Shelby & Bella

Jobbade på i massor idag på jobbet, duktig som jag är =) Så om inget absolut akut dyker upp så går jag på julledighet nu! JIPPIE!!!! Helt sjukt skönt att få vara ledig ända till den 7 januari! Nu hoppas jag bara på att få massor med julkänsla.

Tjejerna och jag firade med en långprommis när vi kom hem från jobbet. Det blev både vägar, stigar och skog utan stigar. Prommisen blev dock lite längre än planerat och vi hann inte ut ur skogen innan det blev mörkt... Men tjejerna var duktiga och höll sig i närheten så det gick alldeles super att ha dem lösa ändå. Annars är det lite halvläskigt att ha hundarna lösa i skogen i mörkret. De var båda på utmärkt humör (som alltid) och vi hade en jätte trevlig dag. Väl hemma blev det en lång stund av torkande av tassar och för Bella även resterande delar på kroppen. Varför kan vi inte bara få snö så jag slipper detta eviga torkande av henne så fort hon har vistats utanför dörren... Inte kul! Sedan blev det streching av Shelby och jag tycker att det gick mycket bättre än på länge. Hon är alltid så snäll som står alldeles blixtstilla och hon skulle aldrig få för sig att röra sig ens en millimeter. Duktiga lilla flicka! Tydligt är dock att hon är mycket stelare i höger bakben när det kommer till höftböjarna. Hon skyddar det benet mycket snabbare än något annat (eller snarare är det så att det är det enda som hon kan skydda ibland). Men idag gick det bra och jag fick strecha ganska långt.

Kort blogginlägg idag, men jag återkommer nog under helgen med lite mer matnyttigt. Ska försöka träna massor i helgen. Hoppas bara min kropp också vill det ;) Annars får jag försöka övertala den att den vill som mitt huvud!

God Jul så länge!

Snart är det jul!!!! Jag kan lova att det börjar kännas på jobbet då de flesta har börjat varva ner och fikarasterna blir allt längre. Jag hade egentligen tänkt jobba på måndag, men som det känns nu så är jag faktiskt inte så säker längre. Nog skulle det vara skönt att jobba sista dagen imorgon och sedan få se fram emot en lång ledighet.

Igår fick mina stackars hundar inte göra mycket alls. Det blev inte några längre promenader men de fick i alla fall lite mental stimulans inomhus. Annars spenderade jag mest eftermiddagen och kvällen vilandes eller sovandes. Mitt blodtryck och jag kommer inte riktigt överens nu för tiden och det är på tok för lågt. Från en sekund till en annan känns det som om hela världen vänds upp och ner och jag kan inte göra någonting. Men det är ju i alla fall bättre att ha för lågt blodtryck än för högt, men det är lite jobbigt att gå runt och vara rädd för att svimma i tid och otid. Hur som helst, jag kan lova att det märktes på hundarna idag att de inte fick göra speciellt mycket under gårdagen. När vi kom hem från jobbet klädde jag snabbt om och så begav vi oss ut i skogen. Hundarna sprang som aldrig förr och jag tror faktiskt att de galopperade mer än vad de travade och skrittade. Kul hade de i alla fall. Shelby körde intervall träning med Bella =) då de sprang och sprang och sprang. Shelby har ju ett ganska stort övertag i springleken men hon är väldigt duktig på att anpassa sin hastighet så att Bella ska ha en chans och tycka att det är kul. Intervallträning i terräng är ju inte helt fel!

Igår när vi tränade inomhus slog det mig hur extremt olika mina hundar är. På gott och ont. Bella har tempo, påhittighet och bra uthållighet, vilket i de allra flesta fall är positivt. Dock kan det ibland bli lite för mycket tempo, vilket gör att hon inte har tid att reflektera över vad det var som gav belöning. Ett vanligt problem för henne är att hon gör rätt men inte är tillräckligt "lyhörd" för sina egna rörelser, något som vi jobbar mycket på nu för tiden. Jag har valt att inte belöna allt för snabba rörelser utan istället tagit fasta på de gånger där hon har lite mer eftertänksamhet och då hon vågar välja ett beteende och stå för det. Jag vet att jag själv har bäddad för dessa problem, så nu är det upp till mig att lösa dem och vi har faktiskt kommit en bra bit på vägen.

Shelby å andra sidan är nog Bellas raka motsats. Hennes idérikedom är inte alltid den bästa, hon har ett långsamt tempo när hon erbjuder beteenden och hennes gummiband för uthålligheten får jag tänka på att tänja långsamt. Men hennes största fördel är att hon har tid att reflektera över vad det är hon gör med sin kropp vilket leder till att hon snabbt fattar vad det är man är ute efter när hon väl kommer fram till att erbjuda det beteende man är ute efter. Ur shaping synpunkt föredrar jag nästan Shelby även om det är en fröjd att se Bella erbjuda mängder av olika beteenden. Men Shelbys eftertänksamhet är helt klart en styrka som jag älskar! Men till Bellas fördel kan skrivas att hon är extremt lättbelönad och har en enorm uthållighet vilket gör att det går att shejpa fram denna eftertänksamhet, i alla fall till en viss grad.

Ja, en massa svammel blev det, men kanske förstod ni i alla fall hälften av det jag ville ha sagt ;) Det är kul med olikheter och jag ser hur mycket det gör för/med mig som tränare och jag tvingas ständigt att vara alert, lyhörd och öppen för nya idéer och tankesätt.

Nu längtar jag mest efter julafton och förhoppningsvis en vit sådan. Har fortfarande inte inhandlat ens hälften av alla julklappar och tyvärr kommer jag nog att få handla dem på tisdag. Men jag har ganska stor koll på vad jag ska ha så förhoppningsvis går det fort. Sedan måste jag ut och köpa några finare kläder att ha på julafton, då jag har vuxit ur en del kläder vid det här laget.

Här är den första bilden på vår framtida familjemedlem! För er som inte vet så väntar vi barn och i maj kommer vår nya familjemedlem att anlända. I fredags var vi på ultraljud och fick för första gången se vårt nytillskott. Det ni ser är bebisen som ligger på rygg med knäna uppdragna mot huvudet. Vissa ser direkt vad det föreställer medan andra får fundera ett tag. Tack och lov såg allting bra ut och det verkar vara en frisk liten krabat. Inte för att vi har varit oroliga, men självklart är det skönt att få det bekräftat! Nu har i princip halva tiden gått (imorgon går vi in i 20:e veckan av 40) så nu ska det lilla livet egentligen bara växa på sig. Allt är i princip utvecklat nu och det gäller bara att växa och frodas.

Helgen har varit späckad med aktiviteter. I fredags hämtade jag upp min pappa på gullmarsplan efter att ha varit med Shelby hos sjukgymnasten. Pappa hade varit på konferens från torsdagen och valde att stanna och hälsa på oss för att sedan flyga hem på lördagen. Besöket hos sjukgymnasten gick bra och Shelby visar redan på förbättring. Hon är mjukare i höftböjarna och när Anna klämde på det ställe i ryggen som tidigare gjort väldigt ont för Shelby visade hon inte några signaler för smärta överhuvudtaget. Skönt! Nu är det massage och streching som gäller och sedan ska vi på återbesök för ytterligare elektroterapibehandling i mitten på januari. Jag är verkligen supernöjd med bemötadet på Södra Djursjukhuset och Anna är både trevlig och extremt kunnig inom området. Kul!

