Målinriktad träning!
Äntligen har jag, för första gången på väääldigt länge, lyckats få till lite målinriktad träning för bägge damerna här hemma. På sistone har min motivation för lydnadsträning växt sig allt starkare och idag kände jag verkligen för att träna med tävling i sikte. Det var länge sedan jag kände så kan jag lova! På vägen hem från jobbet började jag planera för vad som skulle stå i fokus idag och väl hemma gjorde jag upp en mer strukturerad plan för dagens träning. Eftersom jag har varit rätt dålig på att träna målinriktad inser jag snabbt att det är mycket som jag har låtit falla genom fingrarna och i mångt och mycket har jag försökt ta genvägar till klara beteendekedjor. Inte bra! Men nu ska det bli ändring på det.
Bellas största problem är och har väl varit väldigt länge, att välja ett beteende och stå för det. Därför stod signalkontroll på agendan idag. Vi började med det och det tror jag var ett bra val. Det är lugn och systematisk träning, något som är en bra start för henne eftersom hon lätt stressar upp i beteenden där det går undan eller där hon ska växla mellan flera olika. Därför valde jag att fokusera på signalkontroll för enbart ligg. Det gick bra och hon visade allt större förmåga att ta ansvar för sitt beteende. Jag tycker dock att det är lätt att falla i fällan för att alltid och återigen alltid lyckas och därmed glömma bort att även misslyckanden är jätte viktigt i träning. Därför utmanade jag henne med en hel del fokus på duration, något som är både hennes och min dåliga sida... Kanske (eller snarare förmodligen) har hon ärvt den sidan från mig... Hon behöver fortfarande mer träning på detta (enkla?), men jag tycker ändå att jag såg en klar förbättring på dagens pass.
Vi tränade även läggande under baklängesmarsch, något som är lite av hennes paradgren. Dock har de på sista tiden blivit lite sisådär med läggandena och det vill jag ta itu med nu på en gång. Nu ska det bli supersnyggt! Hon gillar verkligen detta moment och utför det oftast väldigt snyggt även som ett färdigt moment. Men jag vill gärna träna det lite mer baklänges för att få till det där sista. Även gripandet av apport stod på schemat. Bella har ett väldigt fint gripande med tyngden snabbt bakåt. Dock har vi tränat på i princip ALLT utom med apportbock (visst har det väl hänt)... vilket i och för sig inte är någon nackdel, snarare tvärtom. Men idag var det dags! Skitsnygga gripanden med bra attityd (lugn men attack-artad) och tyngden bakåt. Även durationsträningen såg jätte bra ut. Hon fick även göra några gripanden från marken när jag klämde fast apporten mellan mina fötter för att ge henne lite motstånd och det funkade också super! Nästa steg blir att ta till en medhjälpare för att få träning att springa ut och gripa.
Vi påbörjade även lite hopp-stå-träning, något som är helt nytt för mig. Fokus låg på att få henne att hoppa och klick och belöning kom när framtassarna dunsade i backen. Bella har enormt lätt för att snappa upp nya saker och så även denna gång. Dock så gick hon upp en hel del i stress, vilket gjorde att vi tog en paus tills hon var lugn igen. Jag tror att detta kan leda till något riktigt fint och jag tror verkligen att det är ett jätte bra sätt att träna in momentet för inkallning med ställande. Ska bli spännande å se utvecklingen av det hela.
Även drottningen fick sin träning idag, även om den tilltänkta planen förändrades lite efter vår promenad idag. Under promenaden ville hon helt plötsligt inte stå på höger framben (inte det hon gjorde illa - det var bakbenet). Jag kollade, klämde och kände och hon visade ingenting och jag kunde heller inte se något. När jag hade genomfört denna koll så var hon som vanligt igen och sprang, hoppade och lekte precis som innan. Vi fortsatte promenaden och när vi kom hem ca 30 minuter senare visade hon samma tecken igen, stod med höger framtass i vädret. Jag kollade och sedan var allt bra igen... När vi kom in kollade jag lite mer noggrant och då hörde jag att det knastrade lite i mellanhanden (det som är mellan övre tåleden och handleden)... Ni vet så där som det låter när man inte riktigt har sköljt ut schampot ur blött hår... Ringde vetten och hörde och de tyckte att jag skulle avvakta och att det förmodligen inte var något farligt... Hon visade ju trots allt ingenting när jag klämde och kände... Men vi ska helt klart hålla henne under uppsikt. Hoppas bara inte att det är något.
Hur som helst så strök jag träningen av hopp-stå (av förhoppningsvis förståerliga skäl). Istället tränade vi på ställande från läggande, bakdelskontroll med vänster-om (med och utan kloss) och apportgripanden. Ställandet har av någon anleding kommit i skymundand och det visade sig att Shelby tyckte att denna träning var superkul! Så även vänster-om, något som hon börjar bli super duktig på! Hon är så duktig på att aktivt välja ett beteende och stå för det, vilket gör det väldigt enkelt för mig att belöna det jag vill ha. Apporten har sedan länge varit något av mitt och Shelbys hatmoment och innan vi gick ut och tävlade första gången så total-vägrade hon att ta (eller ens titta) på apportbocken. Vi har jobbat oss igenom det, men på sista tiden har även glädjen för apportbocken börjat att växa sig allt starkare. Idag visade hon fin attityd och hon la vikten bakåt, precis som jag vill ha det. Dock tappar hon lätt lite självförtroende när vi försöker sträcka på tiden, men jag ser ändå väldigt stora framsteg!
