Shelby & Bella

Idag har jag bara haft med mig en hund på jobbet. Shelby valde nämligen att stanna hemma imorse. När Göran går ut och hämtar tidningen på morgonen följer hon gladeligen med, men när hon sedan kommer in så går hon snabbt och lägger sig igen. På sista tiden har hon varit väldigt slö på morgonen (brukar vara så när det är vinter) och vi har mer eller mindre fått tvinga henne att följa med. Först få upp henne ur sängen, sedan se till att hon inte går och lägger sig i soffan istället och när hon väl är ute så får man leda henne till bilen... Inte direkt jätte exalterad över att följa med tydligen! Så idag ledsnade vi och hon fick själv välja. Hon valde att ligga kvar. Sedan var jag tvungen att spring in igen för att hämta mobilen och då låg hon fortfarande kvar. Jag frågade en gång till om hon verkligen inte skulle följa med och då masade hon sig sakta upp och gick till dörren. Men när hon kom ut på bron ändrade hon sig och ville inte gå någonstans. När vi öppnade dörren igen så gick hon in och la sig... Hon är verkligen inte som alla andra... Men det var en glad hund som mötte oss i dörren när vi kom hem. Tur så hade jag möljlighet att jobba kortdag idag och hon blev bara ensam i fem timmar, vilket inte är så farligt när hon i princip aldrig är ensam hemma annars. Men jag tvivlar på att hon kommer att göra samma val igen men det återstår väl att se.

Idag tittade solen fram och jag kan lova att jag njöt. Var på promenad med hundarna och när solen visade sig från sin bästa sida var jag tvungen att stanna upp och bara njuta. Helt underbart även om det var en mycket kort stund som den strålade. På promenaden startade jag en ny utmaning. Vi kan kalla den för "Titta! Kissen". Mina hundar är nämligen helt kära i min katt (ja den är egentligen min men det huserar hemma hos mor och far och har så gjort sedan jag flyttade hemifrån) och åtminstone för Shelby betyder orden "titta" något väldigt positivt, så ni kan tänka reaktionerna på dessa ord. Bella hänger mest på Shelbys reaktion, men hon vet ju i alla fall vad "kissen" betyder. Så idag på promenaden gick jag och sa "Titta! Kissen" lite då och då och just efter fick de äta godis. Ska bli kul å se om jag får de efterföljder som jag är ute efter. Med Shelby känns det hela lite hopplöst då det verkligen inte finns mycket som kan slå det faktum att det kanske faktiskt kan vara en katt någonstans medan det hela känns lite mer hoppfullt med Bella. I hennes värld finns det inte mycket som kan slå godis, så där kan vi nog få fram nåt fint. Ni kanske undrar varför detta nu ska vara nödvändigt!? Mest av allt försöker jag ändra beteendet att bli alldeles galna av glädje vid dessa ord eftersom det känns som en fras som vi kan komma att använda när vi har barn. Bara tanken på att vara ute med både barn, barnvagn och två hundar i en situation så som den ser ut idag känns som en mardröm... Så nu har vi ett tag på oss innan det blir dags att använda den på riktigt. Sedan är det alltid kul att utmana hundarna och se hur man faktiskt kan förändra ett beteende.

Shejping har stått på agendan de senaste dagarna och vi har hunnit med en del. Shelby har mestadels fått träna backande och stoppa huvuvdet mellan frambenen och hon har visat stor uthållighet. Härligt! Men backandeträningen går väldigt långsamt med henne och jag funderar på att byta strategi... Vi får se.

Bella har fått rejält med shejping träning och hon är nöjd. Idag var hon lite ofokuserad men de övriga dagarna har det gått alldeles strålande. Vi har tränat på backande (med fokus på många steg), ligga på rygg (fokus = balans), sitta vackert (fokus = framtassarna högt), plats/hakan i backen (fokus = snabbt ner/helst hakan först av allt) och säkerligen en hel del massa saker som jag har glömt. Men roligt har vi haft och det är kul å se hur snabbt det går att få fram ett beteende. Underbart roligt!

