Shelby & Bella

Igår var vi hos sjukgymnast Anna Holmgren. Jag har ju, om ni har missat det, misstänkt nu ett tag att Shelby har ont i ryggen och igår var det äntligen dags för vår tid hos sjukgymnasten. Anna Holmgren var fantastiskt duktig och tillmötesgående. Hon var mån om att Shelby skulle tycka att det var ok där och hon tog sig tid att kela med henne. Men ganska snabbt kunde vi konstatera att det fanns en grund i mina misstankar och att Shelby har ont. Det första hon hittade var hand- och tåleden, där Shelby helt klart var påverkad och försökte hela tiden att pussa på Anna för att få henne att sluta. Hon skyddade sitt ben på flera olika sätt och det är väl klart ifall man har ont. Sedan gick Anna vidare till ryggen, det område som jag misstänkte mest. Och där hade hon ont. Först i bröstryggen där hon tydligt var påverkad och inte riktigt ville släppa Anna med blicken. Sedan kom Anna till den bakre delen av ryggen (ungefär i höjd med ljumskarna) och där reagerade Shelby utan att blinka och markerade klart och tydligt att det inte var något ställe som Anna fick röra. Utöver dessa smärtor är hon kort i musklerna på framsida lår, något som jag redan visste. Anna var dock ganska säker på att kortheten i musklerna samt smärtan i hand- och tåleden var sekundära till ryggen. Hennes råd blev att vi ska göra en röntgen för att se vad det är som är galet. Jag har bokat tid på Södra Djursjukhuset hos Sophie Gäfvert (som Anna rekommenderade) den 18 november kl. 9.00. Synd att vi behöver vänta så länge, men det känns ändå bra att komma till henne eftersom hon är väldigt duktig på sitt område + att hon och Anna jobbar i samma team och därmed kan de diskutera Shelby sinsemellan.

Jag mår så ofantligt dåligt över att Shelby går och har ont! Jag blir så arg på mig själv att jag inte har uppmärksammat det tidigare och för att jag inte kan komma på vad som kan ha gått fel. Det känns jobbigt att nu, efter besöket hos sjukgymnasten, vara ännu mer osäker på vad det är än innan vi gick dit. Jag hade ändå en förhoppning om att hon skulle kunna ge besked om vad det är och vilken behandling det skulle bli. Nu är allt så diffust och vi vet ingenting. Om inte denna sk "slätröntgen" visar något verkar nästa steg vara magnetröntgen för att se ifall det kan vara artros i "någon-term-som-jag-inte-kommer-ihåg" eller någon annan form av ryggförändring. Hoppas verkligen att röntgenresultatet den 18 nov ger något, för jag orkar inte gå i ovisshet om vad det är för fel på henne! Det är verkligen helt sjukt hur ont det gör i mitt hjärta av vetskapen att hon har ont och jag inte kan göra mer än att vänta på resultat från veterinär och sjukgymnast. Men jag måste försöka tänka positivt. Dessutom är det inte mycket jag kan göra innan den 18:e.

Flytten har gått bra, även om vi knappt har varit hemma något sedan vi flyttade. På söndagen passade vi på att flyttstäda i lägenheten i Tyresö och där försvann större delen av den dagen. Igår gick större delen av dagen åt jobb och sjukgymnastbesök. Men idag får jag åka hem i tid och vi ska vara hemma ikväll. Känns skönt!