Lite actionbilder...
Ja... de må se lite hemska ut mina små bestar här hemma, men trots att Shelby ser mördande ut, så garanterar jag att det bara är på lek =)
Jaja, vi kan båda gapa stort...
Men ingen kan gapa som Shelby!
Men å andra sidan finns det nog ingen som är så duktig på att visa svalget som Bella...
Shelby byter strategi och räcker ut tungan...
Jo, visst är jag duktig! Har lärt dem att båda gapa mot kameran... =)
Skönheten & odjuret
Den absolut äckligaste med också läckraste bilden jag har på Shelby! Snacka om att se besatt ut!
Jaja, vi kan båda gapa stort...
Men ingen kan gapa som Shelby!
Men å andra sidan finns det nog ingen som är så duktig på att visa svalget som Bella...
Shelby byter strategi och räcker ut tungan...
Jo, visst är jag duktig! Har lärt dem att båda gapa mot kameran... =)
Skönheten & odjuret
Den absolut äckligaste med också läckraste bilden jag har på Shelby! Snacka om att se besatt ut!
Skogspring & spårning
Ja, idag har äntligen solen visat sig efter några dagar med tungt regn... Självfallet bjöd solskenet in till en skogstur med kaffe & kaka (mammas sockerkaka - tack mamma!) & dessutom passade jag på att spåra med Shelby. Med följde även vårt stående och älskade sällskap Sandra (som för övrigt snart kommer att bli med riesenvalp =)). Denna gång fick Sandra lägga spåret, vilket kändes spännande eftersom det av någon anledning alltid har varit jag själv som har lagt det. Eftersom det var ett hyfsat tag sen vi la spår, så blev det ett ganska kort sådant. Under tiden Sandra sprang och satte upp vimplar i skogen, passade jag & Bella på att busa runt i skogen. Shelby satt i bilen och ylade som om hon var den mest ensammaste hunden i världen =) Men ja, det är ju ett stående inslag varje spårningstur. Hon är SÅÅÅ ivrig på att få spåra!
Efter att spåret var lagt plockade vi ut den ensammaste hunden i världen samt fika och satte oss i den blöta skogen... ett sittunderlag räckte tydligen varken för mig eller Sandra då halva rumpan ändå blev blöt =). Men, men.... fika blev det & Shelby sprang så som bara vinthundar kan. Bella fick på köpet lära sig lite tålamod (eller det var iaf vad jag ville att hon skulle lära sig... ) När Shelby var färdigsprungen för stunden, fick Bella springa runt. Och visst gick det fort, men jag är ju van vid lite andra hastigheter så det var ju kanske inget världsrekord direkt. :) Men då har hon ju heller inte samma kapacitet & kommer heller aldrig att få! Här kampar storasyster & lillasyster frenetiskt med varandra.
Här kommer en jättefin matte & Bella-bild!
Det mest skrämmande med dagens utflykt var dock när skogen totalt tystnade. Inte ett pip, inte en enda fågel som bytte träd & inte en endaste vindpust hördes. Shelby, som var och sprang runt en bit bort, kom plötsligt farandes med en fart som t.o.m. är hög för henne. Hon såg verkligen skrämd ut när hon kom och ställde sig vid oss och tittade samtidigt som hon vädrade ut mot skogen där hon kom ifrån... En björn är vår gissning! Förstår nu folk som upplever björnfrossa! Efter en stund började skogen plötsligt få liv, och vad det än var så hade det nog traskat vidare...
Ja, tillbaka till spårningen! Trots att Shelby var påtagligt störd av vad det nu var ute i skogen, tänkte jag att vi skulle göra ett försök. Hon fick, som alltid, själv leta upp spåret, något som hon alltid (sen hon var 4 månader) har klarat alldeles galant, och så även denna gång. Sandra stod utplacerad i skogen för att fota, och trots att Shelby innan hon gått på spåret var väldigt intresserad av vad Sandra gjorde, lyckades hon fokusera på att leta upp spåret. Första 2/3 var inga som helst problem & hon plöjde med noggranhet genom skogen. Under den sista 1/3 var det dock något i skogen som störde henne (och hon brukar verkligen inte vara lättstörd i spårningen) och stal hennes uppmärksamhet i några sekunder. Men hon lyckades slutföra spåret, och med tanke på att det var någon annan som lagt spåret & att hon hade blivit skrämd i skogen bara 10 minuter tidigare är jag väldigt nöjd med hennes prestation. Kändes skönt att inte spåret var alltför långt!
En bild på världens vackraste hund! (Ja, Shelby är världens vackraste & Bella världens sötaste!)
Ja, det var allt för den här gången. I morgon bär det återigen av mot Stockholm och under lördag & söndag befinner jag mig på Hundens Hus. På lördag får Bella hänge med & under söndagens pass är det Shelbis tur. Hoppas verkligen att det blir lika kul som förra gången.
