Shelby & Bella

När jag vaknade upp imorse kändes allt väldigt jobbigt. Visst skulle det bli skönt att äntligen få göra röntgen på Shelby för att förhoppningsvis hitta den felande länken, men samtidigt kände jag mig rädd för vad de eventuellt skulle hitta. Eller ännu värre, risken för att de inte skulle hitta någonting alls.

Shelby var väldigt glad när vi gick in till Södra Djursjukhuset, men när hon insåg vad det hela handlade om var hon inte riktigt lika exalterad. Hon är ju inte direkt hunden som gör motstånd, utan står egentligen bara rakt upp och ner, men hon ser verkligen inte nöjd ut. Veterinär Sofie Gäfvert kände igenom henne ganska grundligt och hittade, precis som sjukgymnasten Anna, ömma/onda delar i handlovar och rygg. Eftersom jag ville ha en grundlig genomgång fick de röntga alla delar som hon reagerade med smärta på, vilket blev  tre tassar/handlovar samt hela ryggen. Visst, hon verkade bara känna smärta i bröstryggen och ländryggen, men det är alltid bättre att kolla igenom allt.

Efter en kroppsvisitation fick hon lugnande och sedan begav vi oss till röntgen. Där plåtades det på för fullt och alla bilder blev bra. När vi sedan satt och väntade gick tankarna för fullt och allt från att de hade hittat cancertumörer till ingenting fanns i tankarna. Aldrig vågade jag tro att det skulle vara något mindre...

Men tack och lov så kunde de i alla fall konstatera vad som var felet. Handlovarna visade inget, utan förmodligen har hon lite ont i musklerna där, något som är lätt åtgärdat genom diverse saker som jag kan göra. Sedan hittade de något i ryggen, den del som ligger mellan ländryggen och mittenparten. Hon var något instabil (=överrörlig) just i det partiet vilket lätt kan leda till att hon kompenserar med andra muskler i kroppen för att stabilisera upp sig, något som jag själv är väldigt insatt i, då jag själv är överrörlig i ryggen... Inte alltid jätte skönt! Hur som helst så reagerar kroppen på så sätt att den börjar producera ben (benbrygga) vid kotorna för att på så vis minska instabiliteten. I Shelbys fall har benbryggan börjat bildas på undersidan. Veterinären påpekade dock att detta var i ett mycket tidigt stadium och jag skulle känna mig stolt som överhuvudtaget hade uppmärksammat det. Det var tydligen mycket ovanligt att hundägare märkte det i ett så tidigt stadium. Det kändes väldigt bra att höra det, då jag har varit ganska hård mot mig själv över att jag inte märkte det tidigare. Så för min egen skull var det väldigt lättande att höra det.

Så, vad händer nu då? Anna, sjukgymnasten, var på plats och tittade snabbt på röntgenbilderna och konstaterade ganska snabbt att detta skulle rehabiliteras med hjälp av ström. Exakt vad det innebär är jag inte insatt i, men det känns i alla fall väldigt bra att vi vet vad det är för fel och att det går att fixa. Så nästa tisdag ska vi träffa Anna igen för att påbörja någon behandling. Under rehabtiden ska Shelby gå på Metacam för att påskynda rehabiliteringen.

Även om hon har ont och det är något fel på Shelby så känner jag mig väldigt lättad efter denna dag. Någonstans så är detta ändå väldigt goda nyheter och min önskan om att få påbörja rehab och inte lägga tiden på mer undersökningar gick i uppfyllelse.

Nu ligger båda vovvarna och sovar på varsin sida om mig i soffan. Shelby är ändå förhållandevis pigg, men jag kände att det var bäst att åka hem och ta det lugnt. Ute blåser det verkligen storm, så inomhusaktiviteter står på agendan idag.

Tack för alla som har stöttat mig! Ni är guld värda!