Shelby & Bella

Som bekant så spenderade vi förra fredagen på förlossningen efter att Bella stampat mig hårt i magen. Gårdagens fredagskväll spenderade vi på en annan vårdinrättning, nämligen Djurakuten. Men då var det ju också fredag den 13:e =)

Under gårdagens promenad lekte tjejerna en hel del och Shelby sprang i full fart runt i skogen med Bella jagandes efter sig. Inget konstigt med det och vi fortsatte hem där hundarna fick mat och sedan vila. Efter en stund ska Shelby hoppa ner från soffan för att förflytta sig och då vill hon inte överhuvudtaget gå på vänster bakben. Jag ser ett sår i huden precis bakom trampdynorna och försöker titta närmare på det hela. Shelby var dock inte alls överens med mig och visade sig  vara extremt besvärad av att jag ville undersöka vad det var. Det visade sig i alla fall vara en hål in i huden och hon reagerade starkt även när jag tryckte 3 cm från såret. Lilla gumman hade verkligen jätte ont! :( Vi inväntade husse för närmare koll och hon var även då extremt irriterad så vi valde att kolla med Djursjukhusen vad de hade att säga. Vi var lite rädda att hon hade skadat en sena... De ville i alla fall att vi skulle komma in akut för att få det undersökt och det blev ett besök på Djurakuten. Vi kom dit vid 19 och väntrummet var fullt med folk och fä som hade kommit dit innan oss. Vi väntade snällt och fick till slut komma in. Veterinären trycket hårt runt såret och spräckte upp en blodblåsa med ganska mycket blod som hade samlats. Shelby var ändå jätte duktig även om hon helst verkade vilja krypa upp i knät på någon av oss. Veterinären ville i alla fall öppna upp såret för att säkerställa så att det inte fanns smuts eller liknande i såret, så det blev lugnande för Shelby. Värst var ändå att de ville ta med sig henne in i operationssalen och vänta på att det lugnande skulle börja verka där... och vi fick inte följa med... :( Usch så hemskt! Jag tyckte verkligen att det var jätte jobbigt att lämna iväg henne när hon uppenbarligen tyckte att hela situationen var jobbig. Senare visade det sig att hon länge hade strävat och stretat emot för att somna... Lilla gumman är stark när hon vill :) Runt 23 kom hon till slut ut därifrån och det hela hade gått jätte bra. Såret visade sig vara ett ingångshål som sedan fortsatte ca 4 cm under huden. Inte konstigt att hon hade haft ont när vi tryckte en bit från såret... Hon var lite groggy men ändå väldigt glad över att återse husse och matte. Vi blev drygt 2000 kr fattigare på kuppen + medicin, men det var det värt. Vi får väl skatta oss lyckliga att hon under de knappa fyra åren hon levt har lyckats undvika just sånna här skador.

Idag är hon pigg och glad och går bra på tassen trots att benet är bandagerat. Hon får äta antibiotika i 10 dagar och bandaget ska bytas 1-2 gånger per dag.

Jag undrar vilken vårdinrättning vi ska uppsöka nästa fredag?

Trots att vi inte kom hem förrän vid 00.30 och kom i säng senare än så var jag uppe vid 8 i morse. Bella fick en egen promenad med matte och sedan fick Shelby också en liten egen kort promenad. Efter det gick jag ut och la ett spår till Bellsson och sedan blev det frukost. Spåret gick ganska bra. Jag vet inte riktigt vad jag har för inställning till att lägga spår i snötäckt mark, men jag ville ändå lägga ett. Tycker ändå att hon skötte det väldigt bra och det blev en övergång från is (dock snötäckt) till skogsterräng och hon skötte den superfint! Dock tyckte jag ibland att hon gick över till syn när spåret låg på isen, men det var bara ibland. I skogen såg det riktigt bra ut och där kunde hon heller inte utnyttja synintrycket eftersom det inte låg någon snö där. Med andra ord ett förhållandevis lyckat spår. Mest lyckat var nog ändå hennes tempo och sinnesstämning. Lugn och systematisk, precis som vi vill ha det!

Ha en skön helg!