I övrigt har det inte blivit mycket gjort. Utöver jobb, lunchintagning, promenad och träning har det inte hunnits med nå mer. Nu är det lite vila som står på agendan innan det är dags att hämta husse för att handla lite till middagen. Våfflor blir det idag! Ja just det... en semla har jag också hunnit med att äta idag! =)
Bellas största problem är och har väl varit väldigt länge, att välja ett beteende och stå för det. Därför stod signalkontroll på agendan idag. Vi började med det och det tror jag var ett bra val. Det är lugn och systematisk träning, något som är en bra start för henne eftersom hon lätt stressar upp i beteenden där det går undan eller där hon ska växla mellan flera olika. Därför valde jag att fokusera på signalkontroll för enbart ligg. Det gick bra och hon visade allt större förmåga att ta ansvar för sitt beteende. Jag tycker dock att det är lätt att falla i fällan för att alltid och återigen alltid lyckas och därmed glömma bort att även misslyckanden är jätte viktigt i träning. Därför utmanade jag henne med en hel del fokus på duration, något som är både hennes och min dåliga sida... Kanske (eller snarare förmodligen) har hon ärvt den sidan från mig... Hon behöver fortfarande mer träning på detta (enkla?), men jag tycker ändå att jag såg en klar förbättring på dagens pass.
Vi tränade även läggande under baklängesmarsch, något som är lite av hennes paradgren. Dock har de på sista tiden blivit lite sisådär med läggandena och det vill jag ta itu med nu på en gång. Nu ska det bli supersnyggt! Hon gillar verkligen detta moment och utför det oftast väldigt snyggt även som ett färdigt moment. Men jag vill gärna träna det lite mer baklänges för att få till det där sista. Även gripandet av apport stod på schemat. Bella har ett väldigt fint gripande med tyngden snabbt bakåt. Dock har vi tränat på i princip ALLT utom med apportbock (visst har det väl hänt)... vilket i och för sig inte är någon nackdel, snarare tvärtom. Men idag var det dags! Skitsnygga gripanden med bra attityd (lugn men attack-artad) och tyngden bakåt. Även durationsträningen såg jätte bra ut. Hon fick även göra några gripanden från marken när jag klämde fast apporten mellan mina fötter för att ge henne lite motstånd och det funkade också super! Nästa steg blir att ta till en medhjälpare för att få träning att springa ut och gripa.
Vi påbörjade även lite hopp-stå-träning, något som är helt nytt för mig. Fokus låg på att få henne att hoppa och klick och belöning kom när framtassarna dunsade i backen. Bella har enormt lätt för att snappa upp nya saker och så även denna gång. Dock så gick hon upp en hel del i stress, vilket gjorde att vi tog en paus tills hon var lugn igen. Jag tror att detta kan leda till något riktigt fint och jag tror verkligen att det är ett jätte bra sätt att träna in momentet för inkallning med ställande. Ska bli spännande å se utvecklingen av det hela.
Även drottningen fick sin träning idag, även om den tilltänkta planen förändrades lite efter vår promenad idag. Under promenaden ville hon helt plötsligt inte stå på höger framben (inte det hon gjorde illa - det var bakbenet). Jag kollade, klämde och kände och hon visade ingenting och jag kunde heller inte se något. När jag hade genomfört denna koll så var hon som vanligt igen och sprang, hoppade och lekte precis som innan. Vi fortsatte promenaden och när vi kom hem ca 30 minuter senare visade hon samma tecken igen, stod med höger framtass i vädret. Jag kollade och sedan var allt bra igen... När vi kom in kollade jag lite mer noggrant och då hörde jag att det knastrade lite i mellanhanden (det som är mellan övre tåleden och handleden)... Ni vet så där som det låter när man inte riktigt har sköljt ut schampot ur blött hår... Ringde vetten och hörde och de tyckte att jag skulle avvakta och att det förmodligen inte var något farligt... Hon visade ju trots allt ingenting när jag klämde och kände... Men vi ska helt klart hålla henne under uppsikt. Hoppas bara inte att det är något.
Hur som helst så strök jag träningen av hopp-stå (av förhoppningsvis förståerliga skäl). Istället tränade vi på ställande från läggande, bakdelskontroll med vänster-om (med och utan kloss) och apportgripanden. Ställandet har av någon anleding kommit i skymundand och det visade sig att Shelby tyckte att denna träning var superkul! Så även vänster-om, något som hon börjar bli super duktig på! Hon är så duktig på att aktivt välja ett beteende och stå för det, vilket gör det väldigt enkelt för mig att belöna det jag vill ha. Apporten har sedan länge varit något av mitt och Shelbys hatmoment och innan vi gick ut och tävlade första gången så total-vägrade hon att ta (eller ens titta) på apportbocken. Vi har jobbat oss igenom det, men på sista tiden har även glädjen för apportbocken börjat att växa sig allt starkare. Idag visade hon fin attityd och hon la vikten bakåt, precis som jag vill ha det. Dock tappar hon lätt lite självförtroende när vi försöker sträcka på tiden, men jag ser ändå väldigt stora framsteg!
I övrigt har det inte blivit mycket gjort. Utöver jobb, lunchintagning, promenad och träning har det inte hunnits med nå mer. Nu är det lite vila som står på agendan innan det är dags att hämta husse för att handla lite till middagen. Våfflor blir det idag! Ja just det... en semla har jag också hunnit med att äta idag! =)
Helgen
Då var det söndag igen. Konstigt när det alldeles nyss kändes som fredag... Men så är det. Helgen har bjudit på allt från strålande sol och underbart väder till riktig och hederlig gammal snöstorm. Igår var vädret helt underbart men några minusgrader och strålande sol. Bella fick sig ett konditionspass med en joggingtur med husse. Hon verkar sköta sig riktigt bra på turerna och det är bra att hon får denna typ av lite mer statisk konditionsträning. Hon är rätt vältränad på alla sätt och vis och konditionen är det inget fel på, men det är ändå viss skillnad på att springa lös i skog och mark och springa bredvid husse under en joggingtur. Bra att få både och! Vecka 13 ska vi till Sälen och då kommer hon att få åka en hel del skidor med husse på fjället och därför är det super bra att hon får vänja sig redan nu.
