Shelby & Bella

Gårdagen kändes väldigt tom efter att mams, paps och Göran åkte till norrland. Jag fick verkligen hemlängtan och insåg att jag måste försöka åka hem lite oftare. Jag saknar verkligen alla där uppe och framförallt saknar jag enkelheten att lätt och snabbt kunna åka och hälsa på de man vill. Stockholm är helt klart mer komplicerat på det sättet...

Efter jobbet idag har jag och tjejerna varit och spårat. Tanken var att lägga ett lite längre spår till Bella och med Shelby hade jag faktiskt inte några speciella planer. Bellas spår blev inte bara längre än vanligt, det blev dessutom mycket svårare än ivanligt. Det var ju egentligen inte förrän förra gången vi spårade som jag tyckte mig se att hon verkligen fattade vad det hela gick ut på. Men nu ville jag testa henne och se hur hon gick i spår som blev lite längre och lite mer komplicerade. Spåret blev dock lite svårare än vad jag hade tänkt mig då skogen inte var allt för lätt. Det fick en u-form och en längd på ca 250 meter. Egentligen inte långt, men bra mycket längre än vad jag har lagt tidigare. I spåret la jag 3 spårpinnar och 2 leksaker. Dock kom jag helt plötsligt in på en stig som jag följde under kanske 5 meter för att sedan vika av den. Sedan råkade jag komma in på någon annans spår (vad är egentligen oddsen när man är mitt ute i ingenstans???) men jag försökte vika av därifrån så snabbt som möjligt. Då råkade jag istället hamna i vad man kan kalla för en återvändsgränd med en stor hög av ris och fällda träd. Jag hade inget val, utan fick gå över stocken och riset. Egentligen blev det lite för många svårigheter för henne i spåret så jag var helt beredd att avbryta henne under spårets gång. Men jag ville ändå se hur det gick, så nu fick spåret vara som det blev.

Shelbys spår blev ett förhållandevis enkelt spår. Det enda utöver det vanliga var nog väääääldigt högt gräs (gick över midjan på mig). På slutet blev det även lite spårande på en jord/grus väg, dock inte så lång sträcka. Shelbys spårande var ok men långt ifrån vad jag vet att hon kan. Hon var ganska stressad i spåret och jag kände inte riktigt igen henne. Men det fick sin förklaring i slutet av spåret då jag insåg att hon var lite dålig i magen. Förmodligen var det det som gjorde henne lite hetsig i spåret då hon brukar bli så när magen är lite upp och ner. Däremot var jag imponerad av hur duktigt hon spårade i höggräset. Såg ganska roligt ut när jag inte såg henne... hon liksom försvann i det höga gräset =) I slutet av hennes spår hade jag lagt en boll i snöre och jag la mycket energi på att leka när hon hittade den. Jag måste vara noga med att leka mycket med henne och på så vis bygga upp mycket av hennes självförtroende.

Hur gick det då med Bellas spår? Ja, som ni kanske förstår av rubriken, är jag mer än nöjd med Bellas prestation i spåret idag. Hon var väldigt laddad, men ändå inte stressad inför spåret. Hon gjorde ett bra spontanupptag på spåret och sedan satte hon av i världens fart. Första pinnen plockade hon utan några som helst problem och med en glädje som får mitt hjärta att brinna av glädje. Hon såg sååå stolt ut när hon hittade pinnen =) Sedan bar spåret av in på stigen, men när spåret lämnade stigen gjorde Bella det också! =) Hon tog den svårigheten utan några problem alls och där hade jag självfallet en väldigt värdeladdad belöning, leksaken Dino =) En sådan där mini-leksak från IKEA (endast 5 kr/st). Lyckan var återigen total! Hon fortsatte med en noggrannhet som jag inte har sett hos henne tidigare och med en fart som jag förmodligen kommer att få bromsa i framtiden. När vi kom till stocken och riset såg jag hur hon verkligen ville fram och fortsätta spåra, men hon försökte gå under stocken, något som förmodligen inte hade varit möjligt trots hennes smidighet. Istället valde jag att hjälpa henne över och snabbt var nosen nere igen och hon ångade på. Ytterligare en gång hittade hon spårpinnen, även om hon först missade den med en knapp halvmeter men hon insåg snabbt sitt misstag och plockade upp den. Hon höll genom hela spåret och i slutet låg den älskade kongen! Hon var sååå lycklig och så var även matte =) Vi lekte med kongen hela vägen tillbaka till bilen och det var en stolt lite tjej jag fick med mig hem.

Helt klart. Det är roligt att lyckas!