Nu vankas fredagsmiddag sedan blir det lugnt. Ha en skön helg allihopa!

Idag var vädret äntligen lite bättre än tidigare dagar denna vecka. Igår när vi kom hem från jobbet så regnade det is! Inte så uppmuntrande. Promenaderna blev inte längst i historien utan istället la vi lite tid på inomhusträning och vila. Därför kändes det underbart skönt när solen tittade fram idag. Energin påverkas verkligen av vädret, det blir väldigt tydligt när det har varit grått och trist ett tag...

Vi påbörjade promenaden och tjejerna var på strålande humör. Det märktes att de hade lite uppdämnd energi i kroppen. När vi passerade en av grannarnas gård stod deras hund Mattis nere vid vägen, glad som aldrig förr. Han och Bella har haft ett gott öga för varandra och de blir väldigt glada över att återse varandra. Vi gick upp till huset där Mattis ägare bor och meddelade att han hade smitit från gården. Då hans matte var hemma med sjukt barn erbjöd jag att Mattis kunde följa med oss på skogspromenad. Hon blev jätte glad och så även alla fyrfota vänner! Det var fullt ös från början kan jag lova. Tjejerna är ju ändå rätt vältränade och vana att gå i kuperad terräng i ett högt tempo, något som inte går att säga om Mattis... Han är ganska överviktig och konditionen är knappast på topp, så han blev snabbt väldigt trött. Tjejerna däremot hade väldigt mycket energi och de verkade ha planerat för att göra av med all innestående energi under dagens promenad. Det gick i alla fall bra och jag skulle tro att Mattis sover gott just nu! =)

När man tar sig an någon annans hund inser man snabbt vilka egenskaper man älskar och ibland även tar för givet hos sina egna hundar. Några exempel följer:

* Mina hundar söker upp mig ofta under våra promenader. Det är mycket sällan som jag behöver använda något inkallningskommando. Detta var Mattis verkligen inte van med, utan gick på utan att fundera över oss andra.

* Mina hundar håller koll på vart jag är under promenaderna och inte tvärtom. Om jag stannar eller byter riktning är det deras uppgift att hålla koll på det annars går de vilse... Detta var heller inte något som Mattis var van vid. När vi var mitt i skogen stannade jag och tjejerna för att testa hur långt han skulle gå innan han insåg att han var själv... något som han aldrig verkade inse... Jag fick istället springa efter och kolla så att han inte hade gått alldeles för långt.

Självklart kan det ligga mycket i att han inte direkt känner mig, men jag tror ändå att mina tjejer skulle bete sig ungefär på samma sätt med någon annan som de gör med mig. Efter ett tag verkade dock Mattis ha fattat enormt tycke för Shelby (som alla andra hundar verkar göra) och han följde henne hack i häl. Stannade hon någonstans så stannade han, gick hon åt något annat håll så följde han tätt efter. Kort: Där Shelby var där var även Mattis! =) Det hela blev lite lättare då eftersom jag litar på Shelby och vet att hon kan ta ansvar i skogen.

Nu vilar vi oss lite efter att hundarna har intagit sin mat och jag en kopp kaffe. Lite senare ska vi dra igång ett härligt inomhus-shejping-pass. Kanske kommer jag mig för att filma... man vet aldrig.

I morse vaknade jag strax efter 7, pigg som aldrig förr. Min favoritsovställning (framstupa-sido-läge) börjar bli lite svårt att åstadkomma och därför blir det också lite svårare att sova. Undra hur det ska gå om en månad eller så, då magen lär vara bra mycket större!? Hur som helst så klev jag och min eviga följeslagare Bella upp medan husse och den sovande prinsessan låg kvar och slumrade. Jag och följeslagaren gick ut och lekte lite, hämtade tidningen och gick sedan in för att elda i kaminen. I torsdag gick strömmen i vardagsrummet, klädkammare och de två små sovrummen och vi har fortfarande inte lyckats reda ut vad som är felet, så det gäller att elda för fullt. Vi har självfallet försökt byta säkring, men det hjälper inte. Ska ringa en elektriker i morgon för att få lite professionell hjälp och förhoppningsvis lite el.