På lördagen tog jag, Göran, pappa och hundarna en prommis till havet. Sedan spenderade vi lite tid framför tv:n och tittade på skidåkning för att sedan bege oss in till Bromma så att pappa skulle hinna med flyget. Sedan var det dags för middag hos några kompisar och senare på kvällen var det luciaparty på samma ställe. Jätte trevligt hade vi! Igår var vi bjudna på s.k Dansk julafton, ett helt nytt koncept för min del. Men kul hade vi! Alla hade inhandlat tre julklappar var för totalt 50 kr och sedan fick vi slå tärning om vilka som fick julklappar. När alla klappar var slut öppnade vi dem så att alla kunde se. Då var det dags för nästa runda, som gick på tid. Alla som slog en 6:a fick välja paket från någon annan och klappar stals från höger och vänster. Snacka om stressigt på slutet då alla ville hinna slå till sig sin favoritgrej! Jag gick i alla fall hem med två stycken stora pepparkaksformar i form av en gumma och en gubbe. Klart nöjd!

Nu är det sista veckan innan jul och ingen är nog gladare än jag. Jag som annars brukar vara extremt morgonpigg på helgerna har helt plötsligt blivit en riktig sjusovare. Så jag ska passa på att sova massor under ledigheten!

Sista bilden från vår lilla bebis, "Skrutten" även kallad.



En perfekt liten fot med fem stycken tår =)

Ja, bloggandet är lite fattigt nu för tiden. Dels händer det en hel del i mitt liv just nu, både roliga och tråkiga saker. Sedan har jag verkligen inte hittat lusten att blogga... Men ibland så!

Hela denna vecka präglas av jobb då det är dags att göra ett uppskattat bokslut för att få fram ett uppskattat resultat som bonusen kan grundas på. Om det ändå vore så väl att man alltid fick fokusera på det man ville på jobbet, men under dagarna kommer det hela tiden upp nya saker som inte var planerade när dagen började. Men som världen ser ut idag ska jag nog bara tacka och ta emot att jag faktiskt har ett jobb. Inte alla är så lyckligt lottade! Dessutom stormtrivs jag med mitt jobb, vilket inte alla kan säga.

Hundarna är duktiga på jobbet och sköter sig närmast exemplariskt. Men nog är de glada när det börjar närma sig färden hemåt, men det är väl inte så konstigt. Idag när vi kom hem hade mörkret närmat sig och vi begav oss ut i skogsterrängen med pannlampa. Jag fullkomligen älskar att bege mig ut i skogen där det saknas vägar och stigar och bara traska över stock och sten. Hundarna verkar också älska det mer än någon annan typ av promenad. Väl hemma passade jag på att massera och strecha vovvarna, kamma Bella (som för övrigt löser väldigt mycket hår) och klippar klorna på båda tjejerna. Lite kroppsvård.

Träning har det varit sisådär med sedan jag bloggade sist. Vi har tränat en del inomhus, men inget jag orkar ta upp. Under helgen hade jag besök av Lina, en kompis från Umeå. Jättekul att få kompisbesök! Jag har ju haft en del hemlängtan på sistone och då var det skönt med besök från norr. Vi gjorde stan på lördag för att sedan åka hem, laga middag och mysa i soffan. På söndag tog vi en promenad och begav oss sedan in till Gustavsberg för lite mer shopping. Tack och lov hittade jag en hel del julklappar och har faktiskt köpt färdigt mina klappar till Göran. Duktiga jag! Dock brukar jag alltid få en känsla av att jag inte har köpt några till honom vilket brukar resultera i att jag beger mig ut på julklappssök någon dag innan julafton... =)

Som sagt, jag ber om ursäkt för det dåliga bloggandet, men som sagt så händer det en del saker i mitt liv. Men jag ska nog lyckas hitta lusten snart igen.

Idag är jag så pass lyckligt lottad att jag är ledig under förmiddagen. Jobbet får vänta tills i eftermiddag, vilket känns skönt. Vi ska nämligen bort på middag och för att slippa köra fram och tillbaka hela tiden, passade jag på att lägga min arbetstid lite senare. Somliga har det bra! =)

Ledig förmiddag betyder träning och långpromenad med hundarna. Idag var Bella den lyckligt lottade som fick träna med matte medan Shelby låg inne och myste med sin valp. Bella var ganska het idag, men vi lyckades ändå få en trevlig träningsstund. Tyvärr spränger mitt huvud idag och jag känner mig inte helt 100 i kroppen, så det som inte gick bra i träningen får jag nog ta på mig själv. Men det var ändå en hel del som faktiskt gick bra också.

Vi började med rutan (med markörer i form av brädor runt och först utan koner). Bella har ett enormt sug till denna typ av ruta. Springer rakt, men hög hastighet och gör ett fenomenalt ställande i rutan. Hon är oftast väldigt bestämd i sitt ställande där! Idag kände jag att det var dags att föra in konerna, något som jag har dragit mig för. När Bella var liten (och blyg) lät jag henne komma undan med en hel del beteenden för att hon skulle växa lite i sig själv och våga vara super busig. Det är verkligen inget jag ångrar! Men vid några tillfällen snodde hon åt sig en kon och sprang iväg med den, något som jag visste att jag skulle få sota för någon gång i framtiden. Och idag var den dagen framme! Men det blev långt ifrån så jobbigt som jag trodde. I och med det träningsupplägg vi har haft för rutan har hon fått något helt annat att fokusera på, vilket jag misstänkte skulle hjälpa mig/oss lite på traven i alla fall. Första försöket misslyckades då hon sprang raka vägen mot kon nr 1 och mejade ner den. Kon nr plockade hon upp och sprang iväg med... Roligt säger vissa... men inte matte med sprängande huvudvärk. Andra försöket gick bättre och hon ställde sig med alla fyra tassar innan för rutan utan att bry sig om den. Detta skick gick från lite närmare avstånd. Det största problemet med detta försök var nog att hon hamnade väldigt långt till höger (från mig sett) i rutan... Men jag kan godta det från början så länge hon inte attackerar konerna. Så här fortsatte det ett tag, med lyckade och misslyckade försök blandade, men det blev helt klart fler och fler lyckade försök.

Vi tränade även ställande, läggande och sättande i baklängesmarsch för att se hur signalkontrollen såg ut. Läggande tar hon nästintill varje gång, medan hon ibland kan blanda ihop sättandet och ställandet. Kanske lyssnar hon inte färdigt på kommandot, då de kan låta lite lika. Mer träning behövs i alla fall!

Jag körde en ganska lång inkallning för att testa hur het hon blir på långsträcka. Hon har ju ibland en tendens att bli hetare i och med fart men idag skötte hon det bra. Insättningen blev snabb och rak och såg nog väldigt bra ut. Tempot på inkallningen kommer i alla fall ingen domare att kunna klaga på! Hon startar som hon är skjuten ur en kanon och håller sedan tempot ända in till mig. Duktig tjej!

