Shelby & Bella

Idag fyller vår älskade Shelby 3 år. Det känns helt overkligt att det snart är 3 år sedan vi hämtade hem den lilla svarta tarmen... Det var verkligen en spännande dag! Den 22 maj, 2005 flyttade hon hem till oss i vår lilla 1:a och hon framstod snabbt som ett riktigt monster. Jag tror inte att det gick en enda dag då jag lyckades hålla tillbaka tårarna och många gånger kändes det som om vi hade valt fel valp. Hon var verkligen fruktansvärd som valp. Hon hängde i ärmarna på tröjorna, bet fast i vaderna, åt absolut ingenting och var allmänt jobbig. Men hon lugnade ner sig ganska fort och idag är det svårt att tänka att hon någonsin har varit jobbig. Dock är hon fortfarande en mycket speciell dam som har tagit en enorm bit av mitt hjärta. Husse sa härom dagen, "den dagen som Shelby inte längre finns, då kommer jag att sakna henne oerhört mycket, vi kommer aldrig att få en hund som liknar henne". Och detta är väldigt sant. Hon är både bestämd, envis, lat och sprallig. På kvällarna är hon så slö så vi får sällan ut henne på promenad efter klockan 20.00. Då har hon kurat ihop sig i soffan och kan inte alls tänka sig gå på en promenad... På morgonen ligger hon hellre kvar och myser i sängen och vill man ha ut henne så får man kämpa. Jag höll verkligen på att skratta ihjäl mig för några veckor sen då husse hade bestämt sig för att försöka locka med Shelby på en kvällspromenad... Han satte på henne kopplet (efter att ha tjatat lite på henne) när hon låg i sängen. Sedan stod han där och försökte dra henne ur sängen, men hon låg bestämt kvar.... =) Flera gånger har det hänt att en av oss har kört upp henne ur soffan eller sängen för att hon ska ut. Då har hon, istället för att gå till dörren, försökt gå och lägga sig på ett annat ställe och då har vi fått börja om... Ja hon är verkligen helt otrolig!

En annan underbar egenskap som denna tjej har är sin relation till andra hundar. Hon är mycket bestämd och visar snabbt andra vart skåpet ska stå. Ingen kan någonsin sätta sig på Shelby. Trots hennes lite bitska sida så fullkomligen älskar alla hundar henne! Hundar som aldrig har gått ihop med någon annan tar till sig Shelby på stört. Emil var en sådan hund. Shelby älskade verkligen denna kille och än idag blir hon alldeles lyrisk ifall hans namn nämns... Tyvärr så finns han inte längre med oss...

Shelby har lärt mig enormt mycket om hundar, träning, tävling och kanske främst motivation. Sin ras till trots har jag och Shelby fått riktigt bra resultat på lydnadstävlingar och hon är en fröjd att se! Hon är en roligt hund att arbeta med och matte ställs ständigt på nya prov.

Ett stort grattis till vår älskade Shelby som för evigt kommer att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta!

Nu har vi spenderat nästan en hel vecka hemma i Umeå. Det har varit skönt att vara hemma och träffa alla. Mest roligt var det självfallet att få se det nya tillskottet Maja (min brorsdotter). Små bebisar är verkligen stora mirakel! Vi hann även med en hel del bus med Fanny, brorsans äldsta dotter. Helt sjukt vad tiden går fort när man ser barn växa. Hon har nu blivit stora damen med en mycket bestämd vilja =)

Vädret har varit från och till. Det har oftast varit bra väder men det har varit kallt. När vi åkte härifrån var det vårlikt och barmark med lite blommor här och var. Nu när vi är tillbaka är det ett riktigt vinterlandskap med rätt mycket snö! Fast det lär nog tina bort rätt snabbt ändå...

Hundarna har fått vara hundar och det har inte blivit någon som helst träning... Bella är ju i löpet fortfarande, men det verkar vara slutspurten nu. Skönt! Hon har dock inte varit speciellt annorlunda, utan hon har varit samma glada och spralliga tjej som hon alltid är. Dom fick träffa sin gamla vän Ipo när vi besökte Sandra och han var lite uppvaktande mot den löpande damen, men skötte sig ändå väldigt snyggt. Bella sa ifrån några gånger och fick då massor med beröm eftersom hon aldrig tidigare har vågat säga ifrån. Kanske vågar hon lite mer nu efter löpet... I lördags var vi uppe stugan och hundarna fick springa av sig en hel del. Där behöver man inte bry sig om att ha löptikar kopplade för det finns inte några hundar i krokarna, vilket var skönt för dom. De fick även träffa massor med människor så det var nyttig träning för Bella, som skötte sig riktigt snyggt. Hon skällde lite på vissa men kom fort till rätta och la sig under bordet för att sova på lite olika fötter =) Känns skönt!