Jag och Bella passade på att träna platsliggning med enbart lek som belöning och det gick superbra. Hon är verkligen duktig på att jobba för alla möjliga typer av belöningar men jag är ofta lite för mycket fokuserad på ätbara belöningar. Bella kan jobba länge för både mat, föremål, att få gå ut, få springa och nosa och även för att bara få gosa och bli kliad och det gäller för mig att utnyttja alla dessa belöningsformer ännu mer.

När resten av familjen hade kommit på fötter och tassar gjorde vi oss i ordning, åt frukost, tog en rastningspromenad och startade bilen i riktning mot Bagarmossen och Görans mamma som befann sig i Stockholm under helgen. Väl där fick vi lunch och efter det blev det kaffe med semla. Mums! Sedan tog vi en lång, härlig promenad i Nacka reservatet tillsammans med Eva och hennes två hundar Käppe och Laban. Helt underbar promenad med härliga promenadstråk. Det är alltid kul med ombyte när det kommer till promenadmiljöer och jag tror att tjejerna också uppskattade det otroligt mycket. Bella skötte sig nästintill exemplariskt idag och jag är väldigt nöjd med henne. Människor är hon helt obrydd i och de tittar hon inte ens efter. Hundar är ju ett annat kapitel. Efter hennes dåliga erfarenhet vid 10 veckors ålder är det fortfarande jobbigt för henne att möta andra hundar, framförallt om hon är kopplad. Men samtidigt vill jag gärna utsätta henne för de miljlöer där det vimmlar av andra hundar för att få en chans att träna på det. Här ute där vi bor är det inte ofta man möter på andra hundar. Framförallt inte nu under vintertid. Nu gick Bella lös största delen under promenaden men när vi kom till ett stråk där det var väldigt mycket folk i farten valde jag att koppla henne. Självklart var det också då som vi började möta hundar. Det som var väldigt tydligt idag var att om jag försöker att tänka bort hennes agerande och stress kring situationen och behåller mitt eget lugn, så underlättar jag otroligt mycket för henne. Inte så att jag blir uppjagad och irriterad i dessa situationer, men jag kan tillföra lite för mycket "Bella här", "titta där" och liknande. Om jag istället är tyst och tänker på att inte göra häftiga rörelser så fungerar det bättre. Även om det blev lite skällande (främst när det kom en hund bakom oss) så är jag otroligt nöjd med henne. Ibland kan det vara lätt att glömma bort att hon inte gör detta för att irritera mig utan för att hon faktiskt upplever det jobbigt och kanske till och med obehagligt. Något som också har hjälpt mycket är att inte använda halsband på henne utan istället använda halti. Det gör att hon får behålla viktiga bitar av hennes språk, något som verkligen är livsviktigt för henne så språksäker som hon är.

På senaste tiden har verkligen jag och Bella kommit varandra otroligt mycket närmare varandra! För mig tar det ofta ett bra tag att verkligen knyta an till en individ även om jag direkt kan avgöra om jag tycker om individen eller inte. Detta gäller såväl människor som djur. Med Bella föll jag som en fura väldigt snabbt då hon är otroligt charmig i sitt sätt att vara tillsammans med mig/oss Men ändå har det tagit tid att knyta de starka band jag känner att vi har idag. Nu har vi kommit till den stund där vi är ett och så kommer det för evigt att förbli. Shelby och jag har haft otroligt starka band och ibland har jag haft svårt att tro att jag och Bella skulle bli lika tighta. Shelby var en extrem pest när vi fick henne och många gånger trodde jag att vi hade valt fel valp hos uppfödare. Det var gånger som jag inte ville ha henne. Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan henne och den dag hon inte kommer att finnas hos oss är något som smärtar mig otroligt redan i tanken. Men det tog tid innan jag kände så för henne. Nu har jag kommit till den känslan hos Bella och jag uppskattar henne och hennes extrema glädje otroligt mycket. Hon har en glädje som jag faktiskt inte har upplevt i någon annan individ tidigare och min dröm är att kunna lära mig mycket av henne och hennes förhållningssätt till saker och ting. Tänk att ha en sådan otrolig gläde i kroppen och vara så exalterad över små saker som hon kan vara. Det är helt otroligt att se henne! Tänk att jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått sådana underbara hundar i mitt liv! Bara tanken gör mig varm!

