Shelby & Bella

Ja, intensiv helg fullspäckad med spännande och mindre spännande grejer! Helgen kan väl sammanfattas så här:

* Resan ner - lååååångsam...
* Utbildningen - inspirerande, ny kunskap & bättre träning
* Bella - uthållighet som heter duga
* Hemresan - DYR!

Resan ner. När jag vaknade på torsdagsmorgon och tittade ut genom fönstret så såg jag bara snö som yrde åt alla håll samtidigt! Inte speciellt bra väder för en lång biltur. Men hur som så packade jag in grejer och hundar i bilen och begav mig söderut. Först ett stopp hos Sandra för intag av frukost... =) Men sen började den låååånga resan. Bara till Ö-vik tog det 2 timmar, vilket för er som inte vet, är en resa som brukar ta knappa timmen. Men så var det iaf. Omkörningsfältet var helt igensnöat och i den fil som det gick att köra i var det väldigt spårigt av all snö. Efter Ö-vik lättade det dock lite, men då var plogbilarna i full fart och tog upp hela körfältet, så nå mycket snabbare gick det inte. Men, men huvudsaken var ju att vi kom fram, och det gjorde vi till slut!

Utbildningen. Ja, vart ska jag börja? Mina förväntningar på helgen var inte speciellt höga, då jag inte riktigt hade klart för mig vad klickerträning var för dem på Hundens Hus. Jag är alltid skeptisk när människor säger att klickerträning är det mest effektiva och ändå använder de sig av locka och lura... Detta är för mig väldigt motsägelsefullt. På Hundens Hus har vi fått lära oss om massor av övningar där grunden i övningen har gått ut på att locka/lura hunden i rätt position eller till rätt beteende. Jag har dock tagit avstånd från detta då jag anser att locka hunden gör att den blir passiv, och det är något jag verkligen inte vill att hunden ska vara i träning. Men helgen överträffade faktiskt mina förväntningar (kanske inte så svårt då de inte var speciellt höga) även om jag tycker att den kunde har varit mer djupgående. Tyvärr var det många som inte hade kommit i kontakt med klickerträning tidigare, vilket drog ner på diskussionerna ganska rejält. Förkunskaperna var väldigt fattiga hos de flesta. Tur dock att man har vänner som är mer eller mindre insatta som man kan diskutera med. Dessutom kan man ju hänga på klickerforum för att få utbyte.

Vad gjorde vi då? Ja, vi hann faktiskt med en hel del under helgens gång. Teori och praktik blandades, och vad gäller praktiken så var den uppdelad i två delar - praktik för oss människor och praktik för oss människor tillsammans med hundarna.

Teori. Under teorin tog vi upp många av de begrepp som förekommer i klickerträning och diskuterade dem. Vi pratade självfallet både klassisk och operant betingning, och vi fick prova på lite klassisk betingning. Just den övningen gick ut på att vi människor fick suga på en citronklyfta samtidigt som en speciell signal spelades. Detta upprepades flera gånger och sedan gjorde vi något annat. Efter ett tag spelades signalen upp igen och jag kan lova att det vattnades i munnen på mig. Ganska häftigt faktiskt! Vi diskuterade olika former att jobba med klicker, så som target, shaping och frishaping. Dock lyfte de även fram att man även kan locka hunden till beteendet med hjälp av godis och sedan klicka, något som jag absolut inte tycker går under rubriken klickerträning. Tack och lov sysslade vi iaf inte med det under praktikens gång. Vi pratade om hur man lägger på kommando, hur man får stimuluskontroll och mycket annat, men detta är iaf ett litet smakprov på vad vi gick igenom rent teoretiskt. Dock tycker jag att de helt glömde att "promota" klickerträning och lyfta fram de stora fördelarna med att välja klickerträning istället för annan, mer traditionell träning. Men teorin var helt ok, även om jag som sagt tycker att den kunde ha varit mer djupgående. Men för de som aldrig tidigare har klickertränat så var det nog en bra början iaf.

