Shelby & Bella

Ja, i helgen har Göran varit hemma, och det har varit uppskattat från både mitt håll och hundarnas. De är alltid glad när de får dela sin tid med husse också! Vi har haft härliga promenader med hundarna i skogen, men största delen av träningen har fått ligga på hyllan. Promenaderna har fått en härlig struktur, där Shelby först har fått sin ensamtid och en lite längre promenad själv med husse och matte. Sedan har vi hämtat Bella och hon har fått springa lös medan Shelby har gått kopplat. Som jag skrev i förra inlägget, gick det bra den gången att ha dem lösa tillsammans efter att Shelby har fått egen promenad först. Jag trodde dock att detta var en engångshändelse, men det visade sig att det gick alldeles utmärkt även igår. Visst springer de och leker, men de är inte som iglar på varandra och helt klart kontaktbara. Det har ju inte gått att ha dem lösa tillsammans då de har busat ständigt och varit helt blockerade, vilket har inneburit att de inte har kunnat lyssna. I dessa fall går det ju inte att ha dem lösa, ifall jag skulle behöva kalla in dem. Men under helgens promenader har det inte sett ut så. De har busat som värst i kanske 3 minuter, för att sedan lukta och springa lite mindre intensivt. Dessutom har de kommit som skott på inkallningarna fast de har varit lösa båda två! Känns jätteskönt att det kanske börjar gå åt rätt håll. Med tiden kanske jag även kan minska längden på Shelbys ensam promenad och ta en del av dem med båda hundarna. Fast jag känner ändå att det är viktigt att de får ensamtid med matte, även utanför träningen.

På tal om träning, har jag äntligen lyckats hitta tillbaka till en sund nivå och det börjar kännas riktigt bra. Jag är inte riktigt där än, men det kommer. Under nån veckas tid la jag egentligen av helt och hållet med träningen, eftersom den höll på att spåra ur då jag satte skyhöga krav på mig själv. Men, som sagt, det börjar arta sig nu!

Ja, till det taskiga slutet på helgen... Igår var jag vid Mariehems Centrum för att kolla in lokalen där jag ska hålla teorikursen som ska vara en del av hundkurserna. När jag skulle åka därifrån var det mörkt, regnigt och blåsigt. Jag kollade noga, backade sakta, men på något vänster så lyckades ändå en trädgren att åka igenom bakrutan som totalförstördes! Jättekul... NOT! Tur att jag är gift med en lugn kille som tar det mesta med ro. Tack älskling! Hursomhelst, så står nu bilen på verkstad där de byter ut rutan. Härlig utgift väntar dock...! Tack och lov blev jag inte billös mer än en dag! Ja, har man inte tillräckligt å göra så fixar man det alltid! Suck!