Efter att spåret var lagt plockade vi ut den ensammaste hunden i världen samt fika och satte oss i den blöta skogen... ett sittunderlag räckte tydligen varken för mig eller Sandra då halva rumpan ändå blev blöt =). Men, men.... fika blev det & Shelby sprang så som bara vinthundar kan. Bella fick på köpet lära sig lite tålamod (eller det var iaf vad jag ville att hon skulle lära sig... ) När Shelby var färdigsprungen för stunden, fick Bella springa runt. Och visst gick det fort, men jag är ju van vid lite andra hastigheter så det var ju kanske inget världsrekord direkt. :) Men då har hon ju heller inte samma kapacitet & kommer heller aldrig att få! Här kampar storasyster & lillasyster frenetiskt med varandra.
Här kommer en jättefin matte & Bella-bild!
Det mest skrämmande med dagens utflykt var dock när skogen totalt tystnade. Inte ett pip, inte en enda fågel som bytte träd & inte en endaste vindpust hördes. Shelby, som var och sprang runt en bit bort, kom plötsligt farandes med en fart som t.o.m. är hög för henne. Hon såg verkligen skrämd ut när hon kom och ställde sig vid oss och tittade samtidigt som hon vädrade ut mot skogen där hon kom ifrån... En björn är vår gissning! Förstår nu folk som upplever björnfrossa! Efter en stund började skogen plötsligt få liv, och vad det än var så hade det nog traskat vidare...
Ja, tillbaka till spårningen! Trots att Shelby var påtagligt störd av vad det nu var ute i skogen, tänkte jag att vi skulle göra ett försök. Hon fick, som alltid, själv leta upp spåret, något som hon alltid (sen hon var 4 månader) har klarat alldeles galant, och så även denna gång. Sandra stod utplacerad i skogen för att fota, och trots att Shelby innan hon gått på spåret var väldigt intresserad av vad Sandra gjorde, lyckades hon fokusera på att leta upp spåret. Första 2/3 var inga som helst problem & hon plöjde med noggranhet genom skogen. Under den sista 1/3 var det dock något i skogen som störde henne (och hon brukar verkligen inte vara lättstörd i spårningen) och stal hennes uppmärksamhet i några sekunder. Men hon lyckades slutföra spåret, och med tanke på att det var någon annan som lagt spåret & att hon hade blivit skrämd i skogen bara 10 minuter tidigare är jag väldigt nöjd med hennes prestation. Kändes skönt att inte spåret var alltför långt!
En bild på världens vackraste hund! (Ja, Shelby är världens vackraste & Bella världens sötaste!)
Ja, det var allt för den här gången. I morgon bär det återigen av mot Stockholm och under lördag & söndag befinner jag mig på Hundens Hus. På lördag får Bella hänge med & under söndagens pass är det Shelbis tur. Hoppas verkligen att det blir lika kul som förra gången.
Tasstarget & stadga
Ja, trots att jag inte mått vidare värst bra idag så har iaf träningen gått riktigt bra! Hundar kan verkligen få en att fokusera på annat ibland. Det har inte blivit långa träningspass men istället har det varit mycket givande sådana, vilket helt klart är att föredra!
Shelby:
Ja, Shelbis har verkligen börjat uppskatta klickerträningen och jag kan verkligen se en nytändning hos henne även om hon alltid har älskat att träna. Idag har fokus främst legat på stadga i sittet samt att kunna stå still med båda framtassarna på en telefonkatalog (man tager vad man haver... :)) Av någon anledning har vi inte direkt tränat stadgan i sittet så där jätte intensivt tidare (varför vet jag egentligen inte...) men nu har vi tagit nya tag. Hon har bra stadga med mindre störningar, men det kan absolut förbättras. Stadgan har gått bra och hon är absolut redo för lite svårare störning. Tasstargeten är alltid bra att ha, men vårt främsta slutmål med detta är snygga vändningar på stället. Hon har inte haft nån jättebra bakdelskontroll och det är alltså tänkt att vi genom detta ska öka denna kontroll. Det har gått jättebra och vi har bara idag kommit så långt att hon med störningar kan stå kvar med tassarna. I morgon ska vi börja röra på bakbenen (hon lyckades dock med det idag.. .och självfallet blev det jackpot!). I övrigt kom jag på idag att vi inte har övat på ställande under gång sen sist vi tränade, vilket kan vara bra inför den stundande tävlingen. Så under promenaden idag gjorde vi några försök och det gick faktiskt riktigt bra, även om jag inte har tränat in det på det sätt som jag hade velat, men tävlingen är alldeles för nära nu för att vi ska gå in och börja träna om det. Det får helt enkelt bli ett senare projekt!