Dagarna passerar och ibland inser man knappt hur snabbt det går. Både skönt och lite skrämmande på en och samma gång. Igår var vi i alla fall på återbesök hos sjukgymnasten med Shelby och resultatet var utmärkt! Anna var förvånad över hur snabbt hon har återhämtat sig och hur bra det faktiskt har blivit på så kort tid. Ryggen - det parti som hon hade som absolut mest ont i - ser jättebra ut nu. Hon reagerar inte överhuvudtaget när Anna klämmer och känner och då ger hon ett ganska hårt tryck. Musklerna har också slappnat av riktigt bra i ryggen. Känns superbra! Musklerna på sidan (lite längre fram än midjan) är fortfarande lite spända, men inte värre än vad de kan vara ibland och alltså inget direkt fel. När det gäller höftböjarna - som var väldigt korta när vi först kom till Anna - har det även där skett en hel del. Vänster är faktiskt bra och den ska jag hålla som måttstock vid streching för den högra, som inte riktigt är 100 bra ännu, men det ser väldigt bra ut! Enormt skönt att det har gått så bra och så snabbt! Jag hade aldrig vågat drömma om det när vi påbörjade behandlingen.

Idag har vädret i Stockholm nästan gett mig vårkänslor. Några plusgrader och en sol som strålar från klarblå himmel. Gick från jobbet i tid för en gångs skull så att jag verkligen skulle hinna med tjejerna. Under gårdagen blev det lite fattigt för dem, eller kanske framförallt för Bella som inte ens fick vara med på något sjukgymnastbesök. Men idag var planen att det skulle se annorlunda ut.

En promenad i skogen blev det först. Bella fick träna lite på att gå kopplad i skogsterräng, något som inte händer speciellt ofta. Hon blir lite frustrerad av att gå kopplad i den typen av terräng, men det gick ändå relativt bra. Väl tillbaka fick Shelby stanna kvar ute och träna lite. Även idag var hon super glad och hennes lek har verkligen tagit ett stort steg framåt, något som glädjer mig enormt! Även idag blev det mest rutan och lek, men idag hade hon mycket större säkerhet i utförandet och hon vågade verkligen bestämma sig för att stanna i rutan. Kul att se henne göra sådana framsteg!

