Shelby & Bella

Igår insåg jag hur snabbt livet kan förändras. Mina kära föräldrar krockade i går eftermiddag med en älg på väg hem från stugan. Hur de kunde klara sig nästintill helt oskadda är ett mirakel! Pappa fick ett skärsår i ena handen och mamma är öm i kroppen, men de lever! På något sätt lyckades de undvika att älgen kom farandes genom vindrutan och istället verkar den ha hamnat upp mot taket, vilket blev deras räddning. Av bilen blev det inte mycket kvar utan det var endast skroten som gällde. Jag är bara evigt tacksam att de fortfarande lever och klarade sig så bra! Det är verkligen skrämmande hur fort livet kan ta en annan riktning än den man har planerat, men tack och lov så blev det inte så igår.

Helgen började med att jag i torsdagskväll fick feber och fruktansvärt ont i varenda led och muskel i kroppen. Kändes oerhört tråkigt, men redan igår mådde jag mycket bättre och idag är jag pigg och kry. Igår var vi ute i Stavsnäs och plockade lite inför stundande flytt. Vädret var helt underbart, med strålande sol och färgsprakande natur. Tyvärr glömde jag kameran hemma, så bilder det får ni inga. Hundarna stormtrivs verkligen där ute och de kommer att bli enormt glada när vi flyttar ut permanent.

Hundarna och jag tog en underbar prommis i skogen idag efter jobbet och det var bättre än på länge! Jag kände mig pigg och glad och så även voffsarna. Intensiv lek till en början men det lugnade snabbt ner sig och vi fick en lugn och skön promenad med lite bus.

Ja, den senaste tiden har minst sagt varit lite hektisk. Kontakta mäklare, visningar, skriva kontrakt, jobba, sköta hundarna, varit sjuk, börja packa och börja gruva för flyttstädningen... Det händer en hel del just nu, vilket bidrar till att jag inte har speciellt mycket ork kvar ibland. Hundarna och jag har tagit vad man skulle kunna kalla för ett träningsuppehåll. Visst, det är inte så att vi inte tränar överhuvudtaget, men det är heller inte så intensivt som det brukar vara. Mest pysslar vi med shaping, vilket faktiskt är superkul! Bella blir fortfarande lätt stressad över att jag ändrat reglerna en hel del, men jag tycker mig ändå se klara förbättringar. Helt säkert så kommer min ork och motivation att träna återkomma när vi har flyttat klart och jag har en stor gräsmatta utanför dörren. Helt klart blir det mycket enklare att träna för en lat och bekväm människa som jag =).

Hittade den här filmen på nätet. Ganska söt faktiskt (om man bortser från den tillhörande musiken...). Dock börjar filmen om efter halva tiden... vet inte varför men så var det iaf. Bjuder på den idag

Idag jobbade jag över lite och kom med andra ord hem sent. Efter att ha spenderat en timme med Helena på telefonen lyckades jag ta mig ut i skogen med hundarna. Vi gick ett jättehärligt stråk i skogen och tjejerna busade på ganska bra. Vi satte oss ner i skogen en stund och bara njöt och hundarna är verkligen super duktiga på att ta det lugnt när jag sätter mig ner för att vila. Shelby la sig tillrätta i blåbärsriset och Bella la sig nära mig. Direkt när jag rör på mig för att börja promenera igen är de på G och det är återigen fullt ös =).

Ja, som rubriken antyder ska vi alltså flytta! Vi har funderat ett tag på att sälja lägenheten och flytta ut till Stavsnäs och nu har vi alltså slagit slag i saken. För två veckor sedan sattes lägenheten ut till försäljning, det var visning i helgen när vi var i Umeå och i tisdagskväll skrev vi kontrakt! Och inte nog med att försäljningen gick fort... vi ska dessutom flytta redan innan den 31 oktober! Så nu är det packa som gäller för hela slanten. Men det känns verkligen superbra att flytta ut till landet, där vi har både tomt och en sjö. Hundarna kommer att tro att de har dött och hamnat i himmlen och jag kommer att träna som aldrig förr när man har en mindre appellplan utanför dörren. Helt underbart! Bilden som ni ser överst är tagen från den inglasade altanen på huset där vi ska bo. Visst är det vackert!? Ok, bilden är inte speciellt bra, men den visar ändå vad vi kommer att få se till vardags... =)

Jag har tränat Bella lite idag och jag har verkligen försökt ta tag i hennes största svaghet, nämligen att våga lita på det beteende hon erbjudit och inte direkt ändra om det inte kommer belöning. Alltså; att våga välja beteende. Stå är överlag ett ganska svårgreppat koncept för hunden (tror jag) och därför är det desto viktigare att faktiskt låta hunden att göra ett aktivt val innan belöning kommer och inte bara belöna för att hon råkar stå still med alla fyra tassar. Bella är dock låååångt ifrån detta och om hon inte får belöning direkt så byter hon beteende eller bli osäker och kommer till mig. Men jag tycker mig ändå se att vi gjorde några framsteg och jag vet att hon brukar snappa upp ny information väldigt snabbt. Men det är ju klart, om jag alltid tidigare har belönat henne för att hon ställt sig utan att hon aktivt har behövt välja beteendet, så har jag ju format fram det beteende som jag nu vill ha bort. Men jag är väldigt förhoppningsfull och tror att vi med lite intensivt arbete har löst detta på bara några träningstillfällen. Hon är ju som sagt en dam som fattar snabbt, bara matte gör det tydligt vad som gäller.