Bella:
Ja, även vid träningen av Bella har fokus legat på stadgan i sittet och tasstarget och hon är verkligen helt otroligt duktig! Hon kommer, som jag har sagt tidigare, att bli en riktig stjärna! Min miss idag var väl dock att jag inte hann med och se när hon tappade intresset, även om vi ändå lyckades avsluta jättebra. Men det kan jag ta med mig och lära mig till nästa gång! A & O är ju ändå att sluta när man ligger på topp! Självfallet blir det ju en hel del annan träning med Bella, som är av det slag som man inte alltid tänker på. Kontakt är ju sådant som vi alltid tränar dagligen när vi är ute, såväl som koppelträning och hantering. Vi har nu kommit till den punkt då hon verkligen älskar när matte vill gosa (alltså hantera)! Koppelträningen går även den jättebra och hon får ständigt lära sig att lägga band på sig själv och det hon vill ha. Att ha tålamod är sånt man får träna på :) Både jag och hundarna ;)
Ja, man kan väl säga att det blev en bra dag trots allt! Det känns verkligen roligt att Shelby, trots sin ras, är så träningsglad & självfallet känns det även roligt att jag och Bella har fått den enormt fina kontakt som vi har fått! En riktigt lyckad dag!
Shelby:
Ja, Shelbis har verkligen börjat uppskatta klickerträningen och jag kan verkligen se en nytändning hos henne även om hon alltid har älskat att träna. Idag har fokus främst legat på stadga i sittet samt att kunna stå still med båda framtassarna på en telefonkatalog (man tager vad man haver... :)) Av någon anledning har vi inte direkt tränat stadgan i sittet så där jätte intensivt tidare (varför vet jag egentligen inte...) men nu har vi tagit nya tag. Hon har bra stadga med mindre störningar, men det kan absolut förbättras. Stadgan har gått bra och hon är absolut redo för lite svårare störning. Tasstargeten är alltid bra att ha, men vårt främsta slutmål med detta är snygga vändningar på stället. Hon har inte haft nån jättebra bakdelskontroll och det är alltså tänkt att vi genom detta ska öka denna kontroll. Det har gått jättebra och vi har bara idag kommit så långt att hon med störningar kan stå kvar med tassarna. I morgon ska vi börja röra på bakbenen (hon lyckades dock med det idag.. .och självfallet blev det jackpot!). I övrigt kom jag på idag att vi inte har övat på ställande under gång sen sist vi tränade, vilket kan vara bra inför den stundande tävlingen. Så under promenaden idag gjorde vi några försök och det gick faktiskt riktigt bra, även om jag inte har tränat in det på det sätt som jag hade velat, men tävlingen är alldeles för nära nu för att vi ska gå in och börja träna om det. Det får helt enkelt bli ett senare projekt!
Bella:
Ja, även vid träningen av Bella har fokus legat på stadgan i sittet och tasstarget och hon är verkligen helt otroligt duktig! Hon kommer, som jag har sagt tidigare, att bli en riktig stjärna! Min miss idag var väl dock att jag inte hann med och se när hon tappade intresset, även om vi ändå lyckades avsluta jättebra. Men det kan jag ta med mig och lära mig till nästa gång! A & O är ju ändå att sluta när man ligger på topp! Självfallet blir det ju en hel del annan träning med Bella, som är av det slag som man inte alltid tänker på. Kontakt är ju sådant som vi alltid tränar dagligen när vi är ute, såväl som koppelträning och hantering. Vi har nu kommit till den punkt då hon verkligen älskar när matte vill gosa (alltså hantera)! Koppelträningen går även den jättebra och hon får ständigt lära sig att lägga band på sig själv och det hon vill ha. Att ha tålamod är sånt man får träna på :) Både jag och hundarna ;)
Ja, man kan väl säga att det blev en bra dag trots allt! Det känns verkligen roligt att Shelby, trots sin ras, är så träningsglad & självfallet känns det även roligt att jag och Bella har fått den enormt fina kontakt som vi har fått! En riktigt lyckad dag!
Till minne av Emil
Sorgens dag är här... Shelbys bästa vän Emil har lämnat oss med en enorm saknad och tomhet. Alla mina tankar går idag till Sandra som med stor styrka har orkat fatta detta svåra beslut. Emil var en hund som inte var lik någon annan hund jag tidigare träffat. Han hade en enorm förmåga att acceptera saker så som det var. Jag skulle kunna lyfta fram mängder av exempel, men ett är verkligen min favorit. Sandra fick nämligen för sig att hon skulle lära honom att skämmas genom att sätta tejp på ögonbrynet för att på så sätt få honom att lyfta tassen över ögat. Men ack så fel hon hade - Emil bara satt där och såg ut som han alltid gjorde i liknande situationer. Om man skulle sätta ord på hans tankar skulle de förmodligen vara något som "jaha, är det så här det ska vara idag!" åsså accepterade han det. Det hela slutade med att Sandra tejpade för båda ögonen... men Emil satt kvar.