Bella var ett enormt frustrationspaket idag och det var tur för mig att jag hade en del tid över. Oftast när jag byter hundar i träningssammanhang gör jag det i dörren hemma eller alternativt i bilen och hon får komma ut när hon sitter ner lugnt. Men idag var jag tvungen att gå in för att lägga på ved i kaminen och Bella fick snabbt panik över att hon kanske inte skulle få komma ut och träna... Den lilla arbetsmyran =) När det var dags att ta ut henne för träning började hon pipa och gnälla och jag ställde mig lugnt och väntade ut henne. Men hennes stress byggdes bara på och snabbt kom även stressflämtandet. Insåg snabbt att detta kommer att ta tid, varför jag satte mig på en pall i hallen (Har lite svårt att bara stå rakt upp och ner när jag har så lågt blodtryck). Efter ett tag började hon även att erbjuda lite olika beteenden, pussa på mig, leka lite med någon leksak som låg där, försöka få Shelby att gå i gång, springa genom huset... allt samtidigt som hon gnällde, pep och flämtade. Jag tror att jag satt och väntade ut henne i ungefär 45 minuter innan det gick att gå ut och träna... Hon lyckades lugna ner sig mellan varven, men så fort jag gav klartecken för att vi skulle gå ut gick hon igång på alla cylindrar och pipet kom som ett brev på posten. Tack och lov fattar hon galoppen ganska snabbt när hon ser vad som leder till belöning (i detta fall möljigheten att få gå ut och träna) och det gick snabbare och snabbare för henne att lugna ner sig. Men jag var måttligt trött att sitta på en pall i hallen fullt påklädd i så där 45 minuter. Men tålamod ska också tränas och som det ser ut nu så kommer mitt tålamod att sättas på prov mycket i framtiden. Nu när jag har insett vilken stress hon går upp i så måste jag ju bara ta itu med det. Jag har aldrig riktigt märkt det förrut eftersom jag oftast har bytt hund i dörren och då har hon inte hunnit bygga upp någon stress. I övrigt har hon ju en fantastisk av- och påknapp och stressar inte upp sig för mycket. Men just när hon ser att det är träning på gång men blir osäker på om hon verkligen ska få träna... då slår stressen igång. Skittråkig träning, men har jag väl påbörjat den så är det väl bäst att fortsätta utmana henne och lära henne att hantera stressen.

Jaja, nog om det. Hennes träning gick i alla fall bra, även om hon var lite het i början. Rutan gick inte alls första turerna då hon var på tok för het och inte alls kunde fokusera. Men efter en liten paus då hon fick lugna sig gick det hela mycket bättre. Attackerna av koner verkar i alla fall vara som bortblåsta (hoppas jag!). Idag plockade jag bort en markering runt rutan och började skicka henne så att den bortplockade markeringen befann sig på den vänstra eller högra sidan. Men innan vi slutade skickade jag henne från alla håll och hon fixade det även jätte bra när markeringen längst fram och längst bak var borttagna (dock inte vid ett och samma skick). Vi körde även läggande och ställande under marsch och det såg ganska bra ut. Ställandet kan bli lite mer tydligt ibland, men till största del så ser det bra ut. Läggandet är hon ändå säker på (även om det ibland blir några missar) så jag passade på att utmana henne en hel del, något som hon fixade utmärkt. Hon är duktig när hon blir utmanad genom diverse olika störningar och ibland ser jag en stor risk i att överträna med massa störningar. Jag vill ju inte att hon ska bli beroende av att det hela tiden ska hända en massa saker runtomkring för att det ska funka. Som alltid - det gäller att hitta balansen.

TIll sist vill jag passa på att tipsa er om Maria Hagströms blogg. Idag hade hon ett fantastiskt inlägg om platsliggning och filmen som hon hade lagt till var ju bara underbar! Jag har tyvärr aldrig tränat för Maria (även om planen är att jag ska någon gång) men jag verkligen älskar hennes sätt att träna hund. Hon ser ut att ha så enormt roligt samtidigt som hon är utmanade och vågar testa hundens förmåga. Sedan att hon sätter hundens intresse för lek och föremål i främsta fokus är en tanke som jag tycker om. Gå in på hennes blogg och kolla, inlägget (med fler) är superbra!

Idag är jag ledig på förmiddagen och därför har det blivit en hel del tid ägnad enbart till hundarna. Det känns som om vi har hunnit med en hel del trots att dagen ganska nyligen har börjat. Jag har så otroligt mycket mer energi när jag får göra sådana här saker i början på dagen och när allt verkligen går min väg och hundarna är helt underbara, ja... då flödar verkligen energin!