Shelby fick istället matte för sig själv en stund, vilket brukar vara uppskattat. Denna gång blev vi dock snabbt några fler, så en promenad på tu man han blev det inte... men ack så kul hon hade. Efter en liten stunds promenerande stötte vi på Ebba med matte i skogen. Ebba är en blandning mellan ridgeback och labbe och är en väldigt trevlig tik. Upp dök även Mattis (grannens hund). Han hade smitit men efter en liten stund kom även tillhörande matte. Vi tog en härlig promenad tillsammans och sedan fick hundarna springa och leka ute på isen. Det är verkligen härligt när det bara fungerar så där på en gång när man släpper ihop hundar. Inga problem över huvud taget, men fullt ös från början till slut!
Idag bjöd vädret på snöstorm med snöande från höger till vänster... Det blåste ordentligt och det var rätt tung snö som föll. Som hundägare så kan man ändå inte välja om man vill eller inte vill gå ut sånna här dagar, så det är bara å klä på sig och hoppas på det bästa. Dock tycker jag oftast att man inser att vädret faktiskt är bättre än vad man trodde och så var det även idag. Vi tog en promenad till affäen och Bella fick för första gången bära klövjeväskan. Hon är verkligen duktig med nya saker och accepterar det mesta utan att blinka. Så även idag. Hon gick super snyggt i kopplet (vilket inte alltid hör till vår vardag) och verkade nöjd över hennes nya uppgift. Lite smått handlande på affären och hon fick sedan bära hem lite morötter, matlagningsgrädde, korv och bananer. Ganska lagom tyngd för en nybörjare. Även detta skötte hon galant och kunde gå lös utan några som helst problem hela vägen hem. Duktig kicka! Shelby fick bära min vante sista biten, en uppgift som hon älskar och värderar väldigt högt! =)
I övrigt en ganska lugn helg. Idag har jag tränat yoga för gravida. Funkar bra och jag tror att det är bra för min onda rygg. På onsdag ska jag till sjukgymnasten som förhoppningsvis ska kunna ge mig ett och annat tips. På onsdag kommer även den älskade mamsen ner! Ska bli superkul å ha henne här under några dagar. Jag ska på två heldagars kurs torsdag och fredag och då ska hon vara snäll å passa hundarna. På lördag kommer även en av mina barndomskompisar med tillhörande sambo och hälsar på. Ironsikt nog är hon också gravid och beräknas föda 5 dagar efter mig... =) Livet är lustigt! En spännande vecka med massor av händelser väntar. Börjar äntligen känna mig lite mer motiverad till träning med hundarna så jag hoppas att den känslan växer sig starkare och starkare. Ska nog ringa Olivia, då min motivation oftast kommer genom henne! =)
Shelby fick istället matte för sig själv en stund, vilket brukar vara uppskattat. Denna gång blev vi dock snabbt några fler, så en promenad på tu man han blev det inte... men ack så kul hon hade. Efter en liten stunds promenerande stötte vi på Ebba med matte i skogen. Ebba är en blandning mellan ridgeback och labbe och är en väldigt trevlig tik. Upp dök även Mattis (grannens hund). Han hade smitit men efter en liten stund kom även tillhörande matte. Vi tog en härlig promenad tillsammans och sedan fick hundarna springa och leka ute på isen. Det är verkligen härligt när det bara fungerar så där på en gång när man släpper ihop hundar. Inga problem över huvud taget, men fullt ös från början till slut!
Idag bjöd vädret på snöstorm med snöande från höger till vänster... Det blåste ordentligt och det var rätt tung snö som föll. Som hundägare så kan man ändå inte välja om man vill eller inte vill gå ut sånna här dagar, så det är bara å klä på sig och hoppas på det bästa. Dock tycker jag oftast att man inser att vädret faktiskt är bättre än vad man trodde och så var det även idag. Vi tog en promenad till affäen och Bella fick för första gången bära klövjeväskan. Hon är verkligen duktig med nya saker och accepterar det mesta utan att blinka. Så även idag. Hon gick super snyggt i kopplet (vilket inte alltid hör till vår vardag) och verkade nöjd över hennes nya uppgift. Lite smått handlande på affären och hon fick sedan bära hem lite morötter, matlagningsgrädde, korv och bananer. Ganska lagom tyngd för en nybörjare. Även detta skötte hon galant och kunde gå lös utan några som helst problem hela vägen hem. Duktig kicka! Shelby fick bära min vante sista biten, en uppgift som hon älskar och värderar väldigt högt! =)
I övrigt en ganska lugn helg. Idag har jag tränat yoga för gravida. Funkar bra och jag tror att det är bra för min onda rygg. På onsdag ska jag till sjukgymnasten som förhoppningsvis ska kunna ge mig ett och annat tips. På onsdag kommer även den älskade mamsen ner! Ska bli superkul å ha henne här under några dagar. Jag ska på två heldagars kurs torsdag och fredag och då ska hon vara snäll å passa hundarna. På lördag kommer även en av mina barndomskompisar med tillhörande sambo och hälsar på. Ironsikt nog är hon också gravid och beräknas föda 5 dagar efter mig... =) Livet är lustigt! En spännande vecka med massor av händelser väntar. Börjar äntligen känna mig lite mer motiverad till träning med hundarna så jag hoppas att den känslan växer sig starkare och starkare. Ska nog ringa Olivia, då min motivation oftast kommer genom henne! =)
Luuuuugn....