Emil hade ytterligare en fantastisk förmåga och den visade han med barn. Att barn sprang runt gjorde honom ingenting och möjligtvis kunde han höja ett ögonbryn. De kunde ha klätt ut honom, klättrat på honom och dragit honom i svansen och han hade bara tänkt "jaha, är det så här det ska vara idag!".
Kort sagt var Emil den mest fantastiska hund jag någonsin stött på och han älskade sin matte över allt annat på jorden! Utan henne hade han aldrig kunnat blomma ut på det sätt som han gjorde under åren hos Sandra. Han är, på många håll älskad och saknad! *Styrkekramar* till dig Sandra!
R.I.P. Emil
Jag lägger in denna länk till alla er som har förlorat ett älskat djur.
(OBS! Det går att klicka på bilderna för att få dem större)
Emil hade ytterligare en fantastisk förmåga och den visade han med barn. Att barn sprang runt gjorde honom ingenting och möjligtvis kunde han höja ett ögonbryn. De kunde ha klätt ut honom, klättrat på honom och dragit honom i svansen och han hade bara tänkt "jaha, är det så här det ska vara idag!".
Kort sagt var Emil den mest fantastiska hund jag någonsin stött på och han älskade sin matte över allt annat på jorden! Utan henne hade han aldrig kunnat blomma ut på det sätt som han gjorde under åren hos Sandra. Han är, på många håll älskad och saknad! *Styrkekramar* till dig Sandra!
R.I.P. Emil
Jag lägger in denna länk till alla er som har förlorat ett älskat djur.
(OBS! Det går att klicka på bilderna för att få dem större)
Vilken kick!
Att det kan vara så kul å träna hund! Kvällen har verkligen varit lyckad både för min egen del och för hundarna. Åkte till Olivia och tränade eftersom det är ungefär 1000 gånger roligare att träna tillsammans med någon och speciellt tillsammans med någon som är så positiv och duktig med hundar! Glömde dock kameran, så inga bildbevis finns från vår träning... lite typiskt mig!
Ja, Shelby var först ut (samtidigt som Olivia körde Nimbus) och vi passade på att träna platsen när vi ändå kunde utnyttja varandra. Trots att båda var extremt taggade på varandra och Shelby såg rätt sugen ut på ängen som låg framför henne så gick det jättebra! Känns skönt att verkligen få till en bra plats nu inför den stundande tävlingen! Efter det fortsatte jag att klicka den nya typen av insättning som jag har tänkt byta ut mot den gamla, då den är sisådär... den nya typen är både snyggare och känns mycket lättare att få snygg. Läggande under gång har länge varit Shelbys favorit och den satt även den idag! Däremot är ställandet verkligen långt ifrån 100, så där har vi lite att jobba på! Apporten testade vi tidigare idag och även där måste jag hitta nåt som verkligen motiverar henne... den är tydligen inte så kul...!? Men, men... det är ju det som är det härliga med hela hunderiet... allt blir sällan som man tänkt sig och det finns inga genvägar. Det är bara att analysera vad som kan få henne tillräckligt motiverad och jobba vidare!
Sen fick Bella göra sin entre. Och jag måste bara säga; WOW! Hon är verkligen fenomenal den valpen! Att vara 3 månader och kunna fokusera & prestera trots störning av annan valp i närheten är verkligen imponerande! Vi tränade nästan uteslutande kontakt och sättande. Eftersom hon tycker att det är lite smått konstigt med andra hundar under de första 30 sekundrarna, så tog vi det lugnt och stod på behörigt avstånd. Hon tog kontakt och vi flyttade gradvis närmare... Till slut befann vi oss inte långt ifrån Oliva och Nova och hon kunde verkligen bibehålla sitt fokus på mig och vad det var vi höll på med. Vad gäller sitt har vi ganska nyligen lagt på ett kommando och nu så fixade hon det trots störning! Jätteduktig! Jag provade att förlänga tiden som hon fick sitta innan belöning (dock bara med nån enstaka sekund) och det gick super! En sak är klar! Bella kommer att bli en stjärna! Jag känner verkligen att hon kan ge mig precis det jag har letat efter och lite till!
