Shelby & Bella

Jag har onekligen en tendens att fasta i vissa saker, och den senaste veckan har spårning helt och hållet stått i fokus. Barmark, milt väder och många möjligheter att spåra har gjort att spårning har förekommit dagligen under den senaste veckan. Det har bara känts som om det gäller att passa på så länge vädret tillåter. Som jag nämnde tidigare började spårandet bra, och det har faktiskt fortsatt ännu bättre! Det har helt enkelt varit en fröjd att spåra, en känsla som har varit frånvarande hos mig under en ganska lång tid. Spårandet är verkligen något som är kul när det går bra och fullkomligt jättetråkigt när det går dåligt... iaf i mina ögon. I andra grenar kan jag gärna analysera, fundera, testa och rätta till när saker och ting inte fungerar som jag vill, men i spåret tappar jag så lätt lusten... tyvärr! Men nu är lusten tillbaka med all sin kraft och det känns jättekul att vara ute och spåra med bägge hundarna.

Shelby är ju (självfallet) den som har mest rutin i spåret och utvecklingen har verkligen gått framåt bara under denna vecka. Hon har varit enormt fokuserad, haft en underbar attityd och varit glädjeruset själv! Hon har fullkomligt briljerat i spåret under den senaste veckan. Jag har blandat mellan att träna noggrannhet, precision och uthållighet, vilket har varit givande, inte minst för mig själv! Jag har äntligen fått upp ögonen för Shelbys styrkor och svagheter och jag vet nu mycket väl vad vi behöver träna mer på i framtiden. Det har nog varit min största svaghet i spårandet, att inte ha spårat tillräckligt regelbundet för att bilda mig en korrekt uppfattning om hennes förmåga. Shelbys uthållighet längdmässigt är det inget fel på! Hon kan spåra hyfsat långt, så länge spåret i sig är relativt enkelt. Under de längre, men lättare spåren (större vinklar) har hon hög precision och koncentrationen är på topp. Hennes attityd är en fröjd att se och hon fullkomligt glöder i blicken. När längden på spåret dras ner, vinklarna blir fler och snårigare, tappar hon viss precision. Jag tolkar det som att hon tappar viss del av sitt självförtroende och det syns ganska tydligt i hennes glädje och attityd. Det blir helt enkelt för svårt för henne. Det som däremot finns kvar hos henne är viljan att lyckas. Hon har enorm fokus på att klara uppgiften vilket glädjer mig enormt då hon annars tidigare har haft en tendens att ge upp när hon inte gör rätt från början. Detta är helt klart ett framsteg som är värt mer än något annat! Koncentrationen är det heller inget fel på, oavsett spårets svårighet. Hon håller fokus, klarar störningar av både människa och hund och hon är alltid inställt på att nå målet. Tanken framöver är att successivt försvåra vinklarna, men då göra spårets längd väldigt kort. Vissa spår ska läggas med flera, men lite lättare vinklar, medan andra spår ska ha färre men svårare vinklar. Tanken är också att föra in andra över spåret för att se ifall hon klarar den störningen, vilket jag nästan är helt säker på att hon gör.

Även Bella har hittat spåret under den senaste veckan och hon har gjort det med glans! Jag ser att hon har kopplat situationen och hon vet mycket väl vad det handlar om när selen och linan åker på. Bellas spår har nästan uteslutande varit raka och korta, vilket jag har upplevt som mycket positivt. Hon har arbetat i spårkärnan med rätt attityd och med en koncentration som jag knappt visste att hon hade i skog och mark. Sista spåret vi la hade en rät vinkel, som jag egentligen bara gick utifall att hon skulle vilja fortsätta spåret. Min tanke var dock hela tiden att bryta efter första rakan, men när Bella verkligen plöjer i spåret och fortsätter med nosen i backen i vinkeln är det ju inte så att jag bryter henne =) Hon har gjort tydliga framsteg och jag tycker mig se en framtid inom spårgrenen =)

I övrigt så har lydnadsträningen nästintill stått stilla under veckans gång. Med Bella har jag tränat en hel del apportering och där har vi gjort stora framsteg. Hon har ett bra grepp, håller fast och tuggar framförallt inte! Annars så har vi tränat platsläggande och lite annat smått och gott men inga stora saker vad gäller lydnadstävlingsträning. Däremot har vi hållt på en del med lite konster, bara för skojs skull. Ja, kanske även lite för kroppskontroll. Bella är helt klart mycket lättare att träna vad gäller konster, då hon har bättre kropp för detta än vad Shelby har. Men då gäller det att vara påhittig och inte ge sig allt för lätt. Ibland (eller snarare ganska ofta) överraskar Shelby med sin glädje och vilja att lära.

Både för kroppskontrollen och för rolighetens skull tänkte jag att jag skulle börja lära in nose-touches och sedan försvåra genom att höja underlaget de står på. Nu arbetar vi med bakbenen i soffan, så vi har ju iaf kommit en bra bit. Bella har ju helt klart fördelar med sin kropp inför denna övning, men Shelby ska ändå tränas. Bella har lite bättre teknik, medan Shelby lätt blir lite för stel i bakbenen.



Shelby var fokuserad, men inte riktigt så intensiv som jag hade hoppats på. Men förhoppningen finns och jag är säker på att intensiteten kommer även hos henne. Men hon var duktig. Självfallet fick även Bella testa detta, och hon hade verkligen den intensitet som Shelby saknade. Hon var ivrig och full av liv inför sin nya uppgift!



Länge har jag smått hållit på att lära Bella att på kommando slänga sig på rygg och visa magen. Hon älskar övningen, men jag har inte alltid varit så duktig på att ta tag i det hela och döpa den. Idag gjorde jag det, och snart så har vi det på kommando. Hon fullkomligt ÄLSKAR denna övning och hon kommer förmodligen att bli en hund som ständigt slänger sig på rygg när hon vill ha uppmärksamhet =)