Äntligen har vi fått tillbaka bilen! Egentligen skulle den ha varit klar igår men med vår otur så blev inte fallet så... Det var en tändspole som var trasig och när han väl hade bytt den och var ute och testkörde bilen så händer det mest ironiska... Ytterligare en tändspole går sönder. Lustigt nog så är dessa tändspolar helt oberoende av varandra, men vi verkar ha maxiamal otur... Bilskrälle!!! Men nu är den lagad igen och de sura minerna har bytts ut mot glada.
Igår var en sådan där upp-och-ner-dag... Humöret var långt ifrån toppen (snarare närmare botten), hemlängtan var stor, oron för framtiden var ständigt närvarande, besked om att bilen hade gått sönder igen + att jag ramlade och slog knät i isen när jag var ute... Satte mig ner å grät åt eländet samtidigt som två superglada tjejer kom springandes för att trösta matte. De är för söta! Sedan på kvällen ringde Olivia och då vände allt! Du är verkligen en helt underbar vän Olivia och mitt humör blev som förbytt! Tusen tack för det! Jag saknar dig så otroligt mycket, men det är tur att telefonen finns!
Igår tränade vi en hel del på kvällen. Shelby fick träna "nudda nos vid höft" och bakdelskontroll. Hon har blivit jätteduktig på bakdelskontrollen när vi tränar på kloss och även utan kloss. Det hon däremot inte är speciellt duktig på är att backa... Hon gör det ibland när hon behöver det i vardagen och har då inga problem men vi lyckas verkligen inte få till det på något bra vis när vi tränar. Men det går i alla fall framåt sakta men säkert. Nudda nosen vid höften är något som jag väljer att lära henne nästan uteslutande för att det är en bra streching-övning. Hon är lite stel så i sidled och då är denna övning jättebra! Dessutom verkar hon tycka om den! Hon var på strålande humör och hade motivation till tusen.
Bella var också tänd till tusen, vilket tyvärr inte alltid är lika positivt som när det gäller Shelby. För Bella betyder "tänd till tusen" att allt måste gå i 190 km/h och hon verkar se det som en sport att hinna med att erbjuda så många beteenden som möjligt på en enda sekund... Inte alltför roligt! Därför la jag fokus på luuuuuugn. Vi tränade stadga, passivitet och signalkontroll. Efterhand märktes det att hon lugnade sig mer och mer och hon blev en allt härligare (och lättare) hund att jobba med. Det är liksom svårt att överhuvudtaget få fram något vettigt när hon är så tänd... dessutom vill jag absolut inte gå in och träna när hon är i den stressnivån. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att hon får jobba sig igenom den stress som hon har och försöka omvända den till något positivt.
Vi håller även på med fjärren och hennes växlingar från stå till både sitt och ligg är inga problem. Inte heller växlingar mellan sitt och ligg och vice versa. Däremot har jag svårt att få henne att förstå konceptet med stå från ligg och sitt. Ibland står hon stilla med baktassarna men ibland flyyyyyger hon liksom fram och verkar inte alls förstå vad det hela går ut på. Lustigt nog så gör hon snyggare stå på kommando än när hon erbjuder fritt... Kanske är det för att hon får lite mer lugn i kroppen när vi jobbar med kommandon. Men vi jobbar vidare och hoppas komma fram till något vettigt. TIps är helt klart välkomna!
Nu är jag helt slut efter att ha jobbat halva dan, handlat hundmat, tagit en långpromenad, hämtat bilen från verkstad och sedan städat huset... Tidigare hade det inte varit någon större prestation men med lastbils-chaffis-kulan till mage blir allt liksom jobbigare... Nu är det vila en liten stund.
Skön helg!
Igår var en sådan där upp-och-ner-dag... Humöret var långt ifrån toppen (snarare närmare botten), hemlängtan var stor, oron för framtiden var ständigt närvarande, besked om att bilen hade gått sönder igen + att jag ramlade och slog knät i isen när jag var ute... Satte mig ner å grät åt eländet samtidigt som två superglada tjejer kom springandes för att trösta matte. De är för söta! Sedan på kvällen ringde Olivia och då vände allt! Du är verkligen en helt underbar vän Olivia och mitt humör blev som förbytt! Tusen tack för det! Jag saknar dig så otroligt mycket, men det är tur att telefonen finns!
Igår tränade vi en hel del på kvällen. Shelby fick träna "nudda nos vid höft" och bakdelskontroll. Hon har blivit jätteduktig på bakdelskontrollen när vi tränar på kloss och även utan kloss. Det hon däremot inte är speciellt duktig på är att backa... Hon gör det ibland när hon behöver det i vardagen och har då inga problem men vi lyckas verkligen inte få till det på något bra vis när vi tränar. Men det går i alla fall framåt sakta men säkert. Nudda nosen vid höften är något som jag väljer att lära henne nästan uteslutande för att det är en bra streching-övning. Hon är lite stel så i sidled och då är denna övning jättebra! Dessutom verkar hon tycka om den! Hon var på strålande humör och hade motivation till tusen.
