Shelby & Bella

Resan gick bra och jag har sussat gott i min gamla säng på mitt gamla flickrum. Jag och Shelby har trängts i sängen och Bella fann sig snabbt till rätta på en filt på golvet. Till min stora lycka insåg jag att det faktiskt är vår även här uppe. I Holmsund, där mina föräldrar bor, finns inte tillstymmelse till snö utöver de stora högarna som står ihopskottade från vinterns tid. Helt underbart! Dessutom känns det skönt att kunna ha hundarna lös utan att behöva tänka speciellt mycket på rådjur och andra frestande rörliga ting. Trots att vi befinner oss i skogarnas land så är djuren ganska frånvarande. Kanske är det för att det finns oändligt mycket skog för dem att vistas i där vi människor inte sätter våra fötter. Skönt är det i alla fall! Idag ska jag vara barnvakt en stund. Fanny (min brorsdotter) har spenderat gårdagen och natten här och ska vara här under dagen. Maja, hennes syster, ligger på sjukhuset och har fått en krafig förkylning endast två månader gammal... Hoppas bara nu att hon frisknar till snabbt nu!

Efter att ha suttit barnvakt ska jag bege mig in mot stan och hälsa på Sandra en stund. Förhoppningsvis blir det även en del spår. Sedan tänkte jag försöka träna lite lydnad, men vi får se hur jag hinner idag. Kanske blir det en uppdatering under dagen. Men så länge önskar jag er en trevlig dag och hoppas att ni alla får ta del av solens underbara energi!

UPPDATERAT

Inget spår och lydnad blev det idag... men lite lat får man väl vara när man är hemma. Vi tog i alla fall en rejäl långpromenad i våra gamla promenadmarker, vilket var mycket trevligt men även skräckslaget. Solen sken och det var väldigt skönt och hundarna skötte sig exemplariskt. Lagom mycket lek, mycket kontaktsökande och både höll sig på en lagom, men individuell =) radie. Sedan gick vi ut och gick parallellt med Nydalasjön. Bella som är väldigt van med sjöfåglar från dammen hemma och har inte jagat fåglar på mycket länge. Men idag blev hon nog överraskad när två sjöfåglar plötsligt flög iväg från ingenstans och hon satte direkt efter dem. Problemet var ju bara att isen var väldigt svag och hon sprang bara längre och längre ut. Allt som jag annars förespråkar vad gäller positiv röst och kommandon var som bortblåst och jag skrek med full röst och lät förmodligen inte speciellt glad och inbjudande. Bella var nu ungefär 30-40 meter ut på isen som inte var speciellet stark utan snarare låg och flöt på vattnet. När hon äntligen slutade jaga fåglarna insåg hon att hon var väldigt långt ute från matte, ett avstånd som hon aldrig brukar hålla sig på. När jag skärpte till mig och började ropa på henne med glad och inbjudande röst sprang hon direkt mot mig, men isen var för svag och när hon var ungefär 5 meter ifrån mig gick hon igenom isen... Tack och lov så tog hon sig upp igen, men var lite orolig och verkade inte veta hur hon skulle ta sig in till matte. Jag förflyttade mig så att jag stod så att hon kunde springa rakt in mot mig där isen verkade vara lite starkare och slutligen lyckades hon komma in till mig och Shelby på land. Ingen var gladare än jag!!! Men snacka om att jag var skärrad. Det var så fruktansvärt att stå där och se henne gå igen. Jag var inte speciellt långt ifrån att själv gå i vattnet för att hjälpa henne. Men nu behövdes inte det och hon verkade inte vara skärrad av händelsen överhuvudtaget. Slutet gott allting gott!

Imorgon ska det i alla fall bli både spår och lydnadsträning. Jag, Sandra och Oliva med tillhörande hundar ska bege oss ut på eftermiddagen och utforska skogarna. Hoppas att det är bra underlag och framförallt att det bli en givande dag! Mer om det imorgon. Ha det gott allihopa!