I övrigt har dagarna mest handlat om inomhusträning pga mycket tråkigt väder och lite motivation för att bli blöt och kall (från mattes sida...). Men även inomhus kan man åstadkomma en hel del. Igår fortsatte vi med gripandet av alla möjliga föremål och hon har verkligen tagit ett stort kliv fram när det kommer till det. Hon griper snabbt och lägger direkt vikten bakåt. Även har har jag börjat utmana henne en hel del, kanske främst vad gäller uthålligheten, men även annat. Men igår grep hon metallapporten med riktigt bra attityd och hon höll kvar den med ett mycket stadigt grepp. Vi har inte tränat med metallen på väldigt länge, utan istället har jag valt att leka mycket med den och bygga värde kring den. Det har resulterat i att hon blir enormt glad (inte överdrivet dock) när hon ser den. Hon får ett sug i blicken, svansen går hela tiden och hon skulle aldrig få för sig att släppa mig (eller apporten) med blicken. Allt i alldeles lagom dos! Kul!

Just nu ligger Bella på golvet och sover medan Shelby ligger med sin valp i soffan bredvid mig. Vi ska ta en långis nu innan det är dags för att inta lunch (måste äta tidigt eftersom jag råkade vakna redan 05.45 på min lediga förmiddag...).

Ja, visst vore det kul om jag skrev att vi skulle skaffa en valp!? Men riktigt så kul ska vi inte ha... Nä, det är snarare så att Shelby just har fått en fantasi-valp. Förra veckan började hon bete sig mycket konstigt. Hon började flåsa och flämta mest hela tiden, ville absolut inte gå på promenad och låg mest i sängen med Rudolf (hundarnas pip-ren). Jag fattar inte riktigt hur jag inte kunde förstå vad som var på gång, men det tog mig en dag att komma till insikt. Förrut har hon varit skendräktig men jag har aldrig varit med om att hon har skenvalpat. Hon har mjölk i tissarna och tycker inte om när Bella springer runt med Rudolf och får honom pipa ungefär fem miljoner gånger på en kvart =). På jobbet idag betedde hon sig ytterst konstigt... I normala fall brukar hundarna alltid ligga tysta inne på rummet när jag är ute och springer eller fikar. Men idag fick vi ta del av en mycket vacker (INTE!) opera. Shelby började yla för fulla muggar och Bella hängde på. Det var första gången jag hör Bella yla och det var långt ifrån vackert! Shelby har i alla fall lite sångstämma =). Jaja, det går väl över snart. Hon är i alla fall glad men lite väl överdrivet sällskapssjuk.

Bella och jag har varit ute och tränat lite på gården idag. Vi körde lite uthållighetsträning i FF, vilket på sistone har börjat gå helt klart över förväntan. Hon är lugn och sansad och följer bra. Jag hade trott att hon ganska snabbt skulle bli frustrerad när vi skulle träna mycket duration i FF, men det är snarare så att hon blir lugnare när det dröjer mellan belöningarna. Vi körde även ställande, läggande och sättande under framlängesmarsch och det såg riktigt bra ut. Hon gissade rätt varje gång! Tror dock att jag måste utmana henne. Hon är egentligen inte så duktig på att lyssna, utan har ofta en tendens att gissa sig fram. Därför måste jag utmana henne (och mig själv) och verkligen ta reda på hur jag beter mig inför varje av de olika beteenden. Men det är kul att hon utför dem så snabbt och med en säker attityd.

Nu ska jag faktiskt vila lite. Det får man ibland! =)

Det här var första dagen i veckan som jag har hunnit hem före solens nedgång. Så idag passade vi på att vara ute och leka i snön. Visst är det egentligen underbart att bo på ett ställe där man kan glömma hundarnas koppel utan att märka det förrän man är hemma igen. Eller så är det kanske hundarna som är så underbara att koppel helt enkelt är överflödigt ibland. =)
























Det här är våran väg


Sjön nedanför huset. Ni kan se bryggan (t.vänster) som ligger precis nedanför där vi bor.

Igår var det dags för Shelbys första besök hos sjukgymnasten för att påbörja rehabiliteringen. Strömbehandling stod på agendan och jag var verkligen fundersam över hur hon skulle hantera det. Visst, Shelby accepterar all typ av behandling mer eller mindre, men oftast syns det väldigt tydligt om hon tycker att det är behagligt eller inte. Eftersom hon är vad man skulle kunna kalla för en drama-queen så trodde jag inte att hon direkt skulle hoppa av glädje. När vi gick från bilen var hon väldigt exalterad och svansen gick i ett, något som kanske inte är det mest förekommande beteendet hos en vinthund. Även inne i väntrummet var hon lugn och sansad och hon var väldigt fascinerad av katterna och de små hundarna som satt bredvid oss. Hon har verkligen en förkärlek till små individer, både fyrbenta och tvåbenta =)

Väl inne hos Anna fick hon ligga ner och Anna spända fast den utrustning som skulle användas. Shelby tittade skeptiskt på, men accepterade som vanligt allt som hände. Den första strömmen var av mer vibrerande typ och där är det tydligen vetenskapligt uträknat hur mycket ström man ska ha beroende på cm2 på plattorna som läggs på musklerna. Denna typ accepterade hon utan några som helst problem och låg nästan och sov. Nöjd såg hon ut iaf. Nästa typ av ström var en mer pulserande och stötvis sådan och där valdes strömstyrka utifrån hundens reaktioner. Shelby har alltid varit väldigt duktig (och subtil) på att visa när hon tycker att något blir obehagligt. Jag var helt säker på att hon skulle reagera på minsta lilla ström, men hon tålde tydligen riktigt bra med stötar. Så fort hon tyckte att det var lite obehagligt lyfte hon på huvudet och tittade åt Annas håll. Anna, duktig som hon är, reagerade direkt och valde den strömstyrka som var just innan Shelby hade reagerat.

Shelby verkligen stor njöt av behandlingen och nu är det streching som står på agendan hemma. Vi ska strecha mellan 2-3 ggr per dag tills vi ska på återbesök igen den 12. Känns härligt att det går framåt!

Snön ligger fortfarande kvar och pryder Stockholm med omnejd. Det är verkligen helt underbart med vinterskrud! Tyvärr går ryktet att det ska börja försvinna imorgon, något som jag verkligen hoppas är ett felaktigt rykte.

Snön har kommit även till Stockholm och självfallet blir jag som ett barn! Ida g har vi varit ute och lekt en bra stund i snön. Sedan gick vi in och bakade lyxiga saffransbullar, sånna där med smör och mandelmassa i. Mums!


Shelby måste alltid fundera lite innan hon går ut på morgonen.


Passar på att lägga Bella i snön när vi hämtar tidningen


Här hämtar vi vår tidning och post. Den tredje brevlådan är våran =)


Bellas absoluta favoritboll


Men ibland får Shelby låna den


Spela fotboll, det kan hon!


Shelby fick mest ta det lugnt ute


Bella och bollen är aldrig långt ifrån varandra.

