Shelby & Bella

Idag har hela dagen handlat om spår. Intresset har verkligen vaknat till liv nu, och jag känner mig mer taggad på spår än någonsin tidigare. Spår är verkligen super kul!

I morse, efter morgonpromenaden med hundarna och efter intagen frukost, gick jag till skogen här bredvid för att lägga några kortare spår till Bella. I slutändan blev det tre korta spår mellan 10 - 25 meter. Två av dem hade bara föremål i slutet, medan ett hade en spårapport på ungefär halva streckan och en kong i slutet. Spåren fick ligga ca 50 minuter innan vi gick ut.

Första spåret fungerade inte alls. Bella hade inte riktigt hunnit varva ner och hon förstod verkligen inte vad vi höll på med. Så det bröt jag, hämtade leksaken och gick vidare utan ett ord. Eftersom hon inte visste vad vi höll på med behövde hon inte heller bli besviken över att jag bröt. Vi provade nästa spår och där hade vi lite större framgång då hon hittade både spårapporten och leksaken i slutet. Hon blev verkligen överlycklig och vi lekte en hel del i spåret. Hon hade dock lite problem med att spåra vidare efter första föremålet (spårpinnen), men gjorde det efter ett tag och hittade slutligen sista föremålet. Men hon var fortfarande väldigt yvig och flamsig i spåret, men det syntes att hon iaf försökte spåra.

Vid det sista spåret var det stor skillnad. Här kändes det som om hon var mer målmedveten och snabbt hade hon spårat fram till föremålet. När hon plockade upp det lekte vi en hel del och hon var verkligen alldeles salig.

När vi kom in igen var Shelby ledsen över att hon inte hade fått följa med. Hon såg att jag tog med mig sele och lina när jag gick ut med Bella och jag tror verkligen att hon förstod att hon gick miste om spårningen. Därför beslutade jag mig för att packa väskan, ta bilen och åka ut i skogen för att spåra lite till. Började med att lägga ett svårt spår till Shelby, ett som inte liknade något spår vi tidigare hade gått. Eftersom svårigheterna var många gjorde jag spåret relativt kort. Spåret började i en uppförsbacke (ganska kraftig sådan) och gick sedan in på en stig, där spåret följde stigen under ca 20 meter för att sedan gå bort från stigen igen. Vid ett tillfälle bar det kraftigt uppåt på bergsliknande sten (Shelby har aldrig tidigare spårat på berg) för att sedan bära av neråt i ett stenrös. Innan slutet bar det återigen kraftigt neråt och jag var tvungen att hoppa ner på ett utskjut för att sedan hoppa ner på marken igen. Känns inte som det blev ett bra spår, eftersom det blev så många svårigheter på en och samma gång. Även om Shelby är en duktig spårare så är hon inte jätte van vid så stora nivåskillnader som fanns i spåret idag. Men, spåret var lagt och jag ville verkligen testa. Det var iaf det absolut roligaste spår jag någonsin har lagt.

Shelby var verkligen super taggad på att spåra och det verkligen lös i ögonen på henne när jag tog på henne selen. Hon är verkligen kär i spårandet! Hon skyndade upp för backen, följde spåret när det gick in på stigen, tvekade lite när spåret lämnade stigen, men bara någon pytte sekund. När vi nådde fram till stället där spåret går upp på berget tittade hon upp några gånger, som för att avgöra vilken väg som var minst fysiskt krävande, för att sedan hoppa upp och fortsätta spåra uppe på höjden. Väl uppe på höjden blåste det ganska mycket, men även om Shelby vacklade lite, så tycker jag att hon var enormt duktig på att följa spårkärnan. Jag trodde att hon skulle få problem när det började bära av neråt och hon skulle spåra genom stenröset, men hon var väldigt duktig och gick fram som en ångvält trots att terrängen var sisådär. När vi kom fram till utskjutet tvekade hon. Hon visste bestämt vart spåret var, men tvekade på om hon verkligen kunde gå ner på utskjutet (som inte var speciellt stort). Eftersom hon var så bestämd på vart hon skulle, men inte riktigt vågade, tog jag ett steg ner på utskjutet och då vågade hon fortsätta. Detta ska vi nog försöka öva på lite i fortsättningen, för i vanliga fall är hon inte alls rädd för detta. Fast det är klart, på vanliga promenader kan hon ju välja olika vägar om hon vill... nu var hon mer eller mindre tvungen att antingen avvika från spåret eller gå där hon inte riktigt vågade. Men hon gjorde det super bra och jag är mäkta stolt över henne! Det var helt klart det roligaste spår jag någonsin har gått!

Bella fick återigen tre kortare spår. Två spår med endast ett föremål och ett med både föremål och spårpinne. Det märktes redan från början i första spåret att hon hade börjat greppa vad det hela handlar om. Dock var hon ändå flacklig i spåret, men det såg ändå ut som om polletten höll på att trilla ner. Det är kul med Bella, för hon blir verkligen super stolt när hon hittar föremålen i spåret. Hon ser nästan lite mallig ut =) Vid nästa spår verkade hon absolut fatta vad det handlade om och man såg verkligen på henne att hon hade kopplat spåret till att något kul skulle hända i spåret. Riktigt kul att se när utvecklingen går så fort!  Vid sista spåret spårade hon väldigt medvetet, även om jag tycker att hon hade lite väl bråttom. Men hon fattade iaf vad det handlar om!

Nu har jag verkligen fått upp ångan vad gäller spåret och jag ska försöka spåra flera gånger i veckan för att utveckla Bella så mycket som möjligt nu. Spår är faktiskt 1000 gånger roligare än vad man kan tro. Det är så enormt lättillgängligt, man kan variera det hur mycket som helst, man får göra något jättekul tillsammans med sin hund och hunden får arbeta med det den kan bäst, använda nosen!