetsera lite i hallen för att sedan gå ut på långpromenad med hundarna!
P.S. Till er som tycker att jag ska skriva en bok =). Ni är min testpublik innan de riktiga publikationerna kommer =)
Den sociala dominansen
Egentligen är mitt intresse för begreppet dominans väldigt litet och jag spenderar inte någon tid att fundera över huruvida mina hundar försöker dominera mig. Dock är det ett begrepp som fortfarande florerar i hundvärlden och även om jag väljer att inte lägga någon vikt vid det så är det omöjligt som hundägare att inte bekanta sig med begreppet. På önskemål från Sandra ska jag i detta inlägg klargöra min syn på dominans och förhoppningsvis väcka någon tanke kring dominansbegreppet.
Ofta hör vi hundägare som frustrerat funderar över varför deras hund inte lyder dem, varför den trotsar dem och inte allt för sällan hör vi berättelser om hundar som ständigt försöker "ta över". Råden från instruktörer som jobbar utifrån detta synsätt är ofta hårdhänta tips där hundägarna ska visa att de är dem som bestämmer och inte hunden. Med andra ord verkar man tro att alla problem som man har med sin hund finns hos hunden och i dens intresse att försöka dominera oss. Mina frågor som hundägare i situationer där hunden inte lyder mig handlar istället om frågor som; Har jag verkligen lärt min hund detta? Har jag lyckats generalisera min träning så pass mycket att min hund borde klara av att utför det jag ber om i just denna situation? Är min hund inte riktigt i form idag? Hur ska jag göra för att lyckas nå ut med vad jag vill, då jag inte verkar ha lyckats hitills?. För mig handlar det inte ofta om vad det är för fel på hunden då den inte lyder. Istället vänder jag frågorna till mig själv och försöker analysera vad jag har missat. Sedan kan det självfallet vara så att jag har lärt hunden det och att hunden faktiskt kan det jag ber den om, men precis som hos oss människor klarar vi inte alltid av att utföra det vi kan i alla miljöer och situationer. Kort sagt, att hunden inte lyder mig har i min värld absolut ingenting med dominans att göra.
Men är dominansen då bara en myt? Nä, så långt vill jag nog inte gå. Dominansen finns där, men vi människor har nog lagt alldeles för stor vikt vid den. Som vanligt har vi människor svårt att söka lösningen på problem hos oss själva och istället väljer vi ofta att se lösningen hos andra (i detta fall hunden) och då har begreppet dominans blivit en enkel väg ut.
Ja, jag tror att dominansen finns, men anledningen till att jag inte lägger någon vikt vid begreppet i mitt hundäganade är att jag inte riktigt kan vara säker. Hur kan jag vara säker på att mina hundar känner eller inte känner sig dominerade? Kanske går de ständigt runt och känner sig dominerade och tycker att jag alltid har veto-rätt i allt vi gör, eller kanske inte. Det jag däremot vet är beteenden som jag förstärker tenderar att öka och beteenden som jag inte förstärker tenderar att minska och det är där jag tar avstamp i mitt hundägande och i mitt hundtränande. Det jag ser är det jag finner intressant resten är bara spekulationer!
Trots att jag inte lägger någon vikt i begreppet så har jag ändå tänkt att dela med mig lite av mina tankar kring det. Det jag tänker spekulera i (ja, jag spekulerar eftersom jag inte kan vara säker) är den sociala dominansen. Vad är då den sociala dominansen? Denna typ av dominans (som för övrigt också är den enda form av dominans som jag tror existerar) återfinns både hos människor och hos våra kära fyrfota vänner. Den sociala dominansen handlar enbart om en sak, nämligen resurser. Resurser är sådant som ses som värdefullt och vad som är en resurs för en individ behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan. Hemma hos oss är mat verkligen en resurs för Bella, medan Shelby inte lägger någon större vikt vid maten. För Shelby är dock leksaker en resurs (gärna en leksak som matte tycker om), och där är inte Bella lika brydd. Köttbullar är dock resurser för båda tösarna. Med andra ord så existerar det ingen social dominans mellan mina tjejer när det gäller deras mat, eftersom detta inte ses som någon resurs för Shelby. Hon ser inte mat som något värdefullt och hon kan gärna flytta sig ifall Bella ser lite extra sugen ut. Men när de båda ser något som värdefullt (=en resurs), som i fallet med köttbullen, det är då den sociala dominansen kommer in i bilden.