Idag har det varit en sån där upp och ner dag. Huvudvärk och en hel del hemlängtan samtidigt som jag har haft träningslust och glädje i mina hundar. Efter jobbet åt jag egengjord köttsoppa med klimp som jag gjorde häromdagen. Mums vad gott det bli när man gör egen köttsoppa på älg. Helt klart en av mina favoriträtter! Mätt och belåten packade jag väskan med alla tillbehör som kan tänkas behövas för att spåra + en termos med kaffe och en s.k. lyxsaffransbulle från Systrarna Delselius konditori (som förövrigt måste tillhöra ett av Sveriges absolut bästa konditorier).

Efter förra spåromgången har jag lovat mig själv att gå långsamt framåt med Bellas spårande och vi kommer enligt plan att fortsätta med godisspåret. Även idag medförde det ett helt annat lugn i spåret än hon någonsin har visat tidigare. Farten kommer nog med säkerheten, men jag är supernöjd att hon tar det lugnt och är noggrann. I slutet på det ena spåret låg en burk med godbitar i, en burk som jag hade i ett av spåren sist. Då förstod hon inte alls vad det var, men idag var det tydligt att hon blev super glad när hon hittade burken i spåret. I det andra spårslutet låg en kong med godsaker. Hon verkligen älskar sin kong och fick bära den hela vägen tillbaka till bilen. Vi passade även på att leka en hel del med den när hon hittade den och vi tillsammans hade tömt den på godbitarna. Bra att försöka behålla föremålsintresset och det ser inte ut att vara några problem.

Shelby fick ett helt annat spår än vad hon är van vid. Det var ett mycket kort spår proppat med föremål. Hon har ju alltid varit ganska sval inför föremål i spåret men hon har blivit bättre på att plocka dem och på slutet har hon faktiskt visat en hel del glädje när hon hittar dem i spåren. Så idag lade jag massor av olika föremål, både spårapporter och leksaker. Till min förvåning var hon helt lyrisk när hon sprang på dem i spåret och skyndade in till mig för att visa vad hon hade hittat. Vissa gånger lekte vi en stund vid dem och vid vissa föremål fick hon "bara" äta godis från min mun. Hon är så söt när hon blir så där exalterad. Ytterligare en förvåning var att hon visade mest glädje över att hitta spårapporterna, något som verkligen förvånade mig. Men det är ju jätte bra inför framtiden! Kanske blir det faktiskt nåt tävlande i spår för mig och Shelby någon gång. Hon är ju helt klart en super hund att tävla med, då hon alltid levererar! Hon är min guldgruva.

När vi kom hem passade jag på att klippa Bellas klor och efter det började jag lära henne ett trick som jag förmodligen kommer att ångra ganska snart. Nämligen tricket att dra av mig strumpan. =) Det tog bara tre repetitioner att få henne att slita av mig strumpan och leverera den till min hand. Men flyt får vi jobba lite mer för att få, men hon tyckte att det var superkul. Dock får jag nog skynda mig att lägga signalkontroll på detta, annars kan det bli lite jobbigt med en hund som går och försöker slita av en socken hela tiden =) Och alla som känner Bella vet ju att hon skulle kunna göra detta i de flesta situationer och säkerligen på de flesta hon känner... Så signalkontroll är ett måste. Men det var roligt.

Annars fortsatte vi jobba lite med att plocka alla typer av föremål och det svåraste för dagen var klotången. Dels är den lite svårgreppad i formen och sedan blir den väldigt hal när hon har slemmat på den, vilket gör att hon verkligen måste greppa stadigt för att kunna lyfta den och ge den till mig. Super bra med andra ord!

Slutligen vill jag bara skicka en tanke till en väldigt speciell och helt underbar vän. Du vet vem du är. Ring när som helst du behöver och jag stöttar dig i vad du än kommer att göra. Du är guld värd!

När jag vaknade upp imorse kändes allt väldigt jobbigt. Visst skulle det bli skönt att äntligen få göra röntgen på Shelby för att förhoppningsvis hitta den felande länken, men samtidigt kände jag mig rädd för vad de eventuellt skulle hitta. Eller ännu värre, risken för att de inte skulle hitta någonting alls.

Shelby var väldigt glad när vi gick in till Södra Djursjukhuset, men när hon insåg vad det hela handlade om var hon inte riktigt lika exalterad. Hon är ju inte direkt hunden som gör motstånd, utan står egentligen bara rakt upp och ner, men hon ser verkligen inte nöjd ut. Veterinär Sofie Gäfvert kände igenom henne ganska grundligt och hittade, precis som sjukgymnasten Anna, ömma/onda delar i handlovar och rygg. Eftersom jag ville ha en grundlig genomgång fick de röntga alla delar som hon reagerade med smärta på, vilket blev  tre tassar/handlovar samt hela ryggen. Visst, hon verkade bara känna smärta i bröstryggen och ländryggen, men det är alltid bättre att kolla igenom allt.

Efter en kroppsvisitation fick hon lugnande och sedan begav vi oss till röntgen. Där plåtades det på för fullt och alla bilder blev bra. När vi sedan satt och väntade gick tankarna för fullt och allt från att de hade hittat cancertumörer till ingenting fanns i tankarna. Aldrig vågade jag tro att det skulle vara något mindre...

Men tack och lov så kunde de i alla fall konstatera vad som var felet. Handlovarna visade inget, utan förmodligen har hon lite ont i musklerna där, något som är lätt åtgärdat genom diverse saker som jag kan göra. Sedan hittade de något i ryggen, den del som ligger mellan ländryggen och mittenparten. Hon var något instabil (=överrörlig) just i det partiet vilket lätt kan leda till att hon kompenserar med andra muskler i kroppen för att stabilisera upp sig, något som jag själv är väldigt insatt i, då jag själv är överrörlig i ryggen... Inte alltid jätte skönt! Hur som helst så reagerar kroppen på så sätt att den börjar producera ben (benbrygga) vid kotorna för att på så vis minska instabiliteten. I Shelbys fall har benbryggan börjat bildas på undersidan. Veterinären påpekade dock att detta var i ett mycket tidigt stadium och jag skulle känna mig stolt som överhuvudtaget hade uppmärksammat det. Det var tydligen mycket ovanligt att hundägare märkte det i ett så tidigt stadium. Det kändes väldigt bra att höra det, då jag har varit ganska hård mot mig själv över att jag inte märkte det tidigare. Så för min egen skull var det väldigt lättande att höra det.

Så, vad händer nu då? Anna, sjukgymnasten, var på plats och tittade snabbt på röntgenbilderna och konstaterade ganska snabbt att detta skulle rehabiliteras med hjälp av ström. Exakt vad det innebär är jag inte insatt i, men det känns i alla fall väldigt bra att vi vet vad det är för fel och att det går att fixa. Så nästa tisdag ska vi träffa Anna igen för att påbörja någon behandling. Under rehabtiden ska Shelby gå på Metacam för att påskynda rehabiliteringen.

Även om hon har ont och det är något fel på Shelby så känner jag mig väldigt lättad efter denna dag. Någonstans så är detta ändå väldigt goda nyheter och min önskan om att få påbörja rehab och inte lägga tiden på mer undersökningar gick i uppfyllelse.

Nu ligger båda vovvarna och sovar på varsin sida om mig i soffan. Shelby är ändå förhållandevis pigg, men jag kände att det var bäst att åka hem och ta det lugnt. Ute blåser det verkligen storm, så inomhusaktiviteter står på agendan idag.

