Shelby & Bella

Ja, har återigen spenderat min helg på Hundens Hus i Stockholm... och är jättenöjd! Denna gång var det bara två dagar, lördag och söndag, vilket räckte då man var helt slut efter helgen. Under helgen lades fokus på att läsa hundars språk och hur och med vilka signaler de visar både varandra och oss människor vad de vill och hur de känner sig. Verkligen jätte intressant och väldigt nyttigt! Många fler hundägare borde verkligen ta sig tid att försöka förstå sin/sina hundar!

Hursomhelst... på lördagen fokuserade vi dels på lugnande signaler som hundarna kan signalera för att antingen lugna sig själva eller andra runt omkring dem. Vi kollade på en tysk film, som jag självklart inte kommer ihåg vad den heter, men den var faktiskt riktigt bra! På eftermiddan var det dags för valpsläpp, då valpar som kunde tänkas passa ihop (med avseende på ras, ålder, storlek osv.) fick leka en stund medan vi filmade och analyserade vad som kunde tänkas förmedlas mellan de två (valpsläppen var alltså mellan två valpar). Dessutom fick alla valpar sedan var för sig gå en upplevelsebana där det fanns två mjukishundar, en stor docka, en stor rosa ponny, lite torkade kantareller och grönsaksbuljong att lukta på, samt ett galler att gå på. Även detta filmades och vi fick möjlighet att titta på det mer ingående senare under dagen. Vad som hände kommer jag att skriva lite mer om nedan. På söndagen var det dags för vuxna hundar att mötas. Detta skedde i en rastgård i Rålambshovsparken (var första gången i mitt liv som jag såg och dessutom vistades i en rastgård... måste vara nåt som bara finns söderut, för mig veterligen finns det ingen här uppe). Även detta kunde vi titta närmare på senare eftersom det filmades.

Lördagen & Bella

Ja, på lördagen fick alltså Bella hänga med. Hon är så van nu att vara i den lokalen, så det var inga som helst problem. Hon fick ett ben att tugga på under tiden vi såg filmen och det var hon väldigt nöjd med trots att vi var många fler kursdeltagare denna gång (två grupper hade slagits ihop under helgens lektioner). När det sedan var dags för valpsläppen var hon dock inte så lugn längre... och tyvärr var det inte för att hon var busig, utan snarare för att hon var väldigt osäker och rädd.

Det första släppet bröt vi på en gång då hon direkt visade stor osäkerhet och kom och satte sig hos mig. Detta var med en valp (schnauzer) som tidigare hade varit med om en jobbig situation och därför blivit osäker, varför vi trodde att det skulle gå bra. Dock så visade det sig att han nu hade återhämtat sig och därför blivit lite modigare. Nästa valp var en portis på 10 veckor som också var en väldigt försiktig dam. Men detta funkade inte heller. Visst, Bella sprang väl inte och gömde sig denna gång, men hon visade stora tecken på osäkerhet och att hon tyckte att situationen var olustig. När hon sedan fick träffa Assar (Berner Sennen valpen som var med förra gången) visade hon en helt annan sida. Med honom kunde hon busa och visade inte alls nån osäkerhet. Visst tyckte hon att det var lite läskigt när han hoppade, men inte så att hon sprang iväg eller ryggade tillbaka speciellt. Snarare så la hon sig i lekposition och ville busa lite till. Detta möte var på mitt eget initiativ då jag visste att det skulle gå bra eftersom de har sett varandra och vistats i samma rum som varandra under 3 dagar tidigare. Ville verkligen att hon skulle få en positiv upplevelse från detta!

I upplevelsebanan var hon lite försiktig men absolut inte rädd. Här tycker jag att hon visade sig från en mycket bra sida med goda egenskaper. Jag har hellre en hund som är försiktig i undersökandet av nya ting istället för att ha en virvelvind som flyger runt. Rent överlevnadsmässigt visade hon helt klart den överlägset bästa strategin!