Idag ska jag försöka göra massa nyttigt och skriva färdigt en del grejer till Hundens Hus som ska vara klart till provhelgen den 13-14 april.

En kort resumé från ett snöigt Tyresö.

Idag valde jag att trotsa det dåliga vädret som aldrig verkar vilja dra vidare från Stockholmsområdet. Det har varit dåligt väder och regnat hela veckan, så nu börjar jag bli lite less! Igår kände jag mig inte alls fit for fight, men idag kändes det iaf lite bättre och orken kändes lite stadigare. Under gårdagen var jag och soffan bästa vänner, något som faktiskt inte händer allt för ofta på dagarna... Men känner man sig hängig så gör man.

Men idag kände jag att det var dags att styra upp nåt, så det blev lite träning av. Började med lite inomhus träning med Bella där vi fokuserade på kroppskontroll. Bella kan nu sitta vackert väldigt stadigt och hon sitter oftast tills klicket kommer. Dock tappar hon ibland balansen, men de gångerna blir färre och färre. Hon lyssnar på kommando om hon är i sittande position när jag ger kommandot och ibland när hon är stående, men det är väldigt oregelbundet. Dock har vi absolut inte signalkontroll på beteendet, för hon erbjuder det ständigt och jämt i massor av olika situationer... men det är kul å se henne sitta och balansera på baken =). Sedan tränade vi på att placera alla fyra tassar i en låda och där har vi börjat göra framsteg. Vi har bara tränat detta några få pass, men jag tycker ändå att resultatet är bra. Hon sätter nu direkt alla fyra tassar i en sån där blå stapellåda från IKEA. Dock kan hon tappa bort sig efter några repetitioner, då hon istället kliver i lådan med framtassarna och när hon sedan ska sätta i baktassarna går hon ur med framtassarna... Så med lite stadgaträning löser det sig nog. Nästa konst var snurra, en övning som vi helt har lagt på hyllan av någon okänd anledning. Men hon erbjuder det duktigt och om klicker inte kommer på första snurren fortsätter hon att snurra åtminstone tre gånger till i väntan på klicket. Det är så roligt å se hur hon verkligen tar i mer och mer för varje snurr!

Sedan åkte jag och la spår till båda damerna. Shelbys spår blev inte speciellt långt men med ganska hög svårighetsgrad (jag är sååå dålig på att uppskatta hur långt det var...) Spåret började vid ett dike och gick sedan över på andra sidan och då bar det iväg uppåt. Sedan gick det in på en stig för att ganska snabbt avvika från den igen. Större delen av spåret la jag på stenhällar med ganska lite mossa, för att se hur noggrann hon är när det blir tungspårat. Det blev även en hel del vinklar av varierat slag, något som hon har varit sisådär på förrut. Hon slår ofta i vinklarna men hittar ganska snabbt rätt igen. På slutet kom nog den största svårigheten, eftersom det var ganska svårframkomligt på ett parti. Spåret gick mellan två träd som stod väldigt nära varandra i en ganska kraftig sluttning. Mellan träden låg ett fällt träd och över det stack det ut en del grenar. Så egentligen hade hon bara ett litet hål som hon var tvungen att ta sig igenom.

Hon fixade spåret riktig bra och jag är super nöjd med hennes prestation! Hon tappade bort sig lite när spåret gick från ljung och mossa till stenhällarna, men hittade snabbt rätt och gav aldrig någonsin upp i letandet. På stenhällarna var hon noggrann, vilket medförde att det gick lite sakta, men ändå inte så sakta att det är något att peka på. Hellre noggrann och lite sakta än att hon tappar bort sig och börjar yra runt. Vid det största hindret tvekade hon en sekund och letade en annan väg. Men hon gick med nosen i backen hela tiden och när hon insåg att spåret faktiskt gick dit och att hon var tvungen att gå igenom hålet gick hon igenom och fortsatte spåra! Problemet som vi tidigare har haft vid likande hinder är att hon skyndar förbi dem och tappar lite av spåret. Men idag gick hon försiktigt över och höll nosen i backen hela tiden. Jag är verkligen super nöjd med hennes arbete idag och jag tror verkligen att hon märkte det för hon såg även hon nöjd ut efter den fina prestationen.