Tack för alla som har stöttat mig! Ni är guld värda!

Den här helgen gick snabbt, men var på många sätt fantastisk. I lördags åt vi bara frukost på morgonen innan både jag och husse gav oss ut i spårskogen. Husse fick lägga Shelbys spår medan jag la Bellas. Förhållandena var riktigt bra, relativt blött men inte genomsurt. Sedan åkte vi tillbaka hem och lekte med hundarna på gården. Båda tjejerna var riktigt duktiga i spåret. Shelby har en bra attityd, fart och beslutsamhet i spåret. Dessutom har hon nu mer och mer börjat engagera sig i föremålen och jag såg verkligen till att göra stunden vid föremålen till en riktigt trevlig och rolig stund tillsammans. Bella har inte spårat på länge och jag kände att det var dags att ta itu med hennes stressande vid och i spåret. Därför beslutade jag att lägga tre kortare godisspår. Och snacka om att det gjorde susen. Hon var lugn, sansad och väldigt noggrann. Visst finns alltid risken att hundar som lär genom godisspår blir långsamma i spåret och att de får svårt att ta föremål, men just nu har jag verkligen inget val. Sedan tror jag att Bellas fart kommer att komma i och med mer säkerhet och föremålsintresse har hon ju till tusen. Så jag har all förhoppning att det kommer att bli alldeles strålande bra. Hon är verkligen intresserad av spåret och hon får alltid leta upp spåret själv och inte en enda gång har hon missat det. Men den här gången var hon lugn genom hela spåret och det är något som har saknats tidigare. Så vi är nöjda!

Söndagen bestod av regn, men vi tog en härlig skogspromenad runt sjön. Tjejerna var alldeles galna =) När vi var hemma igen bytte vi om och begav oss in till Gustavsberg för att handla mat och fika. Eftersom jag fullkomligen älskar julen och inte har självbehärskningen nog att vänta på den, så har jag redan startat. Julskinka har jag redan gjort, jag har ätit pepparkaksdeg och igår åt jag en lussebulle! Det var såååå gott!

Nu har vi alldeles nyligen kommit in från en långpromenad och tjejerna har ätit sina kycklinghalsar med oxkött och grönsaker och ligger nu helt utslagna i vardagsrummet. Imorgon får ni hålla tummarna för då är det nämligen dags för Shelbys röntgen. Hoppas, hoppas, hoppas att de hittar vad det är så att vi får komma igång med rehab istället för att lägga all tid och alla pengar på undersökningar. Så håll tummarna klockan 9.00 imorgon!

P.S. Jag hade med mig kameran för att fota i massor idag, men när jag kom ut så dog batteriet.... Tråkigt men sant. Men jag lovar att bjuda på lite mer bilder i bloggen snart igen. D.S

Nu har jag precis städat och inväntar just främmande och min man. Vi ska ha några kompisar på middag ikväll. Alltid trevligt! Idag har jag delat upp hundarna så att de har fått lite egen tid med matte. Det var väldigt uppskattat. Bella fick träna med en hel del fokus på lekbelöningar. Hon var lite väl taggad, men det blev ändå ganska balanserad träning. Vi hann med att träna läggande och ställande under baklängesmarsch, apporteringsgripande, hopp över hinder (både 1:an & 2:ans hopp), inkallning, lite FF och en kortare platsliggning. Det gick riktigt bra, men hon var som sagt lite väl het.

Shelby fick spendera sin egen tid med mig på promenad. Något som kanske skulle kallas som en aktiveringspromenad för många, men för oss är det en ganska vanlig promenad. Hon fick gå slalom mellan mina ben, hoppa upp på stenar (lite lägre stenar för att inte orsaka någon smärta i ryggen), vi körde en del sättande under gång (framlänges) och hon har verkligen blivit duktig på detta. Visst, ibland så misslyckas hon, men i det stora hela gör hon det bra.

Bella fick även träna lite på väg från jobbet idag. Jag passade på att stanna på det lilla torget vid tvärbanan som ligger mellan mitt jobb och garaget. Jag tycker att det är viktigt att passa på att träna på ställen där hundarna inte alls förväntar sig att jobba. Under tiden vi tränade kom tvärbanan och massor av folk som sprang. Men Bella skötte det bra och var fullt fokuserad på mig. Skönt! Vi körde några läggande under gång (framlänges) och hon fixade det galant! Hon är ju väldigt duktig på läggande under gång, men jag vill ändå fortsätta att köra en del under baklängesmarsch, då jag vill lära henne att det är viktigt att lyssna för att kunna skilja på de olika ord som matte kan ge. Vi har hitills bara tränat läggande och ställande men jag tror nog att det börjar vara dags för att föra in även sättande för att röra till det lite och se till att hon verkligen håller sig vaken och lyssnar. Hon har ju en tendens att chansa den lilla damen, och det funkar inte...

Men summa summarum: Det var en jätte rolig dag!

Idag bestämde vi oss för att trotsa det dåliga vädret och gav oss ut på picknick i regnet. Det blev en prommis genom skogen tills vi nådde kortsidan på sjön. Där slog jag mig ner på en båt medan Bella och Shelby sprang runt och gjorde allt möjligt. Bella var helt galen i skogen idag! Eller snarare, hon har varit mer eller mindre galen sedan vi flyttade hit. Hon springer och springer och springer och springer. Helt vild! Hon är ändå helt under kontroll och skulle aldrig drömma om att inte komma när matte ropar och titt som tätt (väldigt ofta i Bellas fall) kommer hon och checkar av läget hos matte. Jag tror helt enkelt att hon är väldigt lycklig här ute och här får hon ju vara lös på ett helt annat sätt än i Tyresö. Där var det alltid folk, hästar och rådjur överallt, så där hade vi nog lite striktare regler. Här är det fullt möjligt att faktiskt låta henne springa, så länge hon är under kontroll. Hon är i alla fall en skogstokig prick under kontroll =). Vi åt lite frukt ute i skogen, eller Shelby åt ingen men det är ju som vanligt. Jag och Bella delade i alla fall på en mandarin. Hon älskar verkligen när vi delar på mat! Den mattokiga lilla damen.

Just nu regnar och blåser det ute och jag ska snart åka och hämta husse vid affären. Jag och Bella har just avslutat ytterligare ett mycket lyckat träningspass inomhus där vi har filat på lite olika saker. Som alltid blev det lite träning av fjärren och att aktivt välja beteende. Det börjar verkligen se bra ut nu! Hon har helt klart lugnat ner sig. Sedan övade vi lite på framförmappen och hon blir allt duktigare på att ta in information. Hon byter direkt beteende vid felsignal, men ibland kan hon falla tillbaka på beteendet innan efter någon repetition av det nya beteendet. Men hon gör framsteg och det är roligt att se. Slutövningen blev kryp, något som vi inte har ägnat någon tid till. Det lilla jag har sett hittills ser riktigt bra ut och hon har absolut potential till en riktigt fin teknik. Hon verkar dessutom tycka att det är superkul! Utöver det blev det lite träning av trix och utvecklande av grunder. Det är verkligen superkul att återigen känna träningslust!!!