Ute blåser det storm (kanske en lite smärre överdrift... men det blåser mycket) och vädret i övrigt är väl så där. Men en dag som denna spelar det verkligen inte någon roll. Klev upp tidigt trots chans till sovmorgon. Sovmorgon är dock inte riktigt min grej även om det ibland kan vara skönt att ligga i sängen lite längre. Men idag blev inte en sådan dag. Efter att ha gått i genom tidningen från början till slut över en härlig frukost blev det skogspromenad med båda tjejerna. De skötte sig verkligen utmärkt på promenaden och vi gjorde massor av roliga saker under promenaden. Bella var väldigt kontaktsökande och då det har varit lite sisådär på den fronten på sista tiden så ledde det självfallet till roliga saker för hennes del. Hon verkade nöjd! Shelby var lite i sin egen värld, så där som bara Shelby kan vara. Hon lyssnade jättebra och höll sig inom en bra radie, så det var inget problem. Men går hon liksom in i sin egen bubbla och verkar ta sig en egen liten promenad. Sådan matte sådan hund säger de ju och i detta fall stämmer det verkligen!

Väl hemma igen var det träningsdags. Bella var lite speedad och gnällde vid dörren när hon insåg att det var träningsdags. Därför var beslutet enkelt och det blev Shelby som fick vara med först medan Bella fick stanna inomhus och vänta. Shelby var underbar att träna idag och hon hade verkligen samma typ av glädje som hon hade då hon var valp. Den här busigheten som jag fullkomligen älskar hos henne! Vi tränade rutan och så passade vi på att leka en hel del. När det gäller rutan är jag en periodare och jag tycks aldrig riktigt komma till avslut vad gäller detta udda moment. Men varje gång jag tar tag i den så älskar jag den.... Konstigt att jag inte tränar den regelbundet när jag tycker att det är så kul. Shelby fick i alla fall köra enligt samma metod som Bella (med avgränsningar runt rutan) och det var härligt att se hur hon tog för sig. Shelby kan ibland vara lite rädd för att göra fel och detta är något som vi har jobbat väldigt mycket på väldigt länge och det har under det senast året gett bra resultat, men ibland så dyker den osäkerheten upp igen. Men idag var hon på G och hon var så säker i sitt utförande. När hon vid ett tillfälle försökte sno leksaken ur min ficka blev jag alldeles varm i hjärtat! Det är härligt att se en hund som tidigare har varit lite rädd för att göra fel försöka sig på en sådan sak... =) Jag kunde inte annat än att låta henne sno den =) Jag blev så glad av att träna Shelby! Hon är verkligen en alldeles egen och unik individ som har sådana fantastiska egenskaper i sig!

Även Bella var en fröjd att träna! Med henne fokuserade jag mest på rutan och hopp över hinder (framförallt grundlig förståelse för det). Sist jag tränade rutan med henne (även när det gäller Bella är jag en periodare när det kommer till rutan) låg den största utmaningen i att få henne att inte attackera konerna =) utan istället få henne att gå rakt in i rutan. Idag stod rutan redan klar när hon kom ut och idag hade hon inte några som helst problem med att gå rakt in och låta konerna vara. Hon är sååå duktig på detta moment och jag tror att det kommer att bli skitbra i slutändan! Hon har den uthållighet som krävs och när hon kommer in i rutan är hon så säker på sin sak. Men självklart kommer vi att stöta på en hel del svårigheter när jag verkligen börjar utmana henne, men till vår fördel ligger att hon verkligen älskar rutan och därmed ser den i sig som en belöning. Nåt jag verkligen kan utnytta i träningen.

Hoppet var länge sedan vi körde och det är också ett moment som hon älskar. Tidigare var den största svårigheten att få henne att invänta kommando och idag märktes det lite i träningen. Det var som sagt ett tag sedan hoppet tränades och hon var lite ivrig. Men snabbt lyckades jag styra in henne på rätt bana igen och vi kunde fokusera på som jag hade planerat. Nämligen en djupare förståelse för hindret. Detta har vi också jobbat med tidigare, men det var evigheter sedan så det behövdes verkligen. Jag satte henne på ena sidan och gick själv över på andra sidan. Men istället för att ställa mig mitt emot henne och framför hindret valde jag att ställa mig på sidan av hindret så att den raka linjen som bildades mellan henne och mig inte gick över hindret. Första gångerna tog hon kortaste vägen till mig och missade därmed hindret men sedan var det som om ett ljus tändes och hon verkade komma ihåg att vi faktiskt har tränat detta ganska mycket förut. Hon hoppade bra och klarade en hel del utmaningar. Men fler ska komma och jag ska utmana henne till max när det gäller detta (och massor av fler moment och beteenden). Det roliga med Bella är att hon sällan (eller faktiskt aldrig hittils) ger upp utan istället verkar det som om hon lugnar ner sig, fundarar och försöker igen. Hon är också en helt fantastisk hund att träna och jag tror att jag har haft lite tur när det gäller henne. Hon har en otrolig förmåga att fokusera på det vi gör och låta allting annat vara. Dock har det på sista tiden blivit lite för lite träning i massa störning, så det måste vi nog ta tag i.