Praktik människor. Ja, vi fick ju som sagt både träna varandra och oss själva för att bli bättre shapare och för att förbättra vår timing. Vi fick öva oss att vara snabba med belöningen genom att flytta mackaroner från en burk till en annan (så många som möjligt på 30 sek). Sedan fick vi klicka varje gång innan vi började flytta mackaronen osv. Vi fick träna timing och klicka när en penna föll i backen, när den vände i luften och vi fick öva oss i att kasta pennan, plocka upp klickern (med samma hand som vi kastade upp pennan med) och klicka när pennan slog i backen. Försvåring där var att kasta pennan, plocka upp klickern och klicka när pennan var högst upp i luften. Vi provade även att shapa varandra. Då skickades en person ut ur rummet och vi övriga bestämde ett beteende som vi ville shapa fram hos personen. Det var mycket nyttigt att agera hund i detta läge för att på så vis förstå hur hunden kan känna sig när vi exempelvis ökar kraven. Ja, även här hann vi med massor, men det var iaf ett litet smakprov på vad vi gjorde.

Praktik hundar. Självfallet fick även våra fyrfota vänner träna en hel del. Vi sysslade både med frishaping, target av olika slag och slipning av redan befintligt beteende. Frishapingen var "100 saker man kan göra med en låda". Bella (som jag hade med mig under hela helgen, Shelby fick vara med husse) shapades till att ställa båda tassarna på den blå IKEA backen och det gick väldigt, väldigt fort att få fram detta beteende. Dock är hon ju sedan tidigare van att ställa och låsa fast framtassarna på en liten lägre låda, så det var inte helt obekant för henne. Target sysslade vi en del med, och för vår del blev det både targetstick (något som alla skulle prova) och nostarget
- frysa nosen mot post-it-lapp mot en vägg. Inför båda övningarna med target fick vi planera och skriva ner kriterieplaner för båda övningarn, vilket var väldigt nyttigt. Jag har ju varit väldigt dålig på detta tidigare, men nu har jag verkligen börjat se anledningen till att göra det. Man får helt klart bättre översikt på träningen och dessutom underlättar det mycket för mig som ibland har svårt att bara fokusera på ett och samma kriterium. Med targetstick var målet att få hunden att snurra. Bella är ju tränad ytterst lite med targetstick, men hon har sett en och vet att det är positivt att gå och dutta nosen mot den. Men vi tränade snabbt upp oss och i slutet på dagen hade vi plockat bort targetstickan och hon hade påbörjat att snurra utan target. Dock bara en liten bit, men ändå stora framsteg på så lite träning. Idag har vi dock tränat detta och nu har vi ett fint snurrande (ett varv). Så alldeles nyss började jag att bygga på det så att vi får ytterligare ett varv. Hon tycker verkligen att det är superkul!

Nostargeten (frysa nos mot post-it-lapp) hann vi även där en ganska hyfsad bit. Jag började med att (1) kolla så att hon hade kvar beteendet att dutta mig i handen, vilket hon hade. Sedan (2) satte jag dit post-it och även där duttade hon direkt. Sedan (3) satte jag handen mot väggen och hon duttade. Och slutligen (4) satte jag post-it-lappen på väggen och hon sprang direkt dit och duttade. Dock fick jag tejpa fast den lite, då hon hade lite tendenser att börja bita på den istället för att dutta. Hon har dock riktigt kraftiga duttanden, vilket är roligt!. Vi kom så pass låmgt att hon kan frysa nosen mot i ungefär (knappt) en sek. Men jag är nöjd med framstegen och jag kan tänka mig att det kommer att gå fort fram om vi börjar träna det hemma nu, vilket vi självklart ska göra. När det var dags för finslipning av ett redan befintligt beteende valde jag "backa". Jag vill nämligen få henne att ta fler steg och på slutet har hon blivit sämre och sämre på att backa. Och det tror jag nu att hon ska bli när jag har bytt strategi. Förr har jag belönat mellan mina knän för att ha utgångsläget så att hon per automatik måste backa. Nu har jag istället valt att tänka på belöningsplaceringen också, så nu startar jag med utgångsläget mellan knäna, klickar för några steg och belönar sedan bakåt. Sjukt mycket bättre resultat och jag tror att backa träningen kommer att gå mycket snabbare nu! Konstigt att jag inte har tänkt på belöningsplaceringen tidigare eftersom jag tänker på den väldigt mycket i allt annat jag gör + att jag och Helena har diskuterat backningen väldigt mycket. Men, men, man kan alltid komma fram till nya saker, det är det som gör träningen så offantligt rolig.