Men vad händer då när de båda verkligen vill/behöver resursen? Hur ter sig den sociala dominansen? För mig är det självklart, men det är ändå uppenbart att det inte är självklart för en stor del av den hundägande befolkningen i Sverige. Om jag vet att jag har övertaget i en situation, då behöver jag ju inte hävda mig speciellt mycket. Om jag vet att det är jag som har köpt godispåsen som står på bordet hemma, så behöver jag inte gå in i heta diskussioner om vem som har rätt att äta den, eftersom jag redan vet att jag har övertaget i situationen. Om jag däremot vet att jag står i underläge så vet jag att jag behöver hävda mig för att gå vinnande (=få resursen) ur situationen. Om jag vet att det är min man som har inhandlat godispåsen kan jag välja olika vägar att gå för att få ett smakprov. Jag kan försöka tigga och be om det (ett väldigt vanligt beteende hos mina hundar), jag kan sno den (förekommer också hos mina hundar) eller så kan jag börja skrika och bråka om att han faktiskt fick smaka av mig när jag hade köpt... (detta har mina hundar aldrig gjort) Alltså, den som har övertaget i situationen behöver inte hävda sig. Det märks ganska tydligt när hundar vill åt en och samma resurs. Den som är säker i sig själv behöver aldrig hävda sig, medan den som inte är lika säker i sig själv måste leva om och bråka för att få den. Vissa gånger kanske det hjälper medan andra gånger spelar det ingen roll hur mycket den andra individen än bråkar. Men om den som har övertaget (hemma hos oss är det Shelby) vill ha resursen, så tar den resursen.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo nämligen att den som är säker i sig själv (ledaren om ni så vill) är den som inte behöver bråka och hävda sig i sådana situationer. Ändå ser vi ofta hundägare som skrikandes och bråkandes försöker ta resurser från sina hundar. Vad säger de då till sina hundar? Jo, att de minsann måste bråka och kanske till och med bli våldsamma för att få resursen. Bland många traditionella hundtränare finns det ofta övningar där hundägarna till varje pris ska kunna ta föremål från sina hundar. Dessa övningar kallas för ledarskapsövningar och ska förstärka hundägarens ledarskap. Men vad gör hundägarna genom dessa övningar egentligen? Jo, de visar sina hundar att de faktiskt står i underläge... Ironiskt nog så skapar dessa hundägare, genom sina ledarskapsövningar, problem istället för att förebygga dem...
Avslutningsvis vill jag bara säga; Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest. (Okänd)
Ofta hör vi hundägare som frustrerat funderar över varför deras hund inte lyder dem, varför den trotsar dem och inte allt för sällan hör vi berättelser om hundar som ständigt försöker "ta över". Råden från instruktörer som jobbar utifrån detta synsätt är ofta hårdhänta tips där hundägarna ska visa att de är dem som bestämmer och inte hunden. Med andra ord verkar man tro att alla problem som man har med sin hund finns hos hunden och i dens intresse att försöka dominera oss. Mina frågor som hundägare i situationer där hunden inte lyder mig handlar istället om frågor som; Har jag verkligen lärt min hund detta? Har jag lyckats generalisera min träning så pass mycket att min hund borde klara av att utför det jag ber om i just denna situation? Är min hund inte riktigt i form idag? Hur ska jag göra för att lyckas nå ut med vad jag vill, då jag inte verkar ha lyckats hitills?. För mig handlar det inte ofta om vad det är för fel på hunden då den inte lyder. Istället vänder jag frågorna till mig själv och försöker analysera vad jag har missat. Sedan kan det självfallet vara så att jag har lärt hunden det och att hunden faktiskt kan det jag ber den om, men precis som hos oss människor klarar vi inte alltid av att utföra det vi kan i alla miljöer och situationer. Kort sagt, att hunden inte lyder mig har i min värld absolut ingenting med dominans att göra.