Bella var också tänd till tusen, vilket tyvärr inte alltid är lika positivt som när det gäller Shelby. För Bella betyder "tänd till tusen" att allt måste gå i 190 km/h och hon verkar se det som en sport att hinna med att erbjuda så många beteenden som möjligt på en enda sekund... Inte alltför roligt! Därför la jag fokus på luuuuuugn. Vi tränade stadga, passivitet och signalkontroll. Efterhand märktes det att hon lugnade sig mer och mer och hon blev en allt härligare (och lättare) hund att jobba med. Det är liksom svårt att överhuvudtaget få fram något vettigt när hon är så tänd... dessutom vill jag absolut inte gå in och träna när hon är i den stressnivån. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att hon får jobba sig igenom den stress som hon har och försöka omvända den till något positivt.
Vi håller även på med fjärren och hennes växlingar från stå till både sitt och ligg är inga problem. Inte heller växlingar mellan sitt och ligg och vice versa. Däremot har jag svårt att få henne att förstå konceptet med stå från ligg och sitt. Ibland står hon stilla med baktassarna men ibland flyyyyyger hon liksom fram och verkar inte alls förstå vad det hela går ut på. Lustigt nog så gör hon snyggare stå på kommando än när hon erbjuder fritt... Kanske är det för att hon får lite mer lugn i kroppen när vi jobbar med kommandon. Men vi jobbar vidare och hoppas komma fram till något vettigt. TIps är helt klart välkomna!
Nu är jag helt slut efter att ha jobbat halva dan, handlat hundmat, tagit en långpromenad, hämtat bilen från verkstad och sedan städat huset... Tidigare hade det inte varit någon större prestation men med lastbils-chaffis-kulan till mage blir allt liksom jobbigare... Nu är det vila en liten stund.
Skön helg!
Jobb hemifrån
I morse skulle vi i vanlig ordning ta bilen till jobbet, jag, husse och tjejerna. Men idag hann vi bara sisådär 3 km innan bilen började bete sig konstigt... Hostade och hackade och luktade inte speciellt gott. Icke bilkunniga som vi är stod vi en stund och låtsades veta vad vi höll på med innan vi vände hemåt igen. Tursamt nog finns det en kille i Stavsnäs som har en bilverkstad med all utrustning som kan tänkas behövas. Dessutom bor han bara ca 10-15 minuters gångväg från oss! Vi körde dit och han tog bilen. Jag och tjejerna begav oss hemåt medan husse spatserade mot bussen. Tack och lov har vår datakille på jobbet fixat så att jag kan jobba hemifrån och ändå ha tillgång till allt som finns på både min dator och server. Kanon! Så idag är det arbete hemifrån som gäller. Tråkigt nog lär det kosta att lösa ut bilen senare under dagen... Förra veckan vinkade vi adjö till ca 2500 kr då Shelby gjorde sig illa och denna vecka blir förhoppningsvis inte riktigt lika illa, men pengar blir det... Inte kul!!!!!
I övrigt mår tjejerna bra! Shelbys tass ser ut att läka bra, men hon har fortfarande bandage och går på medicin. Medicinen ska hon äta i 10 dagar och bandagen har vi mest kvar för att hon inte ska slicka. Jag har verkligen inte hjärta å sätta tratt på den lilla damen, så då får det bli fortsatt bandage ett tag till. Bella löper fortfarande och uppvaktas med jämna mellanrum av den stora vita herren som bor en bit bort. Han smiter tydligen från gården rätt ofta nu... Kan inte förstå varför? =) Hur som helst gör det mig inget att Bella löper. Hon är nästan lite gosigare än vanligt men i övrigt precis som vanligt. Tänk att det kan vara så okomplicerat med en löpande tik. Många blivande hundägare väljer bort tikar just av den anledning att de löper 1-3 gånger per år och visst kan jag förstå att det blir jobbigt ifall hunden genomgår en personlighetsförändring inför, under och efter varje löp. Men det är ju ändå långt ifrån alla som behöver lida så. Värre är det då i min värld att ha en hanhund som går igång på alla löptikar som finns i området. Det måste ju vara som att ha en löptik året om... Men som tur är så är smaken olika för alla och alla tilltalas vi av olika saker. Sedan är det ju även långt ifrån alla hanhundar som går upp i extas av löptikar...
Annars är det rätt lugnt. Lite träning här och var men just nu tycker jag att det är lite för kallt för utomhusträning. LIte inomhusträning blir det men i övrigt satsar vi på att vara ute så mycket som möjligt i skogen. Det är härligt när solen skiner och det knastrar under skorna!
I övrigt mår tjejerna bra! Shelbys tass ser ut att läka bra, men hon har fortfarande bandage och går på medicin. Medicinen ska hon äta i 10 dagar och bandagen har vi mest kvar för att hon inte ska slicka. Jag har verkligen inte hjärta å sätta tratt på den lilla damen, så då får det bli fortsatt bandage ett tag till. Bella löper fortfarande och uppvaktas med jämna mellanrum av den stora vita herren som bor en bit bort. Han smiter tydligen från gården rätt ofta nu... Kan inte förstå varför? =) Hur som helst gör det mig inget att Bella löper. Hon är nästan lite gosigare än vanligt men i övrigt precis som vanligt. Tänk att det kan vara så okomplicerat med en löpande tik. Många blivande hundägare väljer bort tikar just av den anledning att de löper 1-3 gånger per år och visst kan jag förstå att det blir jobbigt ifall hunden genomgår en personlighetsförändring inför, under och efter varje löp. Men det är ju ändå långt ifrån alla som behöver lida så. Värre är det då i min värld att ha en hanhund som går igång på alla löptikar som finns i området. Det måste ju vara som att ha en löptik året om... Men som tur är så är smaken olika för alla och alla tilltalas vi av olika saker. Sedan är det ju även långt ifrån alla hanhundar som går upp i extas av löptikar...