Bellas spår blev längre och lite svårare än jag hade tänkt mig då skogen inte riktigt överensstämnde med min bild. Att spåret blev längre var ju självfallet mitt eget fel och jag ångrar att jag inte la fler spår idag. Bella var, trots lydnadsträning innan, väldigt het på spåret och kunde inte alls varva ner innan vi började. Måste hitta nåt bra sätt att lugna henne innan vi kommer igång och spårar, för som det är nu funkar det inte. Hon blir alldeles till sig och kan inte varva ner tillräckligt för att gå med låg näsa. Det hela slutade med att vi fick bryta spåret, men jag visade ändå att jag var väldigt nöjd med henne och vi lekte en hel del. Men jag grämer mig ändå över att jag inte la ett till spår som jag hade tänkt från början. Jag tänkte lägga ett lättare spår på sidan av som hon skulle få gå för att verkligen lyckas, men av någon anledning blev jag alldeles för lat och gjorde inte det. Men, men, man lär sig av sina misstag.

Lydnadsträningen blev inte speciellt intensiv, men vi tränade iaf. Shelby fick, istället för lydnadsträning, träna på snurrar, något som hon uppskattade enormt mycket. Jag har verkligen tappat bort mig i lydnadsträningen med Shelby. Det känns som om jag inte vet riktigt vad jag ska träna på, även om jag egentligen har det klart och tydligt beskrivet i 2:ans lydnadsklassprogram. Men det är som om det inte riktigt tilltalar mig för stunden. Jag måste försöka hitta motivationen med Shelby igen. Men så länge som den inte finns där sysslar vi med lite konster och kroppskontrollsövningar.

Bella fick prova lite fritt följ, något som gick bättre än väntat. Dock har hon en tendens att lyfta en tass lite för högt ibland, något som verkligen inte ser vackert ut. Måste tänka på belöningsplaceringen och försöka belöna längre ner mellan hennes tassar för att hon inte ska få ännu mer driv upp mot mig. Men i övrigt är hon väligt följsam och kontaktsökande och hon ser dessutom ut som om hon har rätt mycket ork och vilja att jobba, något som verkligen glädjer mig. Hon fick även träna platsliggning, något som vi inte har gjort speciellt mycket. Här är det helt klart jag som begränsar henne, så jag är lite rädd för att vänta ut tiden. Jag tror att hon skulle kunna ligga ganska länge, men jag är alldeles för feg för att vänta lite längre. Som det ser ut nu belönar jag henne väldigt ofta och jag skulle behöva dra ut på tiden. Jag tror nämligen att hon kan mer än vad jag ger henne möjlighet att visa. Jag måste inse att det faktiskt kan vara positivt för henne att misslyckas ibland. Att lära henne hantera misslyckanden är viktigt, så jag måste bli bättre på att vänta.

Dagen har varit bra och jag känner mig väligt nöjd med vårat dagsarbete!

Shelby mumsar på ett revben. Detta fullkomligen älskade hon!

Ja, nu har jag äntligen lämnat torrfodret bakom mig och gett mig in i barf-världen. Köpte ett lager i fredags, så nu är frysen full med konstiga saker =) Allt från kycklingskrov och kalkonhalsar till vilt- och lammben. Hundarna, som faktiskt fick vara hemma för en gångs skull, var alldeles överlyckliga när jag kom hem med flera påsar fulla med godsaker. Nästan som hundarnas julafton!

För er som inte vet vad Barf är för något så står det för Biologiskt Anpassad Rå Föda (eller Bones And Raw Food). Det handlar helt enkelt om att ge hundarna den föda som de är anpassade för. Istället för att, som med torrfoder, förse hunden med allt den behöver i ett och samma mål, handlar barf om att ge hunden allt den behöver över en längre tidsperiod. En dag är alltså alldeles för kort tid. Hunden kan inte ta upp all den näring den behöver i torrfodret på en och samma dag. Det finns massor med information om barf på nätet för den som vill läsa, mestadels dock på engelska. Men om man vill läsa lite kort om detta sätt att utfodra hund kan man exempelvis gå in på Jill Mellströms sida. Där hittar du lite information om Barf.