Men är dominansen då bara en myt? Nä, så långt vill jag nog inte gå. Dominansen finns där, men vi människor har nog lagt alldeles för stor vikt vid den. Som vanligt har vi människor svårt att söka lösningen på problem hos oss själva och istället väljer vi ofta att se lösningen hos andra (i detta fall hunden) och då har begreppet dominans blivit en enkel väg ut.
Ja, jag tror att dominansen finns, men anledningen till att jag inte lägger någon vikt vid begreppet i mitt hundäganade är att jag inte riktigt kan vara säker. Hur kan jag vara säker på att mina hundar känner eller inte känner sig dominerade? Kanske går de ständigt runt och känner sig dominerade och tycker att jag alltid har veto-rätt i allt vi gör, eller kanske inte. Det jag däremot vet är beteenden som jag förstärker tenderar att öka och beteenden som jag inte förstärker tenderar att minska och det är där jag tar avstamp i mitt hundägande och i mitt hundtränande. Det jag ser är det jag finner intressant resten är bara spekulationer!
Trots att jag inte lägger någon vikt i begreppet så har jag ändå tänkt att dela med mig lite av mina tankar kring det. Det jag tänker spekulera i (ja, jag spekulerar eftersom jag inte kan vara säker) är den sociala dominansen. Vad är då den sociala dominansen? Denna typ av dominans (som för övrigt också är den enda form av dominans som jag tror existerar) återfinns både hos människor och hos våra kära fyrfota vänner. Den sociala dominansen handlar enbart om en sak, nämligen resurser. Resurser är sådant som ses som värdefullt och vad som är en resurs för en individ behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan. Hemma hos oss är mat verkligen en resurs för Bella, medan Shelby inte lägger någon större vikt vid maten. För Shelby är dock leksaker en resurs (gärna en leksak som matte tycker om), och där är inte Bella lika brydd. Köttbullar är dock resurser för båda tösarna. Med andra ord så existerar det ingen social dominans mellan mina tjejer när det gäller deras mat, eftersom detta inte ses som någon resurs för Shelby. Hon ser inte mat som något värdefullt och hon kan gärna flytta sig ifall Bella ser lite extra sugen ut. Men när de båda ser något som värdefullt (=en resurs), som i fallet med köttbullen, det är då den sociala dominansen kommer in i bilden.
Men vad händer då när de båda verkligen vill/behöver resursen? Hur ter sig den sociala dominansen? För mig är det självklart, men det är ändå uppenbart att det inte är självklart för en stor del av den hundägande befolkningen i Sverige. Om jag vet att jag har övertaget i en situation, då behöver jag ju inte hävda mig speciellt mycket. Om jag vet att det är jag som har köpt godispåsen som står på bordet hemma, så behöver jag inte gå in i heta diskussioner om vem som har rätt att äta den, eftersom jag redan vet att jag har övertaget i situationen. Om jag däremot vet att jag står i underläge så vet jag att jag behöver hävda mig för att gå vinnande (=få resursen) ur situationen. Om jag vet att det är min man som har inhandlat godispåsen kan jag välja olika vägar att gå för att få ett smakprov. Jag kan försöka tigga och be om det (ett väldigt vanligt beteende hos mina hundar), jag kan sno den (förekommer också hos mina hundar) eller så kan jag börja skrika och bråka om att han faktiskt fick smaka av mig när jag hade köpt... (detta har mina hundar aldrig gjort) Alltså, den som har övertaget i situationen behöver inte hävda sig. Det märks ganska tydligt när hundar vill åt en och samma resurs. Den som är säker i sig själv behöver aldrig hävda sig, medan den som inte är lika säker i sig själv måste leva om och bråka för att få den. Vissa gånger kanske det hjälper medan andra gånger spelar det ingen roll hur mycket den andra individen än bråkar. Men om den som har övertaget (hemma hos oss är det Shelby) vill ha resursen, så tar den resursen.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo nämligen att den som är säker i sig själv (ledaren om ni så vill) är den som inte behöver bråka och hävda sig i sådana situationer. Ändå ser vi ofta hundägare som skrikandes och bråkandes försöker ta resurser från sina hundar. Vad säger de då till sina hundar? Jo, att de minsann måste bråka och kanske till och med bli våldsamma för att få resursen. Bland många traditionella hundtränare finns det ofta övningar där hundägarna till varje pris ska kunna ta föremål från sina hundar. Dessa övningar kallas för ledarskapsövningar och ska förstärka hundägarens ledarskap. Men vad gör hundägarna genom dessa övningar egentligen? Jo, de visar sina hundar att de faktiskt står i underläge... Ironiskt nog så skapar dessa hundägare, genom sina ledarskapsövningar, problem istället för att förebygga dem...