Förhoppningsvis fortsätter denna dag i glädjens tecken. Skrutten är vaken just nu och bankar på för fulla muggar. Det är roligt nu när jag nästan börjar veta vilka rutiner det lilla livet har. Nu ska jag hoppa in i duschen, äta lunch och åka till jobbet. Efter jobbet ska jag träffa några kompisar inne i stan för att gå å fika och surra lite. Alltid roligt! Tjejerna följer som vanligt med på jobbet och sedan får de åka hem med husse när han slutar. Det är skönt att de nästan aldrig behöver vara ensamma hemma. Inte alla som är så lyckligt lottade att de kan ha en sån bra lösning.

Ha en underbar dag allihopa!

Ja, det är här som jag handlar mitt färskfoder! =) Trodde att det var kycklingskrov som jag betalde för, men tydligen inte... =)

Kort vecka innebär att det snabbt blir helg igen. Det har faktiskt gått riktigt bra att ställa om för jobb igen men helg är ju alltid skönt! Idag har vädret varit helt underbart, dock lite väl varmt för den här årstiden och för min smak... Fem plusgrader innebär att snön töar bort snabbt. Jag och vofsarna har i alla fall hunnit med en underbar promenad på isen och hundarna lekte för fulla muggar. När vi kom tillbaka fick Shelby gå in och jag satte på dragselen på Bella för att påbörja lite träning. Eftersom mina cykelkunskaper är sisådär i vanliga fall när det inte är halkigt, valde jag att bara vänja henne i selen och gå med henne. Så fort hon sökte sig framåt kom belöningen kastad och hon fick kämpa för att komma åt den. Vet inte riktigt om det är bästa sättet att träna in det på, men vi gör ett försök i alla fall. Hon tyckte att vi hade jätte kul, men jag tror inte riktigt att hon fattade vad vi höll på med. Men visst började hon söka sig mer och mer ifrån mig, så det kommer nog att lossna snart. Det hade för en gångs skull varit skönt med en hund som inte är så extremt följsam... men inte i längden.

Annars har vi inte gjort mycket. Blev lite träning med Bella i garaget efter jobbet i onsdags. Hon hade jättehärlig attityd och var verkligen på G. Jag saknar dock lite motivation för att träna extremt målinriktad vilket gör att vi för det mesta filar på sådant som hon redan kan men som kan bli bättre. Min största avsaknad av motivation  beror på avsaknad av träningskompisar. För mig är hundträning minst lika mycket socialt som något annat och nu känns det väldigt tråkigt på den fronten. Jag saknar alla där hemma så otroligt mycket! Mer än någon kan ana! Jag försöker att inte tänka så mycket på det, men det kommer liksom smygande hela tiden. Jag får nog försöka planera in en resa till Umeå snart igen. Sedan håller jag tummarna för att Sandra och Olivia ska komma ner snart. Det skulle nog vara det bästa som kan hända just nu!

I övrigt är allt bra. Bebisen är väldigt aktiv och sparkar för jämnan. Det är sällan helt lugnt där inne just nu och det hela känns mer och mer verkligt. Hicka förekommer också rätt ofta. Kul med bekräftelse på att det faktiskt är ett liv där inne! Häromdagen kunde vi för första gången känna en hårdare kroppsdel... vilken vet vi dock inte riktigt, men kanske en axel eller nåt liknande. Kul var det i alla fall!

