Shelby & Bella

                                                                            Alvin

Under gårdagen spenderade vi en del tid i Gustavsberg på Värmdö BK tillsammans med Lisa & Loi och Sigrid & Aika. Mestadels blev det snack mellan oss fyrfota och lek mellan de yngre tvåbenta. Shelby var förtvivlad när hon bara fick stå och titta på, men det kändes inte direkt passande att ta in en bulldoser i gänget =). Så hon fick stå där och yla och skrika av längtan istället. En del träning blev det, men knappast nåt värt att skriva om... Shelby fick dock gå ett spår innan vi åkte hemåt. Det var väl ungefär 500 meter långt (jag är väldigt dålig på att bedömma längden...) och det fanns både plus och minus med hennes utförande. Men ändå känner jag att plusdelarna övervägde. Hon tog upp spåret snyggt och visade inte några som helst tecken på att bakspåra (det har hon väl å andra sidan aldrig gjort). Hon spårade till en början med väldigt bra hastighet och hon var noggran i spåret. När det bar iväg uppåt mot stenhällarna tappade hon tempo men förmodligen bara pga att hon var tvungen att vara mer koncentrerad. Uppe på höjden blåste det en del vilket gjorde att hon vimsade runt lite, men hittade snabbt in på spåret igen. Jag tycker att det är svårt att inte styra, men eftersom jag knappt hade satt några vimplar så hade jag tvingat mig själv att lämna över ansvaret på henne och hon skötte det bra. De största plussen var nog att hon gick med låg nos och spårade intensivt även i brant utförsbacke med rätt mycket stenar och kvistar samt att hon tog övergången från skog till åker utan några som helst problem. Dock hade hon lite större problem med att ta övergången från åker tillbaka till skogen och fortsatte förbi spåret. Det tog säkert 10 meter innan hon insåg att hon var fel. Så långt har hon nog aldrig tidigare gått fel men kanske var det för svårt med två terrängövergångar så nära inpå varandra... Vad vet jag. Men det är helt klart något vi måste öva på! Men jag är ändå nöjd med hennes insats och framförallt för att hon aldrig gav upp. Markeringen av spårpinnarna var dock obefintlig vilket var tråkigt eftersom hon har börjat markera dem på slutet. Men jag ska verkligen försöka lägga en hel del tid på att använda mig av klassik betingning av spårpinnarna (artikel från Canis) eftersom jag tror att detta verkligen kan fungera på henne. Summerat kan man väl säga att spåret innehöll en del svårigheter, men jag tycker att hon klarade många av dem väldigt bra! Men ändå så gav spåret en hel del att tänka på i framtiden, så det var väl också ganska bra.

Både Lisa & Sigrid tog en del kort under dagen, så titta gärna in på deras sidor för att se massa vackra hundar.

På kvällen fick vi även långväga besök från Umeå. Carro var nere i Stockholm och jag hämtade upp henne och Alvin på Gullmarsplan. Det var en mycket glad kille som mötte mig och han skrattade nästan oavbrutet under hela tiden han var här. Till slut tog dock Stockholmslivet ut sin rätt och han somnade lugnt i sin vagn. Det var kul och upplyftande med lite besök hemifrån. Då får man tanka lite Ume-nytt. Ska bli kul att bege sig norröver nästa vecka. Saknar allihopa väldigt mycket! Förhoppningsvis har det mesta av snön tinat bort min hemkomst till ära. Jag är nämligen väldigt sugen på att träna på mina hemmarker =)