Shelby har fått nån konstig rådnad på ena frambenet och jag känner mig osäker vad det kan vara. Ska avvakta till imorgon och se om det blir bättre eller sämre och beroende på det får jag se vad vi ska ta till oss. Hon har förövrigt fått tid hos sjukgymnasten den 27 oktober, så då ska hon få kolla igenom hela kroppen på henne. Det känns nervöst men samtidigt väldigt skönt att äntligen få den genomgång som hon behöver. Någon form av behandling kommer det att bli, frågan är bara vilken och hur intensiv den kommer att bli. Men allt för att min älsklingsstrumpa ska må bra!

Ha en skön helg allihopa!

Nu är jag tillbaka efter både sjukdom och norrlandsresa. Magsjukan var nog inte magsjuka utan matförgiftning eftersom den höll i sig så länge. Jag lyckades i alla fall köra hela vägen upp till Umeå där jag blev omhändertagen av mams och paps. Hela fredagen låg jag bara och återhämtade mig, på lördagen åkte vi till stan som snabbast för att inhandla bebiskläder till min bästa väns nyfödda bebis. På lördagskväll kom brorsan med familj och mormor på middag. Mycket trevligt och roligt att få träffa allihopa! Jag saknar dem så otroligt mycket! På söndag träffade jag Sandra och Olivia en snabbis i skogen. De la varsitt spår medan jag mest spenderade tiden med att fika. Men jag tränade faktiskt både Bella & Shelby i både uppletande och budföring med hjälp av husse. Det gick jättebra! Resten av dagen var vi hos brorsan och lekte lite med barnen.

Som ni kanske förstår så har träning med hundarna inte stått i centrum de senaste veckorna. Dels för att jag har varit sjuk och dels för att den motivationen helt enkelt inte finns.... Jag hoppas att den återkommer snart, men jag orkar inte ens försöka tvinga mig till att träna när jag inte känner för det. Visst blir det lite shapande inomhus och så, men inte så mycket värt att skriva om.

Kursen med Fanny och Thomas var super bra! Vi lärde oss otroligt mycket. Det absolut viktigaste var nog ändå vikten av att låta hunden välja. Med det menat att det är viktigt att inte alltid bara belöna för att hunden exempelvis "råkar" ha fyra tassar i backen när vi tränar stå, utan att istället våga invänta hunden så att den kan göra ett aktivt val att ställa sig med alla fyra tassar. Detta är egentligen en superenkel tanke, men ändå så otroligt viktig! För Bella tror jag att detta kommer att vara väldigt avgörande i många avseenden. Kanske främst för att få henne att lugna ner sig i sitt beteendeerbjudande. Hon blir ofta väldigt hetsig och vill erbjuda väldigt många olika beteenden så fort som möjligt och jag tror att detta verkligen kommer att hjälpa henne. Det var mycket annat nyttigt från kursen som jag kommer att ta med mig och framförallt känns det som att jag har fått lite mer "kött på benen" när det gäller shaping. Det är verkligen superkul och många gånger har jag varit alldeles för feg att vänta ut hunden, men efter den här kursen känner jag mig mer säker i hur jag kan göra.

Bjuder på lite bilder från både kursen och från helgen med Olivia och Sandra.


Lek är en viktig ingrediens i all träning


Fanny och söta Pi visar baklänges marschen.


Visst är hon bedårande!?


Bella & Nova leker


Nova intresserar sig för Sandra


Olivia (i byxor som jag vill ha!!!) =)


Nova, Bella & min favorit Sandra =)

Efter en vecka med dålig motivation, till största del träningsuppehåll och en känsla av att snart bli sjuk ska det bli riktigt kul att få gå kurs i helgen. För helgen som jag har väntat på länge nu är äntligen här... Jag ska äntligen få gå kurs för Fanny Gott & Thomas Stokke! Tyvärr fick Helena, som också skulle gå, förhinder och jag får åka själv. Men jag är ganska säker på att jag inte kommer att bli besviken. Jag lovar att jag ska rapportera så mycket jag orkar om helgens nya insikter (som jag är säker på att jag kommer att få).

Annars har det inte hänt mycket på sista tiden. Jag har varit väldigt lat, har inte tränat specielt mycket utan har istället spenderat en hel del tid med att ha dåligt samvete över min lathet. Men förhoppningsvis ska det bli ändring nu. Jag börjar må bättre och kanske blir jag inte sjuk... Både Bella och Shelby löper, vilket gör att skogspromenaderna mer har blivit koppelpromenader, något som inte är varken min eller deras favorit. Bella har löpt klart vilken dag som helst, medan Shelby vilken dag som helst går in i höglöpet. På Bella märks det inte alls att hon löper. Hon är samma glada, entusiastiska tjej med samma framåtanda som vanligt. Shelby har lite humörsvängar, men jag tycker ändå att hon är väldigt glad trots löpet. Hoppas bara att det håller i sig och att hon inte går ner sig under skendräktigheten. Men jag tycker mig ändå se stor skillnad i hennes humör sedan lilla Bella flyttade in. Till det bättre!