Annars är det rätt lugnt. Lite träning här och var men just nu tycker jag att det är lite för kallt för utomhusträning. LIte inomhusträning blir det men i övrigt satsar vi på att vara ute så mycket som möjligt i skogen. Det är härligt när solen skiner och det knastrar under skorna!
Fredagsnöje
Som bekant så spenderade vi förra fredagen på förlossningen efter att Bella stampat mig hårt i magen. Gårdagens fredagskväll spenderade vi på en annan vårdinrättning, nämligen Djurakuten. Men då var det ju också fredag den 13:e =)
Under gårdagens promenad lekte tjejerna en hel del och Shelby sprang i full fart runt i skogen med Bella jagandes efter sig. Inget konstigt med det och vi fortsatte hem där hundarna fick mat och sedan vila. Efter en stund ska Shelby hoppa ner från soffan för att förflytta sig och då vill hon inte överhuvudtaget gå på vänster bakben. Jag ser ett sår i huden precis bakom trampdynorna och försöker titta närmare på det hela. Shelby var dock inte alls överens med mig och visade sig vara extremt besvärad av att jag ville undersöka vad det var. Det visade sig i alla fall vara en hål in i huden och hon reagerade starkt även när jag tryckte 3 cm från såret. Lilla gumman hade verkligen jätte ont! :( Vi inväntade husse för närmare koll och hon var även då extremt irriterad så vi valde att kolla med Djursjukhusen vad de hade att säga. Vi var lite rädda att hon hade skadat en sena... De ville i alla fall att vi skulle komma in akut för att få det undersökt och det blev ett besök på Djurakuten. Vi kom dit vid 19 och väntrummet var fullt med folk och fä som hade kommit dit innan oss. Vi väntade snällt och fick till slut komma in. Veterinären trycket hårt runt såret och spräckte upp en blodblåsa med ganska mycket blod som hade samlats. Shelby var ändå jätte duktig även om hon helst verkade vilja krypa upp i knät på någon av oss. Veterinären ville i alla fall öppna upp såret för att säkerställa så att det inte fanns smuts eller liknande i såret, så det blev lugnande för Shelby. Värst var ändå att de ville ta med sig henne in i operationssalen och vänta på att det lugnande skulle börja verka där... och vi fick inte följa med... :( Usch så hemskt! Jag tyckte verkligen att det var jätte jobbigt att lämna iväg henne när hon uppenbarligen tyckte att hela situationen var jobbig. Senare visade det sig att hon länge hade strävat och stretat emot för att somna... Lilla gumman är stark när hon vill :) Runt 23 kom hon till slut ut därifrån och det hela hade gått jätte bra. Såret visade sig vara ett ingångshål som sedan fortsatte ca 4 cm under huden. Inte konstigt att hon hade haft ont när vi tryckte en bit från såret... Hon var lite groggy men ändå väldigt glad över att återse husse och matte. Vi blev drygt 2000 kr fattigare på kuppen + medicin, men det var det värt. Vi får väl skatta oss lyckliga att hon under de knappa fyra åren hon levt har lyckats undvika just sånna här skador.
Idag är hon pigg och glad och går bra på tassen trots att benet är bandagerat. Hon får äta antibiotika i 10 dagar och bandaget ska bytas 1-2 gånger per dag.
Jag undrar vilken vårdinrättning vi ska uppsöka nästa fredag?
Trots att vi inte kom hem förrän vid 00.30 och kom i säng senare än så var jag uppe vid 8 i morse. Bella fick en egen promenad med matte och sedan fick Shelby också en liten egen kort promenad. Efter det gick jag ut och la ett spår till Bellsson och sedan blev det frukost. Spåret gick ganska bra. Jag vet inte riktigt vad jag har för inställning till att lägga spår i snötäckt mark, men jag ville ändå lägga ett. Tycker ändå att hon skötte det väldigt bra och det blev en övergång från is (dock snötäckt) till skogsterräng och hon skötte den superfint! Dock tyckte jag ibland att hon gick över till syn när spåret låg på isen, men det var bara ibland. I skogen såg det riktigt bra ut och där kunde hon heller inte utnyttja synintrycket eftersom det inte låg någon snö där. Med andra ord ett förhållandevis lyckat spår. Mest lyckat var nog ändå hennes tempo och sinnesstämning. Lugn och systematisk, precis som vi vill ha det!
Ha en skön helg!
Under gårdagens promenad lekte tjejerna en hel del och Shelby sprang i full fart runt i skogen med Bella jagandes efter sig. Inget konstigt med det och vi fortsatte hem där hundarna fick mat och sedan vila. Efter en stund ska Shelby hoppa ner från soffan för att förflytta sig och då vill hon inte överhuvudtaget gå på vänster bakben. Jag ser ett sår i huden precis bakom trampdynorna och försöker titta närmare på det hela. Shelby var dock inte alls överens med mig och visade sig vara extremt besvärad av att jag ville undersöka vad det var. Det visade sig i alla fall vara en hål in i huden och hon reagerade starkt även när jag tryckte 3 cm från såret. Lilla gumman hade verkligen jätte ont! :( Vi inväntade husse för närmare koll och hon var även då extremt irriterad så vi valde att kolla med Djursjukhusen vad de hade att säga. Vi var lite rädda att hon hade skadat en sena... De ville i alla fall att vi skulle komma in akut för att få det undersökt och det blev ett besök på Djurakuten. Vi kom dit vid 19 och väntrummet var fullt med folk och fä som hade kommit dit innan oss. Vi väntade snällt och fick till slut komma in. Veterinären trycket hårt runt såret och spräckte upp en blodblåsa med ganska mycket blod som hade samlats. Shelby var ändå jätte duktig även om hon helst verkade vilja krypa upp i knät på någon av oss. Veterinären ville i alla fall öppna upp såret för att säkerställa så att det inte fanns smuts eller liknande i såret, så det blev lugnande för Shelby. Värst var ändå att de ville ta med sig henne in i operationssalen och vänta på att det lugnande skulle börja verka där... och vi fick inte följa med... :( Usch så hemskt! Jag tyckte verkligen att det var jätte jobbigt att lämna iväg henne när hon uppenbarligen tyckte att hela situationen var jobbig. Senare visade det sig att hon länge hade strävat och stretat emot för att somna... Lilla gumman är stark när hon vill :) Runt 23 kom hon till slut ut därifrån och det hela hade gått jätte bra. Såret visade sig vara ett ingångshål som sedan fortsatte ca 4 cm under huden. Inte konstigt att hon hade haft ont när vi tryckte en bit från såret... Hon var lite groggy men ändå väldigt glad över att återse husse och matte. Vi blev drygt 2000 kr fattigare på kuppen + medicin, men det var det värt. Vi får väl skatta oss lyckliga att hon under de knappa fyra åren hon levt har lyckats undvika just sånna här skador.