Bellas insats. Bella har i alla fall läst rasstandarden. En ras som är avlad för arbete från morgon till kväll. I helgen levde hon verkligen upp till detta! Jag har länge funderat över vad som ska behövas för att hon ska bli trött, men jag har aldrig riktigt lyckats trötta ut henne så där extremt nu på senare tid. När hon var valp var det ju inte jätte svårt, men nu har hon väldigt bra uthållighet. Dock ska detta inte ses som att hon har svårt för att slappna av! Tvärtom har hon en extremt bra av- och påknapp, en sån som många hundägare säkerligen drömmer om. När det är dags för träning så är hon taggad, men när det är över kan hon snabbt finna sig till ro. En exemplarisk hund med andra ord! På söndagen var de övriga hundarna mer eller mindre döda när dagen nådde sitt slut. Men inte Bella. Visst märkte jag lite skillnad i intensiteten, men dödstrött var hon verkligen inte och hon kunde absolut tänka sig att träna en hel del till. Det som märktes av hennes trötthet var dock att hon inte "pushade" sig själv lika mycket när kriterierna ändrades. Jag fick vara väldigt försiktig i att inte kräva för mycket av henne, för då hade hon nog lagt av. Visst, det är väl knappast ultimat att träna en hund tills den är helt dödstrött, men är det en intensivkurs så blir det lätt så. Jag är dock förvånad över vilken enorm uthållighet och koncentrationsförmåga Bella har, och jag är helt klart mer än nöjd med den insats hon gjorde.

Dyr hemresa. Om vädret på nervägen var riktigt dåligt, så var det superfint väder när jag skulle styra mot Umeå igen. Solen sken, + 1 grad och det var verkligen perfekt väglag. Kanske lite för perfekt. Min fot blev lite väl tung på gaspedalen och jag hann inte längre än strax norr om Uppsala innan Farbror Blå slöt upp bakom mig. En civilpolis som stod vid sidan av motorvägen och sköt med laser... Jag såg honom precis när jag passerad honom, och såg även hur han direkt svängde ut och körde ikapp mig. Blinkade med ljusen, och jag fick köra in på närmaste rastplats. 2800 kronor fattigare... Ja, det är helt klart inte billigt att köra för fort i dagens Sverige. Men jag försöker se det positiva i det hela, och än så länge har jag funnit detta; Jag får behålla körkortet, jag krockade inte, körde inte på nåt djur - och - det kunde ju ha blivit ännu dyrare... Måste iaf försöka se det positiva! Tack och lov så har jag en man och en mamma som är lugnet själva, och de båda påpekade att det faktiskt kunde ha varit värre. Skadan är redan skedd och det är inget att gräma sig över. Tack för era snälla ord! Det kändes iaf bättre då!

Sammanfattning. Helt klart en lyckad, trevlig och fullspäckad helg. Dock skulle jag, som jag tidigare påpekade, gärna ha sett att det hade varit lite mer djupgående, men det är ju trots allt grunderna i klickerträning som vi skulle gå igenom. Fast jag tycker ändå att de hade kunnat presentera varför klickerträning är så effektivt och vad som blir konsekvensen av den typen av träning. Men, jag har iaf blivit mycket bättre på att våga vänta ut hunden när jag ökar kriterierna, och därmed inte stagnera i träningen, vilket jag ser som värdefull kunskap!