Efter det var det återigen Shelbys tur och denna gång var det enbart kontakt som lönade sig. Ja... hon kanske inte är lika självklar som Bella på detta, men det tar sig! Det är inte att förglömma att hon faktiskt inte är klickertränade från grunden och hon har fortfarande mycket i huvudet bara att försöka förstå de ändrade spelreglerna. Men efter en stund började kontakten att komma mer och mer. Jag märkte ganska tidigt att jag får förflytta mig mycket sakta närmare Nimus och Olivia eftersom Shelby är extremt intresserad av Nimbus. Men kontakten finns där och Shelby har en extrem förmåga att kunna fokusera under träning och tävling. Dock saknar hon denna typ av kontakt när det gäller att inte lyda något speciellt kommando, vilket kanske inte är helt ovanligt för hundar som tränade genom lockning. Men vi jobbar på det och hon börjar bättre och bättre förstå de nya reglerna som matte helt appropå bara har ändrat på! Ja, det ska inte vara lätt att vara hund alla gånger och försöka förstå sig på allt som vi människor gör.
Ja, Shelby var först ut (samtidigt som Olivia körde Nimbus) och vi passade på att träna platsen när vi ändå kunde utnyttja varandra. Trots att båda var extremt taggade på varandra och Shelby såg rätt sugen ut på ängen som låg framför henne så gick det jättebra! Känns skönt att verkligen få till en bra plats nu inför den stundande tävlingen! Efter det fortsatte jag att klicka den nya typen av insättning som jag har tänkt byta ut mot den gamla, då den är sisådär... den nya typen är både snyggare och känns mycket lättare att få snygg. Läggande under gång har länge varit Shelbys favorit och den satt även den idag! Däremot är ställandet verkligen långt ifrån 100, så där har vi lite att jobba på! Apporten testade vi tidigare idag och även där måste jag hitta nåt som verkligen motiverar henne... den är tydligen inte så kul...!? Men, men... det är ju det som är det härliga med hela hunderiet... allt blir sällan som man tänkt sig och det finns inga genvägar. Det är bara att analysera vad som kan få henne tillräckligt motiverad och jobba vidare!
Sen fick Bella göra sin entre. Och jag måste bara säga; WOW! Hon är verkligen fenomenal den valpen! Att vara 3 månader och kunna fokusera & prestera trots störning av annan valp i närheten är verkligen imponerande! Vi tränade nästan uteslutande kontakt och sättande. Eftersom hon tycker att det är lite smått konstigt med andra hundar under de första 30 sekundrarna, så tog vi det lugnt och stod på behörigt avstånd. Hon tog kontakt och vi flyttade gradvis närmare... Till slut befann vi oss inte långt ifrån Oliva och Nova och hon kunde verkligen bibehålla sitt fokus på mig och vad det var vi höll på med. Vad gäller sitt har vi ganska nyligen lagt på ett kommando och nu så fixade hon det trots störning! Jätteduktig! Jag provade att förlänga tiden som hon fick sitta innan belöning (dock bara med nån enstaka sekund) och det gick super! En sak är klar! Bella kommer att bli en stjärna! Jag känner verkligen att hon kan ge mig precis det jag har letat efter och lite till!
Efter det var det återigen Shelbys tur och denna gång var det enbart kontakt som lönade sig. Ja... hon kanske inte är lika självklar som Bella på detta, men det tar sig! Det är inte att förglömma att hon faktiskt inte är klickertränade från grunden och hon har fortfarande mycket i huvudet bara att försöka förstå de ändrade spelreglerna. Men efter en stund började kontakten att komma mer och mer. Jag märkte ganska tidigt att jag får förflytta mig mycket sakta närmare Nimus och Olivia eftersom Shelby är extremt intresserad av Nimbus. Men kontakten finns där och Shelby har en extrem förmåga att kunna fokusera under träning och tävling. Dock saknar hon denna typ av kontakt när det gäller att inte lyda något speciellt kommando, vilket kanske inte är helt ovanligt för hundar som tränade genom lockning. Men vi jobbar på det och hon börjar bättre och bättre förstå de nya reglerna som matte helt appropå bara har ändrat på! Ja, det ska inte vara lätt att vara hund alla gånger och försöka förstå sig på allt som vi människor gör.
Kiss
Hur går det egentligen med att klona människor? Har inte direkt hållt mig uppdaterad, men just nu skulle jag mer än gärna ställa upp som försökskanin! Det är nämligen inte lätt att vara ensam, bo i lägenhet med en valp som är väldigt kissnödig när hon vaknar! Igår snabbade jag mig upp, klädde på mig och bar sedan Bella. Problemet var dock att jag inte fick fram ena toffeln och var tvungen att sätta ner henne på golvet... och självklart ett hav av kiss bildas! Jaja, tänkte jag, imorgon ska jag va lite bättre planerad, så jag ställer fram skorna så att jag inte behöver leta dem på morron... men det hjälpte inte oss så speciellt mycket i morse. För då hann jag nämligen knappt dra på mig shortsen innan jag fick havsutsikt i sovrummet! Tips sökes verkligen omgående! Hur i hela friden bär ni som är ensamma, lägenhetsboende med valp åt? Dessutom är det ju inte så att jag själv tycker att det är jättekul att hålla mig på morgonen, men det passar inte riktigt in i det pressade tidsschemat så det får helt enkelt vänta.