Idag har vädret varit uruselt. Blåser typ storm plus att det regnar... Inte min favorit. Bella bryr sig egentligen inte vilket väder det är, men Shelby är inte riktigt tjejen som gillar blås och regn... som den drottning hon är. Efter jobbet åkte vi till Enskede Hund & Katt för att inhandla lite hundmat. Det blev kalvnacke, vom, kycklingskrov, kycklinghalsar och oxkött. Det är väl egentligen det enda sm är jobbigt sen vi flyttade, nämligen att vi har extremt lite frys. Detta innebär att vi måste handla hundmat mycket oftare än tidigare. Men som tur är finns det barf att få tag i både på Enskede och här på Värmdö. Sedan har vi ju fått en hel del älgben (närmare 50 kg) av snälla vänner till mams och paps. Tack och lov fick vi inhysa det mesta av detta hos Görans pappa.

I fredags var det tjejmiddag. Mycket trevligt! Alltid skönt att sitta och snacka en hel kväll. Sedan att vi alla har gått på samma skola sedan vi gick i årskurs ett och att vi alla har gått i samma gymnasieklass och lyckas samlas här i Stockholm är rätt läckert! Vi åt i alla fall gott och hade jätte trevligt! Under lördagen kom Görans mamma och pappa ut på besök, så även lördagen bjöd på trevlig middag.

Idag har vi mestadels ägnat oss åt inomhus träning. Shelby fick träna gripande med vikten av att lägga tyngden bakåt. Förrut har hon varit ganska mesig i sitt gripande och har liksom inte vågat bita åt ordentligt. Men idag visade hon en helt annan sida. Hon grep alla föremål som presenterades och la tyngden bakåt ända tills jag sa "bra " eller "tack". En helt annan hund kändes det som! Kul! Vi började även träna lite på fjärren och jag tänkte att jag återigen skulle se vad jag kunde göra åt hennes attityd i sättande från ligg. Men precis när vi började träna så slog det mig: Tänk om det gör ont när hon ska sätta sig och att det är därför hon inte lyckas utföra det med en glad och härlig attityd??? Jag beslutade snabbt att inte träna detta, eftersom det sista jag vill är att hon ska ha ont. Tänk att det ska ta så lång tid att komma på den tanken? Men nu är det bara en vecka kvar till hennes röntgen. Hoppas att de kommer fram till något!

Bella fick också träna gripande och det ser riktigt bra ut. Hon har en lugn attityd med ett ordentligt gripande med bakåtvikt. Hon har dessutom börjat bibehålla det snygga greppet när jag släpper föremålet, vilket var sisådär förut. Men det artar sig aboslut! Hon fick även träna fjärren, som alltid nu för tiden. Det är tråkigt att jag inte har haft möjlighet att filma hennes utveckling för den är ganska läcker faktiskt. För bara ett tag sedan så var hon så enormt speedad att hon inte kunde bibehålla ett enda beteende i mer än en kvarts sekund. Men nu kan hon, utan någon som helst hjälp, välja ett beteende och se ifall det ger utdelning eller inte. Visst, ibland kan hon falla tillbaka i gamla mönster, men det blir alltmer sällan. Det är så roligt när träningen går framåt!

Inomhus träning är faktiskt ganska underskattad. Det går att göra en hel del inomhus och jag tycker att det är där som man verkligen lyckas fila på de små detaljerna. Men å andra sidan finns det en hel del saker man kan träna utomhus som är svåra att göra inomhus. Alltid bäst i lagoma dosen =)

Träning stog på schemat när vi kom hem idag. Vädret var strålande och alla var vi på bra humör. Pysslade på lite inne innan jag bestämde mig för att gå ut å träna. Bella fick komma ut först och Shelby var inte nöjd. Inne i huset sjöng hon operasång och tyckte allmänt synd om sig själv. Bella däremot var mycket nöjd över att få komma ut och jobba tillsammans med matte. Vi började kolla lite i framför-mappen. Hon blir bättre och bättre på att direkt ändra beteende vid felsignal och det hela flyter på väldigt bra. Nästa uppgift blev platsliggning, något som var svårare. Hon har lite för mycket myror i kroppen för att ligga lugnt och stilla utan vill gärna lukta, flytta tassen osv. Idag blev det klara besked och så fort hon började "pilla" med något så försvann all möjlighet till belöning. Vet inte om det är bästa vägen att gå, men det är svårt att veta hur jag ska hantera det. Men i slutändan gick det ändå bra och då låg hon fint med hakan i backen. Vi hann även med inkallningar, ställande och läggande under baklängesmarsch (är förvånad över hur duktig hon ändå är på att lyssna på de olika kommandona), slät baklängesmarsch, fritt följa, backande och lite tricks. Det blev ett ganska långt träningspass med många lekpauser och hon skötte sig utmärkt hela tiden. Det var verkligen roligare än på länge att träna Bella och jag börjar ändå se att den extrema "hetheten" efter vårt träningsuppehåll så smått börjar avta.

Shelby var överlycklig när hon fick komma ut, och Bella tog istället hennes uppgift; att gnälla som aldrig förr. Hon gnäller i alla fall bara. Shelby ylar och sjunger opera och det låter verkligen inte vackert! Shelby var verkligen på ett strålande humör och glädjen fullkomligen sprudlade från henne. Hon var glad, livlig och väldigt samarbetsvillig. Det är verkligen en fröjd att se henne och jag inser nu hur tacksam och rolig hund hon faktiskt är, både till vardags och i träning. Shelby fick även hon testa lite framför-mapp, något som vi inte har gjort förut. Självklart förstod hon inte riktigt vad vi höll på med, men hon är väldigt duktig på att fortsätta erbjuda samma beteende som hon sist fick belöning för. Bytsignalen var lite svårare, men det kommer nog. Det mest intressanta är att hon visar en otrolig uthållighet när belöning uteblir. Jag är så stolt över henne! Vi började även träna lite sättande under marsch och det ser riktigt bra ut. Jag tror faktiskt att hon snart fixar det!

Roligare träning än på länge och självklart är jag supernöjd! Nu är jag sugen på att baka bullar, men vi får väl se om jag ids. Imorgon väntar tjejmiddag här ute. Ska bli superkul!

Nu har vi bott i Stavsnäs i drygt en vecka och känslan som har infunnit sig är underbar! Jag verkligen stormtrivs här ute och nu vet jag att det är så här jag vill bo! Att ha egen tomt, naturen nära inpå, mängder av promenadmöjligheter i skog och mark, bra möjligheter till spår och liknande och ett lugn som inte går att finna på många ställen här i Stockholmsområdet. Det är verkligen fantastiskt. Och då är denna period ändå den tråkigaste med allt mörker och kylan. Tänk bara hur bra det kommer att bli till våren!!!

Helgen har bjudit på ett fantastiskt väder med strålande sol och klarblå himmel. Under lördagen bytte Göran till vinterdäck på bilen och sedan röjde vi undan en del saker som stod kvar från flytthelgen för att försöka få någon sort ordning. Efter intagen lunch begav vi oss ut på promenad runt sjön som är belägen precis vid tomten och det var underbart! På lördag kväll var vi ut på restaurang i Gamla stan och åt en bit mat. Trevligt! Även på söndagen röjde vi lite, men till största delen tog vi det lugnt, gick på långpromenad och bara myste. Det var länge sedan jag och Göran hade tid för att gå riktiga långpromenader tillsammans, men i helgen fick vi två! Mycket roligt!