Ha en skönt helg allihopa! Det har jag tänkt i alla fall.

Ja, så var vi hemma igen. I söndags åkte vi tidigt på morgonen för att hinna med några stopp på vägen. I Härnösand stannade vi en stund hos Görans farmor och i Gävle stannade vi hos min barndomskompis Jessica, hennes sambo och deras lilla Lucas. Shelby tycker verkligen att bebisar är helmysiga och Lucas fick ett stort antal pussar lite här och var. Bella är relativt ointresserad och väljer istället att fjäska för oss andra =) Hon blir nog lite smått avundsjuk när vi riktar uppmärksamheten mot bebisen och då kommer hon och klättrar upp i knät, ska pussas och helst sitta i knät hela tiden =) Men hon är snäll, lugn och visar inte några som helst dåliga beteenden, vilket känns skönt. Men jag tror att hon kommer att tycka att det är lite jobbigt när vår bebis anländer, men det ska nog gå bra.

Resan hem gick bra och igår tog vi en härlig promenad på isen som har lagt sig här nere på sjön. Det är verkligen något speciellt med promenader på isiga sjöar! I just love it! Sedan åkte vi till Nacka för att tvätta bilen och inhandla lite mamma-kläder till mig så att jag har något att ha på mig nu när jag växer =) Tack och lov hittade jag kläder snabbt. Jag avskyr verkligen å springa å leta kläder.

I morse gick jag ut för att träna Bella. Eftersom det har blivit lite träning på slutet var jag lite orolig för en över het hund som inte kunde fokusera, men det gick faktiskt bra. Vi tränade dock inga nya saker utan valde mest att fokusera på det hon i princip redan kan. Det mest framträdande var nog signalkontrollen på sitt, stå och ligg under baklängesmarsch. Jag förstår inte riktigt vad det är som avgör vilka dagar hon gissar rätt i princip till 100 procent medan andra dagar är det knappt som om hon hör att jag överhuvudtaget säger något. Men idag var en sådan dag då hon gissade rätt till 100 procent och hon gjorde det dessutom med precision! Det enda som var en aningens tveksamt var sättandet, men det är ju också det som vi har jobbat minst med så det kan jag förstå. Men hon var lugn i baklängesmarschen (iaf om man tar hänsyn till att hon inte har tränat på väldigt länge) och hon var väldigt säker i sitt utförande. Kul var det i alla fall! Vi tränade även lite fritt följ, platsliggning (både vanlig och dold) och lite fjärr. De två första gick bra, men fjärren var svår. Vi har nog tränat lite för mycket på den på en och samma plats, så det är dags att börja flytta runt lite. Sitt och ligg gick bra, men stå var svårt... Men det är ju å andra sidan det beteende som hon har haft svårast att förstå.

Shelby fick också komma ut en liten stund. Hon var på strålande humör, men det märks verkligen vilken ofantligt stor skillnad det är på att träna hund och hund. Med Shelby gäller det att hela tiden hitta motivationsvägar och lägga det på en lagom nivå. Med Bella verkar den största motivationen ligga i att få träna och henne kan man verkligen testa vart gränserna går. Men det är samtidigt väldigt kul att träna Shelby. Kanske är det vetskapen att vinthundar överlag är väldigt svårtränade som gör det så roligt, då jag tycker utmaningar är roliga. Egentligen är hon lätttränad och lättlärd så länge man gör det med massor av tålamod och påhittighet. Hon sätter en verkligen på prov varje gång man tränar och har man inte tålamod, glädje och enorm påhittighet... ja... då kan man lika gärna lägga av. Och visst blir det så ibland, men när man är på rätt humör så är det ofantligt kul att träna en greyhound.

Nu är det lite hushållsbestyr som ska göras åsså blir det kanske lite bokläsning i soffan. Vi har just kommit in från en härlig långpromenad, så nu är vi alla redo för lite soffmys =)