Nu ska middag intas och jag ska packa i ordning allt inför morgondagen. Ha det gott allihopa!

Det är inte alltid jag inser hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Men idag slog det mig verkligen. Mina tjejer är finast i världen!!!







Inte för att det har hänt något speciellt idag, men jag blir verkligen såååå glad av dem. Hur jag skulle klara mig utan dem vill jag inte ens veta och om en endaste önskning i mitt liv skulle gå i uppfyllelse skulle den önskningen vara att de alltid skulle finnas vid min sida!

De gör mig glad när jag är ledsen.
De håller mig sällskap när jag är sjuk.
De får mig att leka fast jag enligt många har passerat åldern för lek.
De får mig att ständigt utvecklas.
De har försett mig med ett enormt tålamod.
De är alltid glada när vi ses.
De ger sååå otroligt mycket och kräver faktiskt inte mycket tillbaka.
De är mina hundar och jag älskar dem fantastiskt mycket!

Det finns inte ord för hur mycket tjejerna betyder för mig, men jag uppmanar er alla att faktiskt stanna upp ibland och bara titta på dem och komma ihåg hur otroligt mycket de betyder.

Är tillbaka i Stockholmsområdet efter en tur till Nora och Göranstorp. Vi åkte upp igår kväll och sov över för att slippa kliva upp tidigt idag och med facit i hand så var det väldigt skönt.

Dagen har vi spenderat till häst, närmare bestämt Islandshäst. Det var med skräckblandad förtjusning som jag återigen satte mig på hästryggen då jag blev ganska ordentligt skadad för flera år sedan. Jag har förvisso ridit sedan dess, men det har aldrig känts riktigt avslappnad. Men idag vände det! Eva som driver Göranstorp var väldigt duktig och fick i uppdrag att utse en häst som jag kunde känna mig trygg med men som ändå var pigg och hade driv i sig. För även om jag har blivit lite reserverad vid ridning så är det hemskt att rida en häst som är passiv och tråkig. Eva lyckades utmärkt med uppdraget och hon checkade ständigt av hur det kändes för mig. Hästen jag fick rida har ett namn som jag inte kommer ihåg, men till vardags går han under namnet "Roffe". Roffe är då islänning och 15 år gammal.


"MIn" häst efter ridturen. Lite trött och hungrig.

Turen varade i tre timmar och innehöll allt från skritt i skogen till tölt och galopp på mindre vägar. Sammanlagt red vi ungefär 2 mil. Det var verkligen underbart! Även om jag tidigare har ridit en del har jag aldrig tidigare ridit Islandshästar, så att tölta var en ny erfarenhet för mig. Och vilken erfarenhet! Helt fantastiska hästar och tölten var verkligen skönt. Jag har aldrig gillat travet eftersom man verkligen måste jobba hela tiden för att det ska bli skönt, men med töltet flöt man liksom fram... Galoppet är nog ändå favoriten då det ger en härlig adrenalinkick.

Visst fick jag mersmak och jag kommer helt klart att rida islänning igen!


Jag ser till så att hästen blir ren och fin...


...för att sedan rulla sig. Antar att "fin" är ett ord som kan definieras olika... =)

Bästa nyheten från gårdagen är ju helt klart att Sigrid fick tillbaka sin Aika! Jag var precis på väg ut för att leta då Göran berättade att han läst att hon var hemma igen. Snacka om goda nyheter!

Ytterligare en vecka har gått och det känns som om veckorna bara springer iväg och jag inte hinner med. Men skönt är det i alla fall med helg! Jag känner mig som om jag håller på att bli sjuk... har frossa från och till, är trött och allmänt slö... Men jag har inte tid att känna så! Imorgon ska jag ut på en dagstur på Islandshästar och då är det bara att bita ihop. Det ska bli jätte kul och det var väldigt länge sedan jag red. Dock sitter lite av min rädsla kvar efter en ridolycka jag var med om för flera år sedan. Men förhoppningsvis får jag en lugn och trygg häst. Ska försöka fota en del så att ni får beskåda underverken =)

Ha en skön helg allihopa!

Bild lånad från Sigrids hemsida.

Sigrid skriver:

Aika försvann idag kl 18:45 i närheten av Postterminalen i Tomteboda, Solna, på gränsen till Stockholm. Vi var ute och gick när vi fick två lösa schäfrar på oss. Aika lyckades slita sig lös ur halsbandet och flydde i riktning mot Essingeleden/stan med hundarna efter sig. Schäfrarna kom tillbaks efter en stund men Aika har inte synts till sedan dess.

Snälla, har ni sett/hört något, kontakta mig på 08-345448 / 070-9642403

alternativt Björn 070-3249517

Sprid vidare

Aika är av rasen Australian Kelpie. Gå gärna in på länken till Sigrids hemsida för mer information.