Idag kände jag att det äntligen var dags för att dra igång Bellas träning igen. Det har stått väldigt stilla på slutet, pga många skäl, men nu är det verkligen dags att återuppta träningen. Precis som man kan vänta av en arbetsnarkoman var Bella väldigt het i träningen, men jag är ändå väldigt nöjd med henne. Vi satsade främst på rutan och hon gjorde det superbra. Jag fick några insikter under träning:

1. Det är väldigt viktigt att inte köra många repetitioner (läs max 3) med rutan på samma ställe. Bella blir snabbt väldigt trygg på den specifika platsen och söker gärna upp den även när rutan har bytt plats.

2. Denna metod (med rutan tydligt avgränsad)  ger Bella en trygghet som hon annars har svårt att hitta. Hon vågar verkligen aktivt välja att ställa sig och lita på att det är rätt. Visst blir det fel ibland, men hon har ändå en säkerhet som jag har saknat i vissa fall med henne.

Gammal bild

3. Bella har blivit bättre på att hantera sin frustration. Hon piper och gnäller ibland, men nu fastnar hon inte i det som hon kunde göra tidigare utan hon kommer faktiskt till insikt om att det inte lönar sig och väljer istället att prova någonting annat. Bra!

Även den svart drottningen fick komma ut och träna idag. För hennes del blev det nästan uteslutande uppletande, något som hon älskar. Det som förvånade mig idag är hur extremt uthållig Shelby faktiskt är när det kommer till träning och kanske främst i uppletandet. Det var väldigt länge sedan vi körde ett uppletade där saken hon skulle leta låg väldigt djupt. Dessutom var det terräng med blåbärsris som var lika högt som henne själv =). Men hon letade på och hon gjorde det bra. Och framförallt visade hon inte en enda gång någon tendens att vilja ge upp. Snacka om glädje när hon hittade leksaken! Hon ville dock inte komma in med den utan sprang istället och stoltserade med den över hela tomten =). Hon är allt för underbar den lilla damen! Men heter man Shelby så får man helt enkelt göra så där. Det är så kul att se henne så ofantligt glad igen. Hon verkar verkligen må jätte bra av att bo här ute. Hon får vara lös väldigt mycket och frihet är något som hon värdesätter otroligt mycket.

Nu måste jag lägga på lite mer ved i kaminen. Ha det så gott allihopa!

Igår var vi hos sjukgymnast Anna Holmgren. Jag har ju, om ni har missat det, misstänkt nu ett tag att Shelby har ont i ryggen och igår var det äntligen dags för vår tid hos sjukgymnasten. Anna Holmgren var fantastiskt duktig och tillmötesgående. Hon var mån om att Shelby skulle tycka att det var ok där och hon tog sig tid att kela med henne. Men ganska snabbt kunde vi konstatera att det fanns en grund i mina misstankar och att Shelby har ont. Det första hon hittade var hand- och tåleden, där Shelby helt klart var påverkad och försökte hela tiden att pussa på Anna för att få henne att sluta. Hon skyddade sitt ben på flera olika sätt och det är väl klart ifall man har ont. Sedan gick Anna vidare till ryggen, det område som jag misstänkte mest. Och där hade hon ont. Först i bröstryggen där hon tydligt var påverkad och inte riktigt ville släppa Anna med blicken. Sedan kom Anna till den bakre delen av ryggen (ungefär i höjd med ljumskarna) och där reagerade Shelby utan att blinka och markerade klart och tydligt att det inte var något ställe som Anna fick röra. Utöver dessa smärtor är hon kort i musklerna på framsida lår, något som jag redan visste. Anna var dock ganska säker på att kortheten i musklerna samt smärtan i hand- och tåleden var sekundära till ryggen. Hennes råd blev att vi ska göra en röntgen för att se vad det är som är galet. Jag har bokat tid på Södra Djursjukhuset hos Sophie Gäfvert (som Anna rekommenderade) den 18 november kl. 9.00. Synd att vi behöver vänta så länge, men det känns ändå bra att komma till henne eftersom hon är väldigt duktig på sitt område + att hon och Anna jobbar i samma team och därmed kan de diskutera Shelby sinsemellan.

Jag mår så ofantligt dåligt över att Shelby går och har ont! Jag blir så arg på mig själv att jag inte har uppmärksammat det tidigare och för att jag inte kan komma på vad som kan ha gått fel. Det känns jobbigt att nu, efter besöket hos sjukgymnasten, vara ännu mer osäker på vad det är än innan vi gick dit. Jag hade ändå en förhoppning om att hon skulle kunna ge besked om vad det är och vilken behandling det skulle bli. Nu är allt så diffust och vi vet ingenting. Om inte denna sk "slätröntgen" visar något verkar nästa steg vara magnetröntgen för att se ifall det kan vara artros i "någon-term-som-jag-inte-kommer-ihåg" eller någon annan form av ryggförändring. Hoppas verkligen att röntgenresultatet den 18 nov ger något, för jag orkar inte gå i ovisshet om vad det är för fel på henne! Det är verkligen helt sjukt hur ont det gör i mitt hjärta av vetskapen att hon har ont och jag inte kan göra mer än att vänta på resultat från veterinär och sjukgymnast. Men jag måste försöka tänka positivt. Dessutom är det inte mycket jag kan göra innan den 18:e.

Flytten har gått bra, även om vi knappt har varit hemma något sedan vi flyttade. På söndagen passade vi på att flyttstäda i lägenheten i Tyresö och där försvann större delen av den dagen. Igår gick större delen av dagen åt jobb och sjukgymnastbesök. Men idag får jag åka hem i tid och vi ska vara hemma ikväll. Känns skönt!

Flyttkartongerna håller på att fylla lägenheten nu och jag längtar så otroligt mycket till flytten! Aldrig någonsin tror jag att jag har tyckt att det varit så skönt att flytta. Det brukar inte direkt stå på topp-10 listan här hemma. Men nu känns det både spännande och kul!

Efter en lite längre dag på jobbet är jag nu hemma. Har i och för sig hunnit med både en prommis och lite träning med hundarna, men det blev ändå en senare hemkomst än vanligt. Detta skyller jag på bilen. Vi besiktigade bilen förra veckan, men tyvärr så stod inte ena spindelleden på vår sida, utan det var nödvändigt att åtgärda för att bilen skulle gå igenom... Inte kul när bilen inte mår bra... det har ofta en tendens att bli lite dyrt. Göran hittade dock en verkstad som verkade bra och hyfsad till priset och dessutom låg den nära mitt jobb. Så i morse körde jag dit och lämnade bilen. Vi hade fått ett ungefärligt pris och jag bad dem även göra en felsökning på AC:n då denna har haft lite krupp på slutet. Dock uttryckte jag tydligt att de skulle ringa mig om de hittade felet och att de inte fick åtgärda felet utan att jag godkände det. AC-fel kan nämligen ha en tendens att bli dyyyyyyrt att åtgärda, så de fick inte lov att åtgärna något utan mitt godkännade. Sedan i eftermiddag ringde ena killen och sa att bilen nu var klar och även ombesiktigad. Jättebra tänkte jag! Men sedan kom budskapet om vad det skulle kosta och där hade han förmodligen bara hittat på en summa för den var inte ens i närheten av det han och Göran hade kommit överens om. Dessutom hade de även, trots att jag tydligt hade sagt att de inte fick, åtgärdat felet på AC:n. Jag blir sååååå arg!!! Självklart vägrade jag att betala för åtgärdandet av AC-felet och jag lyckades även pruta ner priset till ett mer rimligt sådant. Men jag tänker ändå på alla stackars människor som de lyckas lura. Och helt säkert så är jag, trots att jag sa ifrån, en av de människorna. Ruttet tycker jag att det är!

