Shelby & Bella

Ja, det är väl ganska tydligt för många att klickerträningen har slagit hårt i Sverige, med både positiva och negativa tankar kring träningsmetoden (eller snarare livsstilen enligt mig). Många ser inte något annat sätt att träna hund (eller andra djur) på, medan somliga (tyvärr fortfarande ganska många) har svårt att förstå hur man kan träna hund utan positivt straff och negativ förstärkning. Dessutom finns därimellan ett stort antal människor som hävdar att de klickertränar, men som egentligen enbart använder sig av den lilla dosan (=klickern). De är helt säkra på att med detta attribut så blir man direkt en klickertränare, även om de lockar/lurar och korrigerar/bestraffar hunden i syfte att öka eller minska ett beteende. Själv är jag frälst i klickerträning som livsstil, men det är verkligen ingen lätt uppgift att leva som klickertränare fullt ut och kanske framförallt då jag har min bakgrund i "locka/lura-världen". Till viss del har det även förekommit korrigeringar i mitt hundägande, dock nästan uteslutande i form av röstkorrigering (inte för att jag på något sätt hävdar att det är bättre än fysiska korrigeringar) och korrigeringar har aldrig förekommit i aktiva träningssituationer. Men trots det så är jag verkligen inte stolt över min bakgrund, men den har onekligen lärt mig en hel del (både positivt och negativt).

Förut handlade de flesta diskussioner kring hundträning och metoder om hårda eller mjuka metoder, traditionell träning eller klickerträning. Visst förespråkar jag klickerträning före traditionell träning (av väldigt många olika skäl) men jag orkar inte längre lägga mig i och bli irriterad över människor som väljer att gå den traditionella vägen. Det är helt enkelt upp till varje individ att själv välja. För mig ligger intresset snarare i att hitta min väg i klickerträning, att utvecklas som tränare och lära mig av andra duktigt klickertränare. Att gnälla på att andra människor väljer att korrigera sina hundar känns ganska meningslöst. Men, jag tycker även att det är viktigt att tänka på att det går att klickerträna på mängder av olika sätt (läs ex. Mortens blogg - skrivet den 25 jan). Klickertränare är inte en stor klump av tränare, utan precis som i allt, så finns det även här olika vägar att gå. Är detta då bra eller dåligt? Min uppfattning är att detta är väldigt bra för klickerträning. För mig är det inte av intresse att hitta en väg att träna, utan genom diskussioner med olika utgångspunkter och förhållningssätt lär jag mig ofantligt mycket. Jag lär mig fortfarande ofantligt mycket genom att titta på när människor tränar med de mer traditionella metoderna, även om min inlärning då mest handlar om vad jag inte ska göra istället för vad jag ska göra.

Jag tilltalas som sagt av klickermetoden av mängder av olika skäl. Dels så bygger jag upp en aktiv hund (istället för en hund som passivt följer en godis), jag tränar uthållighet samtidigt som jag shejpar, jag får väldigt mycket mer stabila och trygga hundar, jag får hundar som lär för livet, jag själv blir väldigt mycket mer positiv (både i träning och på min fritid), jag får formulera målsättningar istället för att vara problemlösare, ja, listan kan egentligen göras hur lång som helst. Mina ambitioner att bli en duktig klickertränare finns klart och tydligt i mitt förhållningssätt, men jag är ändå långt ifrån en fullärd klickertränare (om man någonsin kan bli det...). Jag har till exempel svårt att hålla tillbaka mina "harklingar" när Shelby suger tag i Bella nackskinn trots att jag vet att det bara hjälper för stunden (kanske är det just för att det hjälper i stunden som det blir förstärkande för mig). Jag har ibland svårt för att vänta ut ett beteende, utan kan då (utan att tänka mig för) börja flytta runt för att på så vis (omedvetet - tror jag) hjälpa hunden att hitta rätt. Detta blir ju självfallet förstärkande för både mig och hunden eftersom min hjälp gör så att hon "hittar rätt" - något som både jag och hunden blir glada över. Och inte nog med att det sker den gången, utan chansen för att jag kommer att ta till denna typ av hjälp nästa gång ökar ju för varje gång.

Men det roliga är att jag ständigt blir bättre och utvecklas i min träning. Numera tar det emot att locka och det var väldigt länge sedan jag använde en godis för att locka hunden i position. Men, som jag nämnde ovan så förekommer det fortfarande att jag hjälper min hund genom mina förflyttningar och min kropp. Detta börjar jag dock bli mer och mer medveten om, och medvetenhet är ju ändå första steget till förbättring/förändring. Jag har till och med svårt för att använda en targetstick, då jag anser att detta absolut hämmar hundens aktiva sida. För mig blir det mycket likt lockning med godis. Och, det sista jag vill ha är en hund som bara följer en rörelse och inte agerar "fritt".

Jag hoppas verkligen att diskussionerna inom klickerträningsområdet blir fler och jag ser verkligen inte någon anledning att skapa en "vi-anda" kring klickerträning. Istället hoppas jag på öppensinnade diskussioner där både "nykära klickertränare", "skeptiker" och "gamla rävar inom klickerträning" kan utbyta tankar och idéer.