Shelby & Bella

Snön har ju både hunnit komma och försvinna här uppe i norr. Även om jag gärna ser snö över jul, så finns det klara fördelar med barmark på vintern. Det underlättar ju helt klart spårningen! Idag packade vi ihop och drog ut i skogen efter att ljuset hade kommit och före det försvann... det gäller verkligen att pricka tiden annars kan man missa det lilla ljus som dagarna nu har att ge =)

Husse fick lägga Shelbys spår. Det blir rätt ofta att hon går mitt spår, så det var bara att passa på när husse är i krokarna. Det blev ett ganska enkelt upplägg med 2 räta vinklar och blandad terräng och både barmark och snö som underlag. När jag släppte på letade hon direkt upp spåret och gick rakt i spårkärnan fram till första vinkeln där hon gick bort sig lite... varför vet jag inte riktigt. Jag valde att gå tillbaka lite och då hittade hon direkt spåret igen och höll det hela vägen. Jag kollade noga ifall det var så att hon använde synen i spåret när det var snöunderlag, men det var verkligen ingen skillnade i hennes spårande när det var snö och när det var barmark. Känns skönt! Trots att hon är i höglöp så gjorde hon en väldigt bra prestation och jag är mer än nöjd med henne. Hennes största svårighet är vinklarna och vi måste verkligen ta tag i dessa. Idag ville jag dock att hon skulle lyckas, eftersom det har varit si så där med spårningen de senaste gångerna för Shelbys del. Hon har varit flackande, okoncentrerad och nästintill ointresserad de senaste 2 gångerna, så därför var det viktigt för mig att hon fick ett spår som hon kunde lyckas i. Dock var det ändå inget enkelt spår, eftersom husses steg är ungefär dubbelt så långa som mina =) Men hon var riktigt duktig och hon var både motiverad och hade en härlig attityd (lugn och fokuserad) men hon var allt annat än långsam.

Spårningen med Bella har aldrig riktigt gått strålande förutom någon enstaka gång för länge sedan. Idag la jag därför ett rakt och väldigt kort spår och jag gick in med tanken att "tar hon det så tar hon det" och jag bestämde mig att jag inte ska bli besviken om det inte funkar. Tanken var att jag skulle köra ett spontanspår (alltså sicksacka över spåret för att se ifall hon gick på det eller inte). Vi hann dock bara möta spåret och direkt så sänkte hon nosen och gick rätt i spårkärnan!! Det var verkligen jättestor förändring sedan tidigare försök och hon gick i kärnan hela vägen. Efteråt ångrade jag mig nästan att jag inte hade lagt längre, men vid närmare eftertanke var detta spår perfekt längd eftersom hon bara ville fortsätta. Vi slutade alltså när motivationen var på topp, vilket kändes enormt lyckat! Min motivation att spåra med Bella har verkligen ökat och det verkar hennes också ha gjort! Spontanspår blir vår väg att gå!

Under liggtiden fikade vi och dessutom fick vi hästbesök vilket var både nyttigt och trevligt. Bella skällde ut hästen (som var hur lugn som helst) men var väldigt intresserad ändå. Hon var inte direkt hispig utan skällde snarare för att hon var intresserad och möljigtvis lite rädd. Hon har ju träffat en del hästar förut, men det blir alltid annorlunda när de kommer från skogen och dessutom har en människa på ryggen =) Ryttaren var hur lugn som helst och tyckte att det var bra träning både för hundarna och hästen och stannade därför till ett tag och pratade, något som verkligen uppskattas från min sida. Det är alltid bättre när hundarna får lugna ner sig innan det som skrämmer försvinner igen. Tack så mycket till den trevliga ryttaren!

Summerat så var detta en alldeles underbar spårdag och jag känner mig mer än nöjd!

GOD JUL till alla mina läsare!