Lite roligare nyheter är i alla fall att träningen med hundarna gick jättebra. Shelby fortsatte att leka bra och faktiskt så har hon lite lättare för att leka ute. Inomhus vill hon liksom ta det lugnt, men ute har hon lättare för att släppa loss lite. Hon kampar ganska bra från och till även om det kan bli bättre. Däremot har jag märkt att jag ska utnyttja hennes jaktintresse i leken. Hon tycker att det är väldigt mycket roligare att jaga efter ett rep på marken än att kampa och det kan jag köpa. Jag tror även att kamplusten kommer att växa om vi bara får bättring på resten av leken. Annars tränade jag inte speciellt mycket med Shelby utöver några kortare shapingövningar, men jag är ändå nöjd över vår lek tillsammans.

Bella fick, till skillnade mot vad jag har gjort tidigare, gå in som nummer 2 i träningspasset. Tidigare har jag nästan alltid låtit Bella träna först för att bygga upp träningssuget hos Shelby, men nu tycker jag att det är viktigare att Bella lär sig att behärska sig i väntan på träning. Och idag gick det fenomenalt bra! Hon var lugn och gav inte av ett enda pip. Istället satt hon snällt och väntade på sin tur. När det var hennes tur började vi med platsliggning som helt klart gick över förväntan. Att träna duration är inte min starka sida, men idag tog jag fram mobilen och satte upp lite olika hålltiden och sedan fick det helt enkelt bära eller brista. Och det brast faktiskt bara vid ett tillfälle, men i övrigt tycker jag att hon låt stadigt, lugnt och helt klart över min förväntan. Vi har ju trots allt inte tränat mycket platsliggning, så det var bra resultat. Tror att jag ska fortsätta att ta tid och redan innan bestämma lite hålltider för hur länge hon ska ligga. Med Bella är det jätte viktigt att komma ihåg att ping-ponga när man tränar duration eftersom hon snabbt tappar intresset annars. Men jag ser ändå hoppfullt på framtida träning när det gäller platsen.

Vi tränade även lite ställande under baklängesmarsch och jag tycker att hennes stopp börjar bli riktigt tydliga och fina nu. Hon får verkligen ett stuns i stoppen (även på kommando) vilket jag har saknat lite hos henne tidigare. Men det ser bra ut och jag är nöjd efter dagens korta träningspass.

Nu ska jag försöka packa lite, men risken är att jag hamnar i fram-stupa-sido-läge i soffan istället... =)

Kanske borde jag be om ursäkt för min urusla närvaro här på bloggen, men det blir inte så. Det är så mycket som händer just nu att tiden helt enkelt inte finns. Men idag ska jag göra ett försök. Ganska säkert kan jag lova att allt blir bättre efter helgen, då vi äntligen flyttar ut till Stavsnäs! Jag längtar såååå! Bara tanken på att ha en egen tomt som står och väntar på träning gör mig alldeles överlycklig. Motivationen för å träna är helt på väg att komma tillbaka men tiden finns helt enkelt inte just nu. Även om jag idag hann med ett kortare träningspass ute i regnet med Bella. Mer om det snart. I övrigt sysslar vi mest med skogshäng, promenader, packande av flyttkartonger och liknande. Förra veckan var min mamma här. Vi hade jättekul och det känns tomt på dagarna när hon har åkt. Det var kul att ha sällskap efter jobbet. Lite inomhus träning har vi hunnit med. Med Shelby har jag satsat en hel del på lekutveckling och hon börjar faktiskt bli bättre. Hon är inte bra på att leka, men det märks tydligt att lusten finns där, jag måste bara tända gnistan. Bella har främst fått träna fjärren och att aktivt välja ett beteende och bibehålla det. Det går sådär. Sitt och ligg är inte några problem. Där vågar hon tro att hon har valt rätt beteende och kan därmed vänta en stund för att se ifall det ger utdelning. Men stå.... det är en helt annan historia. Här har hon svårt för att förstå konceptet med 4 tassar fasta i backen och om belöningen inte kommer på en gång provar hon ett annat beteende. Men jag ser förbättring och igår vågade hon faktiskt avvakta en stund i väntan på belöning. Men det är fortfarande en låååång väg att gå. Men jag tror att när hon väl har förstått konceptet så kommer det att gå superfort att fördröja tiden. Jag har tränat lite med omvänd lockning, men samtidigt vill jag vara väldigt försiktig med detta då det blir en stor hjälp för henne. En hjälp som vi snabbt måste jobba bort. Men det kan vara en kortvarig lösning för att ge henne självförtroendet och förståelsen i beteendet.

Idag passade jag på att träna fritt föj för första gången sedan kursen med Fanny & Thomas. När jag körde henne då var hon ivrig, studsig, gnällig och allt som man absolut inte vill ha i sitt FF. Sedan dess har jag varken haft motivationen eller orken att ta itu med det. Det var ju så bra innan och vi hade jobbat bort studsandet med ena benet, så det kändes sååå tråkigt att börja om igen. Men idag tog jag tag i saken och till min förvåning var den gamla, perfekta Bella tillbaka. Lugn och sansat med en härlig attityd. Några små studs med ena frambenet men ändå bra. Vi tränade på en lerig och blöt parkering, något som vi inte har gjort förrut. Av någon anledning har vi nästan alltid tränat på gräs när det har varit blött ute, men idag ville jag testa. Därför blev det ett FF med en hel del halter, och elak som jag är såg jag till att halterna ofta hamnade i ler- och vattenpölar. Bella fixade det galant och tvekade inte en enda gång. Ganska stor skillnad från när man tränar Shelby i sånna marker. Hon väljer alltid att gå omvägar runt pölarna... =) Men Bella var duktig och jag vågade mig till och med på att köra läggande under gång i en lerpöl. Även det fixade hon!

Något jag märkte idag var hur mycket Bella verkligen älskar att träna! Det var ju som sagt ett bra tag sedan vi tränade "på riktigt" och jag tycker ändå att hon har klarat träningsuppehållet jättebra, men idag märktes det hur mycket hon har saknat det. När vi hade avslutat träningen snurrade hon runt, hoppade, sprang och hämtade pinnar och var alldeles lyrisk. Hon ville leka hela tiden och hon verkligen sprudlade av glädje! Hon fick mig verkligen att minnas hur mycket jag älskar att träna och motivationen kom tillbaka på direkten! Nu ska bara flytten avklaras och sedan ska vi lägga ner mycket tid på träning!

Nu ska jag inta lite te framför tv:n. Ha det gott!