Det som kan sägas om Bella i både mänskliga och "hundliga" relationer och möten är att hon är en tjej som behöver tid på sig. Vissa av oss är helt enkelt såna som litar på andra tills de visar att det inte går, medan andra inte litar på någon förrän de har bevisat att de är att lita på. Bella faller verkligen in i den sista kategorin. Hon söker sig nästan aldrig till männsikor som verkligen vill ha hennes uppmärksamhet, utan går snarare därifrån och undrar varför i hela friden de är så intresserade av henne. Detta är väl dock väldigt typiskt för ganska många hundar, men många av oss människor verkar har svårt att acceptera att hundarna, och speciellt då valpar, inte flyger in i armarna på varje person de möter. De tar nästan lite illa vid sig när valpen inte verkar tycka om dem, vilket kan få vissa att försöka ÄNNU mer, och jag tror inte att Bella någonsin kommer att tycka om sådana personer.

Hursomhelst så är iaf min strategi med Bella att fortsätta träna balansövningar med henne för att på så sätt få henne att bli säkrare i sig själv. Dessutom ska hon få följa med på bl.a. BHK och i lugn och ro sitta och titta på andra hundar, där jag verkligen ska se till att INGEN kommer fram till henne. Jag känner ingen större oro över detta, utan det känns som om det är ganska lättlöst. Hoppas iaf!

Söndagen & Shelby

Ja, som sagt, på söndan var det Shelbys tur. Hon är ju cool som alltid, även om det var lite lustigt att ligga på golvet när det satt SÅ många människor så nära inpå, men hon slappnade av och la sig till rätta på en gång. Men hon är ju väldigt van att vara med på allt mellan himmel och jord... ;)

Ja, tanken var iaf denna dag att möten mellan vuxna hundar skulle filmas. Shelby fick agera en av huvudhundarna och fick därmed möta tre andra hundar. Den första var en Basset (hane), den andra en münster (tik) och till sist en flat (hane). Tanken först var att hon istället för flaten skulle möta en liten blandning mellan tibbe spaniel & corgi, men jag vågade inte. Ifall hon skulle börja springa allt för mycket skulle det föreligga skaderisk. Bäst att ta det säkra för... Första mötet med basset var tämligen ointressant. De hundar som tidigare hade mött honom visade honom mycket respekt och så gjorde även Shelby. Han var en lugn herre som inte brydde sig så mycket om omvärlden. Så de gick helt enkelt bara och nosade på var sitt håll.

Nästa möte var med münstertiken, och Shelby visade lite intresse för henne. Dock tyckte Hailey (som münstern hette) att Shelby blev lite jobbig när hon vill nosa i baken och sa lätt ifrån. Shelby lyssnade direkt! Det som jag upplevde som konstigt i detta möte var att Shelby var intresserad av att lukta i baken. Det har väl nästan aldrig hänt att hon gör det på helt främmande hundar. Hon brukar snarare vänta tills hon verkligen känner dem innan hon gör det... I det sista mötet mötte hon Bentley - flatten. Ja, först gick det åt var sitt håll och nosade, men de blev lite mer intresserade av varandra efterhand och det hela ledde till nånting som skulle kunna liknas vid lekförsök. De kom inte riktigt hela vägen fram till regelrättigt lekande, men en god bit på vägen. Det mest intressanta här var när Bentley ville nosa Shelby i baken, något som hon inte tycker om. När han kom fram och nosade, valde Shelby istället att sätta sig och kissa och gick därifrån. På så sätt hade hon lämnat ett visitkort där han kunde få reda på alla hennes uppgifter utan att vara i baken på henne! Smart!

Ja, mötena mellan Shelby och de andra hundarna blev inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Shelby brukar lösa de flesta situationerna med att leka... men inte i dessa fall. Min teori är dock att hon kände sig begränsad i rastgården. Även om den kanske är stor för många hundar så tror jag att hon upplevde den liten. Därför valde hon inte att springa så fort - och istället tog hon det VÄLDIGT lugnt! Fast även det faktum att vi inte brukar hälsa på främmande lösa hundar kan ha spelat in. Hon är helt enkelt van vid att inte bry sig om dem!

Ja helgen bjöd på mängder av intressanta diskussioner och även givande sådana! Jag börjar verkligen gilla denna utbildning. Det enda tråkiga är väl att det är så långt mellan gångerna!