Hoppas, hoppas, hoppas att Aika snart kommer hem!

 

Igår träffades alla "Molargårdare" för årets kennelträff. Träffen ägde rum på Hölö/Mörkö BK strax söder om Södertälje. Vi var ganska många där och Bella fick träffa både mamma, pappa, systrar och halvsyskon. Vi hade lite olika tävlingar, där även icke-molargårdare fick medverka. Inte helt otippat tog Shelby hem segern för icke-molargårdare när det var dags för race-tävlingen - snabbast på 75 meter.  Hon hade liksom ett medfött övertag... =) Bella kom tvåa i aussisarnas race. Etta blev syster Blåna. Grattis till er! Vi vann även trekampen tack vare jättebra tävlingskompisar!

Här kommer bilder från gårdagen. Orkar inte mer än så idag... är lite trött.


Uppfödare Monica drar dagens punkter


Vackraste mamma Blenda - Ki-Ro-Ma's Amber Wil's Pride


Mamma Blenda


Syster Blåna - Molargårdens Blåna


Syster igen


Bella i apportrutan. Mycket var intressant att lukta på, men inte att bära på...


Molargårdens Axel (halvbror) var desto duktigare i rutan och vann tävlingen! Grattis till er!


Axel blir lite ledsen när han inte får plocka saker i rutan längre...


Syster Blåna - igen. Visst är hon vacker?


Halvsyster Molargårdens Asta vill också in i apportrutan.


Trekampen


Åsa och Axel jobbar bra ihop



Vackraste halvbrorsan Axel. Bella fattade snabbt tycke för denna roliga halvbror


Syster Molargårdens Bizzi


Asta njuter av uppmärksamheten


Eehh... Bella spexar... eller nåt...


Bella testar lite agility


Duktiga Bella på platsliggning


Systrarna - fr.v. Bella, Blåna & Bizzi


Tack till uppfödare Monica och hennes mamma Anne för det fina arrangemanget!

... eller ganska tidigt i alla fall. Vaknade vi 7 för att sedan kliva upp 8. Tog med mig ryggsäcken full med hundleksaker och träningstillbehör och tog med mig Bella ut medan husse och Shelby låg kvar och sussade tungt. Här i huset är det Bella och matte som är morgonpigga medan varken Shelby eller husse ens vill tänka på att kliva upp förrän någongång efter 10-11-tiden...

Bella var på ett strålande humör (som alltid) och verkade njuta av att få ha matte för sig själv en stund. Vi gick och strosade lite en stund och efter ett tag stannade vi för lite träning. Bella är verkligen superrolig att träna nu! Hon är engagerad och har en attityd som många människor skulle få jobba länge för att få. Till råga på det så är hon extremt lättbelönad, något som självklart underlättar ofantligt i träning. Hon är helt enkelt en riktigt pärla att jobba med! Vi tränade lite apportering, ställande under baklängesmarsch, läggande under marsch (framlänges), platsliggning och en eller annan inkallning. Främst fokuserade vi på ställandet och platsliggningen. Ställande börjar bli riktigt bra och hon börjar få rätt bra "stuns" i stoppet. Nu gäller det bara att få ordning på signalkontrollen, men jag tror att det kommer att gå rätt bra. Jag måste dock tänka på att hela tiden hålla hennes lyhördhet uppe för att hon inte ska chansa på vilket kommando som kommer. Annars gillar hon verkligen att chansa istället för att faktiskt lyssna... Passade på att lägga henne plats när det gick förbi lite folk och hon låg fint och stadigt med hakan i backen. Hon har helt klart köpt budskapet om "hakan i backen - så kommer matte tillbaka". Nu har vi börjat jobba med att förlänga tiden som hon ligger och det ser ut att gå riktigt bra!

Efter Bella träningspass gick vi tillbaka hem. Då vaknade Shelby till liv och jag lämnade av Bella och tog med mig Shelby ut. Hon verkligen älskar att få ha matte för sig själv en stund. Hon studsade av glädje och behöll den glädjen genom hela promenaden. Vi lekte en hel del, körde lite slalom och åttor mellan mina ben och Shelby tyckte att det var superkul!

Efter intagen frukost tog vi med mig min cykel och tog en promenad till cykelaffären där vi lämnade in den för service. När vi gick hemåt började det regna och der verkar hålla i sig. Passade på att måla lite utemöbler (målade inne...) när vädret ändå var kasst. Lyckades även måla mina strumpor litegrann... men det hör väl till!?

Imorgon ska vi till Hölö/Mörkö på Kennelträff. Ska verkligen bli superkul att träffa alla. Hoppas bara att det inte regnar...

Inga bilder idag, men imorgon ska jag nog lyckas lägga upp några från Kennelträffen.

Idag efter jobbet och intagen lunch begav vi oss till Stavsnäs. Jag längtade verkligen dit ut och jag tror att hundarna också gjorde det. Vädret var underbart och vi spenderade hela dagen utomhus. Tränade, promenerade, hundarna badade, lekte, jag tog en kopp kaffe och bara njöt. Dagen var verkligen underbar!

