Shelby & Bella

Idag åkte vi till Mörkö för att besöka Bellas uppfödare Monica och mamma Blenda. När vi kom dit fick Bella först se sin mamma på andra sidan staketet. Först var hon smått skeptisk över vem det var, men när hon tog nåt steg närmare insåg hon att det var hennes mamma och Bella gick in i fjäsk-position. Hon är så söt när hon träffar sin mamma =) Hon liksom kryper och simmar fram och visar alla möjliga fjäsksignaler för sin högt aktade mamma. Blenda var som vanligt lugn och sansad och väldigt glad över att få träffa sin dotter. Även Monica fick en mycket glad hälsning och en serie av pussar! Förutom Blenda fick Bella även träffa Alice, Bizzi och Nina. Alice är Bellas halvsyster som hon har träffat tidigare och det var inga som helst problem. Bizzi är Bellas kullsyster som bodde hos Monica för tillfället. Även det mötet gick bra även om Bizzi tog sin chans att smått trycka till Bella när vi skulle gå in för fika. Men annars lekte de på som de systrar de är. I färgen är Bizzi väldigt lik Bella, men Bella har ungefär tre gånger så mycket päls =) Helt sjukt vilken skillnad det var! Bella har extremt mycket päls vilket medförde att hon såg väldigt mycket grövre ut än alla tre. Nina är Monicas belgiska jätte kanin. Bella förstod verkligen inte vad det var, men efter att ha tittat lite på avstånd var hon väldigt intresserad även om Nina nog framstod lite skrämmande... Dessutom passade jag på att titta på de små kaninbebisarna! Så himla söta! Ändå har jag lite smått kaninfobi... tycker att de kan bitas lite väl ofta... Ändå har jag inte blivit biten någonsin... Undra vart skräcken kommer ifrån? Kanske måste komma över den nu, så här vid 25 års ålder... =)

Tyvär så har jag fortfarande inte en fungerande kamera, vilket gör att jag inte kan presentera några bilder från denna underbara dag... :( Men förhoppningsvis får jag lite bilder från Monica som jag kan lägga upp sen. Kanske hamnar det några bilder även på Monicas blogg, så där kan ni ju kika in.

Det är verkligen helt sjukt hur mycket jag och Bella har vuxit ihop! Redan dagen vi hämtade henne kände jag att det är nåt speciellt band mellan oss. Visst har jag fått lägga ner väldigt mycket tid på att höja henne och hennes självkänsla och självförtroende, men det har varit både roligt och utmanade. Jag tror att om jag ger henne 6 månader till 1 år till så kommer hon att vara den mest stabila och signalsäkra hunden! Idag är hon så glad och sprallig och det är inte för inte som hon är vår lilla cirkushund! Vi passar varandra som handen i handsken och inget i världen skulle få mig att byta ut henne. Hon är full av överraskningar och har en initiativförmåga som inte är av denna värld. Utan henne skulle livet vara väldigt trist!