Skogspring & spårning
Ja, idag har äntligen solen visat sig efter några dagar med tungt regn... Självfallet bjöd solskenet in till en skogstur med kaffe & kaka (mammas sockerkaka - tack mamma!) & dessutom passade jag på att spåra med Shelby. Med följde även vårt stående och älskade sällskap Sandra (som för övrigt snart kommer att bli med riesenvalp =)). Denna gång fick Sandra lägga spåret, vilket kändes spännande eftersom det av någon anledning alltid har varit jag själv som har lagt det. Eftersom det var ett hyfsat tag sen vi la spår, så blev det ett ganska kort sådant. Under tiden Sandra sprang och satte upp vimplar i skogen, passade jag & Bella på att busa runt i skogen. Shelby satt i bilen och ylade som om hon var den mest ensammaste hunden i världen =) Men ja, det är ju ett stående inslag varje spårningstur. Hon är SÅÅÅ ivrig på att få spåra!
Efter att spåret var lagt plockade vi ut den ensammaste hunden i världen samt fika och satte oss i den blöta skogen... ett sittunderlag räckte tydligen varken för mig eller Sandra då halva rumpan ändå blev blöt =). Men, men.... fika blev det & Shelby sprang så som bara vinthundar kan. Bella fick på köpet lära sig lite tålamod (eller det var iaf vad jag ville att hon skulle lära sig... ) När Shelby var färdigsprungen för stunden, fick Bella springa runt. Och visst gick det fort, men jag är ju van vid lite andra hastigheter så det var ju kanske inget världsrekord direkt. :) Men då har hon ju heller inte samma kapacitet & kommer heller aldrig att få! Här kampar storasyster & lillasyster frenetiskt med varandra.
Här kommer en jättefin matte & Bella-bild!
Det mest skrämmande med dagens utflykt var dock när skogen totalt tystnade. Inte ett pip, inte en enda fågel som bytte träd & inte en endaste vindpust hördes. Shelby, som var och sprang runt en bit bort, kom plötsligt farandes med en fart som t.o.m. är hög för henne. Hon såg verkligen skrämd ut när hon kom och ställde sig vid oss och tittade samtidigt som hon vädrade ut mot skogen där hon kom ifrån... En björn är vår gissning! Förstår nu folk som upplever björnfrossa! Efter en stund började skogen plötsligt få liv, och vad det än var så hade det nog traskat vidare...
Ja, tillbaka till spårningen! Trots att Shelby var påtagligt störd av vad det nu var ute i skogen, tänkte jag att vi skulle göra ett försök. Hon fick, som alltid, själv leta upp spåret, något som hon alltid (sen hon var 4 månader) har klarat alldeles galant, och så även denna gång. Sandra stod utplacerad i skogen för att fota, och trots att Shelby innan hon gått på spåret var väldigt intresserad av vad Sandra gjorde, lyckades hon fokusera på att leta upp spåret. Första 2/3 var inga som helst problem & hon plöjde med noggranhet genom skogen. Under den sista 1/3 var det dock något i skogen som störde henne (och hon brukar verkligen inte vara lättstörd i spårningen) och stal hennes uppmärksamhet i några sekunder. Men hon lyckades slutföra spåret, och med tanke på att det var någon annan som lagt spåret & att hon hade blivit skrämd i skogen bara 10 minuter tidigare är jag väldigt nöjd med hennes prestation. Kändes skönt att inte spåret var alltför långt!
En bild på världens vackraste hund! (Ja, Shelby är världens vackraste & Bella världens sötaste!)
Ja, det var allt för den här gången. I morgon bär det återigen av mot Stockholm och under lördag & söndag befinner jag mig på Hundens Hus. På lördag får Bella hänge med & under söndagens pass är det Shelbis tur. Hoppas verkligen att det blir lika kul som förra gången.
Efter att spåret var lagt plockade vi ut den ensammaste hunden i världen samt fika och satte oss i den blöta skogen... ett sittunderlag räckte tydligen varken för mig eller Sandra då halva rumpan ändå blev blöt =). Men, men.... fika blev det & Shelby sprang så som bara vinthundar kan. Bella fick på köpet lära sig lite tålamod (eller det var iaf vad jag ville att hon skulle lära sig... ) När Shelby var färdigsprungen för stunden, fick Bella springa runt. Och visst gick det fort, men jag är ju van vid lite andra hastigheter så det var ju kanske inget världsrekord direkt. :) Men då har hon ju heller inte samma kapacitet & kommer heller aldrig att få! Här kampar storasyster & lillasyster frenetiskt med varandra.
Här kommer en jättefin matte & Bella-bild!
Det mest skrämmande med dagens utflykt var dock när skogen totalt tystnade. Inte ett pip, inte en enda fågel som bytte träd & inte en endaste vindpust hördes. Shelby, som var och sprang runt en bit bort, kom plötsligt farandes med en fart som t.o.m. är hög för henne. Hon såg verkligen skrämd ut när hon kom och ställde sig vid oss och tittade samtidigt som hon vädrade ut mot skogen där hon kom ifrån... En björn är vår gissning! Förstår nu folk som upplever björnfrossa! Efter en stund började skogen plötsligt få liv, och vad det än var så hade det nog traskat vidare...
Ja, tillbaka till spårningen! Trots att Shelby var påtagligt störd av vad det nu var ute i skogen, tänkte jag att vi skulle göra ett försök. Hon fick, som alltid, själv leta upp spåret, något som hon alltid (sen hon var 4 månader) har klarat alldeles galant, och så även denna gång. Sandra stod utplacerad i skogen för att fota, och trots att Shelby innan hon gått på spåret var väldigt intresserad av vad Sandra gjorde, lyckades hon fokusera på att leta upp spåret. Första 2/3 var inga som helst problem & hon plöjde med noggranhet genom skogen. Under den sista 1/3 var det dock något i skogen som störde henne (och hon brukar verkligen inte vara lättstörd i spårningen) och stal hennes uppmärksamhet i några sekunder. Men hon lyckades slutföra spåret, och med tanke på att det var någon annan som lagt spåret & att hon hade blivit skrämd i skogen bara 10 minuter tidigare är jag väldigt nöjd med hennes prestation. Kändes skönt att inte spåret var alltför långt!
En bild på världens vackraste hund! (Ja, Shelby är världens vackraste & Bella världens sötaste!)
Ja, det var allt för den här gången. I morgon bär det återigen av mot Stockholm och under lördag & söndag befinner jag mig på Hundens Hus. På lördag får Bella hänge med & under söndagens pass är det Shelbis tur. Hoppas verkligen att det blir lika kul som förra gången.
Kommentarer
Trackback