Stockholm & Hundens Hus
Ja, då va man tillbaka efter en fullspäckad helg! Finns egentligen bara ett sätt att sammanfatta helgen - Skitroligt! Självfallet var det superkul att träffa Göran igen efter två veckor ifrån varandra, och det var jättekul å se att Bella blev helt överlycklig av att se honom! Som jag misstänkte, hon kom ihåg honom! Rumpan gick så det såg ut som den hade fastnat i sidan på henne... ;)
Ja, det första hindret (mentalt sådant) var hur i hela friden jag skulle lyckas hitta till lokalen och hur jag skulle överleva i Stockholmstrafiken!? Insåg dock rätt snabbt att det inte var så mycket att oroa sig för... Gick hur bra som helst! Hittade t.o.m. parkering på en gång, om än jag inte körde speciellt lagligt så gjorde det ju inget eftersom farbror blå inte var där och tittade :) Sen var det dags för utbildningen. Eftersom det började i fredags då Göran jobbade tog jag med mig Bella och hon fick, precis som vi andra, vara med från klockan 10 till 18. Vi fick gå en bit från bilen, vilket var mycket spännande & skrämmande för en valp på 12 veckor. Men dock mycket nyttigt. Under hela fredan hade vi teori, och trots att det blev mycket stillasittande, fann Bella sig i det (lite med hjälp av ett tuggben emellanåt). Dessutom kunde hon ju spana in kursens andra valp, Assar (Berner Sennen, 13 veckor) Väldigt trött & söt!
Fredagen bestod av många olika gruppövningar/diskussioner, vilket var väldigt bra för att lära känna varandra. Det är verkligen en jätteskön grupp (endast 8 personer). Vi pratade bland annat om hundars språk, vad som är viktigt att tänka på vid träning av valp/unghund/vuxen hund och vad man som instruktör ska tänka på inför varje kurstillfälle. Det som också var schysst var att jag samtidigt, utan att direkt anstränga mig :), även tränade Bella. Hon fick lära sig att det är ok att ligga still och vila, trots att det skäller i rummet bredvid, trots att det tappas pennor i golvet och trots att det går förbi männiksor precis framför nosen. Under rasten gick vi ut och satte oss och då fick hon titta på folk, med eller utan hundar, hon såg bussar, motorcyklar (låter visst lite äckligt), rullatorer och skateboardåkare. Jättebra träning, även om vi fick ta det i små doser!
Under lördagen och söndagen varvades dock teori med praktik och Bella fick göra entre och visa vad hon kunde prestera utöver att vara still :). Vissa (inkl. jag då) hade egen valp, men de övriga fick ta hand om inlånade valpar under den praktiska delen som varade ca 1,5 timme. På lördagen gick vi gemensamt till Rålambshovsparken och tränade, och under söndagens pass var vi inne i Hundens Hus lokaler. Lördagens övningar bestod mestadels av kontaktövningar, vilket funkade utmärkt på Bella trots att vi höll till i parken. Hon har verkligen en förmåga att fokuser på mig och inget annat! Måste njuta av den tiden, för jag antar att tiden då matte är mindre intressant kommer även den... men vi tränar mycket kontakt nu, så då kanske inte den perioden behöver bli allt för märkbar! Under söndagen låg fokus lite mer på hantering och övningar som kan hjälpa hundägare att lättare kunna ta i sina hundar. Bella som fick en lite sämre upplevelse hos en vetrinär som vi var hos, tycker verkligen inte att hantering är det bästa här i livet. Matte är helt ok, då myser hon verkligen! Men andra, främmande människor är inte så kul i allmänhet och i synnerhet inte iom hantering. Men, jag lyfte iaf upp henne på bordet och kursledare satte fram godisskålen en stund, och som den matglada hund Bella är, så var hon ju helt överlycklig. När matskålen togs bort och kursledaren kände på henne, var det inte speciellt läskigt alls! Och att man dessutom då fick godis titt som tätt var ju som himmelriket på jorden! Men, det är ändå en hel del att arbeta med för att hon ska känna sig helt trygg med att andra männiksor ska ta på henne, men det känns just nu mer som ett roligt jobb för oss! En annan övning var att sätta på valpen en tröja (inte för att de förespråkar kläder, utan för att det ofta är ett ganska avslappnat sätt att kunna röra i sin hund). Här är verkligen en bild nödvändig! Hon är sååå söööööt!