Bella äter allt som serveras med glädje och det är helt underbart att se henne äta. Med torrfodret tog det bara några få sekunder för henne att slänga i sig maten, medan hon numera får jobba iaf några minuter för att få i sig maten. Dessutom låter det helt underbart när benen knastrar fint mellan tänderna. Shelby är inne i skenvalpning nu och äter som vanligt sisådär, även om hon har lite mer glädje i ätandet nu. Men med henne måste jag skära sönder kycklingskroven, kalkonhalsarna och liknande i mindre bitar för att hon ska äta. Dock har jag upptäckt att fågel inte är hennes favoritmat... Men hon äter iaf. Hon är så otroligt söt på promenaderna när hon springer till alla små gryt, gropar och hålor för att leta det bästa stället att lägga sina valpar. =) Vad hon har för kriterier vet jag inte, men vissa ställen verkar vara mer intressanta än andra =)

Än så länge har hundarna bara fått äta kycklingskrov och kalkonhalsar som RKB (Råa Köttiga Ben) och lite oxkött och vom. Vom är Shelbys abosluta favorit och mattes äckligaste mat. Det luktar verkligen vedervärdigt och jag har ständigt kräkkänsla när jag gör i ordning det... Men hundarna fullkomligen älskar det! Så jag får väl offra mig.

Annars så har det varit rätt lugnt här i helgen. Vi har haft besök från Gävle, så hundarna har inte stått i främsta fokus i helgen. Men det dör dom knappast för. Träningen har stått ganska stilla, men Bella har nu hittat balansen när hon ska sitta vackert, vilket är jätte kul! Igår tog vi med hundarna på joggingtur, och det gick jätte bra med Bella. Hon har ju aldrig varit med på tur förut (jag har ju inte direkt varit en stammis i joggingspåret) men hon skötte sig jätte fint. Men när matte hade avverkat 4 km och husse fortsatte fler varv så tog jag med mig hundarna hem. Bella är ju fortfarande lite liten för att vara ute på något längre upptåg. Men det går ju inte så fort när jag springer, så det är nog inte någon större skillnad från våra promenader =)

Bella har även börjat löpa under helgen. Tack och lov har jag inte sett någon som helst förändring hos henne, möjligtvis att hon är lite mer skraj för konstiga saker, men inget som är jätte jobbigt. När Shelby gick in i sitt första löp blev hon helt döv och kom inte ihåg nåt vi hade lärt henne tidigare... Men alla är vi olika.

För tillfället håller jag på att baka bullar, som nu förhoppningsvis har jäst klart. Sen ska jag äta både ogräddade och nygräddade bullar =)

Ha det gott!

Idag har hela dagen handlat om spår. Intresset har verkligen vaknat till liv nu, och jag känner mig mer taggad på spår än någonsin tidigare. Spår är verkligen super kul!

I morse, efter morgonpromenaden med hundarna och efter intagen frukost, gick jag till skogen här bredvid för att lägga några kortare spår till Bella. I slutändan blev det tre korta spår mellan 10 - 25 meter. Två av dem hade bara föremål i slutet, medan ett hade en spårapport på ungefär halva streckan och en kong i slutet. Spåren fick ligga ca 50 minuter innan vi gick ut.

Första spåret fungerade inte alls. Bella hade inte riktigt hunnit varva ner och hon förstod verkligen inte vad vi höll på med. Så det bröt jag, hämtade leksaken och gick vidare utan ett ord. Eftersom hon inte visste vad vi höll på med behövde hon inte heller bli besviken över att jag bröt. Vi provade nästa spår och där hade vi lite större framgång då hon hittade både spårapporten och leksaken i slutet. Hon blev verkligen överlycklig och vi lekte en hel del i spåret. Hon hade dock lite problem med att spåra vidare efter första föremålet (spårpinnen), men gjorde det efter ett tag och hittade slutligen sista föremålet. Men hon var fortfarande väldigt yvig och flamsig i spåret, men det syntes att hon iaf försökte spåra.

Vid det sista spåret var det stor skillnad. Här kändes det som om hon var mer målmedveten och snabbt hade hon spårat fram till föremålet. När hon plockade upp det lekte vi en hel del och hon var verkligen alldeles salig.