Träningen var roligare än på länge. Vi lekte massor och skratten var ständigt närvarande. Det var verkligen jättekul! Shelby och jag lekte mycket och tränade mest på att släppa/gripa på kommando och jag tycker mig se ett växande intresse för lek tillsammans med mig. Vi ska verkligen jobba vidare på detta och jag tror att vi kan få ganska bra resultat. Mest för skojs skull började vi även träna slalom. Tror att inlärningentekniken brukar kallas för 2x2, men jag är långt ifrån säker. Jag vet på tok för lite om agility för att uttala mig om detta. Men, jag börjar verkligen känna suget att lära mig mer!



Bella var verkligen superrolig att träna idag, även om var lite väl het. Men jag tar hellre en het hund än en hund som inte känner träningssuget. Hon fattade snabbt hur jag ville ha det och hon gjorde det med enorm fart och beslutsamhet. Det funkar faktiskt ganska bra att först låta henne se hur Shelby gör för att sedan låta henne testa själv. Hon är faktiskt inte helt dum när det gäller modell-inlärning. Vi fick väldigt många lyckade repetitioner och jag förstod att när hon väl gör fel så kommer det nog att ta ett tag innan hon hittar rätt igen. Det brukar nämligen vara så med den här damen. Men att det skulle bli som det blev hade jag inte någon aning om. När vi hade flyttat oss lite mer rakt bakom pinnarna började hon springa både från vänster sida och igenom och dels runt bägge pinnarna... Precis som väntat. Men sedan får man igen för att man har en hund som är kreativ och erbjuder beteenden. Först försöket hon backa upp mot pinnarna för att stå på händer, något som brukar hända lite då och då. Men sedan försöker hon hoppa ÖVER pinnarna, som var pinnar från ett sånt där stort plockepinn... Inte så bra! Tack och lov gick det bra och hon blev inte skadad, men jag blev lite rädd och tvingades backa lite för att hon skulle göra rätt. Jag ville verkligen testa hur hon hanterar det när det blir fel och efter idag kan jag väl konstatera att hon i alla fall fortsätter försöka =)

Vi tränade även på platsliggningen och hon fick ligga plats ganska ofta medan jag plockade i ordning lite grejer. När hon la hakan i backen fick hon frisignal och komma och träna. Självklart var jag även noga med att värdeladda platsen, men samtidigt vill jag att hon ska se platsen som något som leder till ofantligt roliga saker. Hennes starka sida är faktiskt att vänta på det hon verkligen vill ha, så jag tror att det kan vara en bra strategi.

Vi fick även ihop en del repetitioner av ställande under baklängesmarsch. Vi jobbar fortfarande med signalkontrollen och ibland funkar det utmärkt bra och andra dagar är det som om hon aldrig tidigare har hört ett kommando. Jag måste verkligen komma på något bra sätt att få henne att förstå vikten av att lyssna till mina ord... Jag ska fundera över det, så återkommer jag med besked senare. Om någon vänlig själ därute har några bra tips så får ni gärna dela med er. Vi körde även hoppet och det funkar som vanligt jättebra. Hon har blivit väldigt mycket duktigare på att vänta på kommando och inte ta saken i egna händer. Hon hoppar ut från min sidan 5-7 meter från hindret. Hon hoppar även bra i vinkel och emot mig. Nu ska vi snart börja lägga på sättandet så kommer det att bli jättefint!

Här kommer lite bilder från dagen

Återigen måndag och ny vecka. Torö visade sig från sin fina sida under helgen och vi hann med både kräftor, poolbadning och båttur. Riktigt trevligt! Tjejerna skötte sig riktigt bra och var med större delen av tiden. Tyvärr hade Bella börjat löpa, så det blev inget pool-bad för hennes del... Förutom då hon råkade backa ner i poolen av misstag... =)

Idag var jag så laddad för en helt vanlig skogspromenad med fika och hela kittet. Sagt och gjort satte jag på kaffebryggaren, tog fram termos och bullar och packade väskan. Jag och tjejerna begav oss till Erstaviken via Slumnäs udde (vackert namn, visst!?). Vädret medförde lite härliga höstkänslor och energin bara sprudlade. Vi passade på att både fika, leka och träna lite bland träd och mossa. Det var verkligen helt fantastiskt, men självklart saknar jag Sandra otroligt mycket just nu! Det har ju alltid varit hon och jag som har packat väskan och tillsammans gett oss ut i skogen. Sandra... jag saknar dig!!!! Nu är det i och för sig inte speciellt länge kvar tills jag får beskåda min hemstad igen och då ska jag passa på att fika med Sandra i skogen flera gånger =)

Pratade med Olivia i telefonen igår. Hon hade varit på kurs med Eva Bodfäldt. Det blev ett långt samtal och jag kände verkligen hur jag fick massor av inspiration av att bara höra vad de hade gjort under helgen. Tack för att du delade med dig Olivia! Nu längtar jag oerhört till kursen för Fanny Gott! Hoppas att den har en massa smaskigt att erbjuda!