Avslutningsvis vill jag bara säga; Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest. (Okänd)
Träning Väsby BHK
Ungefär så här har vardagarna för mina hundar sett ut på sista tiden... Inte speciellt aktivt =)
Idag har det äntligen blivit träning av! Hade massor av fina bilder som jag hade tänkt lägga upp, men modemet och jag är inte riktigt vänner... Så tyvärr får ni stå ut med enbart text.
Vid 10 i morse träffade jag Helena och hennes två golden-killar vid Väsby brukshundsklubb i Upplands-Väsby. Det var faktiskt en riktigt fin klubb! Vi var nästan ensamma förutom en kvinna som var där och tränade en liten stund, vilket var både positivt och negativt. Det positiva var att jag kunde belöna Shelby med den absolut bästa belöningen som finns i hennes värld, nämligen att springa med en boll i munnen =) Det negativa var väl att det hade varit bra med ännu mer störning, fast å andra sidan hade vi ju varandra så det var ju en del stöning ändå. Sen var det ju faktiskt ett nytt ställe och bara det är ju att se som lite störning med alla nya dofter.
Shelby fick göra entré först och hon var verkligen på ett strålande humör idag. Svansen gick i ett och hon hade en väldigt positiv attityd hela tiden. Det gör mig verkligen super glad att se henne så glad och framåt i träningen! Vi lekte en hel del och jag tror att mycket av hennes positiva attityd kom från det. Vi latjade en hel del och jag var verkligen avspänd och som vanligt färgade det av sig oerhört mycket på henne. Vi lekte lite med hopp över hinder (alla möjliga varianter) och vi tränade även en del musmatte-target och hon har verkligen en urhärlig attityd när hon springer och trampar tassen på target. Jag vågade mig även på att träna apporteringen idag (brukar vara lite si och så med den) och även där lös hennes glada och positiva attityd. Hon hade högt tempo ut, grep bra och hade även högt tempo in. Jag har börjat vara noga med att klicka henne när hon har hög fart in eftersom hon har haft tendens att sakta ner väldigt mycket när hon nästan är framme (nästan 2 meter framför mig) och jag ser redan ett mycket bättre resultat. Även om jag har klickat henne på vägen mot mig, så har jag inte alltid varit jätte noga med att bestämma exakt hur jag vill att det ska se ut. Men nu är vi på bättre väg och jag börjar kunna se apporteringen som ett färdigt moment, även om vi inte riktigt är där ännu... men snart! På skoj testade vi även lite agility och då mest hopp och tunnel. Tunneln, som hon tidigare har tyckt varit så där har hon nu verkligen börjat älska. Hon springer genom den som om det är det roligaste hon vet här i världen! Träningen med Shelby var verkligen super kul idag och jag glädjer mig enormt mycket över den posititva attityd som hon visade genom träningspassen idag!
Även Bella var duktig och det märks att hon älskar att arbeta. Direkt när jag släppte ut henne från bilen tog hon kontakt och såg frågande ut... ungefär som; "ska vi träna nu matte? Vad vill du att jag ska göra???". I träningen med Bella låg fokus mycket på kontakt och följsamhet. Båda dessa "huvudteman" gick bra och med tanke på att vi var på ett nytt ställe med nya träningskompisar så skötte hon sig alldeles utmärkt. Visst var det lite spännande och titta på vad Helena och Zambo höll på med, men hon sökte ofta kontakt och höll den bra. Vi tränade en del vändningar på stället, stegförflyttningar och starter och det börjar arta sig faktiskt. Fortfarande har vi en hel del att träna på, men hon börjar verkligen köpa konceptet och tycker att det är väldigt roligt. Även Bella fick träna lite med apporten och hon är verkligen super duktig! Jag tror att hon kan hålla och bära den hur länge som helst. Dessutom har hon ett bra grepp och inget tugg! När vi satt och fikade lite kastade jag apporten mest på skoj (hon har inte riktigt velat greppa på mitten) bara för att se vad hon skulle göra. Helt plötsligt, under fikapausen, började hon apportera in den till mig genom att greppa på mitten! Riktigt roligt!!!
