Shelby & Bella

Under en vardagslydnadskurs som jag höll talade vi en hel del om belöning och belöningsutveckling. För mig står belöningarna centralt när jag arbetar tillsammans med mina hundar (fungerar även utmärkt på människor!) och därför tycker jag att det är viktigt att lägga ner mycket tid på att fundera kring detta. Vad är egentligen en belöning?

De vanligaste belöningsformerna
Under kursen som jag höll fick deltagarna ge exempel på belöningar som de kunde ge till sin hund och snabbt kom alla de vanliga belöningsformerna upp, som exempelvis godis, lek, leksaker, kel och så vidare. Detta är självfallet (oftast) väldigt vanliga och bra belöningsformer och jag använder dem själv väldigt mycket. Godis är snabbt och effektivt, men kan även vara lugnande för hunden i och med att den får tugga (om den hinner...). Lek är ett jättebra sätt att belöna eftersom det stärker relationen mellan de individer som leker (förhoppningsvis i alla fall, kan många gånger bero på hur man leker). Dessutom tenderar vi människor att bli lite lättare i sinnet av lek och så även hunden. Att leka tillsammans med sin hund tycker jag är superviktigt, men det är alldeles för få människor som vågar leka offentligt med sin hund. Leksaker har självklart även de sina fördelar och det är väldigt lätt att kombinera lek och leksaker. Framförallt kan det vara lättare för en person som inte riktigt vågar släppa loss inför publik med sin hund om denne får använda en leksak. Dessutom är lek med leksaker ett alldeles ypperligt sätt att väcka/bevara/utveckla hundens föremålsintresse, något som blir väldigt väsentligt ifall man är intresserad av att tävla tillsammans med sin hund. Leksaker är även lätta att använda vid belöning på avstånd, då det är lättare att kasta en boll i rätt riktning än en fjärdedels köttbullebit. Kel som belöning kan fungera alldeles utmärkt på vissa hundar, medan andra inte alls ser det som en belöning. Jag tycker visst att man kan använda sig av kel som belöning i vissa tillfällen, men man ska också vara noga med att läsa sin hunds reaktioner i kelsituationer.

Oavsett vilken av ovanstående belöningsformer vi använder oss av är det viktigt att ställa sig frågan: Är vi säkra på att det är en belöning för hunden? Många människor resonerar så att hunden får ta det som erbjuds och bryr sig föga om vad hunden faktiskt vill ha. Visst kan man lära sin hund att ta alla möjliga belöningar (något jag tycker är viktigt, men som jag inte kommer att diskutera här), men om man tror att en hund som aldrig har tränat med massa andra hundar kommer att klara av ett lydnadspass på apellplanen för några ynka torrkulor får man hoppas och be om att hunden är ett enormt matvrak! På kurs kommer många med torkade frollic-bitar och tror att deras hund ska jobba lika bra för dem på kurs som den gör hemma i köket. Visst finns det de som gör det, men de växer knappast på träd. Jag tycker att det är jätteviktigt att individ- och situationsanpassa de belöningar man använder. På så vis lär man känna sin hund, vad den tycker om och när den kan arbeta för mindre värdefulla belöningar och när den behöver det där lilla extra. På köpet får man även variation, något som alldeles för många glömmer bort. Även hunden tycker självfallet att det är kul att bli överraskad ibland.

Listan över exempel på hur dessa belöningar kan användas kan göras lång, men det är inte syftet med detta inlägg. Dock kan det vara tillfälle att peka på att lek och leksaker ibland kan vara stressande för hunden och därför är det viktigt att kunna läsa av sin hund. Jag brukar ha som regel att belöna med lek och leksaker, inte att aktivera med hjälp av dessa. Jag är ganska säker på att en hund inte får ut speciellt mycket av att hämta en kastad boll 150 gånger på en kvart (utöver konditionsträning då...). Dock är det bevisat att sådan form av aktivitet kan påverka hundars binjurar på ett negativt sätt, något som man förhoppningsvis inte vill ha hos sin hund. Men även om man använder bollkastning och liknande enbart som belöning i olika situationer tycker jag att det är viktigt att läsa av sin hund och dens reaktioner.