Bjuder på lite bilder från dagen.


Sötaste lilla Shelby


Systrarna bus


Livsnödvändig packning på skogspromenad


Vi har samma intressen vi två...


Bella massakerar en pinne. Allt i sin ordning


Hon ser nästan ut som en häst...


Hmmm, om vi drar här så verkar hela berget flytta på sig...


Det är svårt att inte älska denna hund....


... för hon är vacker som en dag!


På gården hemma plockade jag lite plommon


Väl hemma passade Bella på att mysa med elefanten

Kräftorna från förra helgens kräftskiva. Nu vankas det ytterligare en kräftskiva...

Egentligen har jag inte så mycket tid över till bloggande just nu, men jag tänkte ändå snabbt skriva ett inlägg.

Igår var jag med Shelby till Hundkuranten där hon skulle få massage. Jag har ju tidigare anat att något inte är som det ska även om jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på exakt vad det är. Shelby skötte sig bra på massagen även om hon hela tiden tycktes fundera vad den där massagedamens egentliga avsikt var... Det var som att hon hela tiden väntade på att massagedamen skulle bli en ond männsika =) Men hon låg ändå snällt kvar och verkade ändå tycka att det var ganska behagligt.

Så vad blev då domen? Dels så var hon berörd i bröstryggen där hon pep till när hon masserade. Dock är det alltid svårt att avgöra med Shelby "miss dramaqueen" om det verkligen gör ont eller om det är så att hon tror att det kanske kommer att göra ont och därför är det bäst att meddela i tid... Men, av någon anledning så pep hon ändå till vid masserande av bröstrygg.

Men det som ändå var mest tydligt var i bakpartiet. Hon var helt klart berörd vid ländryggen och hon är kort i höftböjar-musklerna. Väldigt kort! Jag har ju själv upptäckt att hon är stel där, men jag visste ändå inte riktigt hur långt man skulle kunna dra benen bakåt. När jag sedan fick reda på att benen ska kunna stretchas rakt bakåt insåg jag hur stel hon faktiskt är... Hon kommer inte ens halvvägs.... Känns jätte hemskt att jag inte har tagit tag i detta tidigare!

Det som blev sagt i slutet av massagen var att massören ville att hon skulle bli undersökt av sjukgymnasten. Förmodligen är det inget annat än muskelpåverkan, men det vore ju hemskt om det var något annat och vi missade pga att vi inte gjorde någon undersökning. Vi har inte fått någon tid ännu, men förmodligen får vi vänta tills i oktober... Men massören menade att Shelby ändå inte verkade så påverkad av det och att det inte var att anse som akut. Hoppas bara att det inte blir sämre. Jag ska se till att massera och stretcha henne hemma under tiden för att se ifall vi kan få till någon förbättring.

Nu ska jag ta och packa. Vi ska ut till Torö på kräftskiva och kommer inte tillbaka förrän på söndag. Har fortfarande inte hunnit varit ute med hundarna på mer än en rastrunda och jag har inte ens börjat packa än och klockan 15 (ca) ska jag hämta Göran på Gullmarsplan... Ligger lite efter...

Ha en skön helg allihopa!

Nu när hösten börjar närma sig blir det fler och längre promenader än under sommaren. Även om det inte direkt känns höstlikt så går tankarna ändå dit och jag fullkomligen älskar hösten! Det finns absolut inte någon bättre årstid än hösten, så länge den inte fylls med ständigt regn... Men än så länge har det sett bra ut.

Jag och tjejerna har hunnit med både jobb, långa skogspromenader och lydnadsträning de senaste dagarna. Lydnadsträningen har gått bra och Bella var superduktig igår. Vi tränade nere på ängen nedanför där vi bor och det var rätt öde. Efter en stund gick det förbi en schäfer med matte och jag testade att lägga Bella på plats. Helt otippat var hon tyst! Att hon skulle ligga still var jag ganska säker på, men att hon skulle vara helt tyst var inte direkt väntat! Hon som annars brukar skälla bara det kommer en människa... Jag var nöjd! Shelby fick mest leka och då passade vi på att shejpa att hon ska komma in med leksaken. Det gick väl sisådär... Hon älskar verkligen att springa med leksaken i munnen och jag har låtit henne göra det alldeles för länge. Men vi fick ändå några lyckade repetitioner och väldigt många skratt. Hon är verkligen en fröjd att skåda!

Promenaderna har fungerat alldeles utmärkt! Tjejerna har strosat, nosat och lekt. Tack och lov har lekarna varit förhållandevis lugna och nu går det faktiskt att ha dem under kontroll.

På torsdag ska jag ta Shelby på massage. Jag tycker att jag ibland kan skönja stelhet i ena bakbenet och ibland verkar hon besväras av något (stelheten?). Känner att jag vill kolla upp det. Hoppas bara inte att det är något allvarligt!

Bjuder på lite bilder från dagens promenad.




Kolla in Bellas uttryck... =)


Inte för att Shelbys är så mycket bättre...