Det var verkligen skönt att komma iväg och träna och det blev ändå 3 timmars träning. Jag kände att jag behövde komma iväg för att hitta formen och det hjälpte verkligen. Sen är det väldigt skönt att ha någon å träna med! Det underlättar verkligen för disciplinen =) Jag och Helena ska försöka träffas iaf en gång i veckan och köra ett längre pass.
Ja, det var ju verkligen tråkigt med bilderna. De var så fina! =) Men jag ska testa senare idag/ikväll och se ifall det bara var för stunden... Kan ju alltid hoppas! Nu ska jag dega lite i soffan och sen ska jag ta itu med att packa upp lite i gästrummet (=det rummet som alltid blir lämnat till sist...)
Tyresö, raskunskap & frustration...
Det var ett tag sen jag bloggade, men det har sina förklaringar! Har haft fullt upp bara av att packa ner grejer, flytta dem, packa upp dem, tapetsera (ok, det gjorde kära mor och far, men ändå), acklimatisera mig, gå utbildning på Hundens Hus osv. Men nu har jag iaf fått tillgång till Internet, dock surfar jag på modem, vilket är anledningen till min frustration. Det går verkligen inte snabbt!!! Blir ett kort inlägg idag, men jag ska bli bättre nu framöver.
Tyresö är vackert, lantligt och inte alls Stockholms-känsla. Vi bor i ett jätte lugnt område med väldigt nära till skogen (bara 1 min prommenad). I skogen finns det hästhagar, rådjuren är lite här och var (både kul och tråkigt...) och änderna har redan kommit till dammen som ligger just nedanför vårt område. Kort sagt finns det mycket skog att gå i på mycket nära håll. Jag bor faktiskt mer lantligt till nu än vad jag gjorde i Umeå, vilket jag inte riktigt hade förväntat mig...
I helgen har jag varit på Hundens Hus och haft raskunskap. Det har varit en helg fullproppad med information och diskussion och jag har lärt mig en hel del! Det finns verkligen mängder av raser!
Hundarna har fått lida den sista veckan och träningen har mer eller mindre helt legat på is. Jag och Bella har tränat lite idag, men jag har inte riktigt hittat formen än och jag har svårt för att planera min träning. Men i morgon börjar vardagen igen, och förhoppningsvis ska jag nu kunna hitta mina rutiner. Mamma och pappa var ju kvar här ända tills i fredags, så jag har inte direkt kunnat hitta min egen rutin ännu, men det kommer nog.
Hoppas alla ni andra har det utmärkt bra och till er alla där hemma; Jag saknar er jätte mycket!!!
Tyresö är vackert, lantligt och inte alls Stockholms-känsla. Vi bor i ett jätte lugnt område med väldigt nära till skogen (bara 1 min prommenad). I skogen finns det hästhagar, rådjuren är lite här och var (både kul och tråkigt...) och änderna har redan kommit till dammen som ligger just nedanför vårt område. Kort sagt finns det mycket skog att gå i på mycket nära håll. Jag bor faktiskt mer lantligt till nu än vad jag gjorde i Umeå, vilket jag inte riktigt hade förväntat mig...
I helgen har jag varit på Hundens Hus och haft raskunskap. Det har varit en helg fullproppad med information och diskussion och jag har lärt mig en hel del! Det finns verkligen mängder av raser!
Hundarna har fått lida den sista veckan och träningen har mer eller mindre helt legat på is. Jag och Bella har tränat lite idag, men jag har inte riktigt hittat formen än och jag har svårt för att planera min träning. Men i morgon börjar vardagen igen, och förhoppningsvis ska jag nu kunna hitta mina rutiner. Mamma och pappa var ju kvar här ända tills i fredags, så jag har inte direkt kunnat hitta min egen rutin ännu, men det kommer nog.
Hoppas alla ni andra har det utmärkt bra och till er alla där hemma; Jag saknar er jätte mycket!!!