Regler
Precis som med små barn är det även med hundar viktigt att sätta upp regler för hur leken ska se ut. Hur dessa regler ser ut varierar säkerligen på lika många sätt som det finns leksätt och det är väl inget fel med det. Vill man att hunden ska stjäla leksaken så fort den ser den eller ska den invänta kommando? Ska hunden släppa föremål i kamp när man blir passiv eller ska den hålla tills den får kommando? Ska hunden bli passiv så fort matte slutar leka eller ska den tigga efter mer lek? Ja, hur man sätter regler är självklart helt upp till varje ekipage, men jag hävdar ändå att regler är nyttiga att ha. Men då är det viktigt att man som förare själv har reglerna klart för sig, annars blir det svårt för hunden =).

Alternativa belöningar

Men inte är väl godis, lek, leksaker och kel de enda belöningsformerna som existerar? Självklart inte! Det finns belöningsformer som är minst lika vanliga som dessa även om inte alla använder sig av de alternativa belöningarna på ett medvetet plan. Det kan hända att vi inte har tänkt på det som en belöning för hunden eller så kan det hända (och händer ganska ofta) att hunden belönar sig själv på olika sätt som vi inte alltid är medvetna om eller uppmärksamma på. Precis som vi ibland kan använda vissa alternativa belöningar på ett omedvetet sätt kan vi självklart också använda de på ett mer medvetet och planerat sätt.

Bästa sättet att beskriva hur jag ibland råkar använda belöning på ett omedvetet sätt är att berätta om Bella. Bella tillhör hundar som beskrivs som lättlärda, vilket har sina för- och nackdelar. För er som inte har haft en lättlärd hund tidigare så kan jag meddela att det inte är samma sak som en lättränad hund... En lättlärd hund lär sig lika snabbt (om inte snabbare ibland) beteenden som vi männsikor ofta inte ser som önskvärda. Under promenader då Bella går lös har hon alltid hållit sig nära mig. Visst finns det tillfällen då hon har sökt sig ifrån mig, men de gångerna brukar jag låta henne va och vänta med att belöna att hon är på väg in igen. Men vissa gånger har man ju inte den fördelen... utan ibland händer det saker som gör att man måste kalla in sin hund. Självfallet händer detta även mig ibland. Men en dag hände det lite för många gånger, eller egentligen räckte det med tre gånger. Så här såg det ut: Bella var lös och sökte sig lite längre ifrån mig än vanligt. Jag ropade in henne för att hon var på väg mot vattnet och eftersom vi var bortbjudna passade det inte riktigt med en blöt hund för tillfället. Duktig som hon är så kom hon direkt in till mig. Sedan lite senare under samma promenad hände det igen, samma scenario annan plats. Hon på väg mot vattnet, och jag ropade in henne. Sedan började jag kunna skönja ett mönster som inte riktigt var planerat... men egentligen väldigt självklart. Hon började söka sig ifrån mig för att jag skulle kalla in henne. Hon sökte med andra ord efter en belöning som hon värdesatte - mitt inkallningskommando! Vad vill jag då ha ut av denna berättelse? Jo, att vi faktiskt, genom att planera och tänka till, kan använda oss av kommandon som belöning. Men om vi inte är uppmärksamma på vad våra hundar värdesätter är det lätt att sätta igång beteenden och uppföranden som vi inte vill ha.

Ytterligare ett exempel där kommandot i sig kan vara en belöning är "tack" eller "loss" vid avlämnande av apport. Om vi systematiskt säger kommandot när hunden håller slappt eller på annat sätt dåligt i apporten kommer den även att lära sig att det är det beteendet (greppet) som lönar sig och därmed får vi (förmodligen oplanerat) ett dåligt grepp i apporten. Om vi istället vänder på det och planerar vår träning och hur vi använder kommandon kan vi istället vända det till vår fördel. Genom att säga "tack" när hunden griper bra och håller stadigt är det också det beteende som den kommer att ta till. Mycket enkelt egentligen!

