Shelby & Bella

Gammal bild tagen av Sandra

Jag har varit så otroligt trött på senaste tiden. Det har varit skolan, kurser, egna hundar och återigen flytten. Sen undrar jag om jag är påväg å bli sjuk, eller om det bara är allt annat... Men ikväll fick jag faktiskt energi att träna hund både ute och inne. Utomhusträningen har verkligen varit lidande på slutet, mest pga av att jag är smått allergisk mot kylan. Men ikväll var det faktiskt möjligt att träna utan handskar, vilket underlättar träningen enormt, iaf med Bella där belöningsfrekvensen är rätt hög i de flesta träningsmoment.

För Shelbys del blev det spontanträning under promenaden, och som vanligt med henne funkade spontanitet riktigt bra! Vet inte varför det alltid är så, men jag tror att en stor del ligger i att jag inte har allt för höga förväntningar på henne och att jag är bättre på att slappna av och ha roligt med henne i träningen, vilket är A och O med henne. Om man inte har humor och tålamod så kommer man verkligen ingen vart med henne.  Vi körde lite fritt följ, där hon faktiskt skötte sig riktigt bra.  Problemet på vintern är att hon inte gärna sätter sig i halterna och om hon gör det så blir de ofta enormt sega sättanden. Men idag var hon riktigt laddad och gick verkligen in för det! Jättekul! Ännu roligare var nog fjärren. Vi har haft stora problem med att få till sättanden från ligget, och om hon ens har satt sig så har det varit seeeeegt. Idag lyckades vi dock, vilket känns som ett enormt framsteg. Jag har lagt mycket vikt vid att bygga upp hennes självförtroende och få henne att själv erbjuda ett sättande från ligget, och det börjar faktiskt likna ett bra resultat. Problemet med en hund som tidigare har vant sig vid lockande är väl just detta, att ha självförtroende nog att våga tro på de beteenden de erbjuder.  Hon har fått mycket mer självförtroende och "stuns" i sittet och jobbar mycket mer med ryggmusklerna, vilket har resulterat i mer kraftfulla och snabba sättanden. Idag lekte vi fram en hel del och jag körde bara en repetition i taget (från ligg till sitt) och vi kom faktiskt upp i lite avstånd. Förut har jag belönat alla typer av sättanden, men har nu på slutet bara valt att belöna de sättanden som har attityd i sig, vilket verkar vara nyckeln till framgång med henne. Problemet med Shelby är att hon lätt tappar självförtroendet om det inte funkar, så det gäller att se till att hon lyckas ofta och mycket! Men jag märker också hur mycket som sitter i min attityd. Tidigare har jag verkligen analyserat belöningskvalitén och försökt hitta belöningar som hon skulle kunna dö för. Detta har dock inte riktigt gett det önskade resultatet. När jag idag istället hade en väldigt avlappnad och lättsam/leksam attityd hade det nog inte spelat nån roll vad jag belönade med. Nu fick hon leversnittar och det är väl kanske inte direkt godis som hon kan dö för, men i kombination med min attityd så funkade det super! Ja, man påverkar verkligen sin hund! Kanske (eller förmodligen) är det min attityd som gör att det är de spontana träningstillfällena som fungerar bäst...


Gammal bild tagen av Sandra

Även Bella fick smaka på ett spontant träningspass. Första tanken var att ta ut båda hundarna tillsammans, men Bella fick en skäll-attack när vi kom ut, så hon fick gå in igen. Det blir alltid lättare att hantera sånt när man bara har en hund. När hon väl fick komma ut gick hon väldigt bra i kopplet, fast det brukar hon ganska ofta göra när jag går med henne själv. Väl ute på ängen körde vi snabba ligg, vilket hon är helt fantastiskt duktig på. Hon älskar ju iaf snö, vilket underlättar för utomhusträningen! Jag testade även, mest för skojs skull, läggande under gång (jag=backandes) vilket helt klart gick över förväntan. Jag kunde nästan gå i normaltakt och ändå kastade hon sig i backen. Ändå har vi bara övat detta nångång inomhus, då jag har haft svårt att få fram de extremt snabba liggen inomhus. Utomhus smäller hon bara i backen och har verkligen rätt attityd! Superkul! Tyvärr blev vi störda i träningen av en annan hundägare som frågar skrikandes på ca 50 meter avstånd om min hund är en tik eller en hanne. Jag har verkligen aldrig förstått den frågan och varför många anser att det är den viktigaste och första frågan man ställer till en annan hundägare. Eftersom skrikandet fick Bella att uppmärksamma den andra hunden och gick i skall orkade jag inte bry mig om att svara på frågan, utan ropade in Bella och förflyttade mig längre bort. Trots det fortsatte människan ropa och fråga om min hunds kön, och inte bara en gång till utan TRE... Och om inte det vore tillräckligt, så frågar hon (trots att hon inte har fått något svar ännu och Bella skäller som en idiot) om hundarna ska få leka... Ja, ibland undrar man ju... Ja, helt klart var iaf att Bella inte riktigt kunde gå tillbaka till den sinnesstämning hon var i innan, och det kändes inte riktigt rätt att fortsätta träningen. Tack och lov så hade vi iaf fått avsluta det vi höll på med just för stunden innan hon ropade första gången. Hade blivit vansinnig om hon hade ropat precis innan jag hade hunnit bryta just den övningen!


Gammal bild tagen av Sandra

Bella fick även en dos av mer strukturerad inomhusträning. Vi körde igenom framför-mappen med relativt hyfsade resultat. Hon gjorde alla övningar nästintill perfekt, men ordning satt inte riktigt. Backandet blev istället ligg, vilket iofs inte är så svårt att förstå då vi hade kört en hel del lägganden ute. Hon var verkligen på G ikväll och ville till varje pris hitta knappen som fick matte att klicka. =) Ibland kan jag verkligen inte hålla mig för skratt då hon testar allt i världen för att se vad som kan tänkas vara rätt. Hon är verkligen en liten cirkusapa denna lilla dam... med en enormt stor portion med humor! Vi testa även apportbocken med jättefina resultat. Hon tog den med bra attityd (helt utan tvekan) och släppte inte trots att jag nästan petade in en godis i munnen på henne... =) Jag kunde även peta och pilla på apporten utan att hon släppte. Däremot ville hon gärna släppa om jag satte handen under, men vi lyckade jobba bort det väldigt snabbt. Hon var även väldigt duktig då hon satte sig med apporten från stående, även om vi då inte tränade detta. Men det var kul å se!

Ja, en trött Karro är nu på väg mot sängen...