Idag har jag haft väldigt jobbig hemlängtan! Jag saknar allt och alla där hemma och nu vill jag bara åka hem! Visst finns det mycket bra med Stockholm, men idag har jag verkligen bara lyckats fokusera på vad som är bra med Umeå och vad som är dåligt med Stockholm... Men, men... vissa dagar är bättre och andra sämre... Idag är en av de andra dagarna.

Vi hade i alla fall mycket trevligt på kräftskivan i fredags och vi var inte hemma förrän tidigt på morgonen. Hundarna skötte sig utmärkt både på bussen, t-banan och på festan, men trots det kommer jag aldrig någonsin igen att åka kollektivt med dem mitt i natten. Fulla människor har en ovana att bli sjukligt intresserade av hundar och vissa verkar finna det roligt att driva med dem. På stationen i Duvbo var det bara vi och två andra och självklart tyckte de att det var roligt att försöka påverka hundarna. Därför satte de igång att yla och skälla i typ en kvart.... Jättekul! Tack och lov var hundarna tyst och killarna gav upp. På t-centralen var det vääääldigt mycket folk, men det rörde inte hundarna i ryggen. Därmot fick vi bära dem på vissa ställen eftersom det låg krossat glas lite överallt. Bussen hem var knökfull och det stod folk överallt. Ändå lyckades både hundarna komma till ro och till och med Shelby la sig ner för att vila. Helt osannolikt men sant!

Gårdagen spenderade vi hos svärmor Åkersberga. Hundarna fick springa runt på gården och vi gick en härlig promenad efter middagen. Idag har vi promenerat i Tyresta. En härlig promenad i jätte fint väder. I morgon börjar en ny vecka och förhoppningsvis har min hemlängtan dämpats.

Till er där hemma: Jag saknar er otroligt mycket! Mer än ni någonsin kan förstå...

Veckan har nått sitt slut och helgen är äntligen här! Ikväll stundar kräftskiva med ett gäng kompisar i Sundbyberg. Shelby, Bella och jag ska ta bussen till Gullmarsplan för att möta husse och sedan åker vi vidare. Tjejerna är ju rätt van att åka  buss och t-bana nu, men jag är lite nervös för hur det ska gå att åka hem ikväll. Bella är inne i vad jag tror är lite löp-spök humör och är därmed lite spänd i mörkret. Hoppas bara att vi inte möter en massa dryga fyllon som gillar att driva med rädda hundar... de finns ju tyvärr.

Just nu öser regnet ner och åskan mullrar lite smått. Var nyss ute en timme och tränade och då var det så hett och kvavt att jag höll på att storkna. Shelby trivdes bäst med att titta på medan Bella skötte sig bra trots värmen. Visst märks det lite på tempot, men hon sköter sig ändå bra trots värmen.

Vi jobbade vidare på strategin för platsliggningen och hon verkar ha köpt konceptet. Idag låg hon still med huvudet i backen trots att det gick förbi en kille bärandes på en skateboard! Det är verkligen en prestation för henne och jag blev verkligen superstolt! Testade att förlänga tiden och det funkade bra. Men än så har vi mycket jobb kvar för att få en bra och framförallt trygg platsliggning. Men nu när vi faktiskt tränar momentet så kommer det nog att gå hyfsat snabbt ändå! Det är iaf min förhoppning =)

Metallapporten har alltid varit lite skrämmande för mig och jag blir alltid osäker på hur jag ska introducera den. Men Shelby har jag misslyckats ganska fatalt, så nu har jag verkligen funderat en hel del kring detta. Med Bella har jag provat att göra metallapporten väldigt speciell och lite svåråtkomlig. Den ligger alltid synlig men utom hennes räckhåll. Ibland plockar jag fram den och går runt med den utan att hon har någon möjlighet att få tag i den. Ibland får hon sno den från mig och ibland får hon "låna" den av mig. Varje gång försöker jag att se till att tillfället blir speciellt i hennes ögon. Och det har faktiskt visat sig vara en bra strategi! Hon blir otroooooligt glad när den kommer fram och nu snor hon den så fort hon får chansen. Idag höll jag den hårt och hon fick jobba ett tag innan hon fick tag i den. Men hon gav inte upp och greppet börjar bli riktigt bra. Ibland kan hon dock vara lite försiktig i gripandet, men jag har all förhoppning om att det faktiskt kommer att lösa sig ganska snart.

Nu går 4*100 meters finalen och den vill jag inte missa!

Ha en skön helg allihopa!

Shelby tillsammas med sin absoluta favoritkompis Emil

Tack så jätte mycket för era kommentarer på filmen! Det värmer verkligen!