Ja, jag skulle kunna hålla på i en evighet och berätta allt i detalj, men för att sammanfatta det hela så var helgen helt perfekt på alla sätt och vis, både hundmässigt och relationsmässigt :) Dock inte lika kul att lämna Göran igen, men som tur dröjer det bara drygt en vecka tills vi är på plats igen! Denna gång ska även Shelbis få följa med! Hon kommer att bli alldeles överlycklig över att träffa husse efter så lång tid!
För att visa på den underbara relation som Shelby och Bella har utvecklat under denna korta period krävs en bild! Shelby ser väl verkligen ut som världens snällaste lilla greyhound på bilden...!? Som tur var det verkligen på lek, även om hon ser rätt farlig ut!
Ja, det var allt för idag. Återkommer senare!
Ja, det första hindret (mentalt sådant) var hur i hela friden jag skulle lyckas hitta till lokalen och hur jag skulle överleva i Stockholmstrafiken!? Insåg dock rätt snabbt att det inte var så mycket att oroa sig för... Gick hur bra som helst! Hittade t.o.m. parkering på en gång, om än jag inte körde speciellt lagligt så gjorde det ju inget eftersom farbror blå inte var där och tittade :) Sen var det dags för utbildningen. Eftersom det började i fredags då Göran jobbade tog jag med mig Bella och hon fick, precis som vi andra, vara med från klockan 10 till 18. Vi fick gå en bit från bilen, vilket var mycket spännande & skrämmande för en valp på 12 veckor. Men dock mycket nyttigt. Under hela fredan hade vi teori, och trots att det blev mycket stillasittande, fann Bella sig i det (lite med hjälp av ett tuggben emellanåt). Dessutom kunde hon ju spana in kursens andra valp, Assar (Berner Sennen, 13 veckor) Väldigt trött & söt!
Fredagen bestod av många olika gruppövningar/diskussioner, vilket var väldigt bra för att lära känna varandra. Det är verkligen en jätteskön grupp (endast 8 personer). Vi pratade bland annat om hundars språk, vad som är viktigt att tänka på vid träning av valp/unghund/vuxen hund och vad man som instruktör ska tänka på inför varje kurstillfälle. Det som också var schysst var att jag samtidigt, utan att direkt anstränga mig :), även tränade Bella. Hon fick lära sig att det är ok att ligga still och vila, trots att det skäller i rummet bredvid, trots att det tappas pennor i golvet och trots att det går förbi männiksor precis framför nosen. Under rasten gick vi ut och satte oss och då fick hon titta på folk, med eller utan hundar, hon såg bussar, motorcyklar (låter visst lite äckligt), rullatorer och skateboardåkare. Jättebra träning, även om vi fick ta det i små doser!
Under lördagen och söndagen varvades dock teori med praktik och Bella fick göra entre och visa vad hon kunde prestera utöver att vara still :). Vissa (inkl. jag då) hade egen valp, men de övriga fick ta hand om inlånade valpar under den praktiska delen som varade ca 1,5 timme. På lördagen gick vi gemensamt till Rålambshovsparken och tränade, och under söndagens pass var vi inne i Hundens Hus lokaler. Lördagens övningar bestod mestadels av kontaktövningar, vilket funkade utmärkt på Bella trots att vi höll till i parken. Hon har verkligen en förmåga att fokuser på mig och inget annat! Måste njuta av den tiden, för jag antar att tiden då matte är mindre intressant kommer även den... men vi tränar mycket kontakt nu, så då kanske inte den perioden behöver bli allt för märkbar! Under söndagen låg fokus lite mer på hantering och övningar som kan hjälpa hundägare att lättare kunna ta i sina hundar. Bella som fick en lite sämre upplevelse hos en vetrinär som vi var hos, tycker verkligen inte att hantering är det bästa här i livet. Matte är helt ok, då myser hon verkligen! Men andra, främmande människor är inte så kul i allmänhet och i synnerhet inte iom hantering. Men, jag lyfte iaf upp henne på bordet och kursledare satte fram godisskålen en stund, och som den matglada hund Bella är, så var hon ju helt överlycklig. När matskålen togs bort och kursledaren kände på henne, var det inte speciellt läskigt alls! Och att man dessutom då fick godis titt som tätt var ju som himmelriket på jorden! Men, det är ändå en hel del att arbeta med för att hon ska känna sig helt trygg med att andra männiksor ska ta på henne, men det känns just nu mer som ett roligt jobb för oss! En annan övning var att sätta på valpen en tröja (inte för att de förespråkar kläder, utan för att det ofta är ett ganska avslappnat sätt att kunna röra i sin hund). Här är verkligen en bild nödvändig! Hon är sååå söööööt!