För många är detta självklart och det var det även för mig. Ändå, trots att jag tar detta förgivet, lyckades Bella "lura" mig. Helt plötsligt tränade hon mig istället för tvärtom. Inom klickerträning handlar mycket av träningen om att forma beteenden, shejping. Men jag är helt säker på att nästintill alla människor sysslar med shejping ibland, även om de inte är medvetna om det. Hur många gånger har vi inte sett hur förare försöker locka in sin hund som inte vill komma in till matte/husse? Hur lockningen ser ut kan vara väldigt olika, men tjoa och tjimma eller springa med godis eller leksak för att få hunden att komma nära är två väldigt vanligt förekommande lockningsformer för just detta beteende. Visst handlar det om lockning, men samtidigt handlar det även om shejping då vi (omedvetet) lär hunden att ju längre den håller sig borta, desto roligare blir vi eller desto mer har vi att erbjuda i form av godis. Vi lär alltså hunden att den tjänar på att inte komma in. Hunden har shejpat oss till detta!

Under min utbildning på Hundens Hus hade vi en diskussion kring huruvida man ska ha ett nej-kommando eller inte. Jag har själv aldrig förstått syftet med att ha ett förbudskommando, då jag tycker att det räcker alldeles ypperligt med de kommandon som jag redan har. Jag har aldrig saknat det och kommer förmodligen aldrig heller att göra det. Men lärarna på Hundens Hus ansåg ändå att det var nödvändigt. Nu var det inte så att de med våld ville lära hunden ett förbudskommando utan de ville att vi skulle ställa ut en skål (som då var förbjuden). När hunden sökte sig mot skålen skulle vi säga "nej" och sedan säga "häråt" eller nåt liknande för att ge hunden ett alternativ till att göra rätt. Diskussionen blev livad och jag struntade helt enkelt i övningen. Varför? Jo, egentligen av ett enda skäl. Jag vill inte uppmuntra min hund att söka sig till det förbjudna! Om jag hade infört att säga "nej" följt med "häråt" till Bella så fort hon suktade efter något förbjudet eller intressant hade jag med stor risk fått en hund som sökte dessa situationer med ficklampa. Jag känner henne så pass väl att jag med nästan 100 % garanti kan lova att det skulle ha blivit så. Istället väljer jag att belöna de beteenden som jag vill ha och därmed blir ett förbudskommando helt onödigt.

Detta med belöning tycker jag är oändligt intressant och de flesta av oss har mycket kvar att lära om belöningar och hur vi kan använda dem till vår fördel. Jag har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara övertygad om att hundars intelligens är högre än människors på flera plan. Hundar har sedan länge upptäckt att det går mycket enklare att leva tillsammans om man håller sams och därför har de ett helt fantastiskt språk som underlättar i deras vardag. Tyvärr kommer vi människor in och tolkar massor av signaler helt fel och därför går vi miste om otroligt mycket som hunden sedan länge har kommit fram till. Att Bella lyckades shejpa mig till att kalla in henne på långa avstånd är jag egentligen inte förvånad över. Då är jag nog mer förvånad över att jag faktiskt insåg att hon hade tränat mig till detta. Många människor kommer nog aldrig till den insikten, utan skyller istället på att hunden är obstinat när den börjar söka sig allt för långt ut eller inte vill komma på inkallning. Andra vanligt förekommande beskrivningar är att den strejkar eller, för att ta det vanligaste orden som människor har för att beskriva detta, hunden trotsar! Men kanske är det lättare att skylla på trots hos hunden istället för att titta till sina egna fel och brister.

En sak kan jag ändå konstatera: När hunden gör något som vi anser är fel är det oftast vårt eget fel. Antingen handlar det om brist på träning eller så handlar det om felaktig/dålig/otydlig träning från vår sida. Än så länge har jag aldrig kunnat skylla felen på mina hundar och jag tror aldrig att den dagen kommer att komma.