Shelby & Bella

Ja, Bella! Hon är väl ändå världens sötaste hund!? Tänkte ägna detta inlägg åt denna hund som verkligen har vunnit mitt hjärta för all tid framöver! Ja, att hon är söt råder väl inga tvivel om. Hon charmar alla som är i hennes närhet och tanterna på gatan säger sig aldrig ha sett nå sötare. Men utseendet är ju inte allt som vi alla vet. Bella må vara söt, men i mina ögon är det inte det som bör sättas främst hos henne. Hon är sannerligen en hund som sprider glädje runt om sig vart hon än går. Ni som har träffat henne vet hur den bakre delen på hennes kropp ser ut att ha gått av när hon är glad... för Bella räcker det liksom inte att bara vifta på svansen för att visa sin glädje utan hon viftar på halva kroppen, vilket resulterar i att hon ser ut som en springande ostbåde :)

I övrigt har hon i många avseenden varit den mest lättsamma valp jag någonsin har träffat. Jag hade ju förväntat mig nåt liknande Shelby (som framstod som om hon var sänd från ett varmt ställe under jorden när hon kom). Jag hade förväntat mig sönderbitna händer, en valp som sket fullständigt i om jag försvann ute eller inte, en som skrek så fort jag försvann inne osv. Men så kom Bella... Hon bet inte, följde med oss vart vi än gick när vi var ute, brydde sig inte nämndvärt ifall hon inte fick följa med ut... hon var helt enkelt Shelbys raka motsats! (Fast jag ska inte hänga ut Shelby alltför mycket, det visade ju sig sen att hon blev världens lugnaste och gladaste vovve, hon behövde bara mogna på sig lite).



Men denna prickiga lilla sak har inte bara gett matte söta drömmar och positiva förhoppningar inför framtiden. Bella har nämligen en del rädslor. I början var hon mest blyg och tyckte verkligen inte om att stå i centrum. Efter att sedan ha utsatts för en extremt oprofessionell veterinär, övergick detta från blyghet till rädsla och hon tyckte att människor i allmänhet var ganska läskiga och då människor utomhus i synnerhet. De enda som från början var helt och fullt accepterade var husse och matte. Men efter träning, som egentligen bara gick ut på att träna omgivningen och de personer som kom och hälsade på, har detta blivit bättre. Jag skulle nog till och med sträcka mig så långt och säga att det har blivit superbra. Härom dagen fick jag besök av två killar som Bella inte har träffat. Jag gav dem samma instruktioner som alla tidigare har fått, nämligen bry er inte om henne. När de sedan kommer är Bella den som är först framme och hoppar upp mot dem och visar all den glädje som hon har i sig! Mitt hjärta smälte och jag känner mig alldeles varm i kroppen när jag ser vilken enorm förändring som har skett hos henne!

Även ute har problemen funnits och finns ibland även idag. Vad som avgör varför vissa människor är jätte skrämmande och andra ser ut att vara världens roligaste vet jag inte! Men jag vet att vi även har har kommit en bra bit på vägen och att hon ytterst sällan reagerar på människor vi möter på promenad. Kanske händer det på dagtid ungefär 1 gång i veckan, vilket är helt ok. Däremot är damen rätt mörkerkänslig & kan flyga ut och skälla ut allt som rör sig på kvällarna. Vi jobbar även med detta och ser redan nu stora resultat, vilket glädjer mig! Vi satsar mycket på att leka i mörkret & att bara sitta och mysa och titta på de som rör sig. När jag vet att det är mycket folk i rörelse tar vi med oss Shelby på kvällpromenaderna eftersom hon är totalt obrydd om både mörkret & människorna. Detta har en enormt lugnande effekt på Bella.

Bella. Vem kan egentligen inte tycka om denna Bella?



Hon har det största hjärta jag har sett och hon älskar ju mig över allt annat :) Hennes rädslor skrämde mig i början, men nu när jag har sett vilka enorma framsteg hon har gjort på så kort tid, är det inget som skrämmer mig längre. Fördelen med Bella är att det aldrig har gått så långt att det har låst sig, dessutom är hon lättbelönad och har en enorm förmåga att kunna fokusera och koncentrera sig på mig trots störning. Detta har lett till att en skrämmande situation sällan hinner bli så skrämmande eftersom det är lätt att styra upp det. Dessutom ser jag ständigt tendenser till att hennes rädsla för något snabbt övergår i nyfikenhet.

Ja, hon är min lilla gris & hon har redan nu lärt mig enormt mycket! Jag är helt övertygad om att man får sin hund av en anledning & båda mina har lärt mig väldigt mycket, men på 2 helt olika sätt.