Idag är hon pigg och glad och går bra på tassen trots att benet är bandagerat. Hon får äta antibiotika i 10 dagar och bandaget ska bytas 1-2 gånger per dag.
Jag undrar vilken vårdinrättning vi ska uppsöka nästa fredag?
Trots att vi inte kom hem förrän vid 00.30 och kom i säng senare än så var jag uppe vid 8 i morse. Bella fick en egen promenad med matte och sedan fick Shelby också en liten egen kort promenad. Efter det gick jag ut och la ett spår till Bellsson och sedan blev det frukost. Spåret gick ganska bra. Jag vet inte riktigt vad jag har för inställning till att lägga spår i snötäckt mark, men jag ville ändå lägga ett. Tycker ändå att hon skötte det väldigt bra och det blev en övergång från is (dock snötäckt) till skogsterräng och hon skötte den superfint! Dock tyckte jag ibland att hon gick över till syn när spåret låg på isen, men det var bara ibland. I skogen såg det riktigt bra ut och där kunde hon heller inte utnyttja synintrycket eftersom det inte låg någon snö där. Med andra ord ett förhållandevis lyckat spår. Mest lyckat var nog ändå hennes tempo och sinnesstämning. Lugn och systematisk, precis som vi vill ha det!
Ha en skön helg!
Fattigt bloggande
Denna gång tror jag inte ens att jag orkar be om ursäkt för mitt dåliga bloggande... Det finns liksom inte riktigt motivation till det i mitt liv just nu...
Så, uppdatering från senaste blogginlägget kanske!?
Få se... Vad har hänt? Jo just det:
* Bella och jag lekte under promenaden förra fredagen och det hela slutade med att hon på något vis lyckades hoppa ner i full fart, landa just framför mig för att sedan hoppa rakt in i magen på mig... Just i stunden gjorde det grymt ont och jag blev lite smått illamående. Efter att vi hade kommit hem kontaktade jag sjukvårdsupplysningen som dirigerade mig vidare till Förlossningen där de tyckte att vi skulle komma in för en koll. Väl där blev vi jättebra bemötta och de gav verkligen ett proffsigt intryck! Efter att de hade kollat hjärtljud, rörelser, eventuella sammandragningar och blodtryck fick vi smörgås och kaffe. Mums! Sedan fick vi invänta läkare som skulle kolla ultraljud. De ville dock vänta till dess att det hade gått minst fyra timmar från att det hela hände för att säkerställa att inget var fel. Tack och lov såg allt bra ut och vi fick åka hem.
* Bella har även börjat löpa igen. Sist var i september, så snabbt uträknat förstår ni att hon ändå löper relativt tätt. Dock är det bara hennes tredje löp, så vi får se hur det blir i framtiden. Mellan första och andra löpet gick nästan 7 månader och denna gång bara 5... Kanske blir det ändå bara 2 gånger per år ändå. Det mest positiva med hennes löp är dock att det i princip inte märks. Det enda som det märks på är nog hennes reaktioner vid hundmöten då hon går kopplad. Här får hon verkligen panikångest och kan verkligen inte kontrollera sig själv. Det är faktiskt jätte sorgligt att se henne så och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det som funkar är att hon får äta godis när vi går förbi den mötande hunden (i en båge så ofta som det är möjligt) så det är den strategin som vi har just nu. När vi bodde i Tyresö mötte vi hundar flera gånger under dagen och då såg jag ändå en förbättring. I Stavsnäs möter vi sällan främmande hundar vilket gör det hela lite svårare att träna. Men vi möter hundar rätt så ofta när vi går från garaget till jobbet och då funkar det fortfarande med att hon äter godis när vi passerar. Jag tycker i och för sig att det mest hjälper för stunden när vi inte får så många träningstillfällen men hon slipper i alla fall få sådan extrem panikångest. När orken faller på måste jag verkligen ta tag i detta och aktivt söka upp andra hundar, men just nu finns verkligen inte den orken.
* Min rygg är slut!!! Hela graviditeten har jag känt mig så glad över att min rygg har mått så bra. De som känner mig vet att jag har haft ganska jobbigt med min rygg under en längre tid, men när jag blev gravid blev det hela mycket bättre. Tills nu... Senaste veckan har jag känt hur det har blivit sämre och sämre i ryggen och i morse när jag klev upp hade jag svårt att gå :( Ut på promenad med hundarna och jag kan lova att de tyckte att matte betedde sig konstigt och gick alldeles för sakta. Det tog mig 50 minuter att gå ca 2 km... Inte speciellt roligt. Men vi kan ju hoppas att det är tillfälligt och att det går över så snart som möjligt.