Ja, jag skulle kunna hålla på i en evighet och berätta allt i detalj, men för att sammanfatta det hela så var helgen helt perfekt på alla sätt och vis, både hundmässigt och relationsmässigt :) Dock inte lika kul att lämna Göran igen, men som tur dröjer det bara drygt en vecka tills vi är på plats igen! Denna gång ska även Shelbis få följa med! Hon kommer att bli alldeles överlycklig över att träffa husse efter så lång tid!
För att visa på den underbara relation som Shelby och Bella har utvecklat under denna korta period krävs en bild! Shelby ser väl verkligen ut som världens snällaste lilla greyhound på bilden...!? Som tur var det verkligen på lek, även om hon ser rätt farlig ut!
Ja, det var allt för idag. Återkommer senare!
Mot Stockholm
Ja, nu börjar snart däcken rulla mot huvudstaden! Sara valde att haka på, vilket självfallet gör resan väldigt mycket roligare! Shelby är nu hos mamsen och papsen och ligger förmodligen å vräker ut sig i sängen =) Känns väldigt konstigt när hon inte är hemma. Bella är i full gång och jag är inte alls orolig över resan med henne. Denna dam är verkligen helt fantastisk! Hon anpassar sig till nya situationer och händelser direkt. Hoppas nu bara att hon känner igen husse =) Det lär ju märkas ganska tydligt eftersom hon inte direkt brukar flyga in i armarna hos främmande (för henne iaf) människor... Men hon känner nog igen honom.
Lite spänd inför kursstarten imorgon, fast mest nervös är jag nog för att jag ska köra bil i Stockholm... Lite spookie. Är inte direkt van med stressen i trafiken... här i norrland kör vi så försiktigt så... ;) Ja, det lär väl ordna sig.. har ju inte direkt svårt att prata för mig så på nåt sätt lär jag väl finna min väg. Jag får väl återkomma efter helgen med lite snaskiga nyheter om den. Nu är det nog dax att jag börjar göra mig i ordning!
Lite spänd inför kursstarten imorgon, fast mest nervös är jag nog för att jag ska köra bil i Stockholm... Lite spookie. Är inte direkt van med stressen i trafiken... här i norrland kör vi så försiktigt så... ;) Ja, det lär väl ordna sig.. har ju inte direkt svårt att prata för mig så på nåt sätt lär jag väl finna min väg. Jag får väl återkomma efter helgen med lite snaskiga nyheter om den. Nu är det nog dax att jag börjar göra mig i ordning!
Shelby och Bella
Äntligen modern!
Ja, ingen hade väl trott att JAG skulle skapa en blogg.... Har länge funderat på att lägga upp en hemsida, men den tekniska sidan hos mig har satt upp stora hinder :) Men en blogg, det fixar jag!
Ja, tanken i denna blogg är iaf att ni som vill kan följa mina dagar med mina hundar, Shelby (greyhound) och Bella (australian shepherd) i fokus. Just nu ligger Shelbisen och sover i sängen medan Bella ligger och gnager på lakanet... Inte lätt att vara valp när matte bara sitter och tittar in i den fyrkantliga lådan på borden... :) Snart kommer min älskade mamma och ska hämta Shelby så hon får spendera helgen på landet när jag och Bella drar till den stora staden Stockholm. Vi ska ju äntligen påbörja instruktörsutbildningen på Hundens Hus och eftersom vi kommer att gå igenom valpträning under första sammankomsten var det passande att ta med den lilla besten ;) Även om det känns konstigt att inte Shelby ska med så glädjer sig min rygg enormt åt det. Jag har nämligen fått fruktansvärd värk sedan jag har burit Bella (ca. 8 kg) i en ryggsäck på magen under flera veckor nu... Kan hon inte bara växa upp nu!!!
Ja, tanken i denna blogg är iaf att ni som vill kan följa mina dagar med mina hundar, Shelby (greyhound) och Bella (australian shepherd) i fokus. Just nu ligger Shelbisen och sover i sängen medan Bella ligger och gnager på lakanet... Inte lätt att vara valp när matte bara sitter och tittar in i den fyrkantliga lådan på borden... :) Snart kommer min älskade mamma och ska hämta Shelby så hon får spendera helgen på landet när jag och Bella drar till den stora staden Stockholm. Vi ska ju äntligen påbörja instruktörsutbildningen på Hundens Hus och eftersom vi kommer att gå igenom valpträning under första sammankomsten var det passande att ta med den lilla besten ;) Även om det känns konstigt att inte Shelby ska med så glädjer sig min rygg enormt åt det. Jag har nämligen fått fruktansvärd värk sedan jag har burit Bella (ca. 8 kg) i en ryggsäck på magen under flera veckor nu... Kan hon inte bara växa upp nu!!!
