Shelby & Bella

... Att det hade gått så här länge sedan jag bloggade sist var jag faktiskt helt omedveten om. Men så börjar också semestern närma sig och min energi har mest gått åt till att längta. Den senaste veckan har innehållit en del, men det blir en snabb sammanfattning.

Helgen spenderades, som vanligt, i Stavsnäs. Hundarna fick simma en del, träna lite och till största del bara vara hund. Stavsnäsflocken (våra hundar och min svärmors hundar) har blivit en hund mindre då Golsi, 16 år och 2 månader, somnade in på gräsmatten i Stavsnäs under torsdagskvällen förra veckan. Han var av rasen Isländsk fårhund och har verkligen hängt med ett tag. Det blir så påtagligt när man tänker att Göran bara var 10 år gammal när Golsi flyttade in i familjen. Hans insomning var väldigt stillsam och det var skönt att få vara på en plats där han trivdes. Han har det säkerligen alldeles utmärkt där han är nu.

Buss
I veckan har jag och tjejerna tagit bussen och tvärbanan till jobbet. De har ju åkt buss förrut, men jag har aldrig tagit båda två själv. Eftersom det är semestertider nu tyckte jag att det passade alldeles utmärkt att prova på det. Bussarna är rätt tomma på folk och det har gått alldeles strålande bra. Bella kommer snabbt till rätta och lägger sig ner direkt när vi har satt oss. Shelby, som är av det lite värdigare slaget, vill dock helst inte åka kommunalt, men finner sig i situationen utan några större problem. Dock skulle hon aldrig sjunka så lågt att hon skulle sätta sig ner (eller ännu värre - lägga sig) utan nöjer sig gått med att stå hela resan. Trots att vi har stött på både skrikande barn, tanter och farbröder som avgudar dem och människor med lite för stort alkoholintag har Bella klarat av alla situationer. Något som jag har lärt mig under vår vecka som kommunalt åkande samhällsmedborgare är att Bella är otroligt känslig för min stress. Hon klarar av vilka situationer som helst, med skrikande och springande människor utan några problem alls, så länge jag är lugn. Däremot märkte jag att hennes beteende ändras radikalt när jag stressar. Igår fick jag lov att springa för att hinna med tvärbanan och direkt blir hon lite nojjig och stressad. Då kan hon börja skälla på alla möjliga människor och saker, som hon aldrig tidigare har brytt sig om. Om jag istället gör som jag gjorde idag, då jag valde att låta tvärbanan åka och istället sätta mig i solen och vänta på nästa, är hon lugnet själv.

Men det kanske mest intressanta i sammanhanget är ändå hur lätt hon återigen kan koppla bort stressen som hon (eller snarare då jag) har byggt upp. När vi satt på Gullmarsplan och väntade på att bussen skulle gå tränade jag henne i lite allt möjligt och direkt blev hon en annan hund. Hon kan alltså direkt ställa om till träning (och dessutom utföra övningarna väldigt bra) och helt glömma bort stressen. Snacka om att skatta sig lycklig över att ha en sådan hund! Hon är allt bra fenomenal den hunden!

Buren
Igår passade jag på att träna båda hundarna inomhus. Bella var helt plötsligt väldigt intresserad av att vara med och få uppmärksamhet när jag tränade Shelby (en situation som hon annars har skött bra genom att snällt vänta på sin tur). Igår så försökte hon med allt för att jag skulle bryta träningen med Shelby. Hon rotade runt i min väska, tryckte upp apan Arne i ansiktet på Shelby i hopp om att Shelby istället skulle välja att leka med henne, hon hämtade strumpor, sprang i soffan, med mera. =) Då var det dags att ta upp träningen med buren igen. Vi hade kommit långt när vi tränade förrut, men efter att ha glömt den i Stavsnäs ett tag så har burleken stått stilla på sistone. Men igår åkte den fram igen. Hon älskar verkligen sin bur, även om vi fortfarande måste jobba mer på passivitet i buren. Hon sprang snabbt in i buren med hög förväntan och vi körde några repetitioner. Sedan tränade vi lite annat och sedan några kortare stunder i buren innan jag stängde in henne. Hon pep litegrann, men när jag lade över lakanet över buren blev hon snabbt tyst. Efter en stund i tysthet öppnade jag lite och så fort hon pep drog jag ner lakanet igen. Detta är ett koncept som Bella väldigt snabbt förstår i många situationer och därför förblev det sedan tyst. När hon hade lagt sig ner för att vila fick hon frikommando för att komma ut. Direkt när hon hade svalt sin belöning vände hon och sprang raka vägen in i buren igen! Hon verkar då verkligen tycka om den! Direkt när hon svalt godbiten i buren fick hon återigen frikommando, för att visa henne att tiden som man får vara i buren varierar väldigt. Jag ska bli bättre på att ta med mig buren ut nu och träna det väldigt mycket utomhus. Jag tror egentligen att det kommer att gå väldigt snabbt att lära henne ligga med öppen bur, men för att få resultat måste jag ju också se till att träna det.

Shelby
Shelbys träningsmotivation är fortfarande väldigt stark och det glädjer mig enormt. Hon var så glad och duktig under gårdagens träning och hon var verkligen en fröjd att skåda! Hon har börjat erbjuda flera olika beteenden frivilligt nu och jag börjar verkligen se ljuset i tunneln. Det är stor skillnad att klickerträna en hund från valpstadiet och att klickerträna en hund som tidigare är van med locka och lura metoden. Men det börjar lossna och jag är väldigt glad att jag inte har gett upp på Shelby.

Imorgon
Imorgon är det fredag och min sista arbetsdag innan semestern. Direkt efter jobbet imorgon åker vi norrut och äntligen ska jag få träffa min familj och alla min vänner! Jag längtar verkligen nu och det ska bli helt underbart att få komma hem!

Avslutningsvis bjuder jag på lite bilder från helgen i Stavsnäs.


Shelby latar sig


Världens vackraste Bella


Shelby och husse myser i gräset


Men tro inte att Shelby bara latar sig...


... hon kan ju brottas också =)