Idag blev det till att jobba över, vilket gjorde att min dag inte blev som planerat. Men lite hann vi med i alla fall. Skönast idag var nog vår långa skogspromenad. Hundarna fick leka och springa och det finns nog ingen som är gladare än Shelby! Även om hon inte direkt hade överdrivet mycket spring i benen så älskar hon verkligen att vara fri. Det stämmer verkligen det man säger om vinthundar, nämligen att de kanske inte har så jättestort motionsbehov som alla tror, däremot har de ett enormt frihetsbehov. Kanske mer än många andra typer av hundar. Tjejerna skötte sig alldeles utmärkt under promenaden och leken höll sig inom ramarna för vad man kan kalla bra lek. Shelby har blivit lättare att gå in i hets nu, kanske framförallt beroende på att jag aldrig någonsin släpper dem lös på en stor äng längre. I alla fall inte om de inte har varit lös tillsammans ett bra tag innan. Min teori är att hon får alldeles för stor adrenalin kick, vilket medför hennes hetsiga beteende mot Bella. Hon vill ju väl, men det blir lite väl hårt ibland. Men kanske håller det på att förbättras nu... Det känns så iaf.

Efter lite intagen middag och pyssel hemma tog jag och Bella en tur till parkeringen för träning. När vi kom ut regnade det lite, vilket passade utmärkt. Det är alltid bra att träna i alla sorters väder!

Det blev lite fritt följ träning, ställande under baklängesmarsch och platsliggning. Under fria följet fokuserade vi mest på detaljerna och höll hela tiden hög intensitet i träningen. De senaste dagarna har vi tränat en del uthållighet i FF och nu ville jag se till att hennes intensitet och noggrannhet fick lite uppmärksamhet. Ibland är det svårt att komma ihåg att FF har så många olika infallsvinklar. Det handlar om intensitet, energi, noggrannhet, uthållighet, glädje, detaljer, fokusering och en massa annat. Jag har lätt för att börja fokusera på en sak och sedan glömma bort några av de andra delarna, vilket ofta slutar i frustration från både min och hundens sida.

I ställandet vill jag gärna se lite tydligare stopp. Hon stannar bra och stadgan är riktigt bra, men jag vill gärna ha lite mer attityd i stoppet. Vi jobbade lite med backandet och jag tror att det kommer att lösa sig.

Platsliggningen är förmodligen det tråkigaste jag vet. Både när det handlar om träning och tävling. Under träning har jag svårt att motivera mig och verkligen komma till skott med träningen. Under tävling är platsliggningen det enda moment jag är nervös under, då det är svårt att på något sätt påverka situationen under momentets gång. Men idag tog jag iaf tag i det. Vi började träningspasset med en kortare plats, vilket gick hyfsat. Jag måste jobba mycket med att värdeladda platsen eftersom hon är rätt osäker där. Jag tror att det är detta moment som vi kommer att behöva jobba mest med (tyvärr) eftersom det finns en ganska stor risk att hon kommer att känna sig otrygg att ligga bredvid okända hundar. Därför la jag upp strategin att så fort hon la ner hakan i backen vände jag och gick tillbaka till henne och belönade. Detta gjorde jag ganska många repetitioner. Syftet med det belöningssättet är att få henne att känna att hon faktiskt kan påverka mig att komma tillbaka till henne. Slutsats: "om jag ligger här, så kommer hon tillbaka". Dock är det viktigt att börja förlänga tiden hon får ligga där, men jag hoppas verkligen på den här strategin.

Strategin är stulen från tänket kring hur människoskygga lamadjur tränades att klara av hantering av människor. Där blev belöningen för lamorna att människorna backade undan. Slutsats "om jag står still så backar de undan". Jag hoppas att det här tänket kan överföras till Bella, men det får nog tiden utvisa.

Jag håller även på att bygga värde för apporten. Hon apporterat helt ok, men attityden och sugen för apporten kan helt klart bli bättre. Därför är det apportering som gäller just innan matskålen ställs ner. Min förhoppning är att den glädjekänsla som Bella har inför maten även ska smitta av sig på apporten. Återigen så får tiden utvisa.

Idag blev det litelydnadsträning med Bella på vår parkering. Till min hjälp fanns husse som kunde filma lite. Alltid bra att själv få se hur det ser ut. Träningspasset blev kort, men Bella gjorde bra ifrån sig. Dock fick vi även idag problem med att hon skällde och tappade fokus när det kom människor gående. Fast å andra sidan har hon ju inte problemet när det är människor där redan från start, så jag kanske inte borde göra för stor grej av det... Men det stör mig i alla fall!

Filmen visar lite fritt följ, inkallande och läggande under gång. Under FF blir kvalitén på filmen lite dålig på slutet, men det får ni leva med. Dessutom så insåg jag att jag på slutet, under den snabba marschen, belönar att hon börjar studsa... Inte bra, men nu när jag har sett det på film så kommer jag att hålla ögonen öppna för det i fortsättningen. Hon gjorde ju ändå första delen av språngmarschen riktigt bra, så då får ju jag se till att belöna det istället för hoppandet. Vid avslutet av inkallningen ser man hur hon bromsar mot mina ben, men egentligen är det inte så farligt. Men vi ska fortsätta träna så att det blir bättre.



Även lilla drottningen fick komma ut på ett lek-träningspass. Egentligen har jag väl lagt ner stora delar av hennes seriösa träning, vilket verkligen syns på fria följet. Men jag kan ändå inte låta bli att lägga ut filmen på henne för att visa hennes stora glädje och engagemang! Hon ser verkligen härlig ut!