Annars tror jag att det mesta är som vanligt hemma hos oss. Tjejerna mår bra och dagligen får jag bekräftelse på hur mycket de faktiskt tycker om varandra. De har roligt ihop ute och allt oftare ligger de tätt intill varandra och myser... framförallt på jobbet. De är för goa mina töser!
Så, uppdatering från senaste blogginlägget kanske!?
Få se... Vad har hänt? Jo just det:
* Bella och jag lekte under promenaden förra fredagen och det hela slutade med att hon på något vis lyckades hoppa ner i full fart, landa just framför mig för att sedan hoppa rakt in i magen på mig... Just i stunden gjorde det grymt ont och jag blev lite smått illamående. Efter att vi hade kommit hem kontaktade jag sjukvårdsupplysningen som dirigerade mig vidare till Förlossningen där de tyckte att vi skulle komma in för en koll. Väl där blev vi jättebra bemötta och de gav verkligen ett proffsigt intryck! Efter att de hade kollat hjärtljud, rörelser, eventuella sammandragningar och blodtryck fick vi smörgås och kaffe. Mums! Sedan fick vi invänta läkare som skulle kolla ultraljud. De ville dock vänta till dess att det hade gått minst fyra timmar från att det hela hände för att säkerställa att inget var fel. Tack och lov såg allt bra ut och vi fick åka hem.
* Bella har även börjat löpa igen. Sist var i september, så snabbt uträknat förstår ni att hon ändå löper relativt tätt. Dock är det bara hennes tredje löp, så vi får se hur det blir i framtiden. Mellan första och andra löpet gick nästan 7 månader och denna gång bara 5... Kanske blir det ändå bara 2 gånger per år ändå. Det mest positiva med hennes löp är dock att det i princip inte märks. Det enda som det märks på är nog hennes reaktioner vid hundmöten då hon går kopplad. Här får hon verkligen panikångest och kan verkligen inte kontrollera sig själv. Det är faktiskt jätte sorgligt att se henne så och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det som funkar är att hon får äta godis när vi går förbi den mötande hunden (i en båge så ofta som det är möjligt) så det är den strategin som vi har just nu. När vi bodde i Tyresö mötte vi hundar flera gånger under dagen och då såg jag ändå en förbättring. I Stavsnäs möter vi sällan främmande hundar vilket gör det hela lite svårare att träna. Men vi möter hundar rätt så ofta när vi går från garaget till jobbet och då funkar det fortfarande med att hon äter godis när vi passerar. Jag tycker i och för sig att det mest hjälper för stunden när vi inte får så många träningstillfällen men hon slipper i alla fall få sådan extrem panikångest. När orken faller på måste jag verkligen ta tag i detta och aktivt söka upp andra hundar, men just nu finns verkligen inte den orken.
* Min rygg är slut!!! Hela graviditeten har jag känt mig så glad över att min rygg har mått så bra. De som känner mig vet att jag har haft ganska jobbigt med min rygg under en längre tid, men när jag blev gravid blev det hela mycket bättre. Tills nu... Senaste veckan har jag känt hur det har blivit sämre och sämre i ryggen och i morse när jag klev upp hade jag svårt att gå :( Ut på promenad med hundarna och jag kan lova att de tyckte att matte betedde sig konstigt och gick alldeles för sakta. Det tog mig 50 minuter att gå ca 2 km... Inte speciellt roligt. Men vi kan ju hoppas att det är tillfälligt och att det går över så snart som möjligt.
Annars tror jag att det mesta är som vanligt hemma hos oss. Tjejerna mår bra och dagligen får jag bekräftelse på hur mycket de faktiskt tycker om varandra. De har roligt ihop ute och allt oftare ligger de tätt intill varandra och myser... framförallt på jobbet. De är för goa mina töser!
Sol
Ledsen att det har varit så fattigt på blogg-fronten den senaste tiden. Det har varit rätt mycket på sistone och humöret för bloggande har inte direkt legat på topp. Idag fick jag dock ny energi när solen tittade fram. Fantastiskt hur mycket lite sol kan göra för själen! Jag och tjejerna tog en härlig promenad efter jobbet och isen är verkligen super fin just nu. Bjuder på lite bilder från dagen:
Matte ropar, bäst att komma!
Shelby ska självklart inte vara sämre...
Shelby visar sig från sin allra bästa sida =)
... en helt vanlig syn
Spinga - det är nåt som mina tjejer är duktiga på!
Men en av dem kan också leka surrikat
Bella är inte så långt efter... men å andra sidan springer knappast Shelby på max heller...
Är man törstig får man försöka äta sig igenom isen...
LIte doftande i skogen hann vi också med
Bella älskar att hoppa på stenar
Va, vaddå, jag!?!?! Söt liten Bella
Typiskt Shelby, ett öra ner och ett upp =)
En hög med pinnar är som att gå på kalas för tjejerna
"Titta matte! En jätte fin pinne har jag hittat!"
Vackra, älskade Bella
Full fart...
Bromsa!!!
Observera tungan runt pinnen =) Rätt kul!
Shelby är så nöjd över sitt fynd!
"TItta vad duktig jag är matte! Tror att du brukar kalla det för självbehärskning"
Shelby smyger på Bella med tungan ute.
Det är sååå typiskt Shelby att smyga som en katt
Att gapa är också något som tjejerna är duktiga på!
Shelby slickar isen i jakt på vatten