När vi kom in igen var Shelby ledsen över att hon inte hade fått följa med. Hon såg att jag tog med mig sele och lina när jag gick ut med Bella och jag tror verkligen att hon förstod att hon gick miste om spårningen. Därför beslutade jag mig för att packa väskan, ta bilen och åka ut i skogen för att spåra lite till. Började med att lägga ett svårt spår till Shelby, ett som inte liknade något spår vi tidigare hade gått. Eftersom svårigheterna var många gjorde jag spåret relativt kort. Spåret började i en uppförsbacke (ganska kraftig sådan) och gick sedan in på en stig, där spåret följde stigen under ca 20 meter för att sedan gå bort från stigen igen. Vid ett tillfälle bar det kraftigt uppåt på bergsliknande sten (Shelby har aldrig tidigare spårat på berg) för att sedan bära av neråt i ett stenrös. Innan slutet bar det återigen kraftigt neråt och jag var tvungen att hoppa ner på ett utskjut för att sedan hoppa ner på marken igen. Känns inte som det blev ett bra spår, eftersom det blev så många svårigheter på en och samma gång. Även om Shelby är en duktig spårare så är hon inte jätte van vid så stora nivåskillnader som fanns i spåret idag. Men, spåret var lagt och jag ville verkligen testa. Det var iaf det absolut roligaste spår jag någonsin har lagt.

Shelby var verkligen super taggad på att spåra och det verkligen lös i ögonen på henne när jag tog på henne selen. Hon är verkligen kär i spårandet! Hon skyndade upp för backen, följde spåret när det gick in på stigen, tvekade lite när spåret lämnade stigen, men bara någon pytte sekund. När vi nådde fram till stället där spåret går upp på berget tittade hon upp några gånger, som för att avgöra vilken väg som var minst fysiskt krävande, för att sedan hoppa upp och fortsätta spåra uppe på höjden. Väl uppe på höjden blåste det ganska mycket, men även om Shelby vacklade lite, så tycker jag att hon var enormt duktig på att följa spårkärnan. Jag trodde att hon skulle få problem när det började bära av neråt och hon skulle spåra genom stenröset, men hon var väldigt duktig och gick fram som en ångvält trots att terrängen var sisådär. När vi kom fram till utskjutet tvekade hon. Hon visste bestämt vart spåret var, men tvekade på om hon verkligen kunde gå ner på utskjutet (som inte var speciellt stort). Eftersom hon var så bestämd på vart hon skulle, men inte riktigt vågade, tog jag ett steg ner på utskjutet och då vågade hon fortsätta. Detta ska vi nog försöka öva på lite i fortsättningen, för i vanliga fall är hon inte alls rädd för detta. Fast det är klart, på vanliga promenader kan hon ju välja olika vägar om hon vill... nu var hon mer eller mindre tvungen att antingen avvika från spåret eller gå där hon inte riktigt vågade. Men hon gjorde det super bra och jag är mäkta stolt över henne! Det var helt klart det roligaste spår jag någonsin har gått!

Bella fick återigen tre kortare spår. Två spår med endast ett föremål och ett med både föremål och spårpinne. Det märktes redan från början i första spåret att hon hade börjat greppa vad det hela handlar om. Dock var hon ändå flacklig i spåret, men det såg ändå ut som om polletten höll på att trilla ner. Det är kul med Bella, för hon blir verkligen super stolt när hon hittar föremålen i spåret. Hon ser nästan lite mallig ut =) Vid nästa spår verkade hon absolut fatta vad det handlade om och man såg verkligen på henne att hon hade kopplat spåret till att något kul skulle hända i spåret. Riktigt kul att se när utvecklingen går så fort!  Vid sista spåret spårade hon väldigt medvetet, även om jag tycker att hon hade lite väl bråttom. Men hon fattade iaf vad det handlar om!

Nu har jag verkligen fått upp ångan vad gäller spåret och jag ska försöka spåra flera gånger i veckan för att utveckla Bella så mycket som möjligt nu. Spår är faktiskt 1000 gånger roligare än vad man kan tro. Det är så enormt lättillgängligt, man kan variera det hur mycket som helst, man får göra något jättekul tillsammans med sin hund och hunden får arbeta